Nå jisses, här ligger jag verkligen efter. Vi är ju redan en tredjedel in på det fjärde kvartalet (gulp, tiden), men det ska vi inte prata om nu. Istället åker vi tillbaka till högsommar och sensommar. Juli, augusti, september. Vill man resa ännu längre bakåt finns april-maj-juni dokumenterat här och januari-februari-mars här.
Juli. Pionerna hade slagit ut i rabatten mot nordost och jag matchande utsvängda blåjeans med lång, blå jeanskappa. Köpte den i våras på loppis, sen fick jag veta att denimkappor tydligen var nån av sommarens trender? Classic. Kan aldrig bestämma mig hur jag ska förhålla mig till sånt, dels tycker jag ju att det är roligt och lite smickrande att tänka att jag har så bra känselspröt, men å andra sidan så blir det lite frustrerande för hallååå jag vill inte vara trendig ju. Ha ha. Stora bekymmer.
Vi var bjudna på SVERIGEFEST hos Annas och Tommys tillfälliga sommarresidens i Vasa. Det vill säga, fotbollsfest! Här firas att Sverige precis gjort mål. Detta var antagligen första gången jag såg en fotbollsmatch, fast det ska väl erkännas att jag inte hängde med så värst noggrant, men hade väldans kul för det!
Det var den här tiden som Blenda mycket tydligt började intressera sig för katterna. Försökte ofta krypa fram till dem, och för det mesta slank de ju undan innan hon hunnit så långt att hon nådde dem, men ibland satt de kvar och gick med på att hon klappade (petade och slog) i några sekunder.
Minns inget särskilt om den här bilden, antagligen skulle Blenda ut på tupplur. Bara en sån glad bild!
Vi åkte ut till Grönvik och där fick Blenda sin första kontakt med havet. Hon tyckte det var alldeles för kallt i vattnet men likväl roligt att hissas upp och ner över det.
Nånstans under denna vistelse tappade jag bort mina vintage Polaroid-brillor. Misstänker att jag lämnade den på nån sten vid vattenbrynet. Ja ja, en begravning till sjöss. Gillade dem jättemycket och använde dem jämt, men nu när viss tid passerat grämer det mig nästan mest att jag således bidragit med mer plast i havet. Dålig fiilis.
Lenny! Han bor där, i Grönvik. En gång för flera år sen bodde han hos mig i ett par veckor och började nästan bete sig som en famnkatt åt mig. Känns som att vi delar nåt slags band efter det men det kanske är inbillning.
Vi gjorde oss redo för att åka till Fäboda, Jakobstad. Där väntade bad och min syster med familj.
Det är klart att det måste ha funnits många undantag men i efterskott känns det som att precis på det här humöret var Blenda alltigenom hela sommaren. Så glad, så glad, så glad. ”Soligt leende och blåa ögon”, sa nån karl (som hon charmade) på bokmässan.
Augusti. Familjeporträtt i en lugn gränd på konstens natt. Blenda slurpar i sig en smoothie.
Vi gjorde en kvick tripp till Katternö och kompisar hälsade på! Till vänster har vi Niki, Max och Karin som ni kanske känner igen från Heimani i stan, i mitten jag och Blenda då, och till höger har vi Karin vars babyshower jag var på i helgen! Så egentligen finns det tre bebar på bilden. Hihi.
Pappor på grönbete.
Här står en beb och hårdtränar på just det, att stå. Hon stod ungefär en halv sekund åt gången bara, men vi har en mjuk gräsmatta i Katternö och jag gissar att hon valde att ta vara på den tillgången. Ställde sig upp, och föll igen, uppskattningsvis fyrtiosju gånger.
Hemma i Vasa igen.
Vi skulle egentligen fota nya författarporträtt åt Alfred men Blenda ville vara med och då är det ju svårt att säga nej.
Oh, how the tables have turned från månaden innan. Här är det istället Myra som är intresserad av Blenda, som bara har ögon för teven. Men nu har det nog jämnat ut sig mer. Blenda har börjat krama och pussa på katterna, och de har börjat tycka att det är helt okej.
Trivia: Myra har typ en fjärdedel manxkattblod i sig, men hon HAR faktiskt en svans trots det, hur det än ser ut på bilden. Och tröjan som Blenda har på sig har hennes farmors syster Jaija sytt! Tightsen har yours truly ritat prickar på.
September. Den här lilla spelevinken skulle bli elva månader om några dagar och jag planterade henne i rabatten.
Jag åt Alfred: Ta hand om våra barn du. Jag har bilder att ta.
Ett härligt, klättervänligt pilträd växer mellan husen mot gatan. Folk brukar gå förbi där och bli väldigt glada ifall att en katt råkar sitta i det och spana just då. Ibland leker barn i det.
Ute på böljan den blå med fören vänd mot Umeå. Alfred hade jobb på en SFP-kryssning och jag och Blenda hakade på. Blenda networkade som fasen den resan. Framme i Umeå strosade vi lite och träffade min syster med pojkvän. På hemvägen blev Blenda helt övertrött och tyckte det var URFESTLIGT att vi frågade ”Blenda är du ute på blöjan den bål? BLÖJAN BÅL?”. Så det gjorde vi tusen gånger och hon bara flabbade.
Tyckte våra felina familjemedlemmar såg så himla mysiga ut här. Ibland köper jag förresten hästprydda örngott på loppis, inte åt mig själv men åt Alfred. Jag blev aldrig nån hästtjej själv, men under Alfreds uppväxt har de haft hästar så han är en stor fantast. Min syster hade hyrt två hästar en sommar, deras hage var på ängen invid gårdsplanen, och sen dess har jag återkommande drömt att jag söker mig bakom huset, genom skogen, och där är en flock med vildhästar. Ingen annan förutom jag tillåts röra vid dem. Jag antar att jag drömmer om vilda hästar dels för att mitt latmasksjag under den där sommaren fick ett hum om hur jäkla mycket jobb det är att sköta domesticerade sådana.
Alfred hade boksläpp på Arbetets Vänner, och här är en bild han tog på eftersläppet. Då plockades konjaken fram. Skål!