Blått, vintage, trender och fynd

20200212_smaatt

Titta vilka gulliga små grejer jag loppade igår. Ingen av dem direkt en nödvändighet men om man vill köpa krimskrams så är det förstås på loppis som man ska göra det. Vi dyker ner i detta blåtonade hav och granskar närmare:

Hårrosetten är faktiskt något som Blenda önskat sig efter att vi tittat på Alla vi barn i Bullerbyn och hon blivit inspirerad av deras festklädsel på jul- och nyårsafton. På tal om det så kom jag på en grej som jag glömde att fota: Ett vitt litet mjukslamm med röd rosett runt halsen. Blenda brukar leka att hon går till skolan och tack vare Bullerby-Lisas upptåg har hon fått för sig att man ska ha med sig ett lamm då man går dit! (Ibland leker hon också att hon är Olle och har en hund.)

Örhängena är åt mig själv, fast jag är sämst på att använda sådana. Dras kanske mest till tunna hoops men jag kan inte ha sådana örhängen eftersom hålen i mina öron är sneda (gjorde dem själv i tonåren) och ringarna vinklas liksom åt olika håll då. Men ljusblåa dinglande hjärtan i typ porslin/glas? Tja, ska vi säga att det var ett testköp. Ska man testköpa är det naturligtvis också loppis som gäller. Visste ni förresten att ljusblått kommer vara den nya trendfärgen? Jo, puderblått kommer vara det nya puderrosa och synas överallt. Detta vet jag eftersom det är vad jag dras till mycket just nu och just i den saken verkar jag vara synsk. Kombinationen mörkgrönt plus ljusrosa, gult, beiget/vita nyanser, och nu just mörkare blåa toner är vad jag de senaste åren tyckt att varit ”min” grej och typ ett halvår senare har de synts överallt. Vet inte om jag ska vara frustrerad eller mallig? Så jag kör på både och för jag är en MODERN KVINNA som kan HAVE IT ALL! 💃

Vill passa på att fortsätta vara motbjudande: Även jag blev inspirerad av Bullerbybarnens festklädsel och letade således reda på min svarta löskrage, och satte på min mentala loppislista att fynda minst en till, gärna en mer iögonfallande — och detta INNAN Elsa Billgren bloggade om precis samma sak! Fast nu känns det som att jag härmar henne. (Och Johanna Bradford som också lyfte fram löskragarna.) Men nej jag härmar Astrid Lindgren. Eller kanske kostymören för Alla vi barn i Bullerbyn förresten. Susanne Falck och Inger Pehrsson säger IMDb. Det här tycker jag förresten att är något väldigt återkommande då det gäller mig och min trendkänslighet, för jag tycker faktiskt att jag har bra känselspröt för sånt och känner ofta att jag är ute i god tid. I teorin. För trots det så hinner jag ju aldrig för fasen meeed! Det är lite som den där samma fåniga känslan som då ett band man gillar blir jätteuppskattat. Och man ba: MEN GNGNGHHH GE MIG CREDS JAG VAR FÖÖÖÖÖRST!

(Shit, kanske det är DET som alla #first-kommentarer på Youtube betyder?)

Porslinskatten var bara för jäkla gullig för att lämna. Jag vet inte vad den är ens. Liten ljusstake? Liten vas? Liten förvaringskopp bara? Jag ska låta Blenda bestämma, den var en present åt henne. Blått är hennes favoritfärg. (Kanske härmar jag henne också.)

20200212_klaenning

Gissa vem som kommer bli avundsjuk på Blenda när hon om några år får springa runt i den här suveräna denimklänningen i toppskick från inhemska Autere. Auteren Teollisuus OY står det på den blekta lappen i nacken. Det företaget var verksamt från 1978 till 1998 och jag gissar att detta plagg härstammar från dess tidiga produktioner. Sent 70-tal eller tidigt 80-tal alltså. Skulle vara underbart att finna en sån här i egen storlek! Tillsvidare får jag leva ut mina denimklänningsdrömmar genom Blenda. Om hon går med på det.

20200212_moessor

Jag vill slå ett slag för att ta ett grävpass genom mösslådan på loppisar nu som då, för där kan man hitta roliga grejer i god kvalitet. Min personliga favorit är en greige mössa som dels består av pungråtteylle (ja, ni läste rätt), den är varm och mjuk och jag använder den varje dag. Åt Alfred har jag fyndat en festlig blåvit en som det står ”Fläkt service” på (jepp, tyvärr särskrivet), för när han ute och springer. Hehe.

