Loppisfynd och linjebrodyr

Stil & syssla

Jag har visst valt att mitt sätt att lätta på corontän-restriktionerna är att gå på loppis. Överraskande, eller hur? Näe. Men det ska sägas att jag går med varsamhet och blev i går ganska frustrerad på andra loppisbesökare. Jag tycker det är självklart att man fortsätter hålla avstånd, trots att man är ute bland folk. Även under vanliga förhållanden blir jag irriterad på när nån hetspelle kommer och tränger sig bredvid en för att krafsa runt på samma hylla/bord man själv kollar på (HALLÅ vänta en satans minut) — och nu? Två gånger hände det! Konfliktskygg men kortstubinad som jag är så klampade jag surt bort. Heh.

Tycker även det hör till vanligt folkvett att man typ vänder bort ansiktet lite från folk man möter dessa tider. Och INTE börjar ropa åt ens kompis, och personen man möter rakt i ansiktet då, precis när hen ska passera en. Två gånger. Alltså jag är i vanliga fall inte alls ängslig för bakterier och baciller, vore jag det skulle jag ju bli v a n s i n n i g på folk nu. Ville verkligen bara slippa därifrån till sist. Skippade att kolla på flera hyllor, nåt jag aldrig gör.

20200522_fynd

Hur som helst så gjorde jag några fynd! Rubbet kostade mig 12€. För det fick jag: en rödblommig bordsduk, ett likadant dricksglas som jag favoriserat sedan förut, en liten men förnuftig bit reflextyg, ett blått paraply med vita fågelsilhuetter på (tyvärr lite söndrigt, men det lyckades jag inte lägga märke till för jag var för distraherad av att störa mig på andra människor), en kakform, en bit blått kraftigt linnetyg, ett stort brunt kuddfodral, och så två stycken fulsnygga, eller kanske bara fula, vägglampor.

Det var lamporna som var orsaken till gårdagens loppisbesök. Jag hade sett dem sist jag var där, tvekat, bestämt att de var fula… men sen inte slutat tänka på dem, likväl. De kostade 50 cent styck så jag tänkte att vi åtminstone kan ge dem en chans. Får se hur de ser ut på väggen! Tyvärr är nämnda vägg, bakom sängen, klädd i en hiskelig gipsskiva så jag har inte kommit mig för att skruva upp dem ännu. Jag har istället pysslat med ett annat av gårdagens loppisfynd…

20200522_skissa

Kuddfodralet! Alfred sa, fast inte på ett ogillande sätt, att det ser ut som nåt som finns i gamla människors hem. Jag såg hans poäng och tänkte att jamen brodyr är ju ungdomligt så det ska nog fixa det!! (Vet ärligt inte om jag är ironisk nu eller inte.) Min spontana tanke var enlinjesillustration och så blev det. Inte den mest unika stilen, men nåt jag velat testa. (*härmgris*) Här ovanför befann jag mig i skissfasen.

Sen följde ganska många moment där jag nålade, broderade, tänkte om, sprättade upp, broderade om, sydde vidare, tänkte om, ändrade om, och så vidare. Inte så spännande att se en massa bilder från, så vi spolar förbi montaget. Medan jag sydde bestämde jag att göra en näsa för att det av nån orsak kändes fåfängt att inte göra en?? (Lite på samma sätt som det förr i tiden blev pinsamt att ha en överbelyst näslös MySpace-vinkel-profilbild. Ni som vet vet.) Pupiller, eller konturer kring dem, lade jag också till.

20200522_klar

Klart! Nu när jag jämför skissen och det färdiga verket ångrar jag att jag satte till så många detaljer. Föredrog henne näs- och pupillös, ändå. Det var liksom lite mera vålnadsvibes då, och sånt gillar jag nu. Nu undrar jag: Orkar jag sprätta upp? Göra om? Knappast. Fast är INTE HELLER riktigt nöjd med kompositionen, liksom var trådarna är placerade, men jag ska inte hålla på så här!! Jag sågar alltid allt jag gör. Är liksom en inkompetent perfektionist och NEJ det ÄR INTE särskilt peppigt! Men ändå är jag på gott humör! Yay jag gjorde nåt!

