Tonårsromantikens slitstil

Stil & syssla

20200425_kaffe

I lördags färgade jag ett par hålbroderade, fina och mycket vita blusar i svagt kaffe. Målet var att få dem aningen mindre vita. Det räcker för mig nu, men annat var det förr. Jag mindes den vita hålbroderade indiska blusen jag ville färga svart när jag var runt 16. Det fanns liksom inga svarta hålbroderade blusar i butikerna då men nu finns det ju jättemånga och varje gång jag ser en är det den vita jag tänker på. Jag hade hittat den på Missionsstugans loppis, och efter sitt textilfärgsbad blev den bara ljusgrå. Riktigt mjäkigt ljusgrå när jag ville ha svart, svart, svart. Jag använde den aldrig. Lördagens blusar blev mjäkigt ljusbeigea, men nu är jag inte besviken alls.

Följande kväll instagrammade min expojkvän ett foto jag tagit på en spelning med hans gamla band. Det var tidigt 2000-tal och jag blev så glad när jag såg att han hade på sig ettt par pleatherbyxor min mamma sytt åt honom. Det FANNS ju inte sådana tillgängliga på andra sätt då! Inte i Jeppis. Redan bara det att de hade fejk-läder på tygaffären Kangasmestarit i stan var kind of amazing. Så tyg inhandlades och mönster hämtades från vad jag tror att kanske var ett par av mina byxor, mitt första par svarta jeans. Både mina jeans och Mathias plastbrallor användes tills att de slets ut. På samma foto hade han en nät-t-shirt vi loppat — även den på Missionsstugan — och jag minns ännu hur jag grävde till djupaste bottnen av underklädeslådorna på herravdelningen och fiskade upp gamla, gulnade undertröjor, och hur det kändes som att jag hämtade förlorade skatter från havets djup. Det var en känsla av triumf att hitta dem. Det skulle bli svinsnyggt. Vi färgade dem svarta. De blev en färg vi kallade ”regnmörker”. Den där blågrågrönsvarta färgen dåtidens svarta jeans alltid fick efter många tvättar.

Och sådär höll man på. Vi färgade om, sydde om, sydde nytt, sydde fast spetsar i fållar och ärmslut och ringningar, broderade stjärnor och mönster, drömde om att komma över nitar att stansa fast, klippte upp, knöt ihop, blekte med klorin, täckte med nagellack, målade med textilfärg, ritade med sprittusch — alltid på jakt efter den lilla möjligheten samtidigt som man drömde om de stora. Luggar klipptes i konstiga former, utväxter i det svarta håret färgades i de mest overkliga färger som fanns i hyllan på Citymarket (vilket iofs var typ ”plummy brunette” eller ”violet black”, ni fattar), ögonbryn plockades och formades om, läppstift användes som ögonskugga och läppennor som ögonpennor och kajaler som ögonbrynspennor oooch vi gjorde egna piercingar med vanliga nålar. Jag såg nog riktigt ut som totalt piss ibland, eller jävligt ofta, men det var i alla fall roligt.

Det är väldigt lätt att romantisera det i efterhand. Det var så kreativt, fast det insåg jag inte då. Jag kan emellanåt känna mig typ retrospektivt avundsjuk på de alternativa tonårsgäng jag och mina kompisar ser på stan i dag och som påminner oss om oss själva, hur vi var. Skillnaden är att de i dag har perfekta kläder och ingen av dem verkar ha behövt hitta på kompromisser och nödlösningar för att ha den stil de vill ha. Allt finns.

Min egen tonårstid är istället präglad av en sån längtan och ett sånt slit att ha en egen stil. Det var så mycket man bara kunde drömma om och försöka efterskapa så gott man kunde. En tid fanns det knappt svarta kläder över huvud taget i butiken och i ett par år använde jag nästan dagligen en blus som jag fått för min morfars begravning. Jag handlade gamla gördlar avsedda för höfter och rumpa från underklädeslådan på loppis och vände dem upp och ner för att använda som korsetter. Jag fyndade en lång, svart vinterkappa för 20 mark (MARK!!) på loppis och den blev mig så kär att jag fortfarande har den kvar, 20 år senare. I efterhand föredrar jag det så. Det känns sorgligt att tänka att jag hade gått miste om det. Det visade sig att det blev ett riktigt praktexemplar på att inte veta hur bra man har det.

20001115_rum

Sexton år, november 2000. Hemmaklippt lugg och kjolslits. Ser ni förresten pappret nere i högra hörnet? Planer på plagg jag tänkte sy.

Jag gissar att de flesta som läser här är en bit förbi tonåren. Jag blir nyfiken på att höra om ni hörde till någon subkultur? Hur såg ni ut i högstadiet, gymnasiet eller motsvarande? Smälte ni in, skilde ni er ur? Var endera viktigt för er? Vet för övrigt inte vilket av dem som är svårare att göra i tonåren!

Blått, vintage, trender och fynd

Stil & syssla

20200212_smaatt

Titta vilka gulliga små grejer jag loppade igår. Ingen av dem direkt en nödvändighet men om man vill köpa krimskrams så är det förstås på loppis som man ska göra det. Vi dyker ner i detta blåtonade hav och granskar närmare:

Hårrosetten är faktiskt något som Blenda önskat sig efter att vi tittat på Alla vi barn i Bullerbyn och hon blivit inspirerad av deras festklädsel på jul- och nyårsafton. På tal om det så kom jag på en grej som jag glömde att fota: Ett vitt litet mjukslamm med röd rosett runt halsen. Blenda brukar leka att hon går till skolan och tack vare Bullerby-Lisas upptåg har hon fått för sig att man ska ha med sig ett lamm då man går dit! (Ibland leker hon också att hon är Olle och har en hund.)

Örhängena är åt mig själv, fast jag är sämst på att använda sådana. Dras kanske mest till tunna hoops men jag kan inte ha sådana örhängen eftersom hålen i mina öron är sneda (gjorde dem själv i tonåren) och ringarna vinklas liksom åt olika håll då. Men ljusblåa dinglande hjärtan i typ porslin/glas? Tja, ska vi säga att det var ett testköp. Ska man testköpa är det naturligtvis också loppis som gäller. Visste ni förresten att ljusblått kommer vara den nya trendfärgen? Jo, puderblått kommer vara det nya puderrosa och synas överallt. Detta vet jag eftersom det är vad jag dras till mycket just nu och just i den saken verkar jag vara synsk. Kombinationen mörkgrönt plus ljusrosa, gult, beiget/vita nyanser, och nu just mörkare blåa toner är vad jag de senaste åren tyckt att varit ”min” grej och typ ett halvår senare har de synts överallt. Vet inte om jag ska vara frustrerad eller mallig? Så jag kör på både och för jag är en MODERN KVINNA som kan HAVE IT ALL! 💃

Vill passa på att fortsätta vara motbjudande: Även jag blev inspirerad av Bullerbybarnens festklädsel och letade således reda på min svarta löskrage, och satte på min mentala loppislista att fynda minst en till, gärna en mer iögonfallande — och detta INNAN Elsa Billgren bloggade om precis samma sak! Fast nu känns det som att jag härmar henne. (Och Johanna Bradford som också lyfte fram löskragarna.) Men nej jag härmar Astrid Lindgren. Eller kanske kostymören för Alla vi barn i Bullerbyn förresten. Susanne Falck och Inger Pehrsson säger IMDb. Det här tycker jag förresten att är något väldigt återkommande då det gäller mig och min trendkänslighet, för jag tycker faktiskt att jag har bra känselspröt för sånt och känner ofta att jag är ute i god tid. I teorin. För trots det så hinner jag ju aldrig för fasen meeed! Det är lite som den där samma fåniga känslan som då ett band man gillar blir jätteuppskattat. Och man ba: MEN GNGNGHHH GE MIG CREDS JAG VAR FÖÖÖÖÖRST!