Och i går blev det de här två som ser svarta ut på bild men egentligen är midnattsblå. Den till vänster är en tunnstickad sak i 100 % merino. Ostickig och skön alltså. Tänkte att Blenda kunde uppskatta den i vår. Den randiga är i 100 % (får) ylle och den är mer en gemensam hushållsmössa, både åt mig och Alfred. Kan vara bra att ha en i reserv! Det stör mig som fasen att jag inte kan komma på vad logotypen på den är för något. En nyckel med ax åt flera håll, framför en slags glob.  Den känns så bekant men vad är det?! Nåt låsföretag kanske?

20200212_foerklaede

Och så ett förkläde åt den lilla! Bra att ha när hon vill vara med och baka. Eh, ifall ni inte visste när man använde förkläden eller varför jag nu kände mig manad att förklara den saken… Varsågoda i så fall! 😌

Höstvisekrax

HÄJ. Kolla vilken hurtig mockaruta som står här och kladdar! Ärligt talat mådde jag ganska illa efter en för kort natt och för mycket kaffe, men jag tuggade tappert ingefärstuggummi och just här var jag på väg att göra det som alltid gör mig gott, d.v.s. gå på loppis.

20190803_mocka_001

Hösten spatserade visst in på året redan i augusti den här varvet runt solen. Eller får man säga så utan att nån blir upprörd eller nedstämd? Jag kände mig själv ganska obstinat gentemot faktumet att det var dryga tio grader på plus när vi återvände till Finland, men nu har jag redan börjat förlika mig med att sommaren är över. Snopet om det inte blir tillräckligt varmt för att bada mer, men det går ju inte att påverka. Det är bara att rymma fältet och låta det skördas.

När jag cyklade iväg till loppis igår kändes det faktiskt riktigt mysigt att dra på sig en stickad tröja och mockajackan. Sen höll jag förvisso på att få värmeslag då jag klev över tröskeln och befann mig inomhus igen, utan nå egentlig ventilation verkade det som, och det hjälpte inte särskilt mycket att ta av sig jackan heller, så jag gick omkring där och kände hur jag blev svettig i tinningarna MEN spanade likväl efter höstkläder. För nog vet vi ju vartåt det här bär av. Åt Blenda hittade jag en vinröd jacka i manchestersammet. Hemmasydd och robust. Ett perfekt fynd att göra i början av en ovanligt kall augusti. Annat än de gammallaxrosa byxorna i tunn viskos jag sist och slutligen köpte åt mig själv trots att min uppmärksamhet egentligen riktades åt annat håll, men… tja… det blir ju en sommar nästa år också. Men den ligger långt borta nu.

Fast det är samma höstvisa varje år så känns den varje gång så ny. Att strosa på och dras till det murriga, kabelstickade, rejäla. Nystartskänslan är så starkt sammankopplad med hösten. Det är liksom lite pirrigt. Är förstås inte ensam om att känna så. Mycket av det måste väl härstamma från hur skolåret ser ut? Skrev en text om det för några år sen och minns att det var så många som kände likadant: De ville handla nya pennor och anteckningshäften, de ville Hitta Sin Signaturfrisyr eller förnya garderoben, de ville skriva att-göra-listor och pricka av rad efter rad på hösten. I går morse satt jag på sandlådekanten och läste en grej i Vbl där intervjuobjektet pratade om samma sak. Höstens längtan efter nya tag och grepp och riktningar.

20190803_mocka_002

Min typ av ny är egentligen gammal. Nu pratar jag förstås stil och kläder. Det är vad jag föredrar, förutom kanske vad det gäller skor, strumpor och underkläder. Händelsevis exakt vad som inte syns på bilden av det jag har på mig! Hehe. Allt annat är från loppis. Och det var jag så himla nöjd med! Jag kände mig lite ny, fast som mitt gamla jag, då jag såg mig själv i spegeln och märkte att så mycket var begagnat igen.

