Signaturlook: Himlakropp

När jag var ung hade jag cirka alltid en stjärna kring halsen. Alltså varje dag kanske från att jag var 15 tills att jag var… ööh nä men pinsamt länge? Förbi tonåren ändå. 21? 22? Stjärnan var absolut inte ”fin”, utan verkligen nåt billigt skräp typ köpt på en marknad kanske. Minns inte varifrån den kom. I oädel metall som absolut missfärgades på kanterna, men det brydde jag mig inte i då. Jag tyckte om den och lackade baksidan med nagellack bara. Jag har varit VÄLDIGT sen med att bry mig i vad som är ”äkta” eller anses ”fint”.

Jag har i dessa dagar inget signatursmycke, om man inte räknar med att jag har en ring i näsan, men det brukar folk inte märka. När jag känt nån i typ fem år brukar de plötsligt bara ”Va! Har du piercat näsan?!”. (Japp! Våren 1998!) Men det finns hur som helst tre halsband som jag så gott som uteslutande använt de senaste åren:

  1. Luna liten hamrad från svenska Feministsmeden. Fick den i födelsedagspresent av Alfred för några år sedan. I mitt tycke helt enkelt ett perfekt smycke, en diskret liten silverskärva som ibland blänker till.
  2. Sleeping moon från engelska Kimba, av återvunnet silver. Jag ville ha något minimalistiskt men speciellt, så varför inte ett runt, platt, slumrande månansikte? Relaterbar figur, känner jag. Charmades fullständigt.
  3. Stjärnbild från litauiska Ideal Collect, som numera tycks ha stängt butiken. Förgyllt och med tre gnistrande vita stenar, antagligen zirkon eller nåt annat inte så himla dyrbart. Ville ha en liten guldslant att efterapa en french girl-stil med och fastnade för denna gnistrande havsget, även känd som stenbock i zodiaken. Tror absolut inte på astrologi (skrev nästan zoologi, hade varit en spännande grej att misstro) och känner nästan aldrig igen mig i hur stenbockar beskrivs, men tycker att formen på stjärnbilden är snygg. Alltid nåt!

Är förtjust i dessa såväl till vardags som fest (och superfina Kalevala Kuutar när jag riktigt ordentligt vill markera tillfällets festlighet), och det är inte avsiktligt men jag tycks sannerligen dras till ett himlakroppstema i halsbanderiet — fortfarande! Lustigt hur det kan bli.

Ville visa halsbanden eftersom jag själv tycker det är så kul att dyka ner i folks smyckesskrin, men sedan bilden togs har mitt faktiskt börjat vänta tillökning. För ofta saknar jag något i storlek mellan de tre på bild, så för att fylla det hålet har jag letat på Etsy en tid. Jag gillar att köpa smycken där för man kan både hitta unika grejer och på kuppen stöda mindre företagare och deras hantverk. (Med det sagt får jag ändå införa halsbandsköpstopp nu. Nån gräns får det väl va.) Och nu har jag bestämt mig för detta från tyska Mair. Jag fastnade för just det smycket eftersom att ytan påminde om ett — 🥁 — månlandskap! Naturligtvis.

Himlakroppstema: Fortfarande intakt. 🌚

Experimentera med gammalt istället för att konsumera nytt

Det höstliga förnyelsesuget har infunnit sig i år igen och jag vill ta itu med ”min stil”. Denna sommar har varit särskilt utmanande att klä sig för, tycker jag. Till att börja med på grund av den extrema hettan få av oss är vana med. Sen är min kropp annorlunda än tidigare somrar och få plagg passar. Vantrivs i mycket annat. Och sen amningen då. Allt (ALLT) måste (MÅSTE!!!) gå att amma i. (Och gärna vara lätt att skölja fri från mjölkspyor.) Man utvecklar verkligen en kapselgarderob, det må jag säga. Har växlat mellan kanske tio plagg. (Behändigt — om det inte var för det där med mjölkspyorna.)

