Onsdagen den tolfte till torsdagen den tjugonde

Från ett dussin till ett tjog i februari tjugohundratjugo. Vi kollar på ett ymnigt axplock bilder!

20200212_1558

Onsdag. En ledig dag och vi begav oss ut. Här var klockan strax innan fyra och visst är det skönt att det är så ljust fast det knappt fanns nån snö kvar på marken? Överflödig fråga. Klart det är.

20200212_1722

Vi skulle ut och äta med mina föräldrar som var i stan. Det blev pizza på Marco Polo. Så trevligt med den här gatan som blivit en riktig restauranggata. Önskar att de ska stänga av trafiken på esplanaden framför den och satsa på mysiga uteserveringar som får ta upp hela trottoaren och låta nåt pop-up café eller glasskiosk husera bland träden. Läser ni mig, Vasa stad? Bara gör det. Bara under sommarmånaderna. Stänga av en fil åtminstone?

20200213_1226

Torsdag. Jag jobbade halv dag och efter jobbet kom Alfred och hämtade mig med släpvagnen. Vi åkte till Byggmax för att hämta ett stort hyllplan som vi ska använda som skrivbordsskiva. Tidigare hade jag putsat upp en gammal dörr som fanns på vinden, och vi använde den som skrivbordsyta en tid. Men den var i spegelmodell och hade därmed lite upphöjningar/nedsänkningar i sig som gjorde det hopplöst obekvämt för mig att jobba på den. Fick alltid ont någonstans i ryggen, axeln eller armen. Nu hoppas jag bara att den här skivan är tillräckligt djup! I grundaste laget för min smak med sina 60 centimetrar, men det ska nog gå.

20200213_1644

När vi hämtat Blenda från dagis gick vi in till butiken och Blenda passade på att välja ett äpple. Hon vill oftast ha en liten vagn nu för tiden. Det är dock inte alltid hon orkar skuffa den och häromdagen var det en kvinna som tittade ogillande på mig då jag styrde den lilla vagnen medan Alfred och Blenda var några hyllor bort. Som om jag tacklat ett barn för att få tag på den först, eller nåt.

20200214_0927

Fredag. Sovmorgon och jag slöade med att stiga upp. Alfred hade gått med Blenda till dagis och om jag inte missminner mig gick han direkt ut och jobbade någonstans. Så jag var ensam hemma med katterna, och Myra vill gärna hålla mig sällskap. Inte helsåld på vårt påslakan förresten. Köpte det ganska spontant eftersom det var på rea och jag ville verkligen ha nya påslakan, men gud, jag får inte göra så igen. Det är ju alldeles för grafiskt för min smak och ingen vidare bra kvalitet heller. Men jag har blivit så trött på alla brokiga, färgglada lakan vi har. Nu vill jag ha något harmoniskt och stillsamt, men, nä, detta är inte det. Borde ha väntat på att något bättre skulle ploppa upp. Istället föll jag så uppenbart för det gamla reatricket. Ja ja.

20200214_1354

Sen var det dags för långlunch med Maria! Som på bild precis kommit på mig med att smygfota henne. Hon hade föreslagit att vi skulle gå till Selmas och trots att vi här hemma många gånger förundrats över att vår katt driver en restaurang (så kul är vi!) så har jag aldrig besökt den förr. Blir det fler gånger? GUD ja.

20200214_1608

Och här är den lilla krögaren. Selma är så väldigt mycket min katt. Myra har ingen större skillnad vem hon går och stryker sig mot, men jag är Selmas människa. När jag går upp på morgonen springer hon alltid i förväg mot vessan och spurrar (ni vet lätet) glatt. Sen hoppar hon upp på mina lår när jag kissar. Det är så ofta jag känner mig tvungen att sitta kvar mycket längre än nödvändigt eftersom att Selma så gärna vill sitta där. Sen brukar hon hoppa upp på tvättmaskinen och vill gärna att jag ska stå och luta mig ner över henne lite så att hon får tvätta mitt hårfäste, gärna medan hon sträcker sig upp och står på baktassarna. Det har hänt sig att jag ignorerat henne, vänt ryggen åt henne för att tvätta händerna eller borsta tänderna, och då har hon hoppat upp på min axel. För hon MÅSTE verkligen tvätta mitt hårfäste, förstår ni. I övrigt gillar Selma mest att vara i famnen då man står upp. Hon blir glad av att bli lyft så att hon ligger rak på mina båda händer, upp mot taket. Hon gillar att draperas framför min hals med framtassarna på ena axeln och baktassarna på den andra. Jag vet att hon litar på mig till 100 %. Ibland när jag bär Blenda på höften, så plockar jag upp Selma också så hon typ sitter i både Blendas famn och min. Annars kan hon vara lite skygg för Blenda fortfarande, men då när hon är med oss båda spinner hon.

