hem – Sida 2 – NALEIS NÄTT

Den natten när den kommer

Vi roadtrippade till Munsala i dag för att hämta en våningssäng jag hittat på nätloppis. Otroligt, egentligen nästan överdrivet bra framförhållning?? Lillasyskonet är inte ens fött ännu men har redan två sängar, hah. Spjälsängen står ju och väntar den med. Och kommer användas i nåt år framöver efter att barnet fötts… vi är i alla fall förberedda på den (nattliga) punkten.

Skulle annars ta bild på våningssängen men det är så extremt oinspirerande miljö där den står i nere i källaren, så det får vara. (Det kryllade dessutom av enorma spindlar med, I kid you not, glimrande ögon där nere.) Men den påminner väldigt mycket om en sån där klassisk som består av två stapelbara sängar från Niemen Tehtaat, faktiskt en modell som jag spanat in redan långt innan syskonfrågan ens var aktuell. Om jag är nöjd? O JA, det är jag.

Blenda också. Är nöjd, alltså. Förutom med syskonets sävliga ankomst. ”Jag börjar bli trött på att vänta så länge”, sa hon i kväll. Hon lät så också. Senare frågade hon om jag tror att lillasyskonet kommer tycka om mig och Alfred också, eller bara om henne. Jag sa att vi får hoppas att hen gillar oss lite i alla fall. Hon hummade medhållande. ”Tror du att du kommer tycka mer om lillasyskonet än om oss då?” frågade jag. ”Ja”, myste hon, ”det gör jag redan”.

(Hon ser GANSKA mycket fram emot att få ett syskon. Hon var också ganska trött på mig och Alfred i kväll efter att vi velat styra och ställa för mycket enligt hennes tycke.)

Här rusade tiden i väg medan jag fastnade i att surfa omkring på mysig barnrumsinredning. Blenda valde faktiskt också ut en egen inredningspryl i dag, när vi stannade på Oravais Livsmedel på hemvägen. En liten nattlampa i form av en svan som ändrar färg när den är på, fast jag förstår inte varför jag berättar om det här när det är så otroligt poänglöst då jag inte har nån bild på den heller. Ursäkta. Hon har fortfarande inte någonsin velat använda nattlampa, men nu är vi alla fall förberedda även på den ~~dagen~~ natten när den kommer.

Men nu just är en annan natt här. God natt!

Rum, rum, rum

Lång dag försvann i ett nafs. Känns som att merparten av den har gått åt till att surfa på duschhörn i den fruktlösa jakten på den perfekta lösningen. En kollega skulle måla kaklet i sitt tvättrum och det visade sig att en annan kollega målat kaklet i sitt badrum för några år sen, så jag blev på nytt inspirerad att testa samma sak. Har inte riktigt litat på alla Pinterest life hacks, men nu menar kollegerna att det visst funkar bra ändå. Det var så jag kom in på duschskåp. Eftersom det vi har nu är sunkigt och plastigt och fruktansvärt och nån dörr alltid hoppar av gängorna, har liksom gett upp med att tvinga den tillbaka på plats ens, och OM vi nu ändå har ett nytt handfat+skåp på gång (levererades i dag) och dessutom ämnar fräscha upp väggarna med ett nytt lager målarfärg så visst i fan behövs också ett uppfräschat och funktionsdugligt duschutrymme? Ni fattar! Flyttade på tvättmaskinen för att skapa mer utrymme i det lilla badrummet, men alltså det är så korkat. Golvet är så ojämt att tvätttmaskinens fötter inte räcker till att skruva ut tillräckligt så att den kan stå stadigt var som helst. Sen är den frontmatad, vilket i övrigt är helt fiffigt i ett litet rum för då får man ju lite extra förvaring/avlastningsyta ovanpå den (vi använde den som skötbord då ett sånt behövdes), men i och med att luckan ska svänga utåt någonstans så tar det också utrymmet. Den kanske slår i toalettstolen. Den kanske visar sig vara vänd helt fel väg för rummets layout — så den borde öppna mot höger, inte vänster. Jaaa ja, bla bla bla. Det är bara att gilla läget men jag muttrade många svordomar tidigare tidigare i dag.