20200522_kudde

Och här får vi beskåda min dam i soffan. Inte så pjåkig, eller hur? Och där bakom henne har vi förstås kudden! ( ͡~ ͜ʖ ͡°)

Startskottet

Ditt & datt

20200515_saadd

Vi skulle så nytt kattgräs för det gamla hade vissnat, av samma orsak som vi endast har tåliga krukväxter här hos oss. Naturligt urval, så att säga. Men när vi tömt det sista ur påsen med kornfrön så var det så få av dem att de inte alls räckte någonvart, och då kom jag ihåg hur spännande jag tyckte det var att plantera olika linser och ärter när jag var liten, och se hur de sprack upp och grodde och spurtade. Så jag kollade utbudet i skåpet och plockade fram belugalinser, röda linser och chiafrön. Lite rajgräs som lämnat kvar sen i påskas fick också åka med. Tog en bild för att minnas allt vad vi sått, huller-om-buller. Ingen aning om vad katterna tycker om blandningen men enligt vad jag kan begripa är inget i alla fall giftigt för dem. Ja ja, hoppas de gillar!

Så blev jag avundsjuk på katterna, verkar vara ett sånt fräscht liv att gå omkring och snacka på lite späda saftiga skott liksom. Kom på att vi borde ju också äta sånt och plantera nån kruka åt oss själva, fast kanske utan rajgräset då (?! kanske också är gott iofs). Blev inspirerad och googlade runt lite och nu har jag lagt solrosfrön i blöt. När jag var liten fattade jag aldrig att jag faktiskt hade kunnat äta de där slingriga linsskotten också, trots att de, nu när jag tänker tillbaka på det, såg hur läckra ut som helst. Men nu så! Nu ska vi bli en sån där fräsch, pigg *livsstilsfamilj* som klipper solrosskott och chiaskott på våra smöggisar. Hehe. Bara så ni vet!!

Fyra rutor beiget och brunt

Stil & syssla

20200422_bigcapenergy

Big Cap Energy i förmiddags när vi var på väg för att hämta en grej åt Blenda. Provade min gubbiga manchestersammetskeps som jag loppade i vintras. Den hade ursprungligen ett Varta-tygmärke på sig, alltså batterierna, men jag sprättade bort det. Det hade blivit för ironiskt. Hade ingen energi för det. (Ni förstår vad jag menar med för ironiskt.)

Jag har för övrigt fått så fasen till alla möjliga sorters blemmor under den här isoleringstiden — eller egentligen började det redan innan. Nåt stressrelaterat? Som sedan spårade ur, eller så kändes det. Kan liksom inte låta bli att peta på dem heller. Nu börjar det äntligen reda upp sig (lösningen för mig tycktes vara att inte slarva med ansiktstvätten fast jag inte sminkat mig) men ändå är det fortfarande röda prickar och mörka fläckar lite här och där.

20200422_dockhus

I går gjorde jag en grej som jag ärligt talat är lite rädd att bli shejmad för. Eller det handlar väl kanske främst om att jag sist och slutligen själv lite skäms också? Samtidigt som jag vill försvara mig med att jag sett folk göra betydligt mer tveksamma saker men det spelar förstås ingen roll för så funkar det inte. I alla fall, jag gick på loppis. Jag fick nys om ett som var öppet och efter viss tveksamhet åkte jag dit och det var så gott som tomt. Så då passade jag på. Såg till att suga på karamellen ordentligt för det kan ta ett bra tag innan jag smakar på en igen.

Hur som helst såg jag detta dockhus där, lämnade kvar det och ångrade mig såklart sedan. Vet ju att Blenda tycker om dem. Så jag rådslog lite med henne och Alfred och vi kom fram till att vi skulle göra en utflykt till loppiset och hämta hem dockhuset om det fanns kvar. Tur hade vi! Blenda blev så glad. Som ni ser har det inga möbler eller dockor ens men det hindrade inte Blenda från att leka. Hennes minsta gosedjur fick gå husesyn. Det är ett Lundby, torde vara från -88/-89, och det är ganska slitet så jag och Blenda får visst ta och renovera. Och hålla utkik efter dockhusmöbler på nätloppisar, antar jag? I väntan på att kunna strosa regelbundet på de fysiska loppisarna istället. Jag har sett att folk pysslar och 3d-printar egen inredning men det är jag nog inte alls intresserad av (ännu i alla fall). Nä, jag ser fram emot skattjakten.