20200215_1000

Lördag. På förmiddagen föreslog jag att vi skulle åka på loppis. Så blev det! Blenda hade bestämt att hon varken skulle ha mössa eller vantar när vi gick ut till bilen, istället skulle hon ha huvan uppe och händerna i fickorna.

20200215_1325

Hemma igen. Jag passade på att vila lite jag med medan Blenda tog sin middagslur. Katterna valde att göra mig sällskap. Gulligt av dem.

20200215_1623

Sen bakade vi bananabread! Och sa cheese. Vi väntade besök av fammo Maya (eller som Blenda säger: Sappo Maya) och hade kommit överens att det skulle vara trevligt att ha något gott att bjuda på, som Blenda bakat. Sedan min kompis Karin tipsade om att söta bakverk med äppelmos istället för socker så gör jag alltid så med den här kakan. Den här gången hade jag dock inte fått tag på den rätta sortens osockrade äppelmos utan istället fick jag använda äppelpuré. Njä, inte lika bra. Men att sätta i krossade valnötter var okej! Känner mig alltid lite duktig då jag smyger med några extraproteiner här och där.

20200215_2017

Sen var det kväll och vi gick till Pocket på vin! Igen på den där trevliga gatan vars trafik jag tycker att borde stängas av. Och igen har jag smygfotat folk, här Alfred, Jakob och Ulrika. Sedan smet vi vidare till Bistro Ernst också. Vi kom hem igen vid elvasnåret och allt var frid och fröjd.

20200216_1402

Söndag. Här har en ytterst sömnig beb motsträvigt vaknat från sin tupplur. Och själv mådde jag väl ungefär som Blenda ser ut. Jag hade fått huvudvärk för hallå jag hade ju ändå druckit tre glas vin under bara cirka fyra timmar kvällen innan. 🙄 Men en dubbeldos Treo gör det mesta hanterbart! Och Alfred skulle precis här iväg på ett uppträdande. Jasså, fin jacka, säger ni? Jomen man tackar, den har jag hittat åt honom.

Processed with VSCO with a9 preset

Måndag. På jobbet och hörslar ljudböcker. Alltså det är ju inte det jag gör på jobbet (jag redigerar bilder) men jag kan ofta göra det under tiden. Just nu håller jag på med Charles Bukowskis Women.

20200217_1621

Efter jobbet hämtade jag Blenda från dagis! Hon fick en snaskstång, som då alltså består av typ frukt och havre. Hade plockat upp den åt henne på lunchen för att ställa mig in hos henne. Sen gick vi till butiken och handlade ingredienser till lasagne. Vi kom hem, jag lagade maten, Blenda var hungrig, och rätten blev besynnerligt blöt men smakade bra i alla fall. Följande dag kokade vi lite tagliatelle och åt lasagnen som en slags sås, hehe. Fast då hade den redan tagit ihop bättre och det var egentligen ganska onödigt, men man gillar ju pasta så ingen klagade.

20200218_1349

Tisdag. Alfred och jag har bestämt oss för att sockerstrejka, men det är ganska nytt och suget finns ju fortfarande där. Jag har då frossat på den här kombinationen av sockerfria Fisherman’s Friend, den trogna smakkombinationen hallon plus salmiak. Inbillar mig att de håller en litelite piggare på jobbet också. Åtminstone gladare.

Processed with VSCO with a9 preset

Plötsligt är det kväll och jag har igen dokumenterat något som kompensation för mitt sötsug. Ok, inte bara det, jag var hungrig också. Naturell havregurt, granola, bananskivor, buskblåbär och kokosflingor.

20200219_1349

Onsdag. Myra poserade i soffan med ett loppisfynd från lördagen — en sparkanin! Fick en kommentar nyligen där någon frågade hur jag vet vilka märken/material mina loppisfynd är och svaret är Google! Att googla är en av mina dolda talanger. (Tja, dold på det viset att det inte syns på mig, då — men pratar om det, det gör jag öppet hela tiden!) Och jag älskar att luska vidare om mina fynd, det blir som en förlängd skattjakt tycker jag. Just denna bunny bank, för övrigt helt fri från stämplar eller etiketter, verkar mycket troligt härstamma från Frankrike, antagligen från 60-talet fast kan vara betydligt nyare, och guldsmeden Daniel Crégut som grundade en egen guldsmedja i Paris år 1946. 🤓

20200219_1622

Det närmade sig middagstid och vi hade handlat broccoli, blomkål och sojabönor att göra en paj av. Här knådar Blenda degen. Den blev god, som pajer brukar bli om man slänger i obscena mängder cheddar. Vi hade både en bit vegansk sådan och en bit animalisk i kylskåpet. Och jag tycker faktiskt att den veganska är riktigt bra och lämpar sig ypperligt för matlagning — hurra! Så glad över att hitta bra veganska alternativ. Fast nu minns jag inte längre vilket märke det var så kan inte rekommendera närmare än så. Men kan säga att vi testat två olika veganska cheddarsorter och båda två har varit bra. Den sämsta veganska osten fick jag på en pizza när jag var vrålhungrig och gravid. Kunde inte äta pizzan för den smakade så fruktansvärt. Blev så jävla arg.

