Tweedy bird

Plagget som symboliserar våren är för många ett par nya sneakers. För mig? Mjaa, det lutar mot ett stycke begagnad yllekavaj.

Jag utökade nyligen min samling med en tredje och nu när drivorna börjat krympa och dammet yra ser jag fram emot att kunna ta den (och de andra) i bruk. Eller jag tror ordet är LÄNGTAR. Men just nu kan jag inte knäppa nån av dem runt magen ens. Plus det inte ännu är 100 % vårigt och milt i luften precis, särskilt inte efter gårdagens plötsliga vinterrelaps. Får ge mig till tåls en tid till.

Dixi-Coat, min senaste. / S-Style, min vår- och höstjacka. / Okänt märke, min första.

Min attraktion till tweedkavajer är ingen ny en, men det tog herrans många år innan jag vågade ta steget att bära en själv. Har väl mer eller mindre suktat efter en propert sconesig Rupert Giles-look sedan sena tonåren, men köpte min första tweedkavaj först när jag var drygt trettio…? Besynnerligt i efterhand. Vilket slöseri, alla dessa tweedlösa år. Sjukt att tänka att ett sådant plagg en gång befann sig så långt ifrån min stil att det liksom kändes som ovan mark att stå på, och nu är det typ bas. Undrar om det finns fler plagg som det kan gå så med?

Fast numera brukar jag vara bättre på att våga ta på mig det jag gillar. Är inte så brydd i att ha en utpräglad distinktiv klädstil utan kör hellre på egen smak och känsla. Vet också att det bara är kläder. Men å andra sidan ska en väl kanske då ta i beaktande att det inte precis är svårt att *våga* då jag inte direkt har den mest nervkittlande vågade smaken heller… vilket jag ANTAR ATT SANNERLIGEN BÖR FÖRTYDLIGAS med tanke på att jag bokstavligen skriver ett inlägg dedikerat till mina tweedkavajer just nu. Ahaha. Verkligen SÅ avant-garde vet ni.

Torrboll out. *cuppa drop*

Kötta på i färgterapin

Det har verkligen aldrig hänt sig att jag läst någon annans sporadiskt uppdaterad blogg och hajat till för att den varit i viloläge i några dagar och sen dyker ett inlägg upp utan att det inleds med ”Länge sen sist”. Att jag liksom skulle ha tänkt ”Men gud vad märkligt. Här har det varit tyst i minst nån vecka och nu bara kör det igång igen??? OOOKEEEEEJ…”

Ändå, supersvårt att stå emot att likväl lyfta det själv. Det ÄR länge sen sist.

Har inte kapacitet till att komma med något viktigt just nu. Har haft en ihållande känsla av för många borden och att tänka på sedan, tja, sedan månadsskiftet kanske. Det har förstås inte varit särskilt många men jag bara klarar ju inte av fler än typ en sak om dagen. Glömde min labbtid, trots att jag fick påminnelse om den dagen innan. Kände att det var lite konstigt av mig. Min mamma åkte in på sjukhuset här i Vasa för en vecka sen, fast är nu på bättringsvägen och blir snart utskriven. (Nej, inte corona.) Mejl och sånt tenderar lämna på hög. Beslöt att jobba lite extra i går, en dag som annars är ledig, och det var bara ett fåtal timmar och kändes helt okej men visst hade det också varit skönt att det inte hade varit just nu som det var så stressigt där. Tajmingen. Samma sak med trappstädningen i huset, för såklart är den vårt ansvar just den här perioden. Det är inget superkrävande jobb, men ändå. Jag har haft hand of @fi.sv.fem på insta de senaste två veckorna och jag hade ju tänkt posta varje dag men wow vad jag inte orkar. Annat har kommit emellan och nu har det, det som jag hade velat göra mer av, blivit en adderad press. Samma sak med bloggen! Alltså jag mår i övrigt bra men blir ju lite sur på att vara sådan. Som både är så stressotålig och dessutom så jävla korkad att jag inte bara kan *slänga ihop något*. Det här skriver jag inte för att illustrera att jag på något vis har jättemycket. (Detta beskriver ju typ bara en enda dag för vissa.) Det är bara det att jag orkar så lite. Jag orkar bara stanna på ytan. Den som på sistone verkat röra sig mot det här nyanshållet:

Mmm tegelrosa. Inte en splitterny färg varken för kollektionerna eller ens för mig (markera valfri text i bloggen för att se exempel), men nu är det som att något tidigare halvdåsigt har vaknat inom mig. Är det ett löfte om våren?