Det är mycket med det här hemmet nu. Önskar jag hade något fint och färdigt att visa upp men ne-ej serni. Vi kollar lite tilltalande grejer jag hittat genom Pinterest istället:

Fantastiskt golv hos @ettrumtill på Insta. De har målat det sjävla. Jag har varit dragen till trendigt terrazzo som golv en tid men samtidigt anat att det vore dumt just i.o.m. att det är en sådan stark trend. När jag såg denna bild föll bitarna på plats. Mer småspräckligt äggskal än grafiska äggskalsskärvor.

På tal om terrazzo då. Har tyvärr inte lyckats hitta källan för den här bilden. Tycker alltså att golvet är väldigt snyggt, men det är ju inte direkt ett alldeles tidlöst val i det här utförandet. Hur som helst så hjälpte den här bilden mig att inse att med ett någorlunda festligt golv i köket så kan luckorna och inredningen vara hur jäkla basic slät blank vit som helst utan att det blir trist.

Mysigt och piggt barnrum hos en familj i Australien, via thedesignfiles.net. Kär i den där stora ögonkudden, såklart. Även bokhyllan. Är det en sån Blenda ska ha? Kanske i så fall vägghängd p.g.a. inte mycket golvyta i rummet.

Mera tjusigt golv, detta hos bloggaren bakom Room for Tuesday. Trodde att blommorna var handmålat DIY och blev alldeles sprallig av lycka, men det visade sig att jag misstog mig. Äsch. Ändå… torde väl vara möjligt att DIY:a det i alla fall?

Detta farmhouse-vardagsrum, som jag tyvärr inte heller hittar källa för, ligger nog en bit från min egen stil men jag älskar bilden eftersom vårt vardagsrum är ganska litet och jag drömmer om en stor soffa som kunde få sluka rummet. Och ser ni hur mysigt det kunde vara?

Underbara textilier, och det här får vara sista bilden jag delar denna gång för jag orkar inte hålla på och söka källa om jag aldrig ändå ska hitta dem. I alla fall, stort fan av hur FRÄSCHT det här ser ut. Som att luften aldrig blir dålig här, lakanen aldrig svettiga och skrynkliga, kudden är alltid sval och sömnen alltid otroligt god.

Tillbaka till en sista genomgång av duschhörnskandidaterna. Hur ska man hindra en sinnessjuk mängd vatten att översvämma hela badrummet varje gång man duschar då inga av hörnen har golvlister?? Bara frågar. Adjö!

Loppisfynd och linjebrodyr

Jag har visst valt att mitt sätt att lätta på corontän-restriktionerna är att gå på loppis. Överraskande, eller hur? Näe. Men det ska sägas att jag går med varsamhet och blev i går ganska frustrerad på andra loppisbesökare. Jag tycker det är självklart att man fortsätter hålla avstånd, trots att man är ute bland folk. Även under vanliga förhållanden blir jag irriterad på när nån hetspelle kommer och tränger sig bredvid en för att krafsa runt på samma hylla/bord man själv kollar på (HALLÅ vänta en satans minut) — och nu? Två gånger hände det! Konfliktskygg men kortstubinad som jag är så klampade jag surt bort. Heh.

Tycker även det hör till vanligt folkvett att man typ vänder bort ansiktet lite från folk man möter dessa tider. Och INTE börjar ropa åt ens kompis, och personen man möter rakt i ansiktet då, precis när hen ska passera en. Två gånger. Alltså jag är i vanliga fall inte alls ängslig för bakterier och baciller, vore jag det skulle jag ju bli v a n s i n n i g på folk nu. Ville verkligen bara slippa därifrån till sist. Skippade att kolla på flera hyllor, nåt jag aldrig gör.

Hur som helst så gjorde jag några fynd! Rubbet kostade mig 12€. För det fick jag: en rödblommig bordsduk, ett likadant dricksglas som jag favoriserat sedan förut, en liten men förnuftig bit reflextyg, ett blått paraply med vita fågelsilhuetter på (tyvärr lite söndrigt, men det lyckades jag inte lägga märke till för jag var för distraherad av att störa mig på andra människor), en kakform, en bit blått kraftigt linnetyg, ett stort brunt kuddfodral, och så två stycken fulsnygga, eller kanske bara fula, vägglampor.