20200422_krokus

När vi kom hem igen efter vår korta exkursion, inspekterade vi blommorna ute på gården. Vi hittade bland annat vårens krokusar, sådana som något djur (fjärilen? humlan?) i Kaninen gillar tycker om. Vi såg också årets första snigel. Och i går kväll när jag satt i soffan kom en humla hum-hum-hummande utanför fönstret. På förmiddagen i går gick jag och Blenda till en lekpark med Elsa och Signe och det var så vårigt, vårigt, vårigt. Vi gick sista biten hem längs med Timmermansgatan som praktiskt taget är en grusväg och det var så ljuvligt. ”I sommar vill jag plocka blommor”, säger Blenda flera gånger varje dag.

20200422_valinte

Ett av gårdagens loppisfynd var denna fulsnygga taklampa från Valinte, och år -82/-83 (mitt år!) enligt mina efterforskningar. Jag har sedan tidigare en matchande golvlampa till den, som tyvärr fallit omkull så många gånger att skärmarna är buckliga. Surt. Den är ändå i bruk i vardagsrummet, men inte utan att jag minst en gång om dagen grämer mig för hur oförsiktigt den tidigare behandlats. Det finns risk för att det blir för mycket med matchande tak- plus golvlampa, men kanske är det värt ett försök i alla fall? Men fy fasen vad det är svårt med taklampor. Drömmer ju om att denna ska uppfattas som sjuttiotaligt cool och mjuk men finns risk för att den istället känns åttiotaligt stel och själlös.

Den är förresten inte den första taklampan jag köpt åt vardagsrummet det här året, men det första inköpet visade sig vara hemmagjord, i behov av ny el, och jag antagligen av en järnsåg för att få den att passa in, såatt… tja. Vi får väl se hur det går med den saken.

Okej, nu blir det lekdags! Nog dravlat. Blenda och dockhuset kallar.

Pinglor, plingor och annat pynt

Stil & syssla

Det tog mig ett par decennier att fatta det men lite av botemedlet mot min julångest hittas förstås i pynten. Det var nångång under tonåren, skulle jag gissa, som julen började kännas jobbig. Krävande, stressande, emellanåt rent av kvävande. Man kom ju liksom aldrig ifrån den? Den var ÖVERALLT. Men jag ska inte dra på mig min Negativ Nancy-cape nu så vi går inte in på det.

Så hur som helst. Förr var jag en sån som det vände sig i magen på när jag kom in i affärer som plötsligt gått all-in i Christmas-mode, men nu har jag blivit mer tålig. Kanske för att jag själv äntligen kunnat börja ta till mig en del av det. Förr var det en skarp linje mellan mig och julen — den skulle INTE in i mitt hem. Endast vintriga ljusslingor och något år en grankvist i en vas. (Att titta på Snögubben på julaftonens förmiddag och nån dag däromkring It’s a Wonderful Life är förvisso också en nämnvärd stämningsskapande tradition.) Men de senaste åren har alltså gränsen blivit mer oskarp. Inte totalt, men en del blurr är det helt klart där. En del har börjat sippra över till min sida.

20191204_pinglor

Nu tar jag gladeligen in pynt som på bilden ovanför i hemmet. Det pyntet är dagens loppisskörd, för sammanlagt 2,90€. Tyckte det var ett mycket bra pris. För de ynka slantarna fick jag alltså sju stycken små, silvriga hjärtformade pumlor i glas. Med ”locken” i metall. Hur gamla kan de vara? Ena har nästan tappat all sin silvrighet, den är min favorit. Vågar jag hänga dem i lillajulgranen? Jag tror inte det. Katterna och Blenda tar ner dem hela tiden. Jag hade redan två små glasbollar i den men Blenda råkade stiga på den ena (tack och lov med skor på) så den sprack i tusen bitar.

Och kan man kalla dem ”pumlor” på den här sidan Bottniska viken? Jag tycker det är ett sånt bra ord. Orka hålla på med ”julgransbollar”. Har ni nåt bättre? Eller ska man ta till något dialektalt från mera lokala trakter? För ”pinglor” är ju onekligen ett ord som jag känner att de BORDE ha kallats i urminnes tider. Pinglor! Di pinglar.

I alla fall, inkluderat i samma summa, så fick jag också ett snöre med massa ännu mindre bjällror i mässing i. Varje bjällra har små, nätta, etsade sträck. De låter så fint. Di plingar! (Gör det dem till PLINGLOR?)

