Linum, Gossypium, Bombyx

Kreativitet går alltid i faser för mig (gör kanske så för alla?) och vissa perioder bubblar jag av idéer och grejer jag vill göra. Andra perioder får jag just ingenting gjort alls förutom att odla mitt självförakt. Det är ganska extrema svängar när man riktigt tittar på det. Ibland undrar jag om det är normalt men jag tänker att åtminstone vippar gungbrädet åt båda hållen så antagligen är balansen någorlunda okej ändå.

Som jag nämnde i förra inlägget har jag just nu fått dille på att sy barnkläder, och viljan att skapa bara sjuder inom mig. Pyser! Brusar! Puttrar! Som kolsyra eller ärtsoppa, oklart vilket. Egentligen har jag inte hunnit mycket längre än dit ännu. Har inte så värst mycket konkret att visa upp från det, menar jag. Kanske borde jag inte nämna det förrän det är förbi och jag hunnit åstadkomma mer? Kommer jag prata ihjäl det såhär?

Men viljan är är så länge intensiv och spretig och jag studsar av och an mellan impulserna och idéerna. Så jag har från första början satt regeln åt mig att jag får inte påbörja nästa projekt innan jag avslutat det senaste. Jag MÅSTE ha tålamod och uthållighet den här gången! Så att jag inte sen sitter på en hel hög med ofärdiga projekt som Blenda växer ur medan jag är inne i en annan period som mest går ut på att jag ligger på soffan och är förbittrad på att jag är så hopplöst oproduktiv.

20190704_silkelinnebomull

Just nu är det tre textilier som snurrar i huvudet. Beiget linne som gjorts på stjälkar och rötter från växter i släktet Linum. Senapsgul bomull som fått sina fibrer från de vissnade blommornas frökapslar i växtsläktet Gossypium. Honungsgyllene silke vars trådar kommit från kokonger som spunnits av fjärilslarven i släktet Bombyx. Jag undrar vad de ska bli!

Har förresten lärt mig ett knep för att identfiera äkta silke från konstfiber. Det är att bränna en liten bit och sniffa. Jag var osäker på min guldiga tygbit som är lite grov i texturen. Jag testade själv genom att dra loss en tråd från kanten, tvinna ihop den och tända eld på den. Luktar det som bränt hår — då är det äkta vara!

Det kunde kännas skittråkigt att inte få vara impulsiv och hoppa från det ena till det andra, men med barnplagg känner jag ändå en större frihet på ett annat sätt. Jag känner inte samma press att behöva veta vad jag sysslar med eller att jag borde ha ett mönster jag kan följa om det ska bli till nåt. Det är skönt att slippa, för det brukar lite suga musten ur mig. Det är som att det med barnplagg är mindre risk med att bara tänka ut hur jag vill ha det och klippa bitarna därefter och se vart jag hamnar. Har inställningen att om det blir helt fel så är det (om än störande och snopet) åtminstone en lärdom — mindre material och kortare tid har gått åt än om jag försökt och misslyckats sy åt mig själv.

Men så är det förstås också på grund av samma mönsterfrihet som jag redan, efter provningen av byxprojekt #2, överväger att låta det vänta och gå vidare till nästa. De blev ju ändå för stora? 🤷‍♀️🙃

Ett bo som är en orm som heter Bo

20190612_boorm_002

Kolla kolla vad jag sssssytt! En sovorm! En bo-orm! Smidde planer att sy en redan förra sommaren, men kom av mig innan jag ens hann börja. Det blir så med en del projekt att jag mest bara ägnar tid åt tankearbetet. Sen att ta itu med det praktiska kan liksom skuffas en bit framför en hela tiden, tills att det faller av nån osynlig bordskant. Eller änden av den mentala världen kanske. När Blenda förra hösten fyllde ett så började det kännas allt mer som att vi missat chansen för sovorm innan det blivit poänglöst att ha en. Att det liksom är mest när ett barn är riktigt litet som en har användning av en lång orm-tub att boa in det i. Men det hade jag väl ändå fel om?