Det var lamporna som var orsaken till gårdagens loppisbesök. Jag hade sett dem sist jag var där, tvekat, bestämt att de var fula… men sen inte slutat tänka på dem, likväl. De kostade 50 cent styck så jag tänkte att vi åtminstone kan ge dem en chans. Får se hur de ser ut på väggen! Tyvärr är nämnda vägg, bakom sängen, klädd i en hiskelig gipsskiva så jag har inte kommit mig för att skruva upp dem ännu. Jag har istället pysslat med ett annat av gårdagens loppisfynd…

Kuddfodralet! Alfred sa, fast inte på ett ogillande sätt, att det ser ut som nåt som finns i gamla människors hem. Jag såg hans poäng och tänkte att jamen brodyr är ju ungdomligt så det ska nog fixa det!! (Vet ärligt inte om jag är ironisk nu eller inte.) Min spontana tanke var enlinjesillustration och så blev det. Inte den mest unika stilen, men nåt jag velat testa. (*härmgris*) Här ovanför befann jag mig i skissfasen.

Sen följde ganska många moment där jag nålade, broderade, tänkte om, sprättade upp, broderade om, sydde vidare, tänkte om, ändrade om, och så vidare. Inte så spännande att se en massa bilder från, så vi spolar förbi montaget. Medan jag sydde bestämde jag att göra en näsa för att det av nån orsak kändes fåfängt att inte göra en?? (Lite på samma sätt som det förr i tiden blev pinsamt att ha en överbelyst näslös MySpace-vinkel-profilbild. Ni som vet vet.) Pupiller, eller konturer kring dem, lade jag också till.

Klart! Nu när jag jämför skissen och det färdiga verket ångrar jag att jag satte till så många detaljer. Föredrog henne näs- och pupillös, ändå. Det var liksom lite mera vålnadsvibes då, och sånt gillar jag nu. Nu undrar jag: Orkar jag sprätta upp? Göra om? Knappast. Fast är INTE HELLER riktigt nöjd med kompositionen, liksom var trådarna är placerade, men jag ska inte hålla på så här!! Jag sågar alltid allt jag gör. Är liksom en inkompetent perfektionist och NEJ det ÄR INTE särskilt peppigt! Men ändå är jag på gott humör! Yay jag gjorde nåt!

Och här får vi beskåda min dam i soffan. Inte så pjåkig, eller hur? Och där bakom henne har vi förstås kudden! ( ͡~ ͜ʖ ͡°)

Sovstunder genom seklen

Förra söndagen hämtade vi Alfreds pappas släpvagn och sen körde vi vidare till mina föräldrar där vi hämtade en säng som skulle bli Blendas. Det har länge varit tänkt att den skulle komma hit till oss men det logistiska har ju gått lite sisådär. Men nu är den i alla fall här!

Den är utdragbar och dryga 70 cm bred, så ganska lagom åt ett barn tycker jag, men ursprungligen agerade den ändå dubbelsäng åt Blendas mormors farföräldrar. Låter det som att det var mycket länge sen? Ja, det var det nog — de gifte sig år 1897, berättade min mamma.

Sängen ska vid något skede få flytta till Blendas egna sovrum. Och jag blev så fruktansvärt uppgiven då jag insåg att vi knappast skulle få in den, höga gavlar et al, genom dörren som bara är 60 cm bred. Gick och grubblade (okej: surade) på detta i flera dagar. Blev så jäkla frustrerad och nedslagen då jag tänkte på det — ALLT med det här hemmet kändes så hopplöst. För varje idé jag har så är det som att femtioelva hinder hoppar i vägen för att kunna genomföra den. Det är aldrig smidigt. Och kanske är det bara så det ÄR att renovera och inreda, men fan bara NÅNTING kunde väl ändå få löpa smärtfritt? Arrrghhh!

Men så en dag då både Alfred och Blenda var borta blev jag så frustrerad att jag tömde sängen, tog isär den, och kånkade delarna i tur och ordning till dubbeldörrarna till vårt sovrum som, om man bara tar upp ena sidan, också är endast 60 cm bred. Och vet ni vad?? DELARNA GICK IGENOM!! Det kan förvisso vara litet knepigare att få dem igenom Blendas dörr ändå, men det här var ett sånt otroligt glädjande testresultat att det kändes som att livet återvände. Jag var inställd på flopp men nu har jag hopp igen! Det KAN gå bra! Det KAN bli jättebra!

