srijeda u dubrovniku

Oops. Detta inlägg hade jag påbörjat redan i september men aldrig gjort klart. Som så ofta i den här bloggen (och i mitt liv överlag) så får bättre sent än aldrig agera slogan. Så — tillbaka till resan jag gjorde med Jim i somras, till sista dagen i Dubrovnik, en onsdag i mitten av juli, och detta är alltså det sista inlägget i denna ytterst utdragna serie.

20140716_00120140716_00220140716_003

Dagen innan hade vi gått förbi ett ställe, Lady Pi-Pi, som vi då valde ut som nästa dags frukostställe. Väl där drack jag syrlig lemonade, starkt kaffe, och åt en omelett.

20140716_00420140716_005

Det var en varm morgon, hetaste dagen under resan, och eftersom restaurangen befann sig ganska högt uppe på en gata så var det inte lika kvavt där som längre ner mot centrum, och tack vare att den främst bestod av en uteservering uppe på ett tak så hade vi det riktigt behagligt där i skuggan av vinrankorna.

20140716_006

Ifall att nån tyckte att ”Lady Pi-Pi” lät lustigt mycket som Lady Pee-pee, men tänkte att det måste vara ett sammanträffande, så intygar väl bilden ovan er om att njäe, ett sammanträffande var det icke. Men damen var inte kissnödig just då när vi besökte henne.


Ack dessa smala trappgator i sten där nästan varje tillfälle för prunkande växtlighet tas väl i akt. Gillar.

20140716_009

Den här charmören höll jag på att missa! Han sov ovanpå en tunna och jag hade stannat där bredvid för att slänga något i en roskis en halvmeter ifrån. Jim frågade halvt chockerat och halvt finurligt om jag inte missade något. Gudars skymning, ja.

20140716_01020140716_011

Vi hade några timmar att fördriva innan vårt flyg skulle iväg och vi bestämde oss för att gå till akvariet, vilket var mindre än jag hade förväntat mig, men en del trevliga filurer fanns där ändå. Som dessa snäckliknande slöfockar här ovanför.

20140716_01220140716_01320140716_014

Bläckfisk, ålar (som nyss dragit ett torrt skämt), och musslor, bland annat.

20140716_01520140716_01620140716_01720140716_018

Flera fiskar, sjögurkor och krabbor fanns också att beskådas.

Gillar du katter? JAG MED.

Den här katten låg och chillade på en stol och då jag böjde mig ner för att hälsa på den så klättrade den direkt självmant och spontant över i min famn. SÅ SÖT. En gubbe kom just då ut genom en dörr och tittade på oss och fnissade lite så jag frågade om det var hans katt och han sa ja, det var det. Något genant men jag antar att gubben var van med att ”Topy” eller ”Tupi” eller hur det än kan stavas, som han sa att katten hette, tog väl till vara på möjligheten att gosa lite med alla som erbjöd hen den. Så, internet, möt Topy/Tupi. Kanske den kärvänligaste katten i Dubrovnik.

Vi hade gått ut till en av barerna ute på klippan bakom muren som går runt den gamla stan, och där var vattnet livligt trafikerat som vanligt.

Här gick vi av och an på jakt efter det naturhistoriska museet där vi tänkte att vi kunde fördriva ännu lite mer tid och förhoppningsvis svalka oss samtidigt. Det tog en bra stund innan vi till sist hittade museet men då kändes det så futtigt att vi likväl beslöt att skippa det.

Istället gick vi ner under bron till gamla stadsporten invid hamnen och där fanns en liten strandplätt med ekor och andra små båtar uppdragna på. Inte någon badstrand, så det var inga människor där. Svalt och stilla. Vi var mycket trötta den här dagen så det passade oss bra. Träffade på avstånd en skygg katt.

20140716_032

Bougainvilleaträd, dessa i den lilla parken invid stadsporten vid den gamla hamnen.

Vi gick till en restaurang på samma gata som vi bodde, det var kanske tredje eller fjärde gången vi var där och servitörerna bjöd på starkt kaffe och tornseglarna på flyguppvisning.