Det senaste året har jag handlat fler nya plagg än vanligt, vilket jag känner mig skyldig för emellanåt. Har ju rensat ur min garderob rätt mycket (som alla andra som hört talas om kapselgarderober eller Konmari-metoden) och har numera bättre koll på vad den innehåller. Nu som då får jag därför en idé om vad den saknar. Det är där jag brukar fylla i med nytt, då jag inte hittar det begagnat. Jag trivs i de nya plaggen men känner mig tråkig när allt jag har på mig är nytt. Lite som att jag tappat en detalj av min personlighet. Jag är ju loppis-Linnea?? Jag saknar det som hade följt med om kläderna varit begnande. Historien och känslan av singularitet. (Eller åtminstone en mer begränsad pluralitet.) Kanske dags att låta mitt gamla vara mitt nya från och med nu i höst? Säga nepp stopp till nytillverkat en längre tid framöver? Jag borde ju rimligtvis vara ganska bra på det men ändå är jag skraj för att fastställa det, svart på vitt.

Som så ofta när jag använder begagnat så undrar jag: Vem hade detta innan mig? Vem var hon med den här jackan? Vilka resor åkte den med på? Blev hon förälskad i nån när hon hade den på sig en kväll på dansen? Bar hon den över armen när hon gick över torget och höll ett barn i andra handen och var stressad, jäktad, och barnet stretade emot och ville ha Hubba Bubba? Ni vet. Sånt som liv består av bara. Små saker, men jag blir nyfiken.

Det fascinerar mig lite det där, att det kan vara så annorlunda för människor. Jag vet ju att en del tycker helt tvärtom, att det är superljuvligt när allt är splitternytt och fräscht och vill knappt ha något annat. Men jag är inte sån. Jag skulle nog inte klara av att flytta in i ett nybyggt hus, till exempel. Fast, handen på hjärtat, kanske mindre för att det inte lockar så mycket och mer för att jag skulle vara superängslig för att grisa ner och nöta och förstöra, hehe. Som jag vet att jag skulle!

NÅJAAA fasen vad jag pladdrar. Ska nog börja runda av här.

20190803_mocka_003

I dag är det sensommar, och nog känns det bra det också, men i går var det så påtagligt höst. Blenda och jag gick ut strax innan klockan åtta och jag hade satt på henne en senapsgul stickad tröja under en fodrad jacka och luften var skarp och kall och Blenda upptäckte rönnbärsklasarna i träden. En person, en av de få andra vi såg, såg ut att huttra i sin morgonrock när hon var ute med sin hund. När Blenda en stund innan åt sin morgongröt landade en stor kråka i trädet utanför köksfönstret och jag slog upp fönstret och friskheten, kylig och klar, strömmade in och rummet och långt där utifrån, bortom diset, hördes ett ekande KRA KRA KRA, ett sånt som fyller hela himlen och tycks dyka upp från horisonten. Så som en del läten gör, sådana stillsamma, kyliga höstmorgonar.

Det var nog det kraxet som satte höstvisetonen. Inte mig så hemskt mycket emot, ändå.

Vill man vara fin får man lida Pinterest

Hittade detta inlägg i utkasten, publicerade det inte då jag skrivit det i början av januari. Med andra ord evigheter sedan! Men bättre sent och så vidare.

Ni förstår, jag drabbades av akut skam för att den här bloggen kretsade kring så mycket yta då. Eller det gör den väl fortfarande. Började känna mig som en stereotypt ytlig bloggare och tyckte det var alldeles för pinsamt.

Men tänk om jag ÄR ytlig då! Tänk om jag GILLAR yta! Jag kan väl ha ett djup för det.

Hur som helst så återkom då tankarna ständigt till stil, och fortfarande är det väl lite så. Längtan efter en känsla av pånyttfödelse avtar ju inte direkt den här tiden på året då våren kryper närmare. Så jag slösurfar på Pinterest en massa, och här kommer en hög med sånt jag hittat där. På sånt jag alltså dragits till. (Nämen det menar jag väl ändå inte? Så avant garde!)

Ja ja, vi kollar vad jag samlat och skrivit —

20190105_vardagsklanning

Vardagsklänningen. Som funkar minst lika bra till fest, men ger en avslappnad vibb. Så i något okomplicerat material, först och främst. I en avskalad modell, d.v.s. utan pynt som inte fyller en klar funktion. Gärna med stora knappar i kontrasterande färg. Tror stenhårt på att 2019 blir knappens år. De ska banne mig synas nu!