Och kanske är det den huvudsakliga ingrediensen — att det är eget? Att jag själv valt ut det för att något i det har kunnat *spark joy* inom mig. Det handlar liksom inte om vad som ”hör till” utan om vad jag *vill ha*. Jag, vi, har chansen att skapa egna traditioner. Man får välja och vraka.

20191204_apelsiner

Nåt annat pyntigt är förstås apelsinnejlikorna vi gjorde. Hade tänkt sprida ut dem här och där men sen knöt jag ändå ihop alla tre apelsinerna och hängde dem i en ledig krok i tamburstaket. Tror jag ska göra flera nån dag! Vill också göra en girlang med torkade apelsinskivor och andra grejer att hänga på kakelugnen i sovrummet.

20191204_klementin

Blenda fick en klementin att sticka ner nejlikorna i eftersom apelsinskalet verkade vara för hårt för henne. Men sen var klementinens skal inte heller så lätt att hantera, så då fick hon sticka hål med en tandpetare och sen klämde jag in nejlikorna i hålen. (Fast ser nu att jag missat ett par hål.) Då uppenbarade sig en mer abstrakt formation och jag blev inspirerad av den, för det ser ju ut som en stjärnbild! Kanske man kunde göra såna nåt år.

Och där var det punkt på dagens pyntiga tankeslinga! Adjöss.

Smärtan, hjärtan och böcker

Stil & syssla

Jag är alldeles mör och konstig i huvudet, det känns som att det är fyllt med smuldeg som någon knådat hela dagen och nu vill det bara få lämnas ifred. Om det mejkar nån sens? Jag antar att det inte gör det. Men jag har alltså haft migrän hela dagen och, eh, tja.

Med synbortfall! Det är allt nytt det. Särskilt drabbat är vänstra ögat, där finns en fläck i mitten som bara inte vill snappa upp något. Jag blev LIVRÄDD första gången det hände, för jag mådde annars bra och plötsligt kunde jag bara inte se om min kompis bebis hade hår på huvudet eller inte. Eller, jag kunde skymta det i utkanten av mitt fokusområde, men när jag vände blicken mot det så kunde jag inte se det. Fast det konstiga var att det fanns ju DÄR, ändå, i synen menar jag. Det var inte som att det blev vitt eller svart eller ens bara suddigt, men av nån orsak så kunde jag bara inte se det. Det var NÅT slags glapp där men jag kan absolut inte beskriva det. Helknäppt.

Hur som helst, sen dess har jag läst att det är vanligt. Men i dag var det otäckt på ett annat vis. Hur bedrövligt blev det (jag), undrar ni? Nå, så att jag försökte gråta ett par gånger bara för att jag FAKTISKT TYCKTE SÅ SYND OM MIG SJÄLV. Men jag kunde inte riktigt hänge mig tillräckligt så det blev mest bara nån sekund av förvridna grimaser och inget mer.

Vartefter dagen led mot kväll lättade mitt eget lidande mer och mer, och då hittade jag faktiskt orken att fixa två tygpynt jag förberett tidigare. Jag har använt mig av sånt där papper som man kan printa på och sen stryka fast på textilier, för de här grejerna jag ska visa nu:

20190927_hjaertan

En skock hjärtan i gula, rosa, röda och bruna nyanser åt min Blenda Mosippa, som är mycket förtjust i hjärtan just nu. Är positivt överraskad av hur lyckad den här utsmyckningen blev! Och Blendushka ville byta om till den på momangen när jag visade den åt henne. Det tolkar jag som betyget väl godkänt.

20190927_litaf

En trave böcker på en tygkasse värdig en lagom nördig bokmal. Denna kasse var på specialbeställning av Alfred, han bad mig designa och göra nåt som han kunde lotta ut tillsammans med sina grejer. Jag hade egentligen uppfattat det som att kassen enbart skulle rymma hans böcker, så därav detta litteraturrelaterade ordskämt. (Jo, jag kan erkänna att jag var ganska nöjd med det, hehe.) Men kassen innehåller alltså mycket annat också! Ni kan kolla in hans inlägg här om ni vill delta i utlottningen.