20200220_1241

Torsdag. Jag jobbade halvdag och gick ett par ärenden efter jobbet, och just när jag skulle knäppa ett foto på hemvägen susade pii-paa-bilen förbi. Hade varit roligare om Blenda varit med, men jag vet inte om man får säga så. Särskilt kul är det väl aldrig. Men barnet tycker att stora fordon som låter mycket är så spännande. Det är väldigt ofta som nåt av gosedjuren måste åka ambulans här hemma.

20200220_1411

Där hemma hade Selma krypit upp i den stora nallebjörnens famn. Hon var kanske kelsjuk? Björnen är egentligen min. Jag fick den i julklapp när jag var två-tre år gammal. Nu har Blenda fått ta över den. Däremellan lånar Selma den.

20200220_1552

Alfred föreslog att kontoret skulle ha rosa väggar och jag letade reda på en nyans som jag hoppades att inte skulle bli för kall men inte heller för persikofärgad (det hade varit väldigt Melrose Place). Landade till slut på Tikkurilas nyans Neito (X420) och här har jag testmålat ena väggen. Färgen är typ greigerosa, inte lika lavendersilvrig som på bilden. Till en början var jag väldigt förtjust men nu då jag målat mer är jag ändå inte helt såld, hade nog önskat att den varit aningen varmare och ljusare, men nu kör vi på den i alla fall och hoppas på det bästa!

20200220_1552_2

Antar att färgen också kan se annorlunda ut då golvet i rummet inte ser ut så här, hehe. Har en rejäl hög med grejer mitt i. Vi har förstås tömt utrymmet på det mesta men samtidigt har det också degenerarat till nån slags förvaringshög det där. Såklart! När gör det inte? Gud, till och med det här inlägget bygger ju på samma princip: Vi buntar ihop det där här.

Tionde mars i tretton klockslag

I söndags bestämde jag mig för att göra ett ett-foto-i-timmen-inlägg. Trodde det skulle bli innehållsmässigt varierande men SPOILER ALERT det blev det inte alls. Men nu har jag en massa halvdåliga bilder som jag pressat ur min dumma ‘fon som en av dess absolut sista (o)tjänster, och nåt måste jag ju göra med dem. Så EFIT-inlägg blir det!

Processed with VSCO with a6 preset

🕘 09:09 stod jag i köket och lyssnade på Blenda gallskrika för skojs skull. Alltså det var hon som skrek för skojs skull, inte jag som lyssnade på det. Jag hade gärna sluppit höra det. Hon skriker ibland så att trumhinnorna kunde spricka, antar att det är mest bara för att hon kan. Bättre än för att hon är olycklig, förstås, men det gör ju lika ont i öronen för det. Hur som helst, sådant är soundtracket till denna bild då. Det ser stillsamt ut va? Ja där ser vi, kameran ljuger.

Processed with VSCO with a6 preset

🕙 10:13 hade vi packat ihop oss, hela familjen, såväl människo- som kattdjur, i bilen. Vänt ut från gårdsplanen. På väg mot riksåttan som vi skulle följa norrut. Ser ni förresten den där takterrassen uppe på det gröna trähuset? Eller nåt som ser ut som en sån, i alla fall? Den är knappast i bruk men gud så spännande det kunde vara.

Processed with VSCO with a6 preset

🕚 11:03 satt vi fortfarande i bilen. Blenda sov hela vägen och vi andra ville göra samma sak. Hon hade väckt oss tidigt, klockan fem, och vägrat somna om. Alfred och jag hade sen turats om att försöka sova lite till. Dagsljuset var hänsynslöst skarpt i trötta, känsliga ögon. Ser ni förresten att jag gett upp med att plocka ögonbrynen? Väntar på att fläckvist utspridda strån ska bli en grej. Eller förresten väntar jag på att glesa bryn med tunna strån ska bli en grej men tills dess fortsätter jag fylla i dem, nåt som jag nu gjort (fast i lite olika utföranden) nästan dagligen i nästan tjugo års tid. Nog är det ju ganska galet.

