I väntan på apokalypsen

Processed with VSCO with a6 preset

Är så förälskad i denna kruka som jag loppade i Jakobstad under julhelgen. Egentligen ska man visst vänta till våren för att plantera om växter, men jag var för otålig och krukan för fin för att stå tom så länge.

Dessutom känns det ju nästan som vår? Trots att meteorologerna säger att vintern inte ens har börjat ännu. Det blir ju extra absurt om man tänker att det då skulle betyda att det fortfarande var höst — i januari. Vansinne. Jag gillar våren och brukar vanligtvis se fram emot den vid den här tiden på året, men nu när jag går ut och hör fåglarna kvittra så som de ska göra i mars, april, när snön töar och varje sinne är inställt på att leta vårtecken, så är det som att något obehagligt kryper längs med ryggraden på mig. Det är bara fel. Vill fly ifrån eller skaka av mig det men det går ju inte. Man sitter ju fast i det.

20200105_vaeska

En annan loppispryl jag fallit pladask för är denna stora kappsäck som får mig att fantisera om att åka långt bort på ett skruttigt, omodernt tåg. (Även om det mest praktiska valet självfallet är ryggsäck.) Vi har inget planerat men väskan kommer utan problem sluka all min och Blendas packning om det skulle bli aktuellt i alla fall. Jag har nog en viss besatthet vid väskor, tror jag. Mest för att jag vill ha vettiga alternativ ifall att jag skulle behöva en. Blir GALEN på att inte ha ett vettigt alternativ.

Kanske hänger detta dels ihop med en återkommande stressdröm jag har. Jag brukar vakna innan den blir för mardrömslik så jag tycker mest att den är spännande, eller typ engagerande kuslig på ett sånt där förtjusande sätt som en del skräckfilmer kan vara. Den ger liksom ett löfte om att Det Ska Bli En Förändring och jag antar att jag måste vara jävligt uttråkad för jag ser alltså nästan alltid fram emot det, samtidigt som jag förstår att något fruktansvärt och skrämmande håller på att hända.

I drömmen står vi inför någon typ av apokalyps och jag vet att vi måste ge oss av — jag går av och an i lägenheten och packar mina väskor med förnödenheter, försöker tänka smart och klart. Oftast vaknar jag innan vi ens hinner bege oss ut genom dörren, och sen ligger jag länge halvvaken efteråt och funderar vidare. Som att min hjärna redan var bokad för att klura på vilka kläder och skor som är bäst lämpade för alla scenarier och väderlekar, och då spelar det ingen roll att jag inte egentligen längre drömmer. Kommer vi ha bil eller kommer vi bli tvungna att gå till fots? Ska vi ta katterna i buren eller i koppel? För jag kommer inte kunna lämna dem. (DET är för mardrömmigt för att föreställa sig.) Är det smart eller dumt att ta en vagn åt Blenda? Borde vi ha sovsäck? Bäst skulle det vara med två, tre stycken som man kan slå ihop till en. Kommer det finnas några kvar i butikerna? Har hyllorna plundrats? Fungerar bankerna fortfarande? Har pengar något värde längre? Existerar civilisationen??

Ja, det vet jag aldrig, för jag vet aldrig vilken typ av apokalyps det är!!

Oavsett, nu har jag i alla fall ännu en väska till min tjänst utifall att detta luddiga scenario skulle råka att förverkligas. Skönt att vara förberedd!

Cool story brö

Dagistanterna har berättat att ibland hämtar Blenda en bok och sätter sig i ett hörn och läser den för sig själv, typ när hon vill ha lite egentid mitt i allt dagisstoj. Med tanke på hur sällan jag kommer mig för att läsa fysiska böcker här hemma (förutom åt henne då — jag har precis läst Sagan om den lilla farbrorn) så är det knappast mig hon efterliknar, men likväl känner jag mig stolt. Det är betryggande också, att veta att hon redan har böckerna. Hur stor hennes värld är. (Och hon känner igen några bokstäver nu! Främst M och O. För så skrivs hennes (mellan)namn.)

20200105_bok

I helgen sorterade jag om i vardagsrumshyllan. Sist vi flyttade gjorde vi oss av med en hel del böcker och jag tänker numera på bokhyllan som en