Häromveckan hälsade jag på min kompis Karin och hennes halvåring Agaton (här pausar vi en stund för att beundra det fantastiska namnet), och så hade hon gjort en sån fin sovorm åt honom. Då grämde det verkligen att jag aldrig tagit tag i saken. Blev så inspirerad och beslöt att det var dags att tänka om!

Nu när vi planerar att Blenda så småningom ska få flytta till en större säng mejkar det  igen mer sens med något som fyller upp och håller om vid sidorna. I synnerhet eftersom att det kommer bli ett litet glapp mellan madrass och karm, då sängen är av utdragbar modell och därför är bredare i ena änden. Så vad lämpar sig då bättre än en trevlig boaorm att agera klämvänlig buffert? Jag kan komma på väldigt få saker!

20190612_boorm_001

Så jag grävde i mina tygpåsar och hittade fyra snarlika mönstrade tyger. Jag klippte bitar i varierande format men alla 45 centimeter på bredden. Sydde ihop dem huller om buller. Valde att sätta in lite mörka, dramatiska bladsilhuetter mellan de dova, väna blomstersjoken, för ett stänk svärta behövs ju alltid. Tyckte att det såg för romantikgulligt ut utan de mörka bitarna. Svanstippen och tungan fick bli svärtade de med, men huvudet beige. De slutna ögonen broderade jag med knapphålsinställningen på symaskinen. Längden fick bli vad den ville bli och den blev knappa 3,5 meter, fast då är tungan inräknad.

Efter att jag sytt ihop alltihopa förutom ett hål vid änden, så fyllde jag ormen med innanmätet från tre gamla, men i alla fall nyligen tvättade, vanliga huvudkuddar. När jag tog ut den tillplattade fyllningen ur dem gick den att dra isär till mindre bitar och på så vis fluffas till igen. Så jag behövde inte ens köpa ny fyllning åt ormen! Så nöjd med att jag hade allt material där hemma redan. Och till sist sydde jag ihop hålet för hand.

20190612_boorm_003

Tadaa! Här ser vi väl ändå goda potential för en lång vänskap va. 🐍

”Den skulle kunna heta Bo”, föreslog jag när Blenda tittade på medan jag nålade ihop bitarna under magen på den. Japp japp, guilty as charged, jag hade lekt med orden igen. Bo som i ett hopringlat ormbo, som i en kramgo boaorm och som i ett hem, ett litet mjukt ett som man vill krypa ihop i.

Blenda såg med ens så högtidlig ut när hon drog ett djupt andetag och nickade instämmande. Jag vet inte om hon förstod mitt förslag men hon var så intensiv i att hålla med och godkänna det jag sa. Så nu verkar den heta Bo!

20190612_boorm_004

Fast den ser ju också lite ut som en Törnrosssssa.

Tre aktuella pyssel

Tycks vara inne i en pysslig period just nu. Knyter tofsar som jag sätter fast i en hissgardin, broderar ett kattansikte över små hål på en t-shirt, loppar naturvita kuddfodral att testa olika stygn på, har en halvklar idé till ett sängöverkast som inte är så mycket lapptäcke (vågar inte ta mig an regelrätta lapptäcken igen, lol, för många misslyckanden), funderar på färger för sovrumsgolvet, går igenom för- och nackdelar med olika sätt att möblera i varje rum, letar de perfekta gardinerna till vardagsrummets två fönster. Hittade dem, men ej tillgängliga. Så nu vill jag DIY:a. To be continued på det, om det blir av.

20190111_tofs

Det var dessa tofsar här ovanför som utlöste denna fingerkittlighet. Efter att jag gjorde detta så blev jag lite besatt vid att fortsätta pyssla. Loppade hissgardinen häromveckan och ville spexa till den lite, så varför inte med tofsar. Hade några färgglada nystan med tunt bomullsgarn som jag köpte billigt från Tiimari när de gått i konkurs. (RIP, Tiimari.) Överväger att fylla på med en vit tofs mellan varje färgglada, men hänger mest på om jag nånsin får lust med det. Inte jätteviktigt.

