Citatet av Margaret Atwood pekar ut riktlinjen för denna aprillördag som jag inledde med att byta krukor åt några växter.
Första patienten med Myra-assistenten. Började med att ge ett större bo åt det ena växtmysteriet med härliga, tjocka, blad — antagligen är någon slags fikus, kanske fönsterfikus? Hjälp mig växtgärisar. Har inte testat men tänker att om man skulle bryta av ett blad så skulle det låta så här: KNASP. (Kan knaspigt vara det nya krispigt? Fast mindre överanvänt och uttjatat helst.)
Köpte en kruka åt den på loppis igår, den är vit och reliefmönstrad i vertikala våder och nån har målat den med färg som lossnat här och där. Hade jag varit lite smartare hade jag tagit med lite mer av den på bilden här nedanför men jag antar att idag släpper vi våra masker.
Lite shabby chic egentligen men gillar den trots det. Kanske för att den inte står på en vit trälåda med texten ”Le åt livet och livet ler åt dig” på, t.ex.
Som ni ser så är mysterieväxten någon slags buskig sak som jag flätat ihop på måfå. Den blev så himla yvig vid något skede så jag åtgärdade det sådär. Har oftast sett fönsterfikusar växa på en stam utan förgreningar, men vad säger experterna, kan fönsterfikusar växa sådär också? Helt oprovocerat alltså?
Svärmorstungan till vänster (f.ö. placerad på en liten barnstol som min mamma snickrat!) fick ta över fikusens gamla svarta kruka. Den bodde tidigare i en zinkhink som jag sprejat turkos över halva, men jag har tröttnat ganska ordentligt på de här zinkiga inslagen. Hade så många sådana krukor vid något skede. Vet också att det tenderar rosta hål på dem efter en tid, det lärde jag mig den svåra vägen.
Följande plantering: När vi var hemma i Katternö för en dryg månad sedan så for katterna bananer, som man säger, på mammas ampellilja. De tuggade i sig en del blad och hade också bitit loss två bladrosetter och lämnat dem på golvet. De rosetterna plockade jag med mig till Vasa och satte dem i en vas. På ett ställe dit katterna inte nådde, obs.
Nu såg sticklingarna ut såhär undertill och jag tyckte det var dags att ge dem lite jord att sträcka ut sina rötter i. Har ingen aning om hur långa rötterna borde vara men tycker att ampelliljor ändå verkar så okräsna hur som helst. Planterade dem i samma kruka, resonerade att de ändå var så små att de kunde samsas. Var det dumt? Spelar det någon roll? Nåja. Gjort är gjort, eller som jag vill säga idag: jordt är jordt.
Nu står den lilla mörkblå krukan där den lilla glasvasen tidigare stod. Loppade krukan igår endast för detta ändemål. Funderar att jag sedan ska (försöka) knyta en ampel åt den så att den får hänga invid katträdet, då bladen och rötterna vuxit till sig ordentligt.
Den stackars monsteran till höger har varit krasslig hur länge som helst och inte blev det bättre av att Myra utvecklade ovanan att gå och kissa i dess kruka. Här sist så hade rötterna helt grävts upp av den lilla marodören. Och blomjorden bar en stark underton av ammoniak — najs. Men det hade kunnat vara värre! Det var ju åtminstone inte bajs, menar jag. I alla fall, efter det fick blomman stå i ett ämbar med vatten en tid, tills att jag orkade Deal With It.
Nu har jag gett monsteran ny jord i ny kruka (från Plantagen) och ny trygg plats. Håller tummarna att hon ska trivas bättre så. Bladen är fortfarande så små! De har länge varit så, de får inte ens de där utmärkande hålen som monsteror ska ha. Buhu.
Och slutligen, här är följande patient som jag ska ta itu med härnäst. En pilspetsranka, också känd som URSKOGENS SLINGA (så fantastiskt namn!), som i brist på vettigare plats har stått på köksbordet i en sån där tidigare nämnd zinkkruka. Den har fått extremt trångt om rötterna i den och nu är det dags för den att få flytta till något större. Det är väggkorgen som skymtar till vänster som ska få en inneboende igen!
Den korgen har f.ö. stått tom sen jag hade en murgröna i ett par månader som jag fullkomligt glömde att vattna eftersom den hängde FÖR högt uppe på väggen. Lyckat! Så jag ska sikta på ungefär ögonhöjd denna gång.
Sen har jag också målat mörkblåa skiftningar på en större svart kruka. Tanken var att den skulle ersätta den turkosa sprejmålade zinkhinken som guldpalmen står i, men vid närmare eftertanke vet jag inte om det är så fiffigt. Diametern är lite mindre i krukan än i hinken, fast å andra sidan känns hinken något överdimensionerad. Tror inte det skulle bli för trångt för guldpalmen alltså. MEN så har den äntligen börjat prunka till sig ordentligt efter att ha levt på sparlåga en längre tid. Är det dåligt tajmat att plantera om ifall att det är någon slags tillväxtperiod på gång? Om de ens har sådana? Gudars, det är så mycket jag inte vet något om.
Men jag vet hur jord doftar, i alla fall.
