Speglar, barnsaker och dansbandsorkesterblusar

New här, who dis? Jomen en Finnmirror som jag nyligen loppat. Företaget grundades år 1923 och låt en kvinna få killgissa att varje finländare har sett eller kommer se sin spegelbild i en. Man kanske inte alltid vet om det bara, fast 60-/70-talsmodellerna i färggrann plast brukar i alla fall vara rätt kännspaka. Jag köpte mig en annan design — en med ram upp- och nedtill i furu, tillverkad år 1976.

Här hänger den nu, på sovrumsväggen där en byrå tidigare stod. Lite ovant och jag försöker fortfarande spegla mig där den gamla spegeln hängde, men finner varje gång att jag ser precis ut som en väggbonad. Huh! Besynnerligt. Jag har möblerat om lite och skulle gärna skylla alla väskor och korgar i hörnen på det, men faktum är att så har det sett ut sedan vi flyttade in. En vacker dag ska jag få ordning på rummet, som jag bl.a. vill byta golv på så det är liksom ingen quick fix direkt. Känns i alla fall som ett steg närmare nu då jag kan checka av boxen ”spegel 50-70 cm bred, minst 100 cm hög” i min loppisanteckning på telefonen.

Blusen jag har på mig hittade jag under samma loppisbesök. Att spana efter ”nätta blusar” på loppisrundorna har varit ständigt de senaste åren. Det jag sökt är nåt enkelt men unikt att ta på till jeans och känna sig lite snofsigare i än i t-shirt. Så när jag hittar en 70-talare som för ovanlighetens skull inte är i 100 % konstmaterial utan bomull så tackar jag minsann inte nej. Att den ser ut som något Gert Jonnys skulle ha på sig tycker jag talar enbart till dess fördel.

Fynden minus spegeln. Det blir ju onekligen mest saker åt barnen — tumvantar, tidskriftssamlare i fanér, Gustaf-folder, broderingsset med mönster, stramalj och garn för att sy en häst i långstygn. En reliefpress med tio olika former den kan trycka i papper — t.ex. hjärta, svamp, tulpan, smiley. Inte jättestort användningsområde men hallå så coolt. Absolut 100 % sådant jag själv hade tyckt att varit otroligt häftigt när jag var barn men aldrig fått beställa från tv-shop eller var man nu än såg reklam för coola leksaker. (Som denna, minns nån den?) Så nu passar jag gärna på när jag kan köpa sånt ”åt barnen”.

🙂

Snöhög, vaccindos, valbås, parkhäng och ett par accessoarer

Jag besteg en snöhög på torget i dag. Väl uppe noterade jag att scenbyggnaden på torget fungerade som en spegel, om än med viss lustiga huset-effekt — och vad gör en simpel bloggare ute i det vilda (eller tama, tbh) när hon konfronteras med en spegel? O ja. Klick-klicketi-klick-klick.

Det var förstås Blenda som lockat upp mig. Vi var hela familjen ute. Jag skulle in till stan för att ta min vaccindos nummer tre och Alfred (och barnen) följde med så att vi på samma gång kunde passa på att förhandsrösta medan vi hann och ännu var förkylningsfria och allt. Efter den här hösten och vintern vi haft är man minsann medveten om att vi *alltid* lever på lånad frisktid.

Är nöjd med att Ha Gjort Viktiga Saker i dag. Känns bra. Det är så många dagar som mest bara flyter ihop. När vi gick ut sa Blenda att hon tycker om att ha en sak att göra. Alfred sken upp för han är precis likadan. Och visst tycker jag också att det är skönt att verkligen ha den där orsaken att skärpa till sig, istället för att hasa omkring i mjölkspyade mjukiskläder och bara inte lyckas bli Till Folk. Sådär som det kan bli under lov eller tider då man annars kan stanna hemma. En sak om dagen, sa de. Låter som ett bra motto. Så nu försöker jag hitta på någon lagom lätt uppgift tills torsdagen då jag är ensam med barnen.

Inte för att det syns men jag har en ny väska, en halvmåne i mjukt läder. Vintage och andrahand, förstås eftersom jag ju nyköpsstrejkar, köpte den på Vähän Käytetty häromveckan. Låt det vara dagens tips för jag lär inte ha annat att komma med — och det är verkligen ett bra ett. Ibland när jag har riktigt loppisabstinens surfar jag omkring där. LÄNGE. :))) Det finns så mycket grejer att plöja igenom att det känns lite likadant, som att faktiskt gå på ett fysiskt loppis. Sen är det dessutom ett mycket bra ställe att vända sig till för att hitta typ yllehalare åt barnen och sånt.