Hälsningar från soffbråtet

Ditt & datt

20190703_sofftrio.jpg

Hälsningar från soffbråtet! Här ligger vi och slöar, jag, Selma och Myra. Under mitt huvud en barnbok samt tygrester från hängselbyxorna jag sydde klart åt Blenda i dag. Ska visa dem snart! Ska bara bestämma om jag ska sy på en framficka eller inte. Kanske pressa nån söm, om jag inte fortsätter vara för lat.

Har haft en RIKIGT bra dag. Sov i evigheters evighet och fick INTE huvudvärk (ett gosh darn mirakel säger jag!!!), pysslade med hängselbyxorna och påbörjade sen ett NYTT par byxor och fick känna mig både kreativ och produktiv, lockade sen ut Alfred och Blenda på ett framgångsrikt loppisbesök och i kväll har jag gått ut på ett par glas vin med Lindholm som sommarfåglar i Vasa igen. Lyckat recept!

På loppiset fanns erbjudandet att fylla en påse med kläder ur en enorm hög och betala 5€ för alltsammans. Så jag plockade på mig en del plagg för tygens skull — är ganska inne på att sy kläder åt Blenda nu och på loppisar kan man ju hitta intressanta tygstycken som räcker till att göras om till plagg åt en liten toddlare. Som exempelvis det senapsgula som skymtar under Myra på bilden ovanför, det är en kjol som jag endera ska använda själv eller sy om till något annat åt en mindre person. Tänker att ett set med en enkel t-shirt och ett par matchande byxor i så fall kunde vara fint.

I samma klädhög hittade jag ett hemmasytt tvådelat bomullsset som jag inte ens provade på loppiset eller knappt ens gav en ordentlig titt, men bara stack ner i påsen för att jag drogs till den, gick på magkänslan. Först blusen, tänkte att jag kan ju sälja den vidare eller skicka tillbaka den om den inte passar alls. Sen när jag grävde vidare i ett annat hörn av högen dök kjolen upp, så då stack jag ner den i påsen också. Och nu har jag plötsligt en dräkt med hellång kjol, fjärilsärm och bred gräddvit knypplad spets.

20190703_draekt.jpg

Som passar! Den ska jag spara och använda. Till exempel när jag vallar en skock svarta lamm.

Imorgon ska jag jobba halv dag och eftersom jag är ledig på fredag blir det helg för mig redan tills morgondagens eftermiddag! Då ska jag sy vidare på det andra paret byxor jag redan påbörjat åt Blenda. Och kanske låta nästa lilla hanterbara projekt arbetas fram i huvudet under tiden? Hoppas det! Längtar!!

Förresten! Hallux valgus! Vet ni vad det är? Det är när stortån ändrar riktning och börjar skjuta in mot de andra tårna. Då kan en slags knöl bildas på insidan av foten, vid sidan av stortåns ”knog” eller hur man ska säga. Jag har haft det i ganska många år nu, men för det mesta har det tack och lov varit smärtfritt så länge jag använt bekväma skor. Däremot har jag ju lidit av komplex för mina fötter och inte velat använda sandaler eller gå barfota. Hatar att man om somrarna ofta använder skor utan strumpor och så går man hem till nån och så måste man ta av sig skorna och så går man omkring där med FÖTTER SOM ÄR ÄCKLIGA.

Men så häromkvällen, precis innan jag skulle sova, så råkade jag snubbla över informationen att det finns nån slags skena som man kan trä på tån och ha över natten och att detta då skulle kunna förbättra tillståndet. Stretcha tillbaka tån liksom. Om hallux valgusen inte gått jättelång — jag vet inte om min gjort det men hur som helst så tänkte jag att JA det ska jag testa. Blev så pepp! Hur pepp? Jo så här pepp att:

Sen på natten drömde jag att jag gick barfota, och det var en STOR GREJ FÖR MIG även i drömmen, och jag tassade på bland MASSOR av folk och JAG KÄNDE MIG SÅ JÄVLA SJÄLVSÄKER hahaa. Sån bra fiilis i den drömmen. En försmak på mitt nya liv helt klart!!

Ett bo som är en orm som heter Bo

Stil & syssla

20190612_boorm_002

Kolla kolla vad jag sssssytt! En sovorm! En bo-orm! Smidde planer att sy en redan förra sommaren, men kom av mig innan jag ens hann börja. Det blir så med en del projekt att jag mest bara ägnar tid åt tankearbetet. Sen att ta itu med det praktiska kan liksom skuffas en bit framför en hela tiden, tills att det faller av nån osynlig bordskant. Eller änden av den mentala världen kanske. När Blenda förra hösten fyllde ett så började det kännas allt mer som att vi missat chansen för sovorm innan det blivit poänglöst att ha en. Att det liksom är mest när ett barn är riktigt litet som en har användning av en lång orm-tub att boa in det i. Men det hade jag väl ändå fel om?