Här hade vi rört oss mot busshållplatsen där vi väntade under andra blomstrande träd på den (försenade) bussen som skulle ta oss till flygfältet. En vit katt med ett grönt och ett blått öga samt en svart svans dök upp. En sån lämplig färgkarta. Vitt, grönt och blått, med smala strimmor av skugga — precis som vyerna i Dubrovnik. Hvala, zbogom.

utorak u dubrovniku

20140715_01220140715_01320140715_01420140715_015

Det känns som att detta Dubrovnik-projekt aldrig tar slut men nu har vi nått den nästsista dagen, tisdag, och jag har t.o.m. smällt ihop alla bilder i ett inlägg. Vi skulle besöka fortet strax utanför gamla stan, Fort Lovrijenac, och det visade sig ytterst krävande att trappa upp för alla tusen trappsteg. Det var hett, tung luft p.g.a. annalkande regn, och vi var stela i musklerna efter vandringen på Lokrum (som förresten skymtas i bakgrunden på bilden nere till vänster) dagen innan. Vi pausade på vägen.

20140715_01620140715_01720140715_018

Nedanför var folk som vanligt på väg ut och paddla. Annat folk chillade på piren. Och säkerligen någon åkte båt ute på böljan blå.

20140715_01920140715_020

Väl framme vid ingången fick vi veta att det kostade att gå in, samt att biljetterna till muren-kring-gamla-stan-vandringen vi gått nån dag innan också skulle släppa in oss här. Jim hade redan slängt sin biljett men jag hittade min i plånboken och biljettkontrollanten/-försäljaren tyckte att det var helt tillräckligt och släppte in oss båda på den utan extra kostnad. Snällt!

20140715_021

Den adriatiska pärlans röda hustak, bl.a. Var nog inte det jag ämnade ta bild på så den blev ju liksom ganska undermålig nu i.o.m. att jag tillskrev den den bildtexten men låt gå för denna gång.

20140715_02220140715_023

Typiskt turistande. Vi hade tänkt att vi skulle utforska stan lite där i området men det började regna en gnutta plus att batteriikonen i kameran började varna, så vi begav oss istället hemåt och ut sen igen då batteriet var laddat men kom oss aldrig utanför vår vanliga zon. Vi var verkligen helt slutkörda.

20140715_02420140715_02520140715_02620140715_027

Var det nån som ville se flera bilder på vindlande lummiga trappande gator? You got it, dude! Observera att bilden nere till vänster föreställer någons egna privata uteplats. Ack, avundsjukan.

20140715_02820140715_029

Där uppe på trappan tog ett par personer en siesta, och någon tycktes också ha tagit en vinsiesta på samma ställe nångång.

20140715_03020140715_031

Vi trappade neråt igen och jag gick snabbare än Jim som även han förevigade vyn. Råkade på en skygg katt som satt invid ett hus med en vild och fullständigt övervuxen trädgård.

20140715_03220140715_033

Här hade vi letat upp ena trädgården under bron vid ena porten. Det tog förresten emot både i smärta och stelhet att sätta sig ner på den där bänken, sådan var min träningsvärk.

20140715_03420140715_035

En hund sprang glatt förbi, såklart ner till den lilla strandremsan för att ta sig ett bad. En kvinna kom också förbi och hade en massa gatukatter strykande kring hälarna. Hon gav dem mat! Min hjälte.

20140715_03620140715_037

Råkade på stora snäckor. (Det korrekta namnet på sniglar med hus!) Ooh:ade över grönskan och blomstret i kontrast med alla stenblock som tillsammans gör större stenblock.

20140715_03820140715_039

En mätt katt är en nöjd katt.

20140715_04020140715_041

Överexponerad & överposerad.

20140715_042

En hamnbuse.

Den här kvällen hade vi bokat bord på en vegetarisk restaurang, Nishta, så populär att bokning alltså behövdes för att säkert få plats — i synnerhet om en vill sitta utomhus, vilket en gör. Ordet Nishta betyder bokstavligen ”ingenting” och detta namnval lär det ha blivit lite som en blinkning åt kroaterna, eftersom att de (generalisering) anser att en måltid inte är komplett utan kött eller fisk, och då är det som att äta ingenting att äta vegetariskt. Eller så fick vi i alla fall det förklarat för oss. Jag tog ratatouille. Den smakade inte ingenting, tvärtom smakade den mycket smarrigt. Rekommenderas!

ponedjeljak u dubrovniku

Befinner mig i ett massproduktivt läge just nu och det känns nästan lite fånigt att detta är tredje inlägget för idag, menmen. Har en relativt tunn hög nattbilder som jag ännu tänkte posta för att ha det gjort.

20140714_051

HEJ. Alltså, tillbaka i Dubrovnik på måndagskvällen för ungefär en månad sen, efter att vi vandrat på den där ön där utanför hela dagen, googlade vi fram en plånboksvänlig restaurang med vegetariska alternativ. Vi bestämde oss för Spaghetteria Toni, där vi åt smarrig garganelli med spenat, vitlök, feta och massa parmesan.