(Shit, kanske det är DET som alla #first-kommentarer på Youtube betyder?)

Porslinskatten var bara för jäkla gullig för att lämna. Jag vet inte vad den är ens. Liten ljusstake? Liten vas? Liten förvaringskopp bara? Jag ska låta Blenda bestämma, den var en present åt henne. Blått är hennes favoritfärg. (Kanske härmar jag henne också.)

20200212_klaenning

Gissa vem som kommer bli avundsjuk på Blenda när hon om några år får springa runt i den här suveräna denimklänningen i toppskick från inhemska Autere. Auteren Teollisuus OY står det på den blekta lappen i nacken. Det företaget var verksamt från 1978 till 1998 och jag gissar att detta plagg härstammar från dess tidiga produktioner. Sent 70-tal eller tidigt 80-tal alltså. Skulle vara underbart att finna en sån här i egen storlek! Tillsvidare får jag leva ut mina denimklänningsdrömmar genom Blenda. Om hon går med på det.

20200212_moessor

Jag vill slå ett slag för att ta ett grävpass genom mösslådan på loppisar nu som då, för där kan man hitta roliga grejer i god kvalitet. Min personliga favorit är en greige mössa som dels består av pungråtteylle (ja, ni läste rätt), den är varm och mjuk och jag använder den varje dag. Åt Alfred har jag fyndat en festlig blåvit en som det står ”Fläkt service” på (jepp, tyvärr särskrivet), för när han ute och springer. Hehe.

Och i går blev det de här två som ser svarta ut på bild men egentligen är midnattsblå. Den till vänster är en tunnstickad sak i 100 % merino. Ostickig och skön alltså. Tänkte att Blenda kunde uppskatta den i vår. Den randiga är i 100 % (får) ylle och den är mer en gemensam hushållsmössa, både åt mig och Alfred. Kan vara bra att ha en i reserv! Det stör mig som fasen att jag inte kan komma på vad logotypen på den är för något. En nyckel med ax åt flera håll, framför en slags glob.  Den känns så bekant men vad är det?! Nåt låsföretag kanske?

20200212_foerklaede

Och så ett förkläde åt den lilla! Bra att ha när hon vill vara med och baka. Eh, ifall ni inte visste när man använde förkläden eller varför jag nu kände mig manad att förklara den saken… Varsågoda i så fall! 😌

Höstvisekrax

Stil & syssla

HÄJ. Kolla vilken hurtig mockaruta som står här och kladdar! Ärligt talat mådde jag ganska illa efter en för kort natt och för mycket kaffe, men jag tuggade tappert ingefärstuggummi och just här var jag på väg att göra det som alltid gör mig gott, d.v.s. gå på loppis.

20190803_mocka_001

Hösten spatserade visst in på året redan i augusti den här varvet runt solen. Eller får man säga så utan att nån blir upprörd eller nedstämd? Jag kände mig själv ganska obstinat gentemot faktumet att det var dryga tio grader på plus när vi återvände till Finland, men nu har jag redan börjat förlika mig med att sommaren är över. Snopet om det inte blir tillräckligt varmt för att bada mer, men det går ju inte att påverka. Det är bara att rymma fältet och låta det skördas.

När jag cyklade iväg till loppis igår kändes det faktiskt riktigt mysigt att dra på sig en stickad tröja och mockajackan. Sen höll jag förvisso på att få värmeslag då jag klev över tröskeln och befann mig inomhus igen, utan nå egentlig ventilation verkade det som, och det hjälpte inte särskilt mycket att ta av sig jackan heller, så jag gick omkring där och kände hur jag blev svettig i tinningarna MEN spanade likväl efter höstkläder. För nog vet vi ju vartåt det här bär av. Åt Blenda hittade jag en vinröd jacka i manchestersammet. Hemmasydd och robust. Ett perfekt fynd att göra i början av en ovanligt kall augusti. Annat än de gammallaxrosa byxorna i tunn viskos jag sist och slutligen köpte åt mig själv trots att min uppmärksamhet egentligen riktades åt annat håll, men… tja… det blir ju en sommar nästa år också. Men den ligger långt borta nu.

Fast det är samma höstvisa varje år så känns den varje gång så ny. Att strosa på och dras till det murriga, kabelstickade, rejäla. Nystartskänslan är så starkt sammankopplad med hösten. Det är liksom lite pirrigt. Är förstås inte ensam om att känna så. Mycket av det måste väl härstamma från hur skolåret ser ut? Skrev en text om det för några år sen och minns att det var så många som kände likadant: De ville handla nya pennor och anteckningshäften, de ville Hitta Sin Signaturfrisyr eller förnya garderoben, de ville skriva att-göra-listor och pricka av rad efter rad på hösten. I går morse satt jag på sandlådekanten och läste en grej i Vbl där intervjuobjektet pratade om samma sak. Höstens längtan efter nya tag och grepp och riktningar.

20190803_mocka_002

Min typ av ny är egentligen gammal. Nu pratar jag förstås stil och kläder. Det är vad jag föredrar, förutom kanske vad det gäller skor, strumpor och underkläder. Händelsevis exakt vad som inte syns på bilden av det jag har på mig! Hehe. Allt annat är från loppis. Och det var jag så himla nöjd med! Jag kände mig lite ny, fast som mitt gamla jag, då jag såg mig själv i spegeln och märkte att så mycket var begagnat igen.

Det senaste året har jag handlat fler nya plagg än vanligt, vilket jag känner mig skyldig för emellanåt. Har ju rensat ur min garderob rätt mycket (som alla andra som hört talas om kapselgarderober eller Konmari-metoden) och har numera bättre koll på vad den innehåller. Nu som då får jag därför en idé om vad den saknar. Det är där jag brukar fylla i med nytt, då jag inte hittar det begagnat. Jag trivs i de nya plaggen men känner mig tråkig när allt jag har på mig är nytt. Lite som att jag tappat en detalj av min personlighet. Jag är ju loppis-Linnea?? Jag saknar det som hade följt med om kläderna varit begnande. Historien och känslan av singularitet. (Eller åtminstone en mer begränsad pluralitet.) Kanske dags att låta mitt gamla vara mitt nya från och med nu i höst? Säga nepp stopp till nytillverkat en längre tid framöver? Jag borde ju rimligtvis vara ganska bra på det men ändå är jag skraj för att fastställa det, svart på vitt.