Häromveckan hälsade jag på min kompis Karin och hennes halvåring Agaton (här pausar vi en stund för att beundra det fantastiska namnet), och så hade hon gjort en sån fin sovorm åt honom. Då grämde det verkligen att jag aldrig tagit tag i saken. Blev så inspirerad och beslöt att det var dags att tänka om!

Nu när vi planerar att Blenda så småningom ska få flytta till en större säng mejkar det  igen mer sens med något som fyller upp och håller om vid sidorna. I synnerhet eftersom att det kommer bli ett litet glapp mellan madrass och karm, då sängen är av utdragbar modell och därför är bredare i ena änden. Så vad lämpar sig då bättre än en trevlig boaorm att agera klämvänlig buffert? Jag kan komma på väldigt få saker!

20190612_boorm_001

Så jag grävde i mina tygpåsar och hittade fyra snarlika mönstrade tyger. Jag klippte bitar i varierande format men alla 45 centimeter på bredden. Sydde ihop dem huller om buller. Valde att sätta in lite mörka, dramatiska bladsilhuetter mellan de dova, väna blomstersjoken, för ett stänk svärta behövs ju alltid. Tyckte att det såg för romantikgulligt ut utan de mörka bitarna. Svanstippen och tungan fick bli svärtade de med, men huvudet beige. De slutna ögonen broderade jag med knapphålsinställningen på symaskinen. Längden fick bli vad den ville bli och den blev knappa 3,5 meter, fast då är tungan inräknad.

Efter att jag sytt ihop alltihopa förutom ett hål vid änden, så fyllde jag ormen med innanmätet från tre gamla, men i alla fall nyligen tvättade, vanliga huvudkuddar. När jag tog ut den tillplattade fyllningen ur dem gick den att dra isär till mindre bitar och på så vis fluffas till igen. Så jag behövde inte ens köpa ny fyllning åt ormen! Så nöjd med att jag hade allt material där hemma redan. Och till sist sydde jag ihop hålet för hand.

20190612_boorm_003

Tadaa! Här ser vi väl ändå goda potential för en lång vänskap va. 🐍

”Den skulle kunna heta Bo”, föreslog jag när Blenda tittade på medan jag nålade ihop bitarna under magen på den. Japp japp, guilty as charged, jag hade lekt med orden igen. Bo som i ett hopringlat ormbo, som i en kramgo boaorm och som i ett hem, ett litet mjukt ett som man vill krypa ihop i.

Blenda såg med ens så högtidlig ut när hon drog ett djupt andetag och nickade instämmande. Jag vet inte om hon förstod mitt förslag men hon var så intensiv i att hålla med och godkänna det jag sa. Så nu verkar den heta Bo!

20190612_boorm_004

Fast den ser ju också lite ut som en Törnrosssssa.

Tre aktuella pyssel

Stil & syssla

Tycks vara inne i en pysslig period just nu. Knyter tofsar som jag sätter fast i en hissgardin, broderar ett kattansikte över små hål på en t-shirt, loppar naturvita kuddfodral att testa olika stygn på, har en halvklar idé till ett sängöverkast som inte är så mycket lapptäcke (vågar inte ta mig an regelrätta lapptäcken igen, lol, för många misslyckanden), funderar på färger för sovrumsgolvet, går igenom för- och nackdelar med olika sätt att möblera i varje rum, letar de perfekta gardinerna till vardagsrummets två fönster. Hittade dem, men ej tillgängliga. Så nu vill jag DIY:a. To be continued på det, om det blir av.

20190111_tofs

Det var dessa tofsar här ovanför som utlöste denna fingerkittlighet. Efter att jag gjorde detta så blev jag lite besatt vid att fortsätta pyssla. Loppade hissgardinen häromveckan och ville spexa till den lite, så varför inte med tofsar. Hade några färgglada nystan med tunt bomullsgarn som jag köpte billigt från Tiimari när de gått i konkurs. (RIP, Tiimari.) Överväger att fylla på med en vit tofs mellan varje färgglada, men hänger mest på om jag nånsin får lust med det. Inte jätteviktigt.