Det ska vara rosa som drar åt mandel, persika, fläsk, terrakotta, rost, kanel, rosenträ. Vill slurpa i mig allt. Vill som de säger KÖTTA PÅ i en köttfärgad värld. Ämnar byta ut alla våra brokiga olikfärgade sänglakan mot enfärgade i samma beigerosa nyansskala. Färre i antal men lättare att matcha med varandra. Och i bättre kvalitet som får kosta mer. (Hittade moccarosa fiskbensvävd bomullspercale på 50% rea på Ellos och karpade det ögonblicket.) Planerar också ett eget litet färgningsexperiment i framtiden.

Denna gulliga lilla ljusstake som plötsligt låg i en realåda på loppis och ylade ”Linnea! Kom Linnea! Välj mig! Ta hem mig! Jag är våren!” var vad som upplyste mig om att jag skulle favorisera denna färg under obestämd tid framöver. Ursäktar ni mig om jag använder ett motbjudande ord för att beskriva den? Nämligen: Läcker. (Tycker det är ett hemskt ord. Låter dregligt.) Blir alltid snål på en smoothie då jag tittar på den. Måste handla rätt ingredienser. (*dreglig*)

Plötsligt, efter ljusstakens entré i hemmet, ville jag inte lacka naglarna i någon annan färg. Plötsligt kom jag hem med tre blusar i FÄRG från loppis. (Ett par i sedvanligt svart också. Bra fynddag.) Plötsligt, och detta har jag faktiskt aldrig gjort, vill jag koka klappgröt? Det känns bra. Trösterikt och överslätande. Tänk vad lite färg kan göra.

Kvick genomgång av allt på bild så som man gjorde i modebloggar år 2009? Javisst:

  • Knytblut i lyocell, Lindex/loppis
  • Halvtransparent halvpolo i typ viskosblandning (?), Filippa K/loppis
  • Halvpolo i silke och viskos, okänt märke/loppis
  • Ljusstake i keramik, okänt märke, gissningsvis västtyskt, loppis
  • Nagellack i färgen ”Sedona”, H&M
  • Tonat läppomada i färgen ”020 Fashion Mauvement”, Catrice
  • Påslakanset i bomullspercale, Ellos

Summer of thrifty finds

Hittade några av sommarens loppisfynd bland utkasten. Vad gör de där? Med en sån här otroligt catchy rubrik till på köpet (som ni om ni vill kan sjunga till melodin Summer of ’69) verkar det ju himla synd och skam att aldrig publicera inlägget, trots skum beskärning av bilderna. Har delat stående bilder i två liggande och sen roterat dem 90°. (??) I alla fall, inlägget härstammar från juli då jag gick på MÅNGA loppisturer. Jag tänkte nog då att jag skulle dokumentera alla mina hauls under sommaren men jag kom väl ihåg dessa två. Vi tar oss en snabb titt och vi börjar förstås med haul nummer ett, detta baserat i Vasa:

Plastpåse kuddfyllning p.g.a. typisk pysslig grej som kan vara bra att ha i skåpet; en tyghandväska som jag dumt nog aldrig kom mig för att använda den sommaren trots att den är en sån uppenbar sommarhandväska; ett knippe ljus i olika färger; en 70-talig handduk från Pelle Vävare (gulligt namn); en såskanna från Gefles serie Oliv; åt Blenda en flätad ananas som faktiskt är en ask, tänkte att den skulle se gullig ut uppe på en hylla i ett barnrum; oooch så en svart, stor tygkasse att bära lasset hem i, heh.

Samma lass som även innehöll ett gäng trägalgar svepta i röd och grön sammetssträv yta; rosa stretchig tygtejp, d.v.s. ännu en till pysslig sak som kan vara bra att ha i skåpet; ett blått stort avlångt kuddfodral eller i alla fall är det vad vi använder det som (?); citruspress från Ikea i form av en fisk som jag betalade 50 cent för men som andra betalar typ 30 euro för på Tradera tihi; blommig vävd rya som jag sydde om till ett kuddfodral (med ett annat tyg baktill); en beige dragkedja avsedd för samma ändamål men som förblev överflödig; en mycket snygg korköppnare; en blommig ljusstake från Merilasi med plats för endera fyra vanliga ljus eller värmeljus. Kan ha betalat visst överpris för den, efter att jag tvekat i veckor men till sist beslöt att SPLURGEA (lol) och slå till, kosta vad det kosta vill (nåja, 7€ då). Samma ljusstake säljs nu betydligt billigare på samma ställe men jag försöker att inte fnysa varje gång jag går förbi dem och ingen ens har vett att köpa dem?? URSÄKTA?? (Samtidigt skulle jag väl också känna mig personligt skymfad om nån som *inte* är jag köpte dem.)

