severus + mårran

Detta är ett högst oviktigt inlägg, har blivit ganska många av dem den här månaden, och i och med detta så är blogtober avslutat — ska kanske försöka följa upp med en utvärdering någon gång inom de närmaste dagarna. Det finns hundratusentals bloggare som bloggar varje dag, eller flera gånger varje dag, men för någon för mig som brukar blogga max ett par gånger i veckan så har ett-inlägg-per-dag-gränsen varit rätt utmanande emellanåt. Som idag. Men nog om det, nu ska jag gå ut på en drink. Ingen utklädnad i år, men tog på mig min Severus Snapeigaste klänning och min Slytherinigaste brosch. Känner mig något Snapeig i frisyren också, för den delen.

20151031

Känner mig som Severus och Mårrans kärleksbarn. Det icke-roade stenansiktet kommer naturligt då!

en midsommarnattsåterblick

20150619_001

Jag vet att det är höst och september men i och med att jag är och har varit en urusel bloggare en bra tid så åker vi tillbaka till midsommar och juni. För jag har massor av blomsterbilder som dessvärre inte tjänar något syfte alls om jag inte sätter upp dem på nätet! (!! !!!! !!!!! et.c.)

20150619_002

Midsommaraftonen har blivit något luddig i minnets kanter, men den tillbringades i alla fall vid Oravaisfjärden där grillen kom till användning.

20150619_00320150619_00420150619_00520150619_006

Ute på villans gård, där vi befann oss, växer alla möjliga sorters blommor. Vet inte namnet på hälften av dem, och detta kommer låta som det töntigaste semiskrytet nånsin, men det är ovanligt. Har dock i efterhand luskat ut att de violetta på sista bilden är någon typ av alpklematis. Hade aldrig sett sådana förut.

20150619_007

Här ser vi en vicker, men vilken typ vet jag inte. Gissar på backvicker.

20150619_008

Gick ut på en promenad och jag skulle plocka en midsommarbukett. Detta innebar att jag klafsade omkring på huk i diverse diken en stor del av promenaden.

20150619_009

En gång i tiden sommarjobbade jag som fotograf för min hemkommun Pedersöre, min uppgift var att föreviga bygden. Så jag körde omkring i kommunen och knäppte bilder på bland annat just sånt här, gamla byggnader som kanske inte kommer finnas kvar för evigt. Men det blev också en hel del naturvyer och sånt. Mest exotiskt: Strutsar! I Purmo. Minst exotiskt: Maskrosor, men som likväl hamnade i följande års almanacka.

20150619_010

Hade vägarna förbi våra hästkompisar!

20150619_01120150619_012

Horsing around.

20150619_013

Mer mystiskt ur växtriket — en knallblå tistel! Färgåtergivningen gör den inte rättvisa. Den var BLÅ, helt och hållet koboltblå. Liksom interiörprylar-på-90-talet-blå.

20150619_014

Skuttade in i en skog och hittade ännu en växt jag inte vet vad heter. Och en sån där ljusgrön insekt som jag helt enkelt döpt till ”grönsak”.

20150619_015

Midsommarbuketten fick en vas.

Sen blev det nattbad och efteråt dök en katt upp! Jag var mycket nöjd med detta, och ville förstås hälsa ordentligt, vilket jag fick. Ett bra avslut på aftonen! Vi fångades på film:

Och på den filmen lade jag på den jazzkattigaste gratismusiken jag kunde hitta.

tänk på kvinnodagen så att du helgar den

2015mars8

Njä, det här med tipsmånad går inte särskilt bra nu, den senaste veckan har jag knappt läst någon text alls på nätet. Det påståendet är förstås inte det minsta sanningsenligt men så känns det, har varit disträ. Ett litet men självklart tips har jag dock och det är att på Internationella kvinnodagen startade vi igen om Blemma, men den här gången känns det mer som experiment snarare än projekt. Vilket är helt okej.

Mestadels av åttonde mars gick alltså i blemmandets tecken och i.o.m. att jag drack några glas vin kvällen innan så var jag tämligen sliten och åstadkom inte så mycket mer än det (och att arrangera tygblommor i en Venussymbol), knappt något alls faktiskt, men detta var dels också för att jag vaknade alldeles för tidigt och var sådär hopplöst förslöad i hjärnan på grund av även sömnbristen. Kände mig oerhört plågad av detta, ville så gärna tänka nånting någorlunda smart och förmedla det också, förstås angående dagen, men det gick bara inte.

Vad jag istället gjorde var exempelvis att ta det piano med min dam Esmeralda i sängen på morgonen. Direkt då jag vaknat skuttade hon glatt upp och var extra kärvänlig och rar, eventuellt dagen till ära.


Ett par timmar senare hängde jag fortfarande i sängen och då var det Caspian som gjorde mig sällskap. Han är inte världens mest optikmedgörliga katt, men det är alltså han som är den svarta högen i bilden nedanför. Vilken för övrigt håller min morgonrock bestämt stängd med sin tass. Gentlemanligt, prins C! Liiiite väl patriarkalt kanske att han ska bestämma när jag får blotta mig eller inte, men jag kan inte klandra honom för det. Han är ju bara katt och förstår inte så mycket. (Han har t.ex. ganska nyligen fattat att nyttja sandlådan då han uträttar sina toalettbehov, men dock inte att krafsa sand över när han är klar, så jag tror att snacket om könsroller och strukturer än så länge får vänta.)

Fick på kvällen en bukett tulpaner. JA. JAG FICK BLOMMOR PÅ KVINNODAGEN.

Tog emot den något osäkert men sen följde en sån fin förklaring vilken jag inte kan återge utan att skryta lite men mest skryter jag väl ändå på han som gav mig buketten, så låt gå. Jag hade tydligen vid något skede pratat om det där att folk uppvaktar kvinnor på Internationella Kvinnodagen för att kvinnorna är kvinnor (och att detta förstås är helt i disharmoni med dagens egentliga innebörd bla bla bla, ni känner till allt det här), men att ska nån verkligen uppvaktas den dagen så borde det vara de som bidrar och gör bra saker för feminismen. !! Detta var alltså orsaken, för då tyckte han att jag (!) skulle ha en bukett! Dubbel-!! Detta hade han tagit fasta på, nåt jag knappt ens minns att jag sagt. Trippel-!!! Blev såklart glad. Inte ett skvatt förnärmad faktiskt.

Gick senare till Subway och medan jag stod där tänkte jag på att här jobbar en kvinna, egentligen var två kvinnor i tjänst just då men jag tänkte på den jag hade kontakt med. Jag tänkte att där bakom disken står en kvinna och gör min mat och serverar mig den, att det är ett yrke som vilket som helst och att det är helt naturligt och helt vanligt och helt självklart, förstås förstås förstås, men att hur det för inte ändå jättelängesen hade ansetts orimligt eller opassande eller ovanligt. Det är i nuet och i samtiden en sån absurd liten sak att tänka på men den växte på något vis just då, och fick mig att känna mig oanat upplyft och nästan lite rörd. Krapulakänslig, såklart, men likväl. Sen tänkte jag inte ens på det men jag betalade, för två. För mig själv och för en karl.

Tittade på Buffy resten av kvällen. Det blev alltså ganska många bitar som passade bra in i kvinnodagspusslet, ändå.