Som så ofta när jag använder begagnat så undrar jag: Vem hade detta innan mig? Vem var hon med den här jackan? Vilka resor åkte den med på? Blev hon förälskad i nån när hon hade den på sig en kväll på dansen? Bar hon den över armen när hon gick över torget och höll ett barn i andra handen och var stressad, jäktad, och barnet stretade emot och ville ha Hubba Bubba? Ni vet. Sånt som liv består av bara. Små saker, men jag blir nyfiken.

Det fascinerar mig lite det där, att det kan vara så annorlunda för människor. Jag vet ju att en del tycker helt tvärtom, att det är superljuvligt när allt är splitternytt och fräscht och vill knappt ha något annat. Men jag är inte sån. Jag skulle nog inte klara av att flytta in i ett nybyggt hus, till exempel. Fast, handen på hjärtat, kanske mindre för att det inte lockar så mycket och mer för att jag skulle vara superängslig för att grisa ner och nöta och förstöra, hehe. Som jag vet att jag skulle!

NÅJAAA fasen vad jag pladdrar. Ska nog börja runda av här.

20190803_mocka_003

I dag är det sensommar, och nog känns det bra det också, men i går var det så påtagligt höst. Blenda och jag gick ut strax innan klockan åtta och jag hade satt på henne en senapsgul stickad tröja under en fodrad jacka och luften var skarp och kall och Blenda upptäckte rönnbärsklasarna i träden. En person, en av de få andra vi såg, såg ut att huttra i sin morgonrock när hon var ute med sin hund. När Blenda en stund innan åt sin morgongröt landade en stor kråka i trädet utanför köksfönstret och jag slog upp fönstret och friskheten, kylig och klar, strömmade in och rummet och långt där utifrån, bortom diset, hördes ett ekande KRA KRA KRA, ett sånt som fyller hela himlen och tycks dyka upp från horisonten. Så som en del läten gör, sådana stillsamma, kyliga höstmorgonar.

Det var nog det kraxet som satte höstvisetonen. Inte mig så hemskt mycket emot, ändå.

Vill man vara fin får man lida Pinterest

Stil & syssla

Hittade detta inlägg i utkasten, publicerade det inte då jag skrivit det i början av januari. Med andra ord evigheter sedan! Men bättre sent och så vidare.

Ni förstår, jag drabbades av akut skam för att den här bloggen kretsade kring så mycket yta då. Eller det gör den väl fortfarande. Började känna mig som en stereotypt ytlig bloggare och tyckte det var alldeles för pinsamt.

Men tänk om jag ÄR ytlig då! Tänk om jag GILLAR yta! Jag kan väl ha ett djup för det.

Hur som helst så återkom då tankarna ständigt till stil, och fortfarande är det väl lite så. Längtan efter en känsla av pånyttfödelse avtar ju inte direkt den här tiden på året då våren kryper närmare. Så jag slösurfar på Pinterest en massa, och här kommer en hög med sånt jag hittat där. På sånt jag alltså dragits till. (Nämen det menar jag väl ändå inte? Så avant garde!)

Ja ja, vi kollar vad jag samlat och skrivit —

20190105_vardagsklanning

Vardagsklänningen. Som funkar minst lika bra till fest, men ger en avslappnad vibb. Så i något okomplicerat material, först och främst. I en avskalad modell, d.v.s. utan pynt som inte fyller en klar funktion. Gärna med stora knappar i kontrasterande färg. Tror stenhårt på att 2019 blir knappens år. De ska banne mig synas nu!

20190105_gubbrock

Gubbrocken. Eller alltså att blanda både rock- och gubbighet. Eller för den delen tantighet! Att rocka till gubbiga eller tanta till det rockiga, hur man nu ser på det. Verkligen inget nytt, men ändå. Tycker det är en bra balans.

20190105_1910

1910-talsinspirationen. Luftiga blusar och toppar med broderie anglaise och grov spets. Titta på den 100 år gamla blusen till vänster och föreställ er ett par moderna byxor till. Så snyggt. Kanske särskilt stiligt med ett par bra jeans.* (Är förresten 2019 året då knyppling gör comeback? Det skulle inte förvåna mig.)

* Så skrev jag då i januari och två månader senare ser vi den vita skira 1910-talsblusen i kombination med blåjeans ÖVERALLT. Tänkte radera för det kändes liksom lite obvious, men det var inte *LIKA* självklart i januari i alla fall så jag bestämde att jag får suck it up och försöka stå ut!

20190105_svartvitt

Simpliciteten. Svart och vitt och med en vibb av tidlöst klassiskt. Men materialen får inte vara för glansiga eller slinkiga, då blir det fel. Lite grovt ska det vara. Gillar t.ex. att ändarna på det svarta hårbandet är råa och smått fransiga. Eller, ska vi säga, jag gillar att det FÅR vara så. Det måste inte vara så jävla polerat. De svarta knapparna på den vita kjolen gör förstås också en hel del. Kontrastrikt, back to basics.

20190105_langrandigt

Långrandigheten. Vi har ju sett en hel del ränder på längden det senaste året men då mest på ett mer jämntjockt, tystlåtet sätt. Mer klassiskt och tvättat linne-diskret, ni vet. De här ränderna gör ju utstyrslarna mer spralliga. Ibland är det kanske exakt vad man behöver? Vet inte om randigt är min grej men sätter bakom örat att i alla fall prova när jag får syn på nåt jag kunde gilla. Det är ju gratis.

Åter i realtid vill jag tillägga att GUD VAD FRUSTRERANDE det är med ”mode” och ”stilinspiration” på nätet för liksom INGET är ju anpassat för 1) sansade människor eller 2) finländsk väderlek. Man söker på höst- eller vårkläder och det som dyker upp är främst lämpligt för högsommar? HmmMMMmm!! Så rimligt att folk bor här! Lycka till med att hitta snygga, varma idéer för verkligt vinterväder. Eller fan ens endera. Alla ”cute” outfits ”for winter” innebär typ att nån ung kvinna har bara ben med kort, snäv klänning, öppen jacka och INGEN halsduk men så lårhöga mockastövlar ”for staying warm and cozy 😊”. Och jag tänker liksom: You mean while staying inomhus eller? Fast där har man inte skor på sig så kanske vi byter om då och tar på oss byxor då va?

Det hjälper sen inte att jag blivit en mycket gammal människa, en sådan som som tycker det ser fullkomligt idiotiskt och bara fan DÅLIGT ut när ungdomen (UNGDOMEN) går omkring med blottade anklar i minusgrader. Det är ungefär det värsta jag vet näst efter folk som använder v-ringade jackor/kappor UTAN HALSDUK mitt i smällkalla vintern. Så att halsen och kanske en bit av bringan, beroende på tröjan, är blottad. Det ser så hemskt ut! (Kanske ännu värre: Lorelai Gilmore-halsduken, örk.)