På tal om accessoarer som ej syns: Har sytt en scrunchie i silke med förhoppningen om att den ska vara mer skonsam för håret. Har använt den konstant i kanske en vecka nu och jag måste säga att det hittills verkar lovande. Tycker inte mitt hår blir lika frizzigt i topparna när de trasslas in i den alltid återkommande knuten. Tycker också att den håller håret på plats bra, behöver sällan fixa om hårbollen uppe på huvudet. Tyvärr är scrunchien fortfarande inte en snygg armaccessoar men likväl hamnar den ständigt kring handleden för jag drivs till vansinne om jag inte alltid har en nära… till… hand. Handleds.

Här är en annan sak som hände i dag! Efter vaccinsprutan joinade jag familjen i en lekpark, och innan vi gick vidare till valbåset tyckte vi det var dags för lilla Dag att testa gunga. Jajjamen, debut var det.

Tror han var okej med det!

Handarbetets sagoskog

Textilier och handarbeten är något som jag titt som tätt kollar lite extra på på loppis. Man vill ju ha stora grejer att hänga på väggarna men stora tavlor är ofta så dyra, vilket förvisso för det mesta är skäligt men man vill ju gärna komma förmånligt undan och det är där traditionellt kvinnliga göromål kommer in i bilden. Det har så låg status att de alstren kan man oftast köpa mycket billigare. Än så länge. Själv har jag fastnat för bonader för att jag dessutom tycker de är på nåt vis härliga. Mjukare än tavlor. Förra våren hittade jag äntligen väggbonaden jag sökt (fast visste att det var den först när jag såg den), innan den fanns det dessutom en julbonad (som även nu pryder väggen), och i går var det då dags för den tredje.

Satumetsä, sagoskogen. Har testhängt den ovanför sängen men har fått konstatera att den inte alls hänger rätt där. Kan hända att den skulle passa bättre där bara väggen bakom den inte var så outhärdligt trist. (Vilket SKA åtgärdas men när eller hur är ännu oklart.) Men ser ni så fin? Halvtransparent duk, gissar på lin, med broderade träd och… kanske bär?

Inhemskt, handvävt, från Kotiteollisuus OY Oma Tupa i Kuopio. På trälisten finns också ett litet, rostigt, ärgat, slitet metallplakat med namnet på personen som gjort den — själva handarbetet och inte designen, förstår jag det som — faktiskt i detta fall en man, och datumet som det blev klart. Tack för konsten, Jouko Hinttu 1.3.1980. Undrar om bonaden var en man i tiderna fick köpa delarna till i ett set för ett sedan färdigställa själv. Sådant var väl populärt förr (korsstygnstavlorna!) men sysslar nån längre med det? Vågar jag sia en kommande covidboom?

För övrigt intressant att tänka att om kvinnor genom historien betraktat sina hantverk med samma tydliga stolthet — graverat metallplakat mednamn och datum! — och män hade sett på dem likadant, (fast detta medför väl en teoretisk hönan-eller-ägget-situation,) så hade jag kanske fått betala betydligt mycket mer för sagoskogen. Varsågoda för tydlig och bra meningsbyggnad. Men ja ni fattar väl. Jag kan inte heller formulera tydligare. Måste kvinnogöra andra saker nu (äta choklad, vilken kliché).

Färgpaletten och klädvården och loppisåret

Loppisåret 2022 är inlett och mitt första egna fynd är en stickad tröja, dock ej den på bild. För så fiffig är ✨jag✨ att då jag går in i ett provrum så tar jag bild på det jag hade på mig då jag spatserade in där, inte det jag faktiskt provar. Kul! Nej men saken var den att jag gillade min färgpalett mycket. Ville spara. Disigt och dovt blått (menar inte munskyddet, *ser* dem knappt ens längre), svalt beiget/greiget och som vanligt svart. Ge mig detta och dammigt rosa (som tröjan jag sedan provade och köpte) och jag har allt jag vill ha.

Den tröja som dock är på bild loppade jag strax innan julen, en yllekofta från Benetton. Jag har kanske vant mig mer med ylle nu sedan jag började fasa ur konstfibrerna (alltid för kvavt eller för kallt) för plötsligt tycker jag det nästan är skönt mot huden när det är aningen pickigt, liksom lite rivigt och strävt? När jag fyllde år förra veckan fick jag bland annat en avnoppare som jag ej ännu använt på koftan men definitivt ska, eftersom jag använder det här plagget cirka varje dag och det kommer bli allt mer uppenbart. Det blir hastigt tröttsamt att alla pratar i såna här termer den här tiden varje år, men: BLIR detta klädvårdens år? Jag är i alla fall ett verktyg närmare.