Märks det kanske att jag hade en 70-tals-fas i somras? Det har jag kanske så gott som alltid men ibland är den ju extra GrOoVy. Den har för den delen inte ännu avtagit när vi går vidare till haul nummer två, denna från Jeppis/Katternö:

Pelle Svanslös åker skidor förstås av Gösta Knutsson; utomordentligt braiga Jason flyttar av Camilla Mickwitz, den hade egentligen mamma köpt dit hemma men Blenda förälskade sig i den och frågade om vi kunde ta med den till Vasa; en tung liten ljussläckare i mässing som jag minns mycket väl från min egen barndom och som mamma bjöd ut åt mig; ett påslakan efterliknande ett brunt lapptäcke; en påse med gardinringar och gardinstångsändar i vackert mörkbrunt trä.

Även gardinstångsfästen eller vad de heter, i samma mörkbruna, plastiga, fejkträ-modell som vi har här hemma men som en gått sönder av och vi tvingats hitta på ett antal provisoriska lösningar för innan jag nu äntligen hittade ett par ersättare att bunkra upp med; två stycken bruna örngott för att matcha det bruna lapptäckspåslakanet; ett vitt stort ytterfoder som jag har en likadan modell av i grönt sen förr; och sist men inte minst en lurvig matta i gräddvitt och brunt!

Det är som man säger: Visa mig vilka dina fynd är och jag ska säga dig vem du är.

Hade också kunnat döpa det här inlägget till Fyra nyanser av brunt. Men det hade sannerligen varit en obscen underdrift.

50 nyanser av beiget

20200905_003

Plötsligt gillar jag den färg som länge var den tråkigaste, ointressantaste och absolut onödigaste jag visste. Det hördes ju till och med på namnet hur bedrövlig den var. Beeeeiiige. Det är förstås inte bara jag som tycker så — slår man upp den föreslås bl.a. synonymerna ”färglös, töntig, konturlös, tam”. Nej, den är fortfarande inte jättespännande, inte för mig heller, men det stör mig inte. Den har andra kvaliteter som tilltalar mig. (Ser dock inte KLOKT UT när folk har beigea leggings. Eller, nåjo, det är väl en åsiktsfråga, men jag tror alltid att de är underkroppsnakna.)

Häromveckan mötte jag två äldre personer, gissningsvis 80-plussare, och de var båda två iklädda beiget från topp till tå. Eller i alla fall byxor, osäker på skor om jag ska vara ärlig. Beige trench. Ena hade t.o.m. en beige basker. Stiligt och mysigt. Väldigt klassisk pensionärsstil, eller hur? Jag kände mig med ens som att jag eventuellt kommit på mig själv med något. För nu undrar jag förstås om min egna relativt nya svaghet för denna färg beror på att även jag börjar komma till åren. Den gav sig nämligen tillkänna det år jag fyllde 35. Halvvägs till 70. COINKYDINK? Det kan man inte veta.

(Att den också råkar vara en trendfärg är dock blott en slump. Trender kommer och går men pensionärsbeige den består.)

Jag ville skriva lite om stil och hur den förändras och hur det är som att insikter angående min garderob tycks nå mig en gång i halvåret eller i kvartalet. Antagligen då årstiderna skiftar för att jag då tvingas tänka mer på vilka kläder som funkar. Men nu tycker jag det är jättesvårt att formulera utan att det blir lika tråkigt som beiget. Eller i alla fall långt, så väldigt långt i det är inlägget som skulle vara ett kort SCHUPP men redan dragit ut på sig. Det får bli en annan gång.

20200905_002

Men en liten insikt jag slagits av var att jag ville ha en svart collegetröja i kortare modell. Det är ju ett basplagg som man skulle tycka att var rätt lätt att sätta tassarna på men det dröjde oskojat minst ett halvår innan jag hittade en som ungefär motsvarade min tanke. Men här är den nu! Det känns extremt bra att en längre tid gått och tänkt att jag vill ha ett sånt plagg, jag VET att jag kommer använda den här tröjan konstant igenom hela hösten och vidare framåt. För den är ju det jag, tack vare att jag numera har en mer överskådlig garderob, har kunnat pinpointa att är exakt vad jag skulle ha mest användning av. Mina kriterier har varit skarpa. Ärmarna är korta men jag låtsas att det är en sån stil, fast det i själva verket beror på att den är i för liten storlek. Den är från Name It som gör barn- och ungdomskläder, men jag hittade den på loppis tidigare i veckan.

Byxorna är från Asos men åkte ett varv via loppis de med innan de hittade hem till mig. Kunde gott åka ett varv till strykbrädet också, ser jag nu. 