Sen blir jag ibland något fundersam över sådana utstyrslar jag uteslutande ser på Pinterest och dylika källor men aldrig i verkliga livet. Är det meningen att de ska funka på riktigt och är det tänkt att vi ska gå på dem? För kombinationerna tenderar vara aningen opraktiska och ibland undrar jag att jaha men skiter vi bara i sånt nudå? Och ska vi också i vår/sommar/höst bära slinkiga sidenkjolar med pösiga mohairtröjor och så bara fötter i slingbacks? Jag fattar inte! I VILKEN VÄRLD BOR NI? Där det uppenbarligen är tjugo grader på marken och blir tio grader kallare en meter högre upp? Säg var! Jag frågar för jag vill hemskt gärna besöka och berätta att JAG BLIR GAAALEN PÅ ER.

Under rosen 🌹

Ditt & datt, Stil & syssla

20190122_loppa

Morsning korsning! Eller hur det är som inlägg ska inledas nu för tiden. Har ni tänkt på det? Att så många bloggare numera låter som brevvänsannonser straight outta 90-talet. Tjenixen, hej hopp (gummisnopp) och tjosan. Käckt och småspexigt men ganska långt ifrån ironiskt. Obs, kritiserar ej, bara en iakttagelse. Ska jag sätta någon bedömning i det så måste jag väl ändå som ett fan av vintage säga att det är lite mysigt. En oväntad comeback, typ som yo-yon. (Ej hälsningsfrasen då.) Vänta bara, den kommer tillbaka. Eller alltså det är faktiskt hela dess funktion, egentligen. Ok, dåligt exempel. Inte alls oväntad.

Men hur som helst nästan lika mysigt som de utsvängda blåjeansen jag provade med etiketten Lovers på bakfickan! De som hänger på provrumsväggen. Tyvärr blev de inte mina. Men jag fick istället fiilis för att knäppa spegelsjälvisar. Inte heller det mest moderna greppet va? Men det är där detta inlägg fick sin början. Jag knäppte några bilder och tänkte sen, fan, då brukar man passa på att blogga ju. Precis som på den gamla goda tiden.

Annat rakt ur historisk tid: Det senaste kristendom-och-homosexualitet-tjafset som spred sig från fejjan till dagstidningarna. För att sammanfatta fenomenet så positivt som möjligt så är det ju åtminstone på utdöende — det kan liksom inte hålla mycket längre till. Inte ens här i bibelbältet. I den senaste diskussionen var det ju då de som refererade till homosexualitet som en perversion. Skrattretande! Alltså, sammanhanget är otäckt, förkastligt och absolut inte skoj. Men har ni tänkt på hur absurt det egentligen är att nån håller fördömande låda om andras ”perversioner” — för det går ju inte att göra det utan att själv vara GAAANSKA upphängd på hur andra har sex… Liksom, tillräckligt nog för att hålla fördömande låda om det. Var ska vi pricka in den fixeringen på sund-till-pervo-skalan tycker ni? Så engagerad i andras privatsaker. Försedd med nån slags klar inblandningsrätt. Så att man på sociala medier i princip ba ”Hej jag gillar int hur ni knullar”. (Eller älskar.) Handen på hjärtat, är det nu riktigt helylle det? Helt fritt från — flämt! — perversioner?! Jag menar om vi ska prata fördömande.

Nä, jag vet inte hörni. Själv skulle jag i det fallet VERKLIGEN göra mitt yttersta för att hålla mig på en armlängds avstånd från området där perversa tendenser utpekas. Säg det med mig: Sten i glaaaskyrkaaa…

20190122_loppasitta

Irrade visst bort mig i detta inlägg. Vet ärligt talat inte vart jag var på väg heller. Är ett vilset litet lamm!

Vi beger oss tillbaka till dagen som gått — jag gick omkring på loppiset nerför gatan. Som, till min stora sorg, snart ska flytta. Det har varit så lyxigt att ha det bara ett par hundra meter hemifrån! Grejer säljs billigt nu inför flytten men i dag blev det inga fynd. Däremot har jag på mig en grå tröja från ett tidigare besök, nån slags ull från Benetton. Väldigt mjuk, kanske kashmir? Är en vilsen liten get, månntro?

Måste köpa en sån där avnoppare bara. Men varifrån?

Jahapp. Det här tankeflödesområdet var inte så spännande kanske. Vi går vidare.

20190122_mockakaffe

Ett köp som däremot blev av i dag var riktigt kaffe. Dricker pulverkaffe annars, som jag tycker är helt okej, men inte klår det ju en bra espresso inte. Hade en sån ljuv stund på dagen där. … Mmokej, det här var inte så spännande det heller. Vill ni ha spänning? En gång beställde jag EN EXPRESSO på McDonalds och jag skäms fortfarande över att jag sa så töntigt. Ekspresså! Men sen så fick jag den också väldigt snabbt.

Nähäpp, fortfarande ingen begåvning på spänning. Föreställ er att jag sa det samtidigt som jag jonglerade tio knivar och tre bebisar. Va!! Va va?? Varifrån fick jag två bebisar till? Ja, det skulle jag kunna skämta om men det känns extremt osmakligt efter att jag i kväll läst inte bara en utan TVÅ skräckartiklar om små barn som blivit kidnappade/förflyttade från sina vagnar men tack och lov återfunnits. Men ÄNDÅ. Fy fan. SKRÄCKARTIKLAR. SKRÄCK!

Den observante ser också färgprover på bilden ovanför. De är de jag redan rensat bort eller råkade ha dubletter av, resten hänger på väggen.

20190122_nyanser

Lappar lappar på väggen där, säg mig vilken den rätta rosa nyansen är. Den får inte vara för si, inte för så. Det är svårt! Vill kanske ta fram min egen. Om jag inte blir kaput av alla valmöjligheter jag då får. Hexadecimaler och CMYK är jag ju bekant med. Kan färgen tas fram från en sådan?

Och varför använder jag min blogg som Google? Så går det då jag följer tankeflödet antar jag.

Visste ni förresten att sub rosa betyder ”under rosen” på latin? Har ni hört uttrycket? Minns inte var jag stött på det. (Nämndes det kanske i Da Vinci-koden?) Frasen används för att beskriva sånt som är hemligt eller konfidentiellt. I förtroende. Kom bara att tänka på det på grund av det privata/rosa temat genom inlägget. Från provrum till sovrum och ett rum som kanske alltså ska bli rosa.

Och så tänker jag, fast detta har inte nåt att göra med nåt annat, att det är väl klart att vi kvinnor/feminister reclaimat den rosa färgen. Förtrolig är ofta grunden.

Garderobsnack till lust och ledord

Stil & syssla

Jag svamlade om stil för nån dag sen och blev samtidigt irriterad på att jag alltid är så långrandig. Kan läsa gamla inlägg och störa mig som fan på att jag inte satte punkt tidigare eller strök var tredje mening ungefär. Poängerna försvinner in i allt annat att inte ens jag själv har så lätt att minnas dem sen. MÅSTE LÄRA MIG HÅLLA MIG KORTFATTAD. Är 2019 året då det äntligen händer? Just nu verkar det fan inte lovande för nu dravlar jag iväg igen. Ahh.