Under det dryga 1½-året vi bott här har jag testat sjuttioelva olika gardinlösningar i köket och det har alltså varit SVÅRT. Detta känns bäst hittills och jag hoppas att det inte bara är nyhetens behag som gör det. Fönstret vetter mot nordost så det kommer inte särskilt mycket ljus in där, så jag vill ju inte blockera allt för mycket av det. Förutom på mornarna, då solen skiner rakt in som det helvetesklot den är. Så jävla obehagligt. Så då vill man ju ha nåt som skyddar mot det.

Dessutom är det ganska bra insyn från innergården — eller det har väl att göra med att vi så ofta sitter precis vid fönstret som gör att jag kan känna mig lite som att jag sitter i en utställningsmonter där. Det är inte särskilt många som rör sig på gården, men ändå. Hoppas att silverrankorna och ampelliljan ska frodas där och bygga upp lite insynsskydd. Ampelliljan köpte vi i förrgår, inte bara åt oss själva utan även åt katterna. De uppskattar den!

20190111_mjau

Detta broderade jag under tiden Blenda tupplurade i går. Definitivt inte det prydligaste jag någonsin gjort men man måste ju börja nånstans! Det var på fri hand och jag har ingen sån där ram att spänna upp tyget på när jag broderar, men det kanske inte heller skulle gå när det är trikå.

Broderiet sitter på en t-shirt som hade fått ett par små hål på bröstet när jag klippte hårtopparna en gång. Blev lite för ivrig alltså och blev ganska irriterad på mig själv för t-shirten är av så behaglig kvalitet. (Fast den drar åt sig en del katthår, desssvärre, men det är ju svårt att komma ifrån det.) Nu sydde jag ihop hålen! Katten ska ännu få ögon, tror jag, även om jag också gillar detta.

20190112_nystan

Sen har jag fortsatt frihandbrodera, väldigt abstrakt och planlöst. Gick på loppis igår kväll enkom för att hitta naturvita eller beigea kuddfodral att brodera på. Hittade tre! Så nu ska jag testa olika stygn och tekniker är det tänkt. Har börjat på som ni ser. Vill ha mycket olika texturer, fransar och tofsar. Hehe. Har ställt siktet på något lite sådär artsy-fartsy-hantverkar-bohem-gediget om ni vet hur jag menar?

Just nu har vi en massa soffkuddar i sammet, alla olika färg. Var jättenöjd med det för ett år sen men var väl uppe i nån trend fast jag inte fattade det då — har alltid älskat sammet ju! — men nu har jag ändå tröttnat och tycker det börjar kännas passé. Alltså, vet att man egentligen inte ska haka upp sig på sånt, och hade jag inte kommit på att jag vill PYSSLA FRAM mina egna fodral så hade jag låtit det va. Ja, vi får helt enkelt se om jag känner likadant om dryga femton år då jag äntligen broderat klart alla kuddfodral!!

Har egentligen haft ganska oflyt på sistone vad det gäller estetiken. Det senaste fiaskot var två par gardiner som jag köpte för ett par dagar sen. Då jag hängde upp den första så var det bara så jävla FEL. De var vita med pilblad i ett par dovgröna nyanser och jag tänkte att det skulle se stiliserat lummigt ut. Men nej, det såg bara urtrist ut. Grafiskt på ett sirligt sätt, fy fan. Det värsta jag vet! (Ok viss överdrift men gillar det inte.)

Förstår inte, tycker det händer så ofta att det blir fel nu för tiden, jämfört med förut! Jag tycker att jag förr hade ett säkert öga och visste vad som skulle funka med vad. Kände min smak, helt enkelt. Men jag antar att något händer med min stil för nu blir det alltså ganska ofta pannkaka. Så trots att jag kan känna mig otålig över att vi inte renoverat nästan alls här så måste jag samtidigt inse fördelarna med den saken. Vem vet vartåt det här barkar av när jag fan till och med beställt enfärgade beigea gardiner. Jag menar. Ni hör ju! Inte är jag den gamla jag inte. Skulle aldrig ens övervägt det men de senaste månaderna har jag dragits ditåt. Frustrerande att förändras då det floppar, men i övrigt är det väldigt roligt! Känns som att jag utvecklas och dessutom nu äntligen håller på att landa nånstans. Njuter storligen av denna kreativa fas! Pom-pom!

