Handarbetets sagoskog

Textilier och handarbeten är något som jag titt som tätt kollar lite extra på på loppis. Man vill ju ha stora grejer att hänga på väggarna men stora tavlor är ofta så dyra, vilket förvisso för det mesta är skäligt men man vill ju gärna komma förmånligt undan och det är där traditionellt kvinnliga göromål kommer in i bilden. Det har så låg status att de alstren kan man oftast köpa mycket billigare. Än så länge. Själv har jag fastnat för bonader för att jag dessutom tycker de är på nåt vis härliga. Mjukare än tavlor. Förra våren hittade jag äntligen väggbonaden jag sökt (fast visste att det var den först när jag såg den), innan den fanns det dessutom en julbonad (som även nu pryder väggen), och i går var det då dags för den tredje.

Satumetsä, sagoskogen. Har testhängt den ovanför sängen men har fått konstatera att den inte alls hänger rätt där. Kan hända att den skulle passa bättre där bara väggen bakom den inte var så outhärdligt trist. (Vilket SKA åtgärdas men när eller hur är ännu oklart.) Men ser ni så fin? Halvtransparent duk, gissar på lin, med broderade träd och… kanske bär?

Inhemskt, handvävt, från Kotiteollisuus OY Oma Tupa i Kuopio. På trälisten finns också ett litet, rostigt, ärgat, slitet metallplakat med namnet på personen som gjort den — själva handarbetet och inte designen, förstår jag det som — faktiskt i detta fall en man, och datumet som det blev klart. Tack för konsten, Jouko Hinttu 1.3.1980. Undrar om bonaden var en man i tiderna fick köpa delarna till i ett set för ett sedan färdigställa själv. Sådant var väl populärt förr (korsstygnstavlorna!) men sysslar nån längre med det? Vågar jag sia en kommande covidboom?

För övrigt intressant att tänka att om kvinnor genom historien betraktat sina hantverk med samma tydliga stolthet — graverat metallplakat mednamn och datum! — och män hade sett på dem likadant, (fast detta medför väl en teoretisk hönan-eller-ägget-situation,) så hade jag kanske fått betala betydligt mycket mer för sagoskogen. Varsågoda för tydlig och bra meningsbyggnad. Men ja ni fattar väl. Jag kan inte heller formulera tydligare. Måste kvinnogöra andra saker nu (äta choklad, vilken kliché).

Champinjonhjärtat

20191004_maala

Min civilstatus är gräsänka, den har varit så sen i förrgår morse och är det tills i kväll. Blenda har varit förkyld med snuva och riktigt hög feber (40 grader!), men hon har hanterat det som en sann champion. Eller champinjon, som jag tycker att man borde säga på svenska. (Vem är med mig?)

Själv har jag däremot varit helt slutkörd, i synnerhet om kvällarna. Sjuklingens tupplurer har inte varit långvariga och jag har hunnit med cirka ingenting om dagarna. Vi har tittat på massor av tv, det har i princip varit enda sättet att få henne att faktiskt vila. Nu har hennes feber äntligen gått ner och det är en lättnad både för henne, för mig och faktiskt för er också, för annars skulle jag kanske snart bli tvungen att blogga något om att det känns oroligt i ”mammahjärtat” (urk), som folk tycker om att säga.

Jag tror jag förstår hur folk menar att det känns men jag avskyr hur det uttrycket låter. Som att man måste klargöra att MITT hjärta känner EXTRA mycket av detta jobbiga eftersom det är ett sånt där speciellt MAMMAhjärta och just därför är det också ett sånt GODHJÄRTAT hjärta, bless my heart.

Och med det sagt så går vi vidare till ett annat typiskt och inte alls himla-med-ögonen-framkallande föräldrafenomen och pratar om hur BEGÅÅÅVAD ens barn verkar vara!

😎😎😎

20191004_maalningar

Ping närmsta konstgalleri?? De här gjorde hon i fredags och jag tycker de är så fina. Jag imponeras konstant av hur mycket hon lär sig och upptäcker just nu, och visar oss. Som färgskalorna hon valde! Och de upprepade formerna! Och allt! Har hon så där bra öga för sånt eller råkade det sig bara?

Häromdagen spelade hon på sitt lilla ryska leksakspiano och i princip allt låter vackert som kommer ur det, men hon spelade då något som nästan var en återkommande melodi. Eller det kändes liksom som att hon hade koll på vad hon höll på med. Och man undrar, är hon musikalisk? Är hon konstnärlig? Ja, det är spännande att se hur hennes identitet liksom tycks veckla ut sig framför en.

20191004_blenda

Lillkonstnären mitt i det kreativa flödet. Här ser hon ju ganska frisk ut ändå, snorfri under näsan och allt, men ATT skenet bedrar. Här döljer sig en feber på 39 grader och lite till. O ja — helt klart ett champinjonhjärta i den här tultan.

Som för övrigt just i dag har sin sista dag som ettåring! Känns sentimentalt i mammahjärtat, hörni. Bless her heart.

Vilda tulpaner kan inte tämjas

20190422_wildtulpen

På påsklördagen tog vi en loppistur i Jeppis och där hittade jag det vårblomstrande seriegrafiet ovanför. Vildtulpaner i en trädgård i Potsdam, tryck nummer 53 av 400. Gjorde lite research och det visade sig att andra tryck i den här serien av konstnären Siegward Sprotte har auktionerats ut från 60€ och uppåt. Om jag inte missförstår det helt så har ett av dem sålts för 200€? Jag betalade dock 2€ för mitt, hehe.