Under det dryga 1½-året vi bott här har jag testat sjuttioelva olika gardinlösningar i köket och det har alltså varit SVÅRT. Detta känns bäst hittills och jag hoppas att det inte bara är nyhetens behag som gör det. Fönstret vetter mot nordost så det kommer inte särskilt mycket ljus in där, så jag vill ju inte blockera allt för mycket av det. Förutom på mornarna, då solen skiner rakt in som det helvetesklot den är. Så jävla obehagligt. Så då vill man ju ha nåt som skyddar mot det.

Dessutom är det ganska bra insyn från innergården — eller det har väl att göra med att vi så ofta sitter precis vid fönstret som gör att jag kan känna mig lite som att jag sitter i en utställningsmonter där. Det är inte särskilt många som rör sig på gården, men ändå. Hoppas att silverrankorna och ampelliljan ska frodas där och bygga upp lite insynsskydd. Ampelliljan köpte vi i förrgår, inte bara åt oss själva utan även åt katterna. De uppskattar den!

20190111_mjau

Detta broderade jag under tiden Blenda tupplurade i går. Definitivt inte det prydligaste jag någonsin gjort men man måste ju börja nånstans! Det var på fri hand och jag har ingen sån där ram att spänna upp tyget på när jag broderar, men det kanske inte heller skulle gå när det är trikå.

Broderiet sitter på en t-shirt som hade fått ett par små hål på bröstet när jag klippte hårtopparna en gång. Blev lite för ivrig alltså och blev ganska irriterad på mig själv för t-shirten är av så behaglig kvalitet. (Fast den drar åt sig en del katthår, desssvärre, men det är ju svårt att komma ifrån det.) Nu sydde jag ihop hålen! Katten ska ännu få ögon, tror jag, även om jag också gillar detta.

20190112_nystan

Sen har jag fortsatt frihandbrodera, väldigt abstrakt och planlöst. Gick på loppis igår kväll enkom för att hitta naturvita eller beigea kuddfodral att brodera på. Hittade tre! Så nu ska jag testa olika stygn och tekniker är det tänkt. Har börjat på som ni ser. Vill ha mycket olika texturer, fransar och tofsar. Hehe. Har ställt siktet på något lite sådär artsy-fartsy-hantverkar-bohem-gediget om ni vet hur jag menar?

Just nu har vi en massa soffkuddar i sammet, alla olika färg. Var jättenöjd med det för ett år sen men var väl uppe i nån trend fast jag inte fattade det då — har alltid älskat sammet ju! — men nu har jag ändå tröttnat och tycker det börjar kännas passé. Alltså, vet att man egentligen inte ska haka upp sig på sånt, och hade jag inte kommit på att jag vill PYSSLA FRAM mina egna fodral så hade jag låtit det va. Ja, vi får helt enkelt se om jag känner likadant om dryga femton år då jag äntligen broderat klart alla kuddfodral!!

Har egentligen haft ganska oflyt på sistone vad det gäller estetiken. Det senaste fiaskot var två par gardiner som jag köpte för ett par dagar sen. Då jag hängde upp den första så var det bara så jävla FEL. De var vita med pilblad i ett par dovgröna nyanser och jag tänkte att det skulle se stiliserat lummigt ut. Men nej, det såg bara urtrist ut. Grafiskt på ett sirligt sätt, fy fan. Det värsta jag vet! (Ok viss överdrift men gillar det inte.)

Förstår inte, tycker det händer så ofta att det blir fel nu för tiden, jämfört med förut! Jag tycker att jag förr hade ett säkert öga och visste vad som skulle funka med vad. Kände min smak, helt enkelt. Men jag antar att något händer med min stil för nu blir det alltså ganska ofta pannkaka. Så trots att jag kan känna mig otålig över att vi inte renoverat nästan alls här så måste jag samtidigt inse fördelarna med den saken. Vem vet vartåt det här barkar av när jag fan till och med beställt enfärgade beigea gardiner. Jag menar. Ni hör ju! Inte är jag den gamla jag inte. Skulle aldrig ens övervägt det men de senaste månaderna har jag dragits ditåt. Frustrerande att förändras då det floppar, men i övrigt är det väldigt roligt! Känns som att jag utvecklas och dessutom nu äntligen håller på att landa nånstans. Njuter storligen av denna kreativa fas! Pom-pom!