Så jag suktar alltså efter förnyelse. Gör jag kanske vid varje årstidsskifte? Men särskilt så här års, en rest från skoltiden. Vill testa något annorlunda, så i schemat för denna termin står det att denna svartklädda figur ska ta in mycket MER FÄRG, men då enbart DOVA (eftersom bjärta alltid förblir oanvända i min garderob) som förhoppningsvis ska gå att KOMBINERA med varandra. Ursäkta att jag ropar så ibland men jag försöker liksom framhäva ledorden. Med sådant i bakhuvudet på loppisrundan kan det till exemepel bli så här:

Duvblå len långärmad halvpolo från Monki.
Plommonlila proper hundtandsmönstrad blusjacka (?? ok grandma) från Kestilä.
För övrigt en euro styck. 😌
Hatar inte kombinationen!!

Usel bild men. Ni ser ju färgerna i alla fall.

En instakompis @vilsevals postade nyligen i sina stories om loppisklädernas tjusning, klädindustrins ohållbarhet och idén att nyproduktionsstrejka. Blev inspirerad och genast sugen att haka på. Det kändes framför allt verkligen välkommet med en vänlig knuff i riktningen mot att experimentera fram något nytt med gammalt, istället för att konsumera det samma gamla nya. Har själv köpt lite mer från vanliga butiker på sistone. Men nu får det vara slut på det! Andra hand i första hand! Det har många fördelar och jag tycker inte vi ska glömma att den kanske minsta av dem också är stor, nämligen att det är mycket roligare så.

Vi drar därför igång hashtaggen #loppbiten på insta för att dela loppisfyndande plagg, utstyrslar och inspiration. Consider this en öppen inbjudan att göra oss sällskap! ALLA MEEED! Det blir kul.

Tweedy bird

Plagget som symboliserar våren är för många ett par nya sneakers. För mig? Mjaa, det lutar mot ett stycke begagnad yllekavaj.

Jag utökade nyligen min samling med en tredje och nu när drivorna börjat krympa och dammet yra ser jag fram emot att kunna ta den (och de andra) i bruk. Eller jag tror ordet är LÄNGTAR. Men just nu kan jag inte knäppa nån av dem runt magen ens. Plus det inte ännu är 100 % vårigt och milt i luften precis, särskilt inte efter gårdagens plötsliga vinterrelaps. Får ge mig till tåls en tid till.

Dixi-Coat, min senaste. / S-Style, min vår- och höstjacka. / Okänt märke, min första.

Min attraktion till tweedkavajer är ingen ny en, men det tog herrans många år innan jag vågade ta steget att bära en själv. Har väl mer eller mindre suktat efter en propert sconesig Rupert Giles-look sedan sena tonåren, men köpte min första tweedkavaj först när jag var drygt trettio…? Besynnerligt i efterhand. Vilket slöseri, alla dessa tweedlösa år. Sjukt att tänka att ett sådant plagg en gång befann sig så långt ifrån min stil att det liksom kändes som ovan mark att stå på, och nu är det typ bas. Undrar om det finns fler plagg som det kan gå så med?

Fast numera brukar jag vara bättre på att våga ta på mig det jag gillar. Är inte så brydd i att ha en utpräglad distinktiv klädstil utan kör hellre på egen smak och känsla. Vet också att det bara är kläder. Men å andra sidan ska en väl kanske då ta i beaktande att det inte precis är svårt att *våga* då jag inte direkt har den mest nervkittlande vågade smaken heller… vilket jag ANTAR ATT SANNERLIGEN BÖR FÖRTYDLIGAS med tanke på att jag bokstavligen skriver ett inlägg dedikerat till mina tweedkavajer just nu. Ahaha. Verkligen SÅ avant-garde vet ni.

Torrboll out. *cuppa drop*

Kötta på i färgterapin

Det har verkligen aldrig hänt sig att jag läst någon annans sporadiskt uppdaterad blogg och hajat till för att den varit i viloläge i några dagar och sen dyker ett inlägg upp utan att det inleds med ”Länge sen sist”. Att jag liksom skulle ha tänkt ”Men gud vad märkligt. Här har det varit tyst i minst nån vecka och nu bara kör det igång igen??? OOOKEEEEEJ…”

Ändå, supersvårt att stå emot att likväl lyfta det själv. Det ÄR länge sen sist.