20190105_gubbrock

Gubbrocken. Eller alltså att blanda både rock- och gubbighet. Eller för den delen tantighet! Att rocka till gubbiga eller tanta till det rockiga, hur man nu ser på det. Verkligen inget nytt, men ändå. Tycker det är en bra balans.

20190105_1910

1910-talsinspirationen. Luftiga blusar och toppar med broderie anglaise och grov spets. Titta på den 100 år gamla blusen till vänster och föreställ er ett par moderna byxor till. Så snyggt. Kanske särskilt stiligt med ett par bra jeans.* (Är förresten 2019 året då knyppling gör comeback? Det skulle inte förvåna mig.)

* Så skrev jag då i januari och två månader senare ser vi den vita skira 1910-talsblusen i kombination med blåjeans ÖVERALLT. Tänkte radera för det kändes liksom lite obvious, men det var inte *LIKA* självklart i januari i alla fall så jag bestämde att jag får suck it up och försöka stå ut!

20190105_svartvitt

Simpliciteten. Svart och vitt och med en vibb av tidlöst klassiskt. Men materialen får inte vara för glansiga eller slinkiga, då blir det fel. Lite grovt ska det vara. Gillar t.ex. att ändarna på det svarta hårbandet är råa och smått fransiga. Eller, ska vi säga, jag gillar att det FÅR vara så. Det måste inte vara så jävla polerat. De svarta knapparna på den vita kjolen gör förstås också en hel del. Kontrastrikt, back to basics.

20190105_langrandigt

Långrandigheten. Vi har ju sett en hel del ränder på längden det senaste året men då mest på ett mer jämntjockt, tystlåtet sätt. Mer klassiskt och tvättat linne-diskret, ni vet. De här ränderna gör ju utstyrslarna mer spralliga. Ibland är det kanske exakt vad man behöver? Vet inte om randigt är min grej men sätter bakom örat att i alla fall prova när jag får syn på nåt jag kunde gilla. Det är ju gratis.

Åter i realtid vill jag tillägga att GUD VAD FRUSTRERANDE det är med ”mode” och ”stilinspiration” på nätet för liksom INGET är ju anpassat för 1) sansade människor eller 2) finländsk väderlek. Man söker på höst- eller vårkläder och det som dyker upp är främst lämpligt för högsommar? HmmMMMmm!! Så rimligt att folk bor här! Lycka till med att hitta snygga, varma idéer för verkligt vinterväder. Eller fan ens endera. Alla ”cute” outfits ”for winter” innebär typ att nån ung kvinna har bara ben med kort, snäv klänning, öppen jacka och INGEN halsduk men så lårhöga mockastövlar ”for staying warm and cozy 😊”. Och jag tänker liksom: You mean while staying inomhus eller? Fast där har man inte skor på sig så kanske vi byter om då och tar på oss byxor då va?

Det hjälper sen inte att jag blivit en mycket gammal människa, en sådan som som tycker det ser fullkomligt idiotiskt och bara fan DÅLIGT ut när ungdomen (UNGDOMEN) går omkring med blottade anklar i minusgrader. Det är ungefär det värsta jag vet näst efter folk som använder v-ringade jackor/kappor UTAN HALSDUK mitt i smällkalla vintern. Så att halsen och kanske en bit av bringan, beroende på tröjan, är blottad. Det ser så hemskt ut! (Kanske ännu värre: Lorelai Gilmore-halsduken, örk.)

Sen blir jag ibland något fundersam över sådana utstyrslar jag uteslutande ser på Pinterest och dylika källor men aldrig i verkliga livet. Är det meningen att de ska funka på riktigt och är det tänkt att vi ska gå på dem? För kombinationerna tenderar vara aningen opraktiska och ibland undrar jag att jaha men skiter vi bara i sånt nudå? Och ska vi också i vår/sommar/höst bära slinkiga sidenkjolar med pösiga mohairtröjor och så bara fötter i slingbacks? Jag fattar inte! I VILKEN VÄRLD BOR NI? Där det uppenbarligen är tjugo grader på marken och blir tio grader kallare en meter högre upp? Säg var! Jag frågar för jag vill hemskt gärna besöka och berätta att JAG BLIR GAAALEN PÅ ER.

