Är så förälskad i denna kruka som jag loppade i Jakobstad under julhelgen. Egentligen ska man visst vänta till våren för att plantera om växter, men jag var för otålig och krukan för fin för att stå tom så länge.
Dessutom känns det ju nästan som vår? Trots att meteorologerna säger att vintern inte ens har börjat ännu. Det blir ju extra absurt om man tänker att det då skulle betyda att det fortfarande var höst — i januari. Vansinne. Jag gillar våren och brukar vanligtvis se fram emot den vid den här tiden på året, men nu när jag går ut och hör fåglarna kvittra så som de ska göra i mars, april, när snön töar och varje sinne är inställt på att leta vårtecken, så är det som att något obehagligt kryper längs med ryggraden på mig. Det är bara fel. Vill fly ifrån eller skaka av mig det men det går ju inte. Man sitter ju fast i det.
En annan loppispryl jag fallit pladask för är denna stora kappsäck som får mig att fantisera om att åka långt bort på ett skruttigt, omodernt tåg. (Även om det mest praktiska valet självfallet är ryggsäck.) Vi har inget planerat men väskan kommer utan problem sluka all min och Blendas packning om det skulle bli aktuellt i alla fall. Jag har nog en viss besatthet vid väskor, tror jag. Mest för att jag vill ha vettiga alternativ ifall att jag skulle behöva en. Blir GALEN på att inte ha ett vettigt alternativ.
Kanske hänger detta dels ihop med en återkommande stressdröm jag har. Jag brukar vakna innan den blir för mardrömslik så jag tycker mest att den är spännande, eller typ engagerande kuslig på ett sånt där förtjusande sätt som en del skräckfilmer kan vara. Den ger liksom ett löfte om att Det Ska Bli En Förändring och jag antar att jag måste vara jävligt uttråkad för jag ser alltså nästan alltid fram emot det, samtidigt som jag förstår att något fruktansvärt och skrämmande håller på att hända.
I drömmen står vi inför någon typ av apokalyps och jag vet att vi måste ge oss av — jag går av och an i lägenheten och packar mina väskor med förnödenheter, försöker tänka smart och klart. Oftast vaknar jag innan vi ens hinner bege oss ut genom dörren, och sen ligger jag länge halvvaken efteråt och funderar vidare. Som att min hjärna redan var bokad för att klura på vilka kläder och skor som är bäst lämpade för alla scenarier och väderlekar, och då spelar det ingen roll att jag inte egentligen längre drömmer. Kommer vi ha bil eller kommer vi bli tvungna att gå till fots? Ska vi ta katterna i buren eller i koppel? För jag kommer inte kunna lämna dem. (DET är för mardrömmigt för att föreställa sig.) Är det smart eller dumt att ta en vagn åt Blenda? Borde vi ha sovsäck? Bäst skulle det vara med två, tre stycken som man kan slå ihop till en. Kommer det finnas några kvar i butikerna? Har hyllorna plundrats? Fungerar bankerna fortfarande? Har pengar något värde längre? Existerar civilisationen??
Ja, det vet jag aldrig, för jag vet aldrig vilken typ av apokalyps det är!!
Oavsett, nu har jag i alla fall ännu en väska till min tjänst utifall att detta luddiga scenario skulle råka att förverkligas. Skönt att vara förberedd!
