sköna maj, välkomnad

20150501_00120150501_002

Första maj hade jag blivit bjuden till en villa (i den finlandssvenska betydelsen sommarstuga, då), vilken omgiven av tallar och granar blickade ut över Oravaisfjärden.

20150501_003

Vad jag kan minnas var detta första gången jag på riktigt besökt Oravais, det vill säga med avsikt att se något av stället också och inte bara stanna på ABC på väg till/från Vasa från/till Katternö. (I och för sig befann jag mig också där i vintras för att titta på Byarevyn, men är osäker på om det kan räknas som riktigt turistande trots att det helt klart passade in i kategorin kulturupplevelse.)

20150501_004

Ena värden, Alfred, på väg ner för trappstegen som (via en bastubyggnad) gick ner till vattnet.

20150501_00820150501_00520150501_006

GANSKA FINT VAR DET DÄR.

20150501_00720150501_00920150501_010

Ja, på väg upp tillbaka då. (Ursäkta att bildtexterna tycks bli så oinspirerade ikväll, mitt huvud har formuleringsproblem och jag är lite stressad över att jag borde gå och lägga mig också. Men en bild säger mer än tusen ord, va? Floskeln håller än, väl?)

20150501_01120150501_012

Den andra värden Luzilla startade grillen vilken sedan kröntes med bl.a. små champinjoner fyllda med fetaost och creme bonjour med gräslökssmak. Brukar vara något skeptisk till svamp ibland (Vad är de ens? Inte djur, inte växt. Uppenbarligen onaturliga.) men verkligen inte denna gång — succésvamp! I folieknyttena fanns förkokt sötpotatis i bitar med lite smör och creme bonjour, har bara gjort sådana med potatis förr men den söta bataten passade kanske ännu bättre med salt halloumi. Och på tal om ny mat: tidigare på dagen presenterade Luzilla mig för vegetarisk rom, d.v.s. tångkaviar, något jag aldrig testat förr och inte visste att fanns. Jag som förut när jag ännu åt djur aldrig blev något riktigt fan av fisk-/havssmaken tyckte nu att det var riktigt gott och dessutom roligt att uppleva den smaken igen! Det var några år sen sist.

20150501_013

Min vana trogen tassade jag omkring och knäppte bilder medan andra jobbade. Faktiskt tog jag så många bilder den här dagen att jag ska dela upp det i flera inlägg, så det får bli paus här! Nästa inlägg kommer innehålla ganska många DJUR.

(Ifall du också anser att det där är en mycket duglig och fungerande cliffhanger är jag säker på att vi endera är eller kunde bli goda vänner du och jag.)

grönskandet

20150412_skog_00120150412_skog_00220150412_skog_003

Gick ut på en skogsvandring i söndags och trots att i flera år ha ämnat besöka nån av skogarna här i Vasatrakten så blev detta min debut. Kom att tänka på att min vän Karin picknickat och frukostat ute i skogen för en tid sen och blev inspirerad, så i förrgår blev det skogsostbricka som morgonmål, d.v.s. rester från kvällen innan. Känns ganska knäppt att jag inte vandrat ut i nån av de omkringliggande skogarna förut, med tanke på att jag ofta saknar att strosa omkring mellan ståtliga furor och täta granar, jag finner helt klart ett visst sorts lugn i sådana miljöer. Spanar efter djurliv och lyssnar på fågelkvitter och tittar på myrstackar och följer förtjust de vingliga stigarna och inspekterar blomrevor som eventuellt kunde vara av arten Linnaea borealis, och så vidare, och jag känner mig tillfreds med allt. Något jag sällan gör. Tänker inte ens på det. Något jag sällan inte gör.

När jag var yngre, ett barn rent av, gick jag ut i skogen för att dagdrömma. Under tonåren för att fly den där ålderstypiska jobbigheten, med allt vad det innebär. Nu för tiden inser jag att jag gör det för att slappna av, komma till sans igen och återhämta mig, för att återfinna någon slags balans — men kanske var det alltid så, egentligen.

Besökte några loppisar efter skogsutflykten och tittade på Wall-E på kvällen. Mycket miljöinriktad dag, den dagen. Måhända förebådande, eftersom följande söndag kommer att åtminstone till viss mån följa samma tema då jag ska rösta grönt i riksdagsvalet.

Vad kan jag summera och hur kan jag avrunda? Vad sägs om detta —

Grönt är skönt.

skogsrapport

Åkte hem till Katternö i förrgår, vaknade på söndagsförmiddagen och mor berättade att min mosters make hade visat henne ett område i skogen bakom vårt hus där alla träd hade gått av. I och med att jag tillbringade torsdagskvällen med att se på de första avsnitten av Arkiv X så tänkte jag att detta måste undersökas, och så som en bör så tog jag med mig min partner, Esmeralda. Från Feline Bureau of Investigation. Ah ha ha ha. Ursäkta, är trött. Fick ingen bra bild på trädmassakern men på denna bild tittar vi i alla fall på det området. Nu är jag tillbaka i Vasa och min rapport om vilka mystigheter som verkligen utspelat sig där i skogen är ganska futtig. Arkiverar detta under X.

Om Esmeralda kan jag däremot rapportera att hon kan vara en krävande partner ibland. T.ex. då det gäller skjuts.