Processed with VSCO with a6 preset

🕛 12:02 hade vi anlänt till destination Katternö! Vår huvudsakliga agenda med turen var att snötvätta mattan som hänger där. Min mor, iklätt rött på bild, hade skickligt loppat den åt oss på uppdrag. Och sen skulle vi ta med oss den till Vasa förstås! Här skulle vi precis sätta igång och bära ut den på snön. Ser ni hur stor den är? Den är SÅ STOR. Bara den ersätter två stycken vardagsmattor som inte de heller varit så små.

Processed with VSCO with a6 preset

🕐 13:01 var vi inomhus igen. Blenda hade hittat en docka med lockigt hår och jag tror att hon försökte berätta att de två hade likadana frisyrer. Eller jag frågade om det var det hon ville säga och då nickade hon och sa ”mm”. Då hade det ju varit kul om jag fått med dockan på bild. Men som tidigare sagt så blir jag bara arg på mobilkameran när jag försöker ta bilder (VERKLIGEN så smart med EFIT-inlägg då!!) sååå det där får duga.

Processed with VSCO with a6 preset

🕝 14:31 hade Blenda precis överraskat oss allihopa med att spontant gå fram och ge både mommo och moffa varsin kram när vi sa hejdå. Mycket gulligt och vänligt! Och vi har för övrigt aldrig hållit vårt tidsschema så här bra förr. Alltså vad det gäller att åka från Katternö då. Det är typ alltid omöjligt att komma iväg. Denna gång hade vi knappt något med oss som skulle samlas ihop och så sa vi NEJ inget kaffe och till och med NEJ INGA FASTLAGSSEMLOR. Ni förstår allvaret då va? Och medan Alfred klädde på Blenda föste jag in katterna i reseburen och bar ut den hopvikta tunga mattan till bilen som Hulken. Och det funkade! Vi missade bara vår åka-iväg-deadline med NÅN YNKA MINUT den här gången! Prick halv skulle vi egentligen starta bilen och köra iväg.

Processed with VSCO with a6 preset

🕒 15:00 bjöd vädret till för att det skulle se intressantare ut på bild. Eller så verkade det i alla fall eftersom det nån minut innan mitt alarm ringde började snöa stora, täta flingor. Men bara tillfälligt, en kvart senare hade snöfallet upphört.

Processed with VSCO with a6 preset

🕔 16:03 var vi hemma i Vasa och vissa av oss satt på pottan. Under tiden jag satt där så underhöll Blenda mig med Katt-abc-boken. NÄÄÄ nu skojade jag. Det var *jag* som underhöll *henne* med boken! Hon pekade dock själv ut var katterna fanns i den.

Processed with VSCO with a6 preset

🕔 17:02 var mattan på plats och jag och Blenda provsatt den. Vi hade övergått till en annan bok, Kaninen gillar av Karoliina Pertamo. Inger på Schilts & Söderströms var så härlig och snäll och gav den åt Blenda när vi befann oss på bokmässan i höstas. Den har varit en stor favorit med sina VÄLDIGT fina illustrationer och mysiga, glada djur.

Processed with VSCO with a6 preset

🕕 18:08 satt jag i soffan och tänkte på hur ljust det fortfarande var det ute. Om en vecka är dagen lika lång som natten och sen ska den bara bli längre och längre i tre månader till. Tre månader! Det är ju ingenting det. Men då kommer det vara midsommar. Men först tar vi sikte på vårdagjämning den 20 mars.

Processed with VSCO with a6 preset

🕖 19:03 hade det däremot börjat skymma och den blå timmen var på gång, fast det syns ju inte på det gula inomhusljuset. Blenda tittade på tv, Postman Pat, en ganska ny bekantskap som hon verkade tycka var kul. Alfred, som åkt iväg för att träffa sin kompis Jakob nästan direkt vi kommit hem till Vasa, hade återvänt. Nån minut senare slog klockan gröt. (Som det heter i det här huset när det blir dags för Blenda att äta sin kvällsgröt, men det förstod ni kanske. Ursäkta dumförklaringen. Det är jag som är dum.)

Processed with VSCO with a6 preset

🕗 20:03 föreslog Alfred åt mig att ta bild på Myra i Blendas säng, och så blev det. Hon tvingades strax efteråt flytta på sig. Men där ligger hon allt som oftast bland skrynkliga lakan, gosedjur, dockor och filtar. Hon ÄR ju också minst i familjen, fast inte längre yngst. Blenda har förresten länge vägrat använda filt eller täcke då hon sover på natten men den senaste tiden har hon börjat gå med på att använda yllefilten som min kompis Karin stickade åt henne. Yasss! Nu oroar jag mig mindre för att hon ska frysa och bli sjuk. Numera går hon dessutom omkring och bäddar ner sina gosedjur under filtar och halsdukar och vad hon kan hitta för tygstycken, och frågar man om de ska sova så fnissar hon förnöjt. Kanske det är nåt hon snappat upp på dagis? Gulligt hur som helst.