Under rosen 🌹

20190122_loppa

Morsning korsning! Eller hur det är som inlägg ska inledas nu för tiden. Har ni tänkt på det? Att så många bloggare numera låter som brevvänsannonser straight outta 90-talet. Tjenixen, hej hopp (gummisnopp) och tjosan. Käckt och småspexigt men ganska långt ifrån ironiskt. Obs, kritiserar ej, bara en iakttagelse. Ska jag sätta någon bedömning i det så måste jag väl ändå som ett fan av vintage säga att det är lite mysigt. En oväntad comeback, typ som yo-yon. (Ej hälsningsfrasen då.) Vänta bara, den kommer tillbaka. Eller alltså det är faktiskt hela dess funktion, egentligen. Ok, dåligt exempel. Inte alls oväntad.

Men hur som helst nästan lika mysigt som de utsvängda blåjeansen jag provade med etiketten Lovers på bakfickan! De som hänger på provrumsväggen. Tyvärr blev de inte mina. Men jag fick istället fiilis för att knäppa spegelsjälvisar. Inte heller det mest moderna greppet va? Men det är där detta inlägg fick sin början. Jag knäppte några bilder och tänkte sen, fan, då brukar man passa på att blogga ju. Precis som på den gamla goda tiden.

Annat rakt ur historisk tid: Det senaste kristendom-och-homosexualitet-tjafset som spred sig från fejjan till dagstidningarna. För att sammanfatta fenomenet så positivt som möjligt så är det ju åtminstone på utdöende — det kan liksom inte hålla mycket längre till. Inte ens här i bibelbältet. I den senaste diskussionen var det ju då de som refererade till homosexualitet som en perversion. Skrattretande! Alltså, sammanhanget är otäckt, förkastligt och absolut inte skoj. Men har ni tänkt på hur absurt det egentligen är att nån håller fördömande låda om andras ”perversioner” — för det går ju inte att göra det utan att själv vara GAAANSKA upphängd på hur andra har sex… Liksom, tillräckligt nog för att hålla fördömande låda om det. Var ska vi pricka in den fixeringen på sund-till-pervo-skalan tycker ni? Så engagerad i andras privatsaker. Försedd med nån slags klar inblandningsrätt. Så att man på sociala medier i princip ba ”Hej jag gillar int hur ni knullar”. (Eller älskar.) Handen på hjärtat, är det nu riktigt helylle det? Helt fritt från — flämt! — perversioner?! Jag menar om vi ska prata fördömande.

Nä, jag vet inte hörni. Själv skulle jag i det fallet VERKLIGEN göra mitt yttersta för att hålla mig på en armlängds avstånd från området där perversa tendenser utpekas. Säg det med mig: Sten i glaaaskyrkaaa…

20190122_loppasitta

Irrade visst bort mig i detta inlägg. Vet ärligt talat inte vart jag var på väg heller. Är ett vilset litet lamm!

Vi beger oss tillbaka till dagen som gått — jag gick omkring på loppiset nerför gatan. Som, till min stora sorg, snart ska flytta. Det har varit så lyxigt att ha det bara ett par hundra meter hemifrån! Grejer säljs billigt nu inför flytten men i dag blev det inga fynd. Däremot har jag på mig en grå tröja från ett tidigare besök, nån slags ull från Benetton. Väldigt mjuk, kanske kashmir? Är en vilsen liten get, månntro?

Måste köpa en sån där avnoppare bara. Men varifrån?

Jahapp. Det här tankeflödesområdet var inte så spännande kanske. Vi går vidare.

20190122_mockakaffe

Ett köp som däremot blev av i dag var riktigt kaffe. Dricker pulverkaffe annars, som jag tycker är helt okej, men inte klår det ju en bra espresso inte. Hade en sån ljuv stund på dagen där. … Mmokej, det här var inte så spännande det heller. Vill ni ha spänning? En gång beställde jag EN EXPRESSO på McDonalds och jag skäms fortfarande över att jag sa så töntigt. Ekspresså! Men sen så fick jag den också väldigt snabbt.

Nähäpp, fortfarande ingen begåvning på spänning. Föreställ er att jag sa det samtidigt som jag jonglerade tio knivar och tre bebisar. Va!! Va va?? Varifrån fick jag två bebisar till? Ja, det skulle jag kunna skämta om men det känns extremt osmakligt efter att jag i kväll läst inte bara en utan TVÅ skräckartiklar om små barn som blivit kidnappade/förflyttade från sina vagnar men tack och lov återfunnits. Men ÄNDÅ. Fy fan. SKRÄCKARTIKLAR. SKRÄCK!