Lustigt hur bara en sak kan ha sådan inverkan på ens generella inställning till livet, ha ha. Eller jag antar att det var en slags droppen i bägaren-situation. Har ni någonsin sådana? Som kan stjälpa allt ELLER styra upp det som verkligen känns som ALLT? mvh Dramatisk_83 🎭

Sängen gjorde direkt succé hos både Blenda och gosedjur så vi får hålla tummarna sen då det gäller fortsättningen. Och tillsvidare får vi maxa myset. (Om sanningen ska fram är de här bilderna orsaken till detta inlägg, ville egentligen bara visa dem.) Gulligt av Myra att dra sitt strå till stacken!

I väntan på apokalypsen

Är så förälskad i denna kruka som jag loppade i Jakobstad under julhelgen. Egentligen ska man visst vänta till våren för att plantera om växter, men jag var för otålig och krukan för fin för att stå tom så länge.

Dessutom känns det ju nästan som vår? Trots att meteorologerna säger att vintern inte ens har börjat ännu. Det blir ju extra absurt om man tänker att det då skulle betyda att det fortfarande var höst — i januari. Vansinne. Jag gillar våren och brukar vanligtvis se fram emot den vid den här tiden på året, men nu när jag går ut och hör fåglarna kvittra så som de ska göra i mars, april, när snön töar och varje sinne är inställt på att leta vårtecken, så är det som att något obehagligt kryper längs med ryggraden på mig. Det är bara fel. Vill fly ifrån eller skaka av mig det men det går ju inte. Man sitter ju fast i det.

En annan loppispryl jag fallit pladask för är denna stora kappsäck som får mig att fantisera om att åka långt bort på ett skruttigt, omodernt tåg. (Även om det mest praktiska valet självfallet är ryggsäck.) Vi har inget planerat men väskan kommer utan problem sluka all min och Blendas packning om det skulle bli aktuellt i alla fall. Jag har nog en viss besatthet vid väskor, tror jag. Mest för att jag vill ha vettiga alternativ ifall att jag skulle behöva en. Blir GALEN på att inte ha ett vettigt alternativ.

Kanske hänger detta dels ihop med en återkommande stressdröm jag har. Jag brukar vakna innan den blir för mardrömslik så jag tycker mest att den är spännande, eller typ engagerande kuslig på ett sånt där förtjusande sätt som en del skräckfilmer kan vara. Den ger liksom ett löfte om att Det Ska Bli En Förändring och jag antar att jag måste vara jävligt uttråkad för jag ser alltså nästan alltid fram emot det, samtidigt som jag förstår att något fruktansvärt och skrämmande håller på att hända.

I drömmen står vi inför någon typ av apokalyps och jag vet att vi måste ge oss av — jag går av och an i lägenheten och packar mina väskor med förnödenheter, försöker tänka smart och klart. Oftast vaknar jag innan vi ens hinner bege oss ut genom dörren, och sen ligger jag länge halvvaken efteråt och funderar vidare. Som att min hjärna redan var bokad för att klura på vilka kläder och skor som är bäst lämpade för alla scenarier och väderlekar, och då spelar det ingen roll att jag inte egentligen längre drömmer. Kommer vi ha bil eller kommer vi bli tvungna att gå till fots? Ska vi ta katterna i buren eller i koppel? För jag kommer inte kunna lämna dem. (DET är för mardrömmigt för att föreställa sig.) Är det smart eller dumt att ta en vagn åt Blenda? Borde vi ha sovsäck? Bäst skulle det vara med två, tre stycken som man kan slå ihop till en. Kommer det finnas några kvar i butikerna? Har hyllorna plundrats? Fungerar bankerna fortfarande? Har pengar något värde längre? Existerar civilisationen??

Ja, det vet jag aldrig, för jag vet aldrig vilken typ av apokalyps det är!!

Oavsett, nu har jag i alla fall ännu en väska till min tjänst utifall att detta luddiga scenario skulle råka att förverkligas. Skönt att vara förberedd!