Processed with VSCO with a6 preset

🕘 21:01 Natt och mörker! Och jag tänkte att nä, nu får det räcka med det här inlägget. Sen blev det måndag OCH jag fick hämta ut min nya telefon. Adios! Nästa EFIT-inlägg kommer vara mindre grynigt och oskarpt och bara sååÅÅåååÅÅÅÅÅÅåååå mycket mer spännande. Ny ‘fon, nytt liv! Eller hur??

Två års marginal

I går var det exakt två år sedan jag gjorde ett graviditetstest som visade positivt. Tog en bild på testet, placerat på den tvättmaskin som numera agerar skötbord. Det känns både som tio år sen och som typ bara förrförra veckan som det var den 23:e januari år 2017.

Känns också som att i nåt parallellt universum sitter jag fortfarande där och stirrar, alldeles oförmögen att ta in det. Varje gång det kändes som att det kanske skulle sjunka in en aning så bara kastades det upp i luften igen som en besynnerligt sprattlig pannkaka. Märkligt att det ska kännas så overkligt att bli gravid. Det har ju människor blivit sedan mänsklighetens begynnelse. Det torde inte vara särdeles chockerande att det händer, är vad jag menar.

Processed with VSCO with b1 preset

Fast jag verkligen känt på mig att jag var gravid så tyckte jag också att det verkade mycket, myyycket mer troligt att jag bara inbillat mig. Det logiska var att det skulle visa sig varit blott en tankelek, en jävligt ängslig och nervös sådan, men samtidigt upprymd och spännande. Jag hade förväntat mig att det skulle gå såhär: resultatet negativt, känslorna överraskande starkt besvikna på detta, och tvivlen jag kände därmed upplösta tills nästa gång. Hade inte det varit väldigt rimligt att det skulle ha gått så? Liksom, det hade varit en sån historia som fått folk att tänka: aha, ja men det var nog meningen att det skulle vara så.

Så jag blev nog väldigt paff ändå, när två mörkröda streck uppenbarade sig och röt ”positiv”. Det var liksom ingen frågan om saken, egentligen, men ändå var det svårt att tro det var sant. Och de där tvivlen jag kände blev ännu starkare för att jag inte blev exalterad, så som folk alltid blir på film och gulliga hemmavideor. Fast allt det har jag ju skrivit om förr. Ska inte vältra mig i det förflutnas existentiella kris, men ville bara sammanfatta det lite för att sen spola två år framåt och konstatera: Blev inte så jävla piss ändå!

Processed with VSCO with b1 preset

Nu har vi denna femton-snart-sexton-måning här hos oss, med snart tolv tänder och hår som lockar sig i nacken då det blir fuktigt. Hon vinkar och kastar slängkyssar åt mig över axeln på Alfred när han bär iväg med henne för att nattas och tuppluras. Hon kramar mjuka saker och gnyr ”mmm”, som att det blir lite för svårt att hantera att den mjuka saken bara är lite för gullig.

Ibland tittar jag på henne och blickar tillbaka på den där graviditeten jag hade — låga stunder som höga — och tänker, tänk att det var just hon som var där inne! Det där lilla hallonet som blev en saltgurka som blev en aubergine som blev en cantaloup, eller vad det var som min graviditetsapp jämförde henne med.

Så här säger förstås alla föräldrar, men jag är glad att det blev just henne, att det blev just då. Det känns ju så här: aha, ja men det var nog meningen att det skulle vara så.

Bläddrade lite i arkivet och hittade en annan bild tagen samma datum, fast i fjol. Då var ju Blenda bara runt 3,5 månader gammal. (Ändå bar hon samma kofta som hon faktiskt hade på sig tidigare idag, heh.) Men titta:

Processed with VSCO with b1 preset

Ganska långt samma min ändå va? Samma datum, olika år, samma person. Samma Blenda Mo.

Måndag till fredag

20190114_001

Måndag. Alfred och Blenda hade gått till fammos och jag kom plötsligt på vad man gör med sin egna tid: går på loppis! Denna stavgångare passerade just när jag riktade kameran ut från gården.

20190114_002

Vände höger längs med Klemetsögatan. Tycker den ser ganska trevlig ut i vinterskrud.

20190114_003

Gick ner till järnvägen. Gillar detta vita med små klickar av färg.

20190114_004

Och sen gick jag upp för trappan invid spåret till bron som går där över. Därifrån är det en kort bit till Comboliina, där jag letade förvaringsgrejer. Hittade en säck, en korg/låda och en bricka. Tyvärr alla från överskottslagret eller vad fasen den där avdelningens schtick är (hade förstås föredragit begagnat), men tröstar mig med att de i alla fall var saker jag faktiskt var ute efter och ingen tanklös spontanshopping.