Helt säkert blir det i alla fall köpstrejkens år, för varför inte. Så gott det går kan man ju och det ska ni veta att det går för det mesta hur jäkla bra som helst så länge man är en kvinna i en normkropp. Menar inte att brasklappa utan mer att… eeh… manipulera antar jag? Nä men det är väl bara nåt att konstatera. Ibland när jag går på loppis vill jag bara SPY när jag tänker på alla mängder och åter mängder av kläder som samlas där och annanstans och ingen vill ha dem och nya bara tillverkas och tillverkas och tillverkas och vi köper och köper och tröttnar. Sen så blir jag själv inspirerad när andra shoppar garderob på loppis och gör det inte för att skoj- eller slentrianshoppa utan liksom gör det medvetet och målinriktat. Jag tänker att man behöver ju inte följa nyköpstoppet ultramegastrikt (raketstrikt, som Blenda skulle säga) men att man, gång på gång, ger det ett försök. Andrahand i förstahand, lyder parollen. Sen kanske vice versa nångång om situationen absolut (raket)kräver det.

Små och pyttesmå loppisfynd och loppispynt

Ibland fyndar man stort, ibland fyndar man smått. Dagens loppisfångst sorteras helt klart in i den senare sorten — och många av dem. Ska vi klämma in alltsammans på en bild i trist köksbelysning eftersom det redan var kolsvart där ute? Ja, vi gör det:

Här ser vi bland annat ett fint snäcktäckt skrin med sammetsinsida åt Blenda och ett par grönvita stickade vantar åt Alfred. En musikspelgrunka med många knappar åt Dag — det är inte som att vi inte redan har åtminstone ett par sådana här sedan Blenda var baby, och jag har sparat dem just in case, men den här hade ett sånt diskret och behagligt ljud att den vann mig över. (Bra svengelska där.) Grå bjällerkrage fick följa med hem eftersom det närmar sig den tiden på året och den kändes lite gammaldags julbock mer än cokistomte och det uppskattar jag ju.

Hmm. Är det här faktiskt nåt nån intresserar sig för? Nej? Anyway, moving on —

Apelsinerna, som faktiskt är duktyngder, tänkte jag att ska hålla ner Blendas sänghimmel som tenderar skuffas upp och skrynklas. TÅLLAS som vi säger på dialekt. Två träramar med glas åkte också ner i korgen och jag hade tänkt sätta mitt morsdagskort från i år i den lilla men det rymdes inte, buu. (MÅSTE förresten visa det. Fattar inte hur jag inte gjort det än!! Sökte efter ett inlägg om det men nähäpp.)

Och då kommer vi till ett par närbilder på de sista sakerna, som jag antar att är mina favoriter på nåt mestadels undermedvetet sätt:

Ett hopprep åt Blenda. Det var fortfarande i oöppnad påse med den där snygga etiketten till. Det var kanske mest den som lockade mitt köp, den och att det verkade vara i rimlig barnlängd. Samt att det ser ut som en läcker polkagris. Vill gnaga på det, men ska inte. Har förstås slagit upp Malte Haaning och det är det företag som senare började heta Hama och är kanske mest känt för sina pyssliga pärlor. themoreyouknow.gif

Två längder bomullstygremsor som jag tänkte låtsas att jag kommer göra något av. Ehehe. Nä men jag tänkte typ på babygrejer meeen det fick mig också att tänka på instakontot @sadbeigetoys (for sad beige children) och… EHEHE igen. Likväl tilltalas jag ju av dessa absolut oiögonfallande bleka barkbrödsnyanser.

Och last och minst but not least eller färst, mitt högst medvetna favoritfynd från denna dag: pyttesmå julkulor i glas! Aderton stycken. Älskar för fasen såna här, har börjat samla på små glaspynt för nåt år sedan. Är särskilt nöjd med kotten och ekollonet, har t.o.m. *fantiserat* om sådana för JA — jag vet vad ni tänker och det ÄR SANT — så spännande KUNDE era liv vara med mig!! Trist för er att jag har sambo redan. Hur som helst så gav detta fynd mig fiilis. Ville i kväll gå upp på vinden och hämta ner julpynten och lillajulsgranen. Men sansade mig likväl. Folk kan ju tro att jag är jultokig, uäk. När jag i själva verket bara är loppat pynt-tokig.

Bra start på veckan, tack hej!