Har inte kapacitet till att komma med något viktigt just nu. Har haft en ihållande känsla av för många borden och att tänka på sedan, tja, sedan månadsskiftet kanske. Det har förstås inte varit särskilt många men jag bara klarar ju inte av fler än typ en sak om dagen. Glömde min labbtid, trots att jag fick påminnelse om den dagen innan. Kände att det var lite konstigt av mig. Min mamma åkte in på sjukhuset här i Vasa för en vecka sen, fast är nu på bättringsvägen och blir snart utskriven. (Nej, inte corona.) Mejl och sånt tenderar lämna på hög. Beslöt att jobba lite extra i går, en dag som annars är ledig, och det var bara ett fåtal timmar och kändes helt okej men visst hade det också varit skönt att det inte hade varit just nu som det var så stressigt där. Tajmingen. Samma sak med trappstädningen i huset, för såklart är den vårt ansvar just den här perioden. Det är inget superkrävande jobb, men ändå. Jag har haft hand of @fi.sv.fem på insta de senaste två veckorna och jag hade ju tänkt posta varje dag men wow vad jag inte orkar. Annat har kommit emellan och nu har det, det som jag hade velat göra mer av, blivit en adderad press. Samma sak med bloggen! Alltså jag mår i övrigt bra men blir ju lite sur på att vara sådan. Som både är så stressotålig och dessutom så jävla korkad att jag inte bara kan *slänga ihop något*. Det här skriver jag inte för att illustrera att jag på något vis har jättemycket. (Detta beskriver ju typ bara en enda dag för vissa.) Det är bara det att jag orkar så lite. Jag orkar bara stanna på ytan. Den som på sistone verkat röra sig mot det här nyanshållet:

Mmm tegelrosa. Inte en splitterny färg varken för kollektionerna eller ens för mig (markera valfri text i bloggen för att se exempel), men nu är det som att något tidigare halvdåsigt har vaknat inom mig. Är det ett löfte om våren?

Det ska vara rosa som drar åt mandel, persika, fläsk, terrakotta, rost, kanel, rosenträ. Vill slurpa i mig allt. Vill som de säger KÖTTA PÅ i en köttfärgad värld. Ämnar byta ut alla våra brokiga olikfärgade sänglakan mot enfärgade i samma beigerosa nyansskala. Färre i antal men lättare att matcha med varandra. Och i bättre kvalitet som får kosta mer. (Hittade moccarosa fiskbensvävd bomullspercale på 50% rea på Ellos och karpade det ögonblicket.) Planerar också ett eget litet färgningsexperiment i framtiden.

Denna gulliga lilla ljusstake som plötsligt låg i en realåda på loppis och ylade ”Linnea! Kom Linnea! Välj mig! Ta hem mig! Jag är våren!” var vad som upplyste mig om att jag skulle favorisera denna färg under obestämd tid framöver. Ursäktar ni mig om jag använder ett motbjudande ord för att beskriva den? Nämligen: Läcker. (Tycker det är ett hemskt ord. Låter dregligt.) Blir alltid snål på en smoothie då jag tittar på den. Måste handla rätt ingredienser. (*dreglig*)

Plötsligt, efter ljusstakens entré i hemmet, ville jag inte lacka naglarna i någon annan färg. Plötsligt kom jag hem med tre blusar i FÄRG från loppis. (Ett par i sedvanligt svart också. Bra fynddag.) Plötsligt, och detta har jag faktiskt aldrig gjort, vill jag koka klappgröt? Det känns bra. Trösterikt och överslätande. Tänk vad lite färg kan göra.