20190115_001

Tisdag. Loppis är ju lite som godis, äter man det en dag vill man ha mer nästa. Så följande dag sa jag att jag ville åka ut till Oma-Tori. Alfred ville träna först och här väntade jag och Blenda på att han skulle bli klaaar nångååång dååå. Blenda hittade en penna att tugga på. Jag hade hällt bakpulver i mitt hår för jag orkar fan inte hålla på och tvätta det jämt.

Vet inte varför jag känner mig nödgad att förklara att tavlorna som står uppe på panellisten bara står där temporärt, men det gör jag. De står där temporärt hörni. Och GUD den där panelen. Är så trött på den.

20190115_002

Vi kom oss iväg till loppis och här inspekterade vi grejer mot slutet av hallen. Lovar att jag inte bara stod och stirrade på den halvnakna skyltdockan, hur det än ser ut. Var lite sugen på den höjbara träpallen framför mig men den var dyr och vi har inte direkt plats eller användning för den. Samma sak med den lilla blå bakom mig. Köpte istället fint omslagspapper och en bebisdocka åt Blenda.

20190115_003

Innan vi åkte hem stack vi in via Lidl där nära. Där fanns världens bästa barnköpvagnar, Blenda blev alldeles överförtjust. Det som var så bra med dem ur ett vuxet perspektiv var att de hade en hög flagga som hade handtag för en längre person, så att man kunde lite styra eller åtminstone bromsa in barnet en aning då det behövdes.

20190116_001

Onsdag. Jag fick ett meddelande till telefonen om att våra gardiner anlänt! Så vi gick längs med Formansgatan mot affären där vi skulle hämta upp dem.

20190116_002

Hela familjen! Förutom katterna.

20190116_003

På väg tillbaka gick vi en omväg och jag stannade och tog bild på detta hus för jag tycker det är så fint och så spännande udda. Denna gång var det gardinerna i det ena fönstret på nedervåningen till höger som fångade mitt öga. Månskäror och fullmånar. Räknar med att bakom dem hittas en klubblokal för ett esoteriskt sällskap. Typ nåt slags astroalkemigäng, tänker jag.

20190116_004

På kvällen besökte Blenda och jag moffa, alltså min pappa, som befann sig på sjukhuset här i stan. (Han är nu hemma igen och mår bra!) Helt uppenbart hade dessa två nåt bus på gång.

20190116_005

Hemma igen. Under yllefilten som vi fått av min syster Charlotta, samt Myra.

20190117_001

Torsdag. Hade hängt upp gardinerna i vardagsrummet och det var jävligt nervöst, ska jag säga, för det här med enfärgat beiget är verkligen inte ett område jag känner mig rutinerad och trygg i. Men gillar det! Det blev mycket mjukare och lugnare här hemma. De förra gardinerna var brokiga och drog rätt mycket uppmärksamhet till sig — nu kan man hur lätt som helst fokusera på oredan på golvet eller i hyllan istället!

Eller på det faktum att två stolar bara står där sådär utan större ändamål, utöver att ge nåt att Myra att sova på. Men det brukar ligga leksakslådor och säckar där emellan. De tycks fylla större mission då. Och jag vill inte föra upp dem på vinden riktigt ännu, jag har ju ganska nyligen klätt om dem. De stod i köket då men vi har bytt ut dem till Alfreds farfars gamla köksstolar.

20190117_002

Är särskilt förtjust i hur gardinerna ser ut mot de mörka svartbruna gardinstängerna och -ringarna som följde med då vi köpte lägenheten. Önskar att fönsterkarmarna och -spröjsen var samma färg också.

20190117_003

I soffan låg Alfred och spelade nåt tv-spel. På ena soffbordet en rulle hushållspapper för det är en sån skön inredningsdetalj tycker jag.

Skoja bara. Den står där för att Blenda blivit snuvig.

20190117_004

Selma kom och uttryckte strykande sin oro för att inte få tillräckligt med kärlek.

Kvällen innan så stod jag och pratade i telefon med mamma då jag känner något blixtsnabbt dunsa mot rumpan/svanken och så är plötsligt Selma uppe på mina axlar och börjar slicka på mitt hår. Whaaat! Hon har aldrig gjort så förr, hoppat upp bara sådär. Från golvet via ett studs på rumpan vidare till mina axlar. Men hon har också varit extremt uppmärksamhetskrävande på sistone. Sällskapssjuk och väldigt trevlig.

20190118_001

Fredag. Beundrade gardinerna lite igen i det sneddade solskenet. Tänk den där benjaminfikusen har jag haft nu i fjorton år! Köpte den på loppis i Jakobstad. Tog med mig den till Nykarleby, några år senare till Vasa. Det här är sjätte lägenheten Benjamin och jag bor i tillsammans.