20140714_05220140714_053

Slirp slirp. Drack ett (1!) glas vin och blev tydligt salongsberusad. Så kan det gå (?).

20140715_00120140715_002

Då maten var uppäten och vinet uppdrucket gick vi utanför portarna runt den gamla stan och hittade en supersöt katt.

20140715_00320140715_00420140715_005

Hittade också massor med blommande träd och någon slags Ferdinandvarelse och såna där perfekt slitna miljöer som jag megagillar. Hade stora problem med vitbalansen, suck. Försökte ställa om den men fick det inte bättre än såhär just då.

20140715_00620140715_007

Två fort nattetid.

20140715_00820140715_009

Genom gamla stan-portarna strömmade folk ut och in.

20140715_01020140715_011

Och till sist, tillbaka på vår gata utanför vår dörr. Vet att ni sett exakt dessa vyer förut men — ha-ha! — inte i mörker! ᕕ(ᐛ)ᕗ

ponedjeljak na lokrum ²

20140714_023

Vi fortsätter förstås där vi (jag) slutade, på Lokrum, där vi vandrade omkring utan egentligt mål.

20140714_02420140714_02520140714_02620140714_027

Men då vi vandrade mållöst omkring så höll vi oss ändå ute mot ena änden av ön eftersom vi hade idéer om att ta oss ett dopp. På bilderna ovanför sitter några människor på klipporna, vi tror att de antagligen paddlat dit. Fanns också en del snorklare i vattnet.

20140714_028

Nån slags anemon eller något? Jag vet inte, men de här röda sakerna fanns lite här och där i sprickor i klipporna.

20140714_030

Vi hade klättrat ner för klipporna mot havet och bytt om till våra simkläder men ut och simma vågade vi oss inte. Vågorna slog in mot klipporna med en sån kraft att vi båda mesade ur, så vi badade aldrig riktigt utan betedde oss istället mer som slamkrypare, satt på stenarna och lät vågorna skölja över oss.

20140714_03120140714_032

Efter vårt nästan-dopp kom vi till nån slags park där det fanns många solbadande människor samt påfåglar som gick omkring och letade matrester att picka i sig.

20140714_03320140714_03420140714_035

Titt som tätt hördes ett konstigt ropande läte över ön och till sist beslöt jag att följa det för att ta reda på varifrån det kom. Hade inte förväntat mig att se en påfågel uppe i ett träd och ännu mindre strax därpå se den flyga iväg. Gick från absurt till majestätiskt väldigt snabbt.

20140714_03620140714_037

Stenbänk där vi åt varsin nektarin innan vi traskade vidare. Valde på flit de stigar som låg i skugga.

20140714_03820140714_039

Jag hörde plötsligt ett prassel ifrån skogsdungen och fick till min stora förtjusning syn på en sköldpadda, så jag sprangtossade förstås dit på så lätta och ljudlösa steg som möjligt för att inte skrämma ihjäl den men ändå hinna få nån bild på den. Nåjo, helt obesvärat lät den mig komma mycket nära och då jag tagit ett par bilder så svänger den sig om, tittar på mig, och kommer sen gående rakt emot mig! Ångrar så djupt att jag inte hade ett salladsblad eller nån gurkskiva i fickan. Och att vi nyss ätit upp de sista nektarinerna.

20140714_040
20140714_041

Andra djur vi hittade var t.ex. kaniner. Den ena hade en mycket skön stil. Lojt utsträckt på mage knaprade den i sig det som fanns inom räckhåll. Kunde relatera.

20140714_042

En påfåglis ut på promenad.

20140714_04320140714_044

Alltså jag vet inte men jag tycker att denna diptyk känns som ett hus & hem-reportage. I Lokrums gamla kloster har stilige Herr Påfågel inrett sitt rede, men sommarkvällarna tillbringar han helst utomhus i sin välansade trädgård.

20140714_04520140714_046

#ARG. Fast inte alls. Denna min känns helt neutral för mig. 😡 Vi hade satt oss i caféet för varsin stark dos koffein och varsin smörgås, och ryggsäckens och hattarnas placering i regissörsstolen samt färgskalan på det hela var så oerhört stillebenskt att det skrek efter ett förevigande.

20140714_04720140714_04820140714_049

Då vi ätit klart och betalat notan tyckte vi det var dags att ge oss av in mot fastlandet igen så vi sökte oss mot piren. Sa hejdå åt påfåglarna. Adjö påfåglar.