Kvick genomgång av allt på bild så som man gjorde i modebloggar år 2009? Javisst:

  • Knytblut i lyocell, Lindex/loppis
  • Halvtransparent halvpolo i typ viskosblandning (?), Filippa K/loppis
  • Halvpolo i silke och viskos, okänt märke/loppis
  • Ljusstake i keramik, okänt märke, gissningsvis västtyskt, loppis
  • Nagellack i färgen ”Sedona”, H&M
  • Tonat läppomada i färgen ”020 Fashion Mauvement”, Catrice
  • Påslakanset i bomullspercale, Ellos

Vecka 1 år 2021

Man kunde hävda att det är först i dag som det nya året egentligen börjar. I dag börjar nämligen vecka 1. Det nya årets första måndag. Men ska vi gå all in på pur instinkt så börjar ju året på riktigt först i ungefär mars-april, åtminstone här på mina breddgrader. Det känner ni väl? Att året börjar då det blir återfött. Då snön smälter, marken luktar starkt av jord (och hundbajs), luften blir dammig och små groddar spricker upp här och var. Då gatusoparbilen är i farten. Då svanarna återvänder (på nyårsdagen såg jag två flyga söderut utanför köksfönstret). Då vattnet i åarna stiger så att åkrarna förvandlas till sjöar vid sidan av riksåttan. Då knoppar brister med ett ”aj!”… Men nu ska vi inte förhasta oss! Än så är det långt till vår, än så är det vinter.

Vad har jag på mig i dag då? Ni undrar förstås eftersom det ju blir allt mer utmanande för mig att hitta plagg som passar. Jag har ganska många löst sittande överdelar i garderoben, så vidden räcker än så länge oftast till hur bra som helst till men däremot påverkas ju längden på dem när magen putar ut så mycket mer, så att de ändå inte funkar. Blev därför ytterst glad när jag i helgen hittade min gamla fransade skjorta i något längre modell! I en påse med kläder jag vid något skede hade tänkt sy om, men minns inte mera vad det var jag skulle fixa om med den. Jag tvättade den istället, toppade ett par fransar som börjat hänga längre än de andra, och nu har jag plötsligt utökat min preggogarderob avsevärt.

Är man nyfiken på att bli minimalist eller kapselgarderobist är graviditet verkligen en bra testkörning. Eh, menar det inte som ett HeTt TiPs utan mer bara som en, öh, bonus. Har till vardags levt i en skjorta, tre tröjor (en av dem Alfreds) och två par byxor de senaste tre månaderna. Skulle haft ett större urval om jag inte hade gjort så många märkliga val under min senaste graviditet. Nästan inga av de plaggen lockar längre. Minns i och för sig att de inte direkt lockade sist heller, men desperate times… Den här gången vill jag behålla min stil mer och lite mindre ta det som finns tillgängligt. Och jag tycks ha aningen bättre framförhållning för att få det att lyckas, men det är nog enbart p.g.a. magen gave me no choice. Sist kom den liksom långsamt smygande. Den här gången sa den 🎺 PLOFF! 🎊

Ja magen ja. Försöker att inte tycka det är jobbigt att den den här gången blev synlig så mycket snabbare. Det går sisådär. Å andra sidan har den uppfattningen kanske också att göra med tidsperspektivet — jag berättade denna gång åt folk en månad senare än sist. Så jag gömde magen längre, egentligen så länge jag bara kunde. Får lätt känslan av att den är gigantisk, och har helt ärligt obsessat så över detta att jag jämfört med bilder motsvarande ungefär samma vecka från min förra graviditet och faktum är att de egentligen ser rätt likadana ut, en marginell skillnad vad jag kan se. Det är så dumt att sånt känns som en lättnad, eller spelar nån roll över huvud taget, men nu gjorde det det. Dubbla skäl att sluta angsta. Jag lär väl knappast vara gravid fler gånger så jag får försöka se det så istället, att det lika gärna kan vara KUL att det syns, och maxa den känslan istället för att försöka dölja eller förminska kalaskulan. EMPIRSKÄRNINGAR HERE I COME!! (Skoja.)

(Lovar förresten att magen i verkligheten är mer framträdande än på bilderna här.)

Vet inte om jag sa det sist, så gott nytt år! Eller god fortsättning eller vad man säger en dag som denna. God lunch! Om inte annat.