Sedan gick vi till andra hörnet av stan för gå på ett ärende till Blendas blivande dagis. Hon börjar snart! Hade bara listat ett dagis som ligger väldigt nära oss på önskelistan, eftersom det var nåt med privat/kommunal-systemet som gjorde att man bara kunde sätta typer av samma dagis på en och samma lista. Våra andra alternativ var av annan typ än vårt första. Vi var så sent ute med att söka att jag kände lite så här: GNHGHGNGHHHH ORKA. Sen klarnade det lite då en person som jobbar med att dela ut dagisplatser ringde mig förra veckan. Det hade antagligen klarnat mer om jag inte hade haft feber och varit ganska flummig i huvudet, men men.

Förstod i alla fall att vi hade kunnat skicka in FLER ansökningar (kändes innan som en typiskt dum sak att göra som skulle fucka upp deras system så vågade inte), men förstod också att vi skulle få beslut redan följande vecka, alltså denna. Så skickade aldrig in nån andra ansökningslista, och som jag smått anat fick vi inte plats på vårt förstahandsval. Istället blev det på ett annat — lyckligtvis ett som jag tyckt att verkat super! Bara att promenaden dit är betydligt längre. Ändå tur!

Träffade några av Blendas framtida kompisar där och har en så bra känsla. Sa ”Hejdå småttingar!” när jag gick ut genom dörren och en massa små röster ekade ”Heeejdååå”. Har aldrig känt så här förr men cirka 16 år senare (?), efter att jag har dagvårdssommarjobbat och -arbetspraktiserat i min ungdom, så saknar jag lite att jobba på dagis. Det verkade så mysigt där! Och nu är jag ju inte ens rädd för små barn längre! Det skulle säkert gå mer smärtfritt nu än förr.

20190118_002

Hur som helst. Efter det dagvårdsärendet gick vi in till centrum och nångång under tiden blev jag mycket hungrig. Så då beslöt vi att det var dags för Rosso.

20190118_003

Där var det busigt! Blenda gillade sin antipastiassiett.

20190118_004

Eftersom vi inte hade med nån mat åt Blenda och det var fredag och hon börjar bli så armadis stor, så beställde vi in mat från barnmenyn för första gången. En helt egen pizza! En mycket uppskattad. Hon var på strålande humör och charmade såväl personal som kunder, främst med sina busiga flin.

Alfred och jag åt risotto, hans med karljohan och champinjoner, min med gremolatasås och massa grönsaker. Den var egentligen vegansk men eftersom jag fan inte kan med vegansk ost (förlåt) så bad jag om att få nån annan istället. Fick rejäla parmesanflingor! SÅ GOTT. Måste börja göra gremolata här hemma. Citron, vitlök och persilja — vilken succé.

20190118_005

Kvällen och veckodagarna avslutades framför tvn och På spåret.

Jag har för övrigt försökt ordna upp i hyllan, ser ni det? Kom bara halvvägs men gjorde ett knep att jag flyttade ut böckerna mot kanten av hyllorna så nu KAN vi inte en ställa en massa skit framför dem. *slug* Jag hade också rensat golvet helt tomt på leksaker för nån dag sen och både dammsugit och skurat, men, tja. Tidens mjölktand va.

20 vykort från fjärde kvartalet

Det är årskrönikornas tid men jag har ju kört på kvartalen sen tidigare, så jag fortsätter naturligtvis vidare på det. Vill ni åka längre bak i tiden så gör ni det här: Januari – mars. April – juni. Juli – september. Och nu ett tjog bilder från oktober till december!

2018kvartal_oktober_001

Oktober. Höstsolen sken fortfarande starkt och vi hade äntligen målat ena vardagsrummsväggen med ett par lager grundfärg. Soffan stod lite mitt i rummet av den orsaken. Och nu då, vad har väggen för färg nu? Eeh… ingen kommentar.

2018kvartal_oktober_002

Mina föräldrar var de första gästerna att anlända när det var dags för ettårskalas! Senare kom också Alfreds föräldrar plus syster med familj.

2018kvartal_oktober_003

Mamma, eller mommo, hade med sig morotskaka och bullar. Själv hade jag fått lite dille på att baka så jag hade gjort banana bread, apelsinchokladdkaka med mascarponeglasyr, och så själva födelsedagstårtan som var sockerfri. Utgick från detta recept och satte bärpuré mellan bottnarna, tror att det var jordgubb och nypon. Täckt med grädde och kokosflingor och några jordgubbshalvor. Tyckte det var roligt att själva födelsedagsbarnet i fråga också fick äta av sin födelsedagstårta!

Kladdkakan var dessväre lite torr men här har jag ett tips! När första sjoket med gäster åkt satte jag den i en pajform som jag pressat apelsinsaft i och blandat ut med svag sockerlag. (Har man en vanlig torr kladdkaka så funkar säkert lite kaffe eller kakao blandat med vatten.) Den fick stå där och dra i sig i nån timme och faktiskt var den mycket bättre när följande gästgäng kom — våra kompisar! Lång kalasdag, men det är inte varje dag ens förstfödda och en själv som förälder fyller ett år.

2018kvartal_oktober_004

Vi åkte ut till Björköby den sista eftersläntrande sommardagen som damp ner mitt i hösten. Blenda somnade på min rygg.

2018kvartal_oktober_005

En hotellmorgon. Vi befann oss i Helsingfors för bokmässan och sov där ett par nätter. Två? Tre? Jättediffust redan hur länge vi var där. Hotellrummet hade för övrigt ingen taklampa och det höll på att driva mig till VANSINNE. Så skumt, alltså bokstavligen. Ellen, som bodde på samma hotell, berättade att hon hade en pyttedusch. Ingen kan få allt! Ingen!

2018kvartal_oktober_006

När vi kommit tillbaka från södra Finland och sovit en natt i vår egen säng åkte vi sedan följande morgon till Jakobstad. Där var det babyshowerbrunsch för Karin! Extremt bra gäng. Tyckte vi hade det så roligt och fint! Sen var det efterfest hos mina föräldrar, hehe. Huset stod nämligen tomt just då så det gäller ju att passa på.

2018kvartal_november_001

November. Vet inte vad som är på gång här men tyckte att Selmas gäspning kändes passande. Vi hade för övrigt här på bild två mattor på varandra och överst en filt. What? Varför minns jag inte varför?

2018kvartal_november_002

Vi lärde Blenda att sätta händerna bakom huvudet när vi säger ”Vogue!”. Aktuell referens, va? Nå, på åttiotalister och äldre så imponerar det ibland lite i alla fall.

2018kvartal_november_003

Fars dag! Den andra som Alfred firade. På den första var ju Blenda ungefär en tvärhand hög.

2018kvartal_november_004

Esmeralda bodde hos oss så länge mina föräldrar var borta i söderns land. Tycker hon har en sån näpen profil. En gammal liten kattant med lilagrått hår.

2018kvartal_november_005

Soffa och tv. Bra recept ändå.

2018kvartal_december_001

December. Månadens första dag och Alfred hade kokat risgrynsgröt. Blenda var MYCKET uppspelt över detta! Jag var på väg till min kompis Maria för att dricka vin med henne och Elsa så jag hade piffat till mig lite mer än vanligt med läppstift och allt.

2018kvartal_december_002

Gröitn. Tyckte den här bilden var trevlig. Här är min familj! Förutom att katterna saknas.

På sistone har jag kastat många ängsliga blickar på köksfönstret för det är SÅ SMUTSIGT, katterna sitter på fönsterbrädet och flåsar på småfåglar ibland och andra gånger kladdar Blenda där. Har bävat för att nån ska märka all smuts men istället för att göra mig av med den så skriver jag om det på internet. Ska jag någonsin orka tvätta det? Ja, ska bara låta skammen gnaga på mig lite mer först.

2018kvartal_december_003

Hade köpt kritor åt Blenda och de ritas med lite nu som då. Först var det mer att hon slog med dem på pappret, men nu drar hon några streck av och an. Här övervakade Myra processen. Jag hade ritat ett vackert porträtt av henne, för att demonstrera kritans magiska krafter åt barnet.

2018kvartal_december_004

Här var vi i Katternö igen, nu hade vi åkt dit för att lämna av Esmeralda i sitt riktiga hem. Och hälsa på babyshower-Karin som sen sist blivit mamma! Men ni får istället en bild på ett fågelbord, varsågoda.

2018kvartal_december_005

Vintergröt hos Carlas och Franks. Frallan i röd mössa på bild, Charlie dold i bakgrunden. Jag hade bakat snickerdoodles för jag tyckte de passade temat då de är rullade i kanel och socker. Lite nöjd med mig själv för den kopplingen.

2018kvartal_december_006_

Tillbaka till Katternö. Vi åkte upp dit dagen innan julafton och så här såg det ut då, men allt skimrade och gnistrade i verkligheten. Knäppte bara bild inifrån bilen så den gör inte mycket rättvisa för vyn. Men uppför vägen till vänster ligger hem-hem.

2018kvartal_december_007

Julafton! Blenda i turkos liten manchesterklänning som min mamma sytt.

2018kvartal_december_008

Juldagen, den första pulkaturen. Suddig bild men tycker Blenda ser för lustig ut. Som att hon egentligen är en förkrympt gumma som sitter och ropar HÖJHÖJ!

2018kvartal_december_009

Nyårsafton och champagnen redo för tolvslaget ett par minuter bort. Snipp snapp snut så var 2018 slut!