Den observante ser också färgprover på bilden ovanför. De är de jag redan rensat bort eller råkade ha dubletter av, resten hänger på väggen.

20190122_nyanser

Lappar lappar på väggen där, säg mig vilken den rätta rosa nyansen är. Den får inte vara för si, inte för så. Det är svårt! Vill kanske ta fram min egen. Om jag inte blir kaput av alla valmöjligheter jag då får. Hexadecimaler och CMYK är jag ju bekant med. Kan färgen tas fram från en sådan?

Och varför använder jag min blogg som Google? Så går det då jag följer tankeflödet antar jag.

Visste ni förresten att sub rosa betyder ”under rosen” på latin? Har ni hört uttrycket? Minns inte var jag stött på det. (Nämndes det kanske i Da Vinci-koden?) Frasen används för att beskriva sånt som är hemligt eller konfidentiellt. I förtroende. Kom bara att tänka på det på grund av det privata/rosa temat genom inlägget. Från provrum till sovrum och ett rum som kanske alltså ska bli rosa.

Och så tänker jag, fast detta har inte nåt att göra med nåt annat, att det är väl klart att vi kvinnor/feminister reclaimat den rosa färgen. Förtrolig är ofta grunden.

Garderobsnack till lust och ledord

Jag svamlade om stil för nån dag sen och blev samtidigt irriterad på att jag alltid är så långrandig. Kan läsa gamla inlägg och störa mig som fan på att jag inte satte punkt tidigare eller strök var tredje mening ungefär. Poängerna försvinner in i allt annat att inte ens jag själv har så lätt att minnas dem sen. MÅSTE LÄRA MIG HÅLLA MIG KORTFATTAD. Är 2019 året då det äntligen händer? Just nu verkar det fan inte lovande för nu dravlar jag iväg igen. Ahh.

Här kommer ett försök på att sammanfatta mig själv. Och då blir det såklart i punktform!

20180727_paljetter_002
I all ärlighet inte det mest genomtänkta köpet under fjolåret men en pärl- och paljettbeströdd klänning i äkta silke för några få slantar så tyckte jag att jag ändå kunde *unna mig* en gång i livet.

Ledord för garderoben 2019 och framåt:

  • Spänn åt den röda tråden. Iaktta vilka plagg jag använder, försök hitta vilka de gemensamma nämnarna är. Undvik felköp genom detta.
  • Ge inte upp i jakten när jag väl identifierat vilka plagg jag vill ha och behöver. Särskilt vad det gäller basplagg. Vill jag ha en perfekt svart skjorta så ska jag inte kompensationsköpa en skjorta som är halvbra eller mörkgrå. Det funkar inte så.
  • Betala mer för plagg som är extra viktigt att är bekväma, praktiska och snygga. Särskilt skor. Jag vill hellre ha ETT par riktigt bra skor per säsong än fem par halvbra. Satsa på kvalitet som jag kan använda i flera år.
  • Fixa de plagg jag loppat med tanken att de kunde bli perfekta. Visst, risken finns att plaggen istället blir oanvändbara, men om de förblir så som de är så kommer jag ändå inte hitta den användning för dem som jag vill ha. Det vinner jag inget på. De kommer bara ta upp utrymme i min garderob och det kommer göra mig missnöjd med den.
  • Klamra inte fast vid plagg utav nostalgiska skäl. Det är okej att inte vilja göra sig av med allt, men då ska de flyttas bort på förvaring. I garderoben ska det bara finnas kläder jag (fortfarande) gillar att använda.
  • Det ska vara både KUL och ENKELT att välja vad jag ska ha på mig. Det ska kännas BEKVÄMT och (själv)SÄKERT att gå ut i plaggen jag äger.

Ja ja. #goalz etcetera. Ett sånt typiskt ”för min egen skull”-inlägg det här blev. Är knappast så engagerande, tänker jag, men så får det vara då.

Har förresten inte för vana att göra upp mål eller planer för garderoben. Eller typ nåt alls. Men VEM VET, kanske det funkar, och kanske är 2019 förändringarnas år!