Nöjd med det och lika nöjd att jag köpte tulpaner på påsk, i vårtider, i tulpantider. Tycker dessutom att trycket är väldigt tjusigt. Är det inte lite som att känna solens värme i krispig luft när man ser på det? Nästan som att man kunde se tulpanerna svaja till lite i en svag vind vilken sekund som helst.

20190421_malning

Ett annat fynd från samma skattjakt var tavlan ovanför. Den är mer anonym och jag har inte ännu lyckats luska ut vem som är konstnären bakom den. Tro mig — jag har försökt. Kanske blott en glad amatör med en utpräglad svaghet för Chagall? Att den var så chagallig var det som drog mitt öga till den, sen visade det sig att Alfred också gillade den. Den hade inget pris men vi kom överens om att är den under 20€ så tar vi den. Vi fick den för halva det, så det klassar vi som ett fynd — varifrån den än härstammar!

Jag efterlyste flera idéer och tolkningar på signaturen i mina instastories, och jag har frenetiskt googlat på många alternativ. Men no luck, alltså. Står det Lies, Lier, Lien, Lis, Lir eller är det inte ens i närheten av nåt sånt? På baksidan finns en tejpbit med summan 1600:- antecknad på, och närmast har ju tecknen ”:-” använts i Sverige. Men i Tyskland också, sa en snabb googling. Så kanske har tavlan vid något skede varit till salu i endera länder? Är konstnären svensk? Tysk? Måste undersöka vidare! Har ni förslag på var, hur och vad jag ska leta härnäst? Help a loppa out!

Naturromantiska applikationer

Gjorde en loppistur med mamma i fredags. Fick alltså fler fynd den dagen än retrovagnen, som jag f.ö. nu påbörjat renoveringen av. Har tagit loss klädseln och ska börja sprätta upp sömmarna för att kunna använda bitarna som mönster. Men det var inte det jag skulle berätta om nu.

Istället skulle jag visa ett konstverk jag fyndade:

20190223_applique

Ett landskap i applikationsteknik! Tycker det är så fint och så speciellt. Så rikt på känsla! Så livligt! Ser både tålamod och hetsighet, glädje och frustration. Slutresultatet ändå sprudlande.

Blir så nyfiken på varifrån det härstammar! Har dessvärre inte hittat någon signatur ännu men hoppas att en ska uppenbara sig när jag lossar på passepartouten. Har bara kikat försiktigt där under, men ska ta den helt loss och ge alstret en en prydligare en samt en ram förstås. Bilden kostade ungefär ingenting (2,50€) och antagligen är det väl någon glad amatör som ligger bakom, men vad gör det.

Blir på bra humör av den! Alla små stygn, gjorda både för hand och med maskin. Rosorna (tulpanerna?) i rabatten som också flyter i vattnet. Och så den lilla, lilla segelbåten, som kanske är en pappersbåt nu när jag tänker efter. Solens spretiga spindelstrålar, molnens duggregniga textur. Nä-ä hörni. Det här är fasen konst det. 😍

Och ser det inte ut som vår? Det är kanske därför jag uppfattar den som så hoppfull. Så ny.

Min trendspaning för 2019 är förresten just sånt här — en friare form av appliqué. Vi har ju sett en stark applikationstrend på framför allt ungdomskläder de senaste åren. Och för några år sen var det papperskollage som gällde som konstnärligt medium, men sen dess har vi ju gått över till att pyssla med garn och textilier. Men vem orkar hålla på och knyta makramé längre? Ser jag en till långfransad väggbonad så somnar jag. Och att brodera korsstygnstavlor med oväntade budskap är ju de facto högst väntat numera.

Nä, då tror jag starkt på kollage i textilier och garn istället! Fria tyglar, väldigt abstrakt, fast eventuellt också en hel del naturromantik nu när jag tänker efter…? Visst kommer det en sån våg nu? Skulle det inte ligga precis i tiden? Ute: Inne. Inne: Naturen. Eller hur va?

Skärt och kärt gånger tre

20181101_rosa_001

Plockade fram mina akrylfärger och blandade vitt, rött, lite gult och en dutt svart till en grådaskig millennial pink för en gammal träram som jag i något skede laserat med tunn svart färg. Det var för länge sen, samtidigt som jag fick teckningen till höger av min vän Anna Ö. Egentligen är det förstås den (och hon!) som är mig mycket kär (även om ramen numera är skär). Det var femton år sen, tror jag. Under nån flytt åkte den till Katternö men nu har jag äntligen tagit med mig den hem till Vasa. Den ska upp på galleriväggen, men tyckte att den behövde en tillsnyggad ram först. Passepartout ska den också få.

20181101_rosa_002

Drog på mig min beigerosa täckjacka (som Fazers Kiss-Kiss-karameller) från inhemska Tiklas och uppskattningsvis tidiga åttiotal. Jag hämtade ner den från vinden i förrgår då jag gick upp med några tunnare sommar- och höstjackor som hängt i skrubben. Minns att jag tvekade innan jag köpte den, tyckte den var lite dyr (för loppispriser då — d.v.s. 12€, haha) och kanske lite väl ljus och rosa för mig. Men Alfred bara ”Ta den, den ska du ha”. Och rätt hade han ju.

20181101_rosa_003

Gick ut på gården med Blenda (för övrigt iklädd vispgrötsrosa vantar och kallrosa skor, i enlighet med färgtemat), nerför sluttningen till lekparken, uppför gatan, runt kvarteret, tillbaka hem igen. ”Här är vår gård” småpratade jag åt Blenda då vi nådde porten. ”Ja” instämde hon. Och jag tänkte på vilken jackpot det var, att vi skulle få en sån här mysig, lummig, på nåt sätt av naturen ombonad gårdsplan. Att hon får växa upp här! Att detta är hennes första hem. Och så huset förstås. Med grunden i blekt rostrosa tegel.