Klarblått halvklart

20181209_klaenning

Inget har hänt sen sist, men här är en bild på klänningen jag syr åt Blenda, som utlovat. Känner mig lite larvig men vill ju ändå passa på att dokumentera det skrynkliga alstret innan det potentiellt går väldigt snett. Tycker ni det låter negativt? Ni har fel. Detta är naturligtvis carpe diem-glädjas i förskott-optimism.

Tyget hade jag i mina gömmor, köpte en stor bit på loppis för några år sedan. Rutmönstret är liksom lite sluttande på tvären och det var en konstig synvilla att klippa till. Om jag hittar lite energi ska jag sy vidare ikväll, den ska exempelvis få ärmar och fållas. Knappar där bak. Nån slags halslinning borde den väl också få, tycker bara att sånt är så svårt att få snyggt så jag drar mig för det.

Har på sistone känt att jag verkligen borde och vill ta itu med min egen garderob och sy om alla de där plaggen som jag inte är helt nöjd med. Det är typ skjortor jag tänker att jag skulle använda mer om jag kortade av dem lite, eller tog in dem i axlarna, och sånt. Men jag är så vresigt inställd till allt KRÅNGEL som alltid brukar komma i vägen, riktigt bävar för det. Vet hur jävla hårt jag brukar SLÄPP NERVRE och FÅ NA JÄVLA FEIIIIIL I HOVOOO som det heter på känslospråket för det existerar inte riktigt nåt annat då man får totalspader på irritationsmoment.

Därför är jag ganska positivt överraskad av den här klänningsgrejen hittills, alltså att det gått så bra. Utan mönster och egentlig plan, tar det lite som det kommer bara. Förr sydde jag alltid så men det är evigheter sedan och jag har mött sånt oflyt på sistone. Vet inte HUR många lapptäcksförsök jag kasserat! Och det trodde jag liksom att skulle vara lätt? Wow. Fattar uppenbarligen ingenting.

På tal om saker som utlovats, så läste jag precis Ellens loppistips och påmindes om att jag ju har ett sånt inlägg i utkasten. Mina tips inkluderar i princip samma som hennes, men, ja, ska sammanställa. Lovar! Ännu en gång. Återkommer!

Nya rackartyg

Nån kanske minns att jag under min sena höggraviditet började på med ett lapptäcke? I alla fall gjorde Anna-Karin det för evigheter sen i frågestundsinlägget, då hon undrade om jag fortsatt med den! Alltså tja, nja, njä. Tog mig verkligen vatten över huvudet där. Den är långt ifrån klar.

Har inte rört den på flera månader och kan inte skylla allt på svullna klumpfingrar och andra krämpor. Jag tror att jag också är för mycket av en otålig nybörjare för en så avancerad modell, d.v.s. trianglar som jag helst vill att ska passa precis, söm i söm. Tappade motivationen då jag insåg hur SABLA krångligt det var! Jag har bara inte en sådan nogrannhet. Men hoppas jag kan få! Gäller att öva, antar jag.

20180424_selmatyger

För jag är förstås fast besluten vid att fortsätta lappa vidare. Så nu har jag en förhoppningsvis betydligt enklare modell i tankarna, som ska bli lite slumpmässig. Då gör det inte så mycket om sömmarna går lite hipp som happ.

Jag har samlat på mig en ordentlig mängd olika tygbitar och idag inventerade jag hela högen för att välja och vraka bland dem. Spridde ut de jag tyckte kändes lämpliga på sängen för att få någon slags överblick. Nu ser jag t.ex. att det är ganska mycket rosa där fast jag egentligen ville att den röda tråden skulle vara gult. Hmm, hmm.

Tror vi säger så här: To be continued!