20140714_050

Adjö Lokrum.

ponedjeljak na lokrum ¹

20140714_001

Om jag (läs: Google Translate) inte är helt ute och seglar så borde den där rubriken betyda ”måndag på Lokrum”, och Lokrum är en ö belägen strax utanför Dubrovnik, bara 600 meter bort. Båtar går med en halvtimmes intervaller från morgon till kväll från gamla hamnen, tur-retur-biljetter köps ute på kajen och om jag inte minns helt fel kostade de 70 Kuna (~9,20€) per person, och själva båtfärden tog endast 10-15 minuter. På morgonen pratade jag lite med en av tjejerna som vi hyrde lägenhet av och berättade att vi funderade på Lokrum och hon sa att det var helt rätt dag att åka ut. Inte bara skulle ett kryssningsfartyg anlända till stan och dumpa av tretusen dagsturister, utan det skulle också regna i stan (men ej på Lokrum), plus att det aldrig blir trångt på ön, tillade hon. Så om ni någon gång befinner er i Dubrovnik och vill fly undan folkmassan för dagen så är Lokrum ett lättillgängligt och naturskönt tips. Innan vi tog båten dit köpte vi lite frukt och bakverk att picknicka på där, men det finns nån kiosk och café/restaurang där också så svälter gör en inte även utan luffarknyte. Hela ön är förresten ett naturreservat, och därför är en del saker förbjudna där, t.ex. att tälta eller göra upp eld, eller ens tända en cigarett (förutom på caféet).

20140714_00220140714_003

Ön är bl.a. känd för påfåglarna som går fritt där. De importerades från Kanarieöarna för ungefär 150 år sedan och tycks må bra där.

20140714_00420140714_00520140714_00620140714_007

Förutom vuxna påfåglar fanns också PÅFÅGELUNGAR där. (!!) Är så jädrans nöjd över att vi råkade besöka just den tiden då minifåglar irrade kring sina mödrars ben.

20140714_00820140714_009

Där står resterna av ett benediktinskt kloster och sen jag, en nästan lika sliten uppenbarelse i skrynkliga kläder och tvivelartad hållning. Observera dock den imponerade kaktusen bakom!

20140714_01020140714_01120140714_012

Vi hittade flera imponerande kaktusar, en del av dem stod i blom. Och i blommorna rymdes t.ex. stora skalbaggar hur bra som helst.

20140714_013

Lite här och där fanns kartor över vad som fanns på ön, och vi fick syn på nånting som hette typ ”Path to paradise” och tänkte att jamen det låter ju gemytligt och skönt. Jag är inte ännu helt säker på att det faktiskt var den vi hittade för alltså skön var den inte. Faktum är att det var inget paradisiskt med den över huvud taget, snarare det motsatta. Helvetisk. Den var en brant och lång uppförsbacke med ojämna stenar som var svåra att gå på och vi konstaterade att kanske A) hen som döpt ”paradisstigen” var en sardonisk lustigkurre, eller B) stigen kommer ha livet av oss och förhoppningsvis, tummarna hållna, så leder den oss till paradiset på så vis. På bilden ovanför hade vi kommit oss ungefär ⅔ av den. Vi kämpade vidare, även om jag ibland var osäker på varför. Pur envishet, antar jag.

20140714_014

Högst uppe på kullen/berget på 96 meter så stod ett fort, Fort Royal Castle. Svalkande skugga var välkomnad.

20140714_01520140714_01620140714_017

Utsikten därifrån ska en väl inte heller klaga på, men det var så gassande hett där uppe att det var svårt att insupa miljön ordentligt. På bilden överst så ser ni alltså själva stadskärnan i Dubrovnik, den gamla stan.

20140714_018

En färgsprakande fjäril. Minns att jag blev mycket törstig och snål på typ limejuice då jag såg den.

20140714_01920140714_020

Då vi trappade ner på andra sidan av fortet hittade vi en liten damm med breda stenkanter där vi beslöt oss för att fylla på våra energilager. (Med nektariner, salta pinnar och croissanter fyllda med persikosylt.) I dammen bodde massor av små fiskar samt en stor en som vi bara skymtade ibland under ytan.

20140714_02120140714_022

Och avslutningsvis, för detta inlägg: Även fiskarna fick lite mat i sina magar. Lät dem mumsa i sig nektarinrester från kärnan och själv fick jag således en massa fiskpussar. De verkade gillade det! Hoppas vitaminerna gjorde dem gott.