20200905_005

Mitt nya hårband är naturvitt manchestersammet och LÖJLIGT MJUKT. (Säkert polyakryl, mutter mutter.) Aldrig postat en belfie här förut tror jag? Plötsligt rumpor det. (Till skillnad från ‘händer’, då.) Hejdå!

Loppisfynd och linjebrodyr

Jag har visst valt att mitt sätt att lätta på corontän-restriktionerna är att gå på loppis. Överraskande, eller hur? Näe. Men det ska sägas att jag går med varsamhet och blev i går ganska frustrerad på andra loppisbesökare. Jag tycker det är självklart att man fortsätter hålla avstånd, trots att man är ute bland folk. Även under vanliga förhållanden blir jag irriterad på när nån hetspelle kommer och tränger sig bredvid en för att krafsa runt på samma hylla/bord man själv kollar på (HALLÅ vänta en satans minut) — och nu? Två gånger hände det! Konfliktskygg men kortstubinad som jag är så klampade jag surt bort. Heh.

Tycker även det hör till vanligt folkvett att man typ vänder bort ansiktet lite från folk man möter dessa tider. Och INTE börjar ropa åt ens kompis, och personen man möter rakt i ansiktet då, precis när hen ska passera en. Två gånger. Alltså jag är i vanliga fall inte alls ängslig för bakterier och baciller, vore jag det skulle jag ju bli v a n s i n n i g på folk nu. Ville verkligen bara slippa därifrån till sist. Skippade att kolla på flera hyllor, nåt jag aldrig gör.

20200522_fynd

Hur som helst så gjorde jag några fynd! Rubbet kostade mig 12€. För det fick jag: en rödblommig bordsduk, ett likadant dricksglas som jag favoriserat sedan förut, en liten men förnuftig bit reflextyg, ett blått paraply med vita fågelsilhuetter på (tyvärr lite söndrigt, men det lyckades jag inte lägga märke till för jag var för distraherad av att störa mig på andra människor), en kakform, en bit blått kraftigt linnetyg, ett stort brunt kuddfodral, och så två stycken fulsnygga, eller kanske bara fula, vägglampor.

Det var lamporna som var orsaken till gårdagens loppisbesök. Jag hade sett dem sist jag var där, tvekat, bestämt att de var fula… men sen inte slutat tänka på dem, likväl. De kostade 50 cent styck så jag tänkte att vi åtminstone kan ge dem en chans. Får se hur de ser ut på väggen! Tyvärr är nämnda vägg, bakom sängen, klädd i en hiskelig gipsskiva så jag har inte kommit mig för att skruva upp dem ännu. Jag har istället pysslat med ett annat av gårdagens loppisfynd…

20200522_skissa

Kuddfodralet! Alfred sa, fast inte på ett ogillande sätt, att det ser ut som nåt som finns i gamla människors hem. Jag såg hans poäng och tänkte att jamen brodyr är ju ungdomligt så det ska nog fixa det!! (Vet ärligt inte om jag är ironisk nu eller inte.) Min spontana tanke var enlinjesillustration och så blev det. Inte den mest unika stilen, men nåt jag velat testa. (*härmgris*) Här ovanför befann jag mig i skissfasen.

Sen följde ganska många moment där jag nålade, broderade, tänkte om, sprättade upp, broderade om, sydde vidare, tänkte om, ändrade om, och så vidare. Inte så spännande att se en massa bilder från, så vi spolar förbi montaget. Medan jag sydde bestämde jag att göra en näsa för att det av nån orsak kändes fåfängt att inte göra en?? (Lite på samma sätt som det förr i tiden blev pinsamt att ha en överbelyst näslös MySpace-vinkel-profilbild. Ni som vet vet.) Pupiller, eller konturer kring dem, lade jag också till.

20200522_klar

Klart! Nu när jag jämför skissen och det färdiga verket ångrar jag att jag satte till så många detaljer. Föredrog henne näs- och pupillös, ändå. Det var liksom lite mera vålnadsvibes då, och sånt gillar jag nu. Nu undrar jag: Orkar jag sprätta upp? Göra om? Knappast. Fast är INTE HELLER riktigt nöjd med kompositionen, liksom var trådarna är placerade, men jag ska inte hålla på så här!! Jag sågar alltid allt jag gör. Är liksom en inkompetent perfektionist och NEJ det ÄR INTE särskilt peppigt! Men ändå är jag på gott humör! Yay jag gjorde nåt!

20200522_kudde

Och här får vi beskåda min dam i soffan. Inte så pjåkig, eller hur? Och där bakom henne har vi förstås kudden! ( ͡~ ͜ʖ ͡°)