Från en cyberstad nära dig

Stil & syssla

I tisdags befann jag mig i Katternö ett par timmar och där i garaget fanns lådor med mina gamla pappersblock, rithäften, några skolböcker och allt möjligt sådant. Hann inte gå igenom dem men jag fick i alla fall syn på denna lilla teckning.

20180918_linscybercity

Lin’s Cyber City. Så som min hemsida hette cirka år 1996, efter att den allra först hetat ungefär Linnea’s Homepage, och innan den expanderade till Lin’s Virtual World.

Klistermärket har fastnat där i misstag i efterskott, efter att jag skannat in illustrationen och låtit den pryda sajten högst uppe. Så låt inte glasstrutarna vilseleda er, det var en högst seriös design. Eller alltså inte ironisk i alla fall.

Man skulle inte tro det när man såg på den där bilden, men faktum var att jag den där tiden fick en del förfrågningar på att göra grafik till andra tjejers hemsidor. Det var liksom de med tillgång till en skanner som fick göra sånt, bara. Framför allt var alla mycket ivriga till att ha något eget att det inte spelade sån stor roll om det var snyggt eller inte. Unikt var ändå lite coolt fast det var fult som stryk.

Minns exempelvis att jag gjorde en bakgrund med en bård till vänster (det var mycket sånt på nätet under 90-talet) med en gris på sig. Som jag tecknat med färgpennor. På det där typiska sättet med några cirklar inuti varandra ni vet. Tryne, huvud, kropp. Knorr överst.

Ja, vad ska vi säga? Det var simplare tider på den grafiska avdelningen.

Och jag tänkte nästan nostalgisera över tiden då man gjorde grejer för hand. Jobbade analogt, digitaliserade det sen. Men så kom jag att tänka på ett tvådagarsprojekt jag ägnade mig åt år 2015, som vid ett skede av processen såg ut såhär:

20150627_blomster

Det vill säga, min nuvarande header! Här har vi b, r, y och g.

En gång cybercitybo, alltid cybercitybo. Fast inser att min sajt antagligen borde ha hetat Lin’s Cyber Countryside istället. Being i slutändan a lantis and uppenbar naturtönt and all.

Förresten, är det bara jag som är gammalmodig som inte förstår grejen med att döpa bloggen efter sig själv? Alltså för det finns ju redan något med mitt namn som spelar en ganska avgörande roll i mitt liv, så att säga. Jag tycker det skulle kännas svinkonstigt att den här bloggen hette Linnea Portin. Det är ju jag? Och nån kvinna i Uppsala som jag hittat på FB. Är HON min blogg? Kan hon bli? Linnea Portin (fast den andra i Uppsala) skulle den i så fall heta. Lite frestad ändå.

Prickar i registret

Stil & syssla

20180819_linneaprickig

Förra veckan köpte jag en sockervaddsrosa blus på loppis. Ville neutralisera färgen lite och min lösning för detta var: textilfärgpennor! För jag har nämligen också drömt om en småprickig blus.

20180819_prickig_001

Så jag började med att dutta små svarta prickar över ena framsidestycket. Ganska glest till först och sen fyllde jag i där jag tyckte att det behövdes.

Skyddade också blusen med en tidning på insidan eftersom materialet var tunt och tuschen sipprade lätt igenom ett tyglager.

20180819_prickig_002

När första framstycket var klart var det bara resten kvar då. Andra framstycket, ärmarna och bakstycket. Oket och kragen lät jag bli.

Eftersom jag inte ville att prickarna skulle vara regelbundna var det ett ganska lättsamt pyssel. Det tog en dryg timme att dutta ut varje en, men jag kunde slötitta på tv under tiden. (Såg bland annat sista avsnittet av Big Love så nu har jag äntligen sett den från början till slut.)

20180819_prickig_003

Textilpennorna blödde ut en gnutta här och där på materialet, men jag har bestämt att det ska vara så. Lite som en färginventerad stjärnhimmel. Men kanske mest som hallonglass med lakritskrisp.

Hur som helst ett enkelt DIY jag kan rekommendera! Textilfärgpennor hittar du exempelvis på Clas Ohlson. Köpte själv en ask med sex färger så ska definitivt också försöka mig på att pynta lite vita bebiskläder nån dag.