Här kommer ett försök på att sammanfatta mig själv. Och då blir det såklart i punktform!

20180727_paljetter_002

I all ärlighet inte det mest genomtänkta köpet under fjolåret men en pärl- och paljettbeströdd klänning i äkta silke för några få slantar så tyckte jag att jag ändå kunde *unna mig* en gång i livet.

Ledord för garderoben 2019 och framåt:

  • Spänn åt den röda tråden. Iaktta vilka plagg jag använder, försök hitta vilka de gemensamma nämnarna är. Undvik felköp genom detta.
  • Ge inte upp i jakten när jag väl identifierat vilka plagg jag vill ha och behöver. Särskilt vad det gäller basplagg. Vill jag ha en perfekt svart skjorta så ska jag inte kompensationsköpa en skjorta som är halvbra eller mörkgrå. Det funkar inte så.
  • Betala mer för plagg som är extra viktigt att är bekväma, praktiska och snygga. Särskilt skor. Jag vill hellre ha ETT par riktigt bra skor per säsong än fem par halvbra. Satsa på kvalitet som jag kan använda i flera år.
  • Fixa de plagg jag loppat med tanken att de kunde bli perfekta. Visst, risken finns att plaggen istället blir oanvändbara, men om de förblir så som de är så kommer jag ändå inte hitta den användning för dem som jag vill ha. Det vinner jag inget på. De kommer bara ta upp utrymme i min garderob och det kommer göra mig missnöjd med den.
  • Klamra inte fast vid plagg utav nostalgiska skäl. Det är okej att inte vilja göra sig av med allt, men då ska de flyttas bort på förvaring. I garderoben ska det bara finnas kläder jag (fortfarande) gillar att använda.
  • Det ska vara både KUL och ENKELT att välja vad jag ska ha på mig. Det ska kännas BEKVÄMT och (själv)SÄKERT att gå ut i plaggen jag äger.

Ja ja. #goalz etcetera. Ett sånt typiskt ”för min egen skull”-inlägg det här blev. Är knappast så engagerande, tänker jag, men så får det vara då.

Har förresten inte för vana att göra upp mål eller planer för garderoben. Eller typ nåt alls. Men VEM VET, kanske det funkar, och kanske är 2019 förändringarnas år!

Basplaggets och vintageklänningens år

Stil & syssla

Loppisåret 2019 var då inlett för undertecknad. Andra köpstrejkar men inte den här lusen! *pekar på mig själv med alla mina ben* Känner mig inte redo för det riktigt än. Men däremot manad att undersöka ännu noggrannare, att bena ut vartåt jag vill att min stil ska gå. Är en typisk människa som strax efter årsskiftet känner mig djupt inspirerad att ta i med nya tag.

Dels för att jag under julhelgen provade en massa plagg och det var så mycket som bara inte funkade längre. Det är egentligen ganska förvånande, för jag har rensat ur min garderob rätt kraftigt de senaste åren just för att det inte skulle bli så som det nu blev. All these clothes and nothing to wear, alltså.

Jag märker ju att jag återkommer till samma ganska få plagg — samt saknar vissa andra beståndsdelar. Det är dags att spänna åt den röda tråden. REJÄLT.

I dag kunde jag kryssa av den svarta t-shirten. Det utmärkta basplagget har jag faktiskt saknat. Vet ni hur svårt det är att hitta en helt basic men snygg svart t-shirt i ordentligt material? Blir TOKIG på alla fladdriga tygbitar med lösa ringningar och korta holkärmar. Nu har jag en som faktiskt ser ut som ett T och det känns som en bra utgångspunkt. Det känns förnuftigt, och en förnuftig garderob vill jag gärna ha.

Fast också egen, men vi kommer till det.

Bar nästan klänning på nyårsafton men på grund av oväder så valde jag sen att tänka praktiskt och tog byxor. Ångrade sen detta lite då jag kom till festen och alla andra var så ljuvliga, liksom i sammetsklänning och lång paljettkavaj till exempel.

Tänkte då (lite i samma bana som Peppe) att jag borde passa på mer. Använda klänning då vädret tillåter det och inte enbart då det finns skäl att klä upp sig. Tänkte att dagens andra loppisfynd, d.v.s. denna klänning här nedanför kunde bli en sån, en bara-för-att-klänning.

20190102_klaenningsvart

En gammal viskosklänning som någon helt klart betraktat mer som utklädnadsattiralj än det fina plagg det är. Fållen är extremt slarvigt gjord med turkos sytråd och ett par udda knappar fästa med röd. (?!)

Valde att slå till trots bristerna. De går ju att fixa till. Och nyårsregeln är att jag MÅSTE göra sånt. Får alltså inte köpa om jag inte vet med mig att jag kommer fixa det. FÅR INTE.

20190102_klaenningsvartdetalj

Och här en överexponerad bild på några av dess detaljer, plus några bonuskatthår. Den andas lite 40-tal, tycker jag, men är säkert 30-40 år nyare än så.

Sen mellandagsfyndade jag en klänning också. I min egna garderob, den hos mina föräldrar. Där hängde en klänning som jag köpte för typ tio år sedan. Har använt den en gång, vad jag kan minnas. Ganska uselt.

20190102_klaenningblommig

Men alla de här färgerna får er kanske att gissa varför. Jag har i herrans många år känt mig obekväm i färgsprak. Dras fortfarande mest till svart men fäster också all mer uppmärksamhet på andra beståndsdelar: material, skärning, stil eller kanske vi ska säga vibb.

Nu när jag provar denna klänning så tycker jag inte att den ser ut som att jag lånat den ur nån annans garderob, som jag kunde göra förr. Försökte typ tuffa till den med nitbälten, minns jag. Haha! Nej tack, den sena 00-tiden är förbi. Nu är det som att bitarna stämmer överens, och den är helt klart min. Fast förstår om mina kompisar inte riktigt ser detta ännu, men vänt ba. Vänt ba!

20190102_klaenningblommigdetalj

En närbild på den också för balansens skull.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad den gör här i inlägget, hänger egentligen mest bara med för att jag knäppte bilder på den också. Eller jag trodde att det skulle hjälpa mig ringa i nåt slags ledord för garderoben 2019, typ ”Piffigt!” eller ”Draperingar!”, men varkendera känns rätt. Fast eventuellt nåt lite ditåt. Nåt med trevliga skärningar fast utan extra ryschpysch.

Det skulle ha varit roligare om jag hade haft på mig de här plaggen på bilderna, jag inser det. Men det kändes så jobbigt att orka. Kan slänga in som nyårslöfte, nu när jag har inspirationen på min sida och allt, att försöka att inte vara så lat med sånt. Älskar OOTD-inläg i bloggar och på instagram och borde rimligtvis skärpa mig och göra fler sådana själv också. Nästa gång!

Turnumret

Ditt & datt, Stil & syssla

En fördelaktig sak med att bli äldre — eller en av flera, ärligt talat, och det säger jag inte bara för att må bättre (lovar!) — är att man faktiskt behöver och vill ha så väldigt lite. Usch så trist det där låter men det är alltså ganska skönt att inte känna så starka ha-begär. Eller, visst, det finns ju massor av saker som jag kan tänka ”en SÅN skulle man ha” om (infoga bild på hushållsrobot här), men inom ramarna för rimliga köp och gåvor så blir det allt glesare. Det är inte så att jag har allt, men jag har det mesta som jag behöver. I många fall mycket mer. Har blivit en tråkig vuxen som oftast önskar mig ”ingenting”.

Som många andra av min västerländska överflödsgeneration så försöker jag nu för tiden begränsa mina ägodelar. Att inte (lika starkt eller lika ofta) vilja ha bara för att ha är faktiskt behagligt. Det finns en lättnad i att vara tråkig och inte vilja ha så mycket. Och en sån jäkla ynnest att då få en av få saker man önskat sig.

I år hoppades jag bara på en sak i födelsedagspresent. Inget jag behövde men däremot något jag verkligen ville ha — ett begagnat halssmycke som jag spanat in en längre tid.

Tipsade Alfred om det för månader sen, långt innan min födelsedag alltså. Jag tänkte sen att nån annan antagligen hunnit köpa det. Men han beställde då och har sen ruvat på det. Länge!

20181230_fica

Måne från Feministsmeden, vintage fikonhand från Etsy. Båda två födelsedagspresenter från Alfred!

Handen formar en manu fica, manus obscena, far le fiche. Symbolen har flera namn och den är en uråldrig gest som typ föreställer ett kvinnligt könsorgan. Den har bland annat använts på samma sätt som att visa fingret. (Ett annat symboliskt könsorgan!) Just detta smycke daterade försäljaren till 1960-tal men själva symbolen lär härstamma från antikens Rom. Gesten har, bland mycket annat, även använts för att skydda mot onda ögat och som lyckosymbol.

Ja, jag gillar ju hela kompotten där! Min egna talisman! Lyckobringare! Jag tror ju inte egentligen på sånt men ändå känns det som en trygg symbol, stark utav att så många människor innan mig trott på den kanske. Eller det finns en viss tyngd i den tanken och i gamla symboliska objekt som folk satt tillit till, känner ni också så? Ursäkta att det här blev så flummigt. Älskar förstås att det finns en slags feministisk twist på den antika symbolen, men det är ändå främst vidskepelsen och folktron som tilltalar mig mest.

(Inser att jag förtydligar den saken bara för att det känns som nåt andra kunde förmoda, att det var det där med vulvan som jag fastnat för. Att jag som feminist förstås gillar fittfigurer. Men tvärtom har jag blivit så trött på all feministkonst som ska involvera vulvor i varje hörn?? Fast kan man ens säga så utan att låta mycket pryd plus med noll feministisk koll? Jag gillar ju symboler och allt men jag tycker just detta känns så urvattnat och pastischigt. Kan inte förklara det. Kanske är det bara inflationen. Hur som helst en parentes.)

Invigde smycket samma kväll som jag fick det och jag hade verkligen en riktig toppenfödelsedag, umgicks med personer jag genuint gillar och var på så bra humör hela kvällen. Var överdrivet typiskt småbarnsföräldratrött innan jag gick ut och jag var rädd för att jag skulle bli sådär konstig som jag tenderar bli när jag är så trött, att jag försöker men räcker inte till och blir tyst och märklig och sen får jag ångest över att jag inte bara kan passa in och hänga med, och sen mår jag dåligt FÖR EVIGT.

Men när jag sneddade över torget sa jag för mig själv ”Det är okej, det kommer bli okej”. Jag gick alltså där och mumlade med ett bekymmersfritt tonläge helt ensam eftersom Alfred joinade först senare. Intalade mig själv att även om det vid nåt tillfälle skulle råka bli svårt eller konstigt så är det ändå okej. Och det blev mer än okej!

Så vill man ändå heja på vidskepelsens krafter litegrann så var det en bra start för lyckoamuletten! Och för mina dagar som 35-åring förstås.

Sök och ni skall fynda

Stil & syssla

Hej kära loppor! Det var ju tal om att jag skulle sammanställa tips på hur man ska lyckas med loppandet, och ni var några som var intresserade av en sån.

Eftersom att a) det återvunna plagget är årets julklapp och b) jag själv ägnat mest tid åt att försöka bena ut taktiker för att finna de plagg jag drömmer om, så följer detta loppistipsinlägg en sådan röd sytråd i klädhögen. Det bara c) blev enklare så, men i det stora hela gäller ändå samtliga tips för alla slags fynd.

Tror inte att jag sist och slutligen hade så mycket ”nytt” att komma med, ni vet vad jag menar, men bed och ni skall få tips, sök och ni skall fynda, bulta och loppisdörren skall öppnas för er. Så här kommer de i alla fall, med andra ord!


20181110_loppis

Fundera och förbered

Att gå på loppis är kul även om man besöker det bara för att strosa. Men, eftersom loppis också innefattar en hel del skattjakt så kan det löna sig att ha en karta för att göra de verkliga fynden. Den skissar du själv upp!

  1. Rikta in dig. Föreställ dig vad du är ute efter. Ett visst plagg? Ett speciellt mönster? Ett särskilt material? Eller bara något med den där rätta känslan som du inte riktigt kan specifiera men ändå känner igen när du ser det?

    Vad det än är: visualisera det. Håll det i tankarna! Det är så du vässer hökblicken.

  2. Känn dig själv. På loppis är det synnerligen lätt att bli överinspirerad av de låga priserna och det brokiga utbudet. (”Förvandlades till en opportunist”, skrev en kompis. Hög igenkänning!)

    Tänk igenom vem du är — kommer du sy om plagg och måla om möbler så att de passar? Vad är din stil och hur långt ifrån den kan du ströva utan att grejer bara känns fel? Hur fungerar du med trender — gillar du att haka på dem eller förblir trendvarorna oanvända? Är du okej med att eventuellt bara pröva på olika stilar och plagg rätt tillfälligt?

    Var ärlig mot dig själv! Då hittar du lättare rätt nivå av kritiskhet gentemot varorna.

  3. Definiera ditt mål. Avgör om det är något särskilt du vill uppnå, för eventuellt måste du anpassa dina regler efter det. Det här är väl rätt självklart men jag tror det lönar sig att ändå medvetet tänka igenom det och ringa in vad man är ute efter så man rör sig åt rätt håll. Exempelvis: Vill du förnya garderoben eller förenkla den? De två har ju rätt separata spelregler, nämligen.
    • Förnya: här gäller det att våga kliva utanför det gamla vanliga nu som då. Utgå ifrån magkänslan men var inte en mes. Tvekar du? Men det är ändå nåt som lockar dig med plagget, viiisst? Vad betyder det, tro?
    • Förenkla: var sträng, jävligt sträng. Kommer du hitta användning för plagget? Kommer det passa med sånt du redan har? Lita på magkänslan, den vet vad som gäller. Tvekar du? Det betyder nej.

Fynda och filtrera

Väl på loppiset så kan det vara lätt att bli distraherad av mängden varor, då alla är olika (möjligheter!) och ofta inte i jättebra ordning (kaos!). Men det GÅR att övervinna detta och vara fullkomligt… traherad. Vilket rimligtvis torde vara motsatsen.

  1. Gå igenom. Metodiskt. Skygglapparna på — titta på ett parti åt gången. Undersök! Gör stickprov vid material och färger du inte avskyr. Det är där du kan hitta guld.

    På loppisar där privatpersoner hyr bord så kan först snabbt skanna av utbudet på ett. Ofta får man ju en bild av försäljarens smak och stil av en hastig blick. Ligger den långt ifrån din så skippa bordet eller bara skumma igenom snabbt, så har du mer tid att gräva igenom resten.

  2. Gräv. Det här är A och O. Efter en lyckad loppissession ska du ha så mycket skit under naglarna att du måste skrubba med nagelborste tills morgondagen för att få bort all smuts. Det är ett tecken på att du har utfört ett gott jobb. JAG MENAR DET. Bär dina sorgkanter med stolthet, som att det var universums president som belönat dig dem för dina beundransvärda insatser.

    Bonustips: Täckande mörkt nagellack.

  3. Granska. Ivern bär iväg med en och så kommer man hem med en blus och märker att det finns en konstig fläck på axeln, ett hål i midjan och dessutom är plagget i usel kvalitet som sticks och gör ens hår statiskt. Det är inget fynd alls.

    Så innan du går igenom kassan: gå igenom sömmar, skanna efter fläckar och hål, kolla tvättlappar, känn på materialet, och prova alltid.

  4. Våga. Vill du förnya din stil, ditt hem, så är loppis naturligtvis platsen där du ska inskaffa dina experimentella grejer. Väg såklart ändå för- och nackdelar mot varandra, men håll i åtanke att ibland är ”kanske” en klar segrare över ”nej”. Till exempel då det bär en klar vibb av ”högst antagligen”.

    Om du söker förändring så är det för att du tycker det är tråkigt att aldrig göra något annorlunda. Så gör nåt annorlunda!

  5. Vägra. Det är tråkigt men det är tyvärr så att vill du BARA göra BRA FYND* så får du se till att du eliminerar de halvbra och dåliga. Så länge du fortsätter bunkra upp på ”nästan” och ”kanske” så kommer hela ditt liv fyllas av samma mönster.

    Hahaha skoja bara! Nä men ärligt talat tror jag att striktare regler är nåt som förhöjt mina verkliga-fyndpotential, jag drygar inte ut de bra grejerna med lika mycket ”tja varför inte”-stuff. För att låna Marie Kondos filosofi, så försöker jag vara strikt med att endast välja sånt som *sparks joy*. Om man bara lyckas så är det en bra metod för att se till att ALL loppning är verkligt lyckad loppning.

    * Med bra fynd så menar jag förstås sådana du genuint gillar och är nöjd med, oavsett märke, status, rabatt från fullpris, och så vidare.

20181120_baelten

Snitsa till stilen

Tycker du att du har bra koll på själva letandet men att du ändå aldrig hittar nåt? Inte vet vad du ska satsa på? Vart du ska vända dig? Jag har förslag!

  1. Strunta i storlekar. Plagg kan vara oversize, krympta i tvätten, ovanliga i modellen, importerade från länder/tider med andra sorters storleksskalor. Prova allt! Du övar då dessutom snabbt upp ett ögonmått för vad som passar dig, om du inte redan har ett du litar på.
  2. Sök kvalitet. Okej, alla är inte intresserade av att saker och ting ska hålla länge eller ha en tidlös vibb, men om ni är, kasta ett extra öga på bälten, väskor, plånböcker, hattar och allt möjligt sånt. De är ofta i äkta läder och dessutom med roliga/unika detaljer som gör att de känns mer personliga och mer ”du”.

    Vill du ha plagg som andas så kollar du på tvättlappen och ratar de som innehåller hög procent akryl, polyester eller andra konstfiber. Det är här du ska splurga — fast förmånligt — på silke, kashmir, mohair, merino, ylle, linne, läder, päls — vad du nu än gillar.

  3. Spana trender. För här får du en unik twist på dem! Som du dessutom kanske inte tröttnar på direkt trenden lagt sig, utan det blir något som känns mer eget och som du därmed fortsätta använda = betydligt mer hållbart.

    Ni vet leopardmönstrat som varit en stor trend i höst och som ännu håller i sig — vet ni hur mycket leopardmönstrat jag har haft i min garderob genom åren?? Nå, MYCKET. Vet ni hur mycket av det jag köpt nytillverkat? INGET av det. (Det här skulle vara mer slående med en bild på alla mina leopardmönstrade plagg, men de flesta har redan flyttat tillbaka till loppisdjungeln. Ursäkta och varsågoda. Men ni ser i alla fall två av flera leoparddetaljsbälten på bilden ovanför.)


Konkreta knep

Söker du praktiska riktlinjer och inget visualisera-dig-si-och-föreställ-dig-så-flum? Look no further, här är de:

  1. Plats. Besök loppisar på små orter. (Slå in sökord på Google Maps!) Mindre orters loppisar har färre kunder och där kan man lättare hitta riktigt gamla varor. (Tjejgissar att det har att göra med att små orter sällan har ett överflöd av butiker så det har inte blivit lika mycket använd-en-säsong-och-släng-tendenser.)

    Loppisar med välgörenhetsfokus har ofta jämnare priser medan de religiösa och särskilt frikyrkliga har allra lägst, enligt min erfarenhet. Störst variation hittar man på loppisar där privatpersoner hyr bord, men även där kan man förstås hitta en guldåder.

  2. Tid. Om du bara har möjlighet, undvik de mest populära dagarna och klockslagen. Det vill säga vardagskvällar efter vanliga arbetstider, samt förstås veckosluten.
  3. Repetition, repetition. Gå ofta. Först till kvarn får mala.
  4. Klädsel. Klä dig bekvämt i neutrala basplagg som passar med det mesta så du lätt kan få en bra bild av hur kläderna du provar kommer funka. Undvik sånt som medför minsta krångel att klä av och på sig. Provrumsutbudet brukar vara lite begränsat på många loppisar men speglar brukar finnas här och där så använd dem för vad du är bekväm med. (Så ta gärna ett linne under tröjan!) Prova alltid massor! Prova är gratis.
  5. Betalning. Ska du besöka ett loppis du inte känner utan och innan, ta med dig kontanter! Så är du på den säkra sidan.

20181110_filtvaeskor

Floppsäkra förvärven

Här är några tankeövningar och tekniker för dig som tenderar vara överdrivet spontan eller exceptionellt obeslutsam.

  1. Följ ödet. ”Om det *är meningen* att jag ska ha objektet så finns det kvar nästa gång jag kommer hit — är det borta så har det istället gjort nån annan glad”.
  2. Lämna det åt slumpen. ”Saknar jag objektet innan mitt nästa återbesök så får jag köpa det då — men har jag glömt det så har jag glömt det”.
  3. När priset avgör. ”Skulle jag betala fullpris för detta i affären?” eller ”Skulle jag köpa detta om det kostade 5-10€ mer?”. Du kan också bedöma objektet innan du tittar på priset, bestämma ”Detta skulle jag inte ge mer än X€ för” — SEN tittar du på prislappen och tar det därifrån.
  4. Bär det med dig. Ja, bokstavligen. Bär på objektet så länge du kan, titta på det när du börjat röra dig mot dörren igen — kanske ser du det med nya ögon då. Detta funkar ofta för mig, det är lite som att dimman lättnar då. Ibland blir jag förälskad, andra gånger tänker jag typ ”*criiinge*”.

    Skoja ba, det tänker jag inte alls för jag är åttiotalist och vi tänker ungefär ”…nooot.” Som att allt fram tills den punkten bara har varit uppladdning för en ironisk slutkläm. Lite som livet!


Vett och etikett

Trots att det i stort sett är djungelns lag som gäller på loppis, så är vi ju inga vilddjur heller. Eller jag ber er att vi inte ska vara det. Snällaaaa.

  1. Ordning och reda. För tillbaka sakerna till sina rätta platser om ni inte ska köpa dem. Lämna inte plagg i provrummen. Får ni jätteont om tid så överräcker ni dem till hen bakom kassan.
  2. Dräll inte i vägen. Gå inte flera personer i bredd och dilla. Stanna inte heller upp i en smal gång och dravla med en bekant så att andra kunder knappt slipper förbi och ingen kan titta på varorna bakom era ryggar. Och håll koll på era köpvagnar om ni måste ha dem.
  3. Träng inte på. Kom inte så förbannat nära, den andra personen var där först. Sträck definitivt inte in händerna framför den andra personen för att känna på saker. Vänta på er tur! Det finns massor av grejer en halvmeter bort att titta på under tiden. Ställ er inte heller precis bakom nån för att köa och munandas dem i nacken. Cirkla lite i utkanten istället. Det är trevligare så.

Sådärja. Jag tror det var allt. God lopplycka till er!

Årets julklapp! Klapp klapp! Applåder!

Stil & syssla

Läste ni att i Sverige blev årets julklapp ”det återvunna plagget”? Sjukt inspirerande! Jag har länge haft ett komplicerat förhållande till julklappar och sedan några år ger jag egentligen varken bort eller tar emot, men, eeh, behöver ni hjälp med att hitta årets julklapp åt nån så anmäler jag gladeligen mitt intresse att agera som er personliga loppare.

Och tänk vilket paradigmskifte årets julklapp pekar på! Blir något huvudvindad, eller hur vi svengelskt ska uttrycka det. Länge var ju loppis något som sågs ner på (därav den ursprungliga sarkastiska benämningen) och fortfarande är det tämligen vanligt att folk tycker det är smutsigt och ofräscht. Likhetstecken tenderar sättas mellan andrahand och sekunda både i kvalitet och status, men vi har kommit allt längre ifrån allt sånt. Begagnat har gjort en klassresa — det har fått namnet vintage, det har stigit i pris och det har blivit allt mer eftertraktat. Oklart i vilken ordning.

Men det här gäller kanske framför allt möbler, porslin och övriga interiörsprylar. Jag var verkligen inte förberedd på att loppade plagg skulle betraktas som helt god etikett att paketera in och ge bort! (Och detta utan att man hittar en mint-condition Chaneldräkt från några decennier sen, antar jag.) Välkomnar det med öppna armar förstås.

20180124_ylle.jpg

Slumpmässigt loppat plagg som det redan fanns bild på i arkivet och således får illustrera detta inlägg: En (vid fototillfället ytterst dammig) kofta i 100 % ylle som jag köpte på loppis för ungefär ett år sedan. Den är kort i modellen och jättevarm. Jag föll särskilt pladask för knapparna som är rundade, glansiga, svarta och kantade i mässing. Som en rad med mysteriösa djurögon i en mysigt mörker.

Och koftan bara växer för varje gång jag använder den, alltså bildligt talat, trivs SÅ bra i den! Tänker mig att jag fortfarande ska ha den när jag är en krokig gammal tant med boobsen nere vid midjan både utav gravitationseffekten och extremt krum hållning. Koftan ska just och just täcka dem alltså och det ska va JÄKLA GULLIGT bara så ni vet.

Skrev redan om detta på instagram men passar på att tipsa här också om att hålla korpgluggarna öppna för accessoarer på loppis, ifall att det känns främmande att svepa in gamla paltor i julpapper, men ni ändå inte vill svepas med i konsumtionslavinen och vill testa något annat.

Det finns chans på SÅ många urfina bälten, väskor, börsar, scarfar och så vidare om ni bara håller utkik. Ofta kan man göra fantastiska fynd i gedigna naturmaterial med finfin patina och personlig vibb. Kolla etiketterna efter både material och märke, som ofta ger en ett hum om ålder, och skippa allt som känns nyare än tio år gammalt. Lajva Kitty Drew på 2000-talet och sätt nån timme på att genomsöka nätet på alla ledtrådar ni kan hitta om ert fynd. För anteckningar, för sen ska ni förstås plita ner allt ni luskat ut på ett fint julkort som ni överräcker med paketet.

Tadaa! Årets julklapp! Klapp-klapp! Applåder!

Väldigt mycket roligare än nån grej från den förskräckliga Black Friday-rean kan jag tycka, men det är väl en åsiktsfråga som så mycket annat. Tänker att loppisprylar i julklapp kan vara väldigt laddade i en del kretsar. Som, en del skulle aldrig köpa en begagnad liten prydnadskudde ens medan andra gladeligen badar i loppade simdräkter (jag). Hör man till den förstnämnda gruppen känns det knappast så kul att få en gammal ylletröja eller silkesmorgonrock av okänt ursprung i paketet.

Var drar ni gränsen? Är inte så känslig själv. Att hitta använda näsdukar i kavajfickorna är inte JÄTTEFRÄSCHT, men jag låter det inte hindra mig liksom. Och så länge ett plagg ändå doftar okej så orkar jag sällan tvätta det innan jag tar det i bruk. Hehe. Väntar mig att folk ska uppröras här! Blev du väldigt äcklad ska du nog inte läsa vidare.

För själv tyckte jag att det tydligaste exemplet på när gränsen blev nådd är när jag såg en dubbeldildo hänga över räcket vid ett bord jag precis höll på att inventera. Liksom, den bara hängde där, i det fria, inte som oanvänd inne i en förpackning eller nåt. Jag satte hastigt tillbaka kameran jag fortfarande ångrar att jag petade på och avlägsnade mig smått förfärat. DÄR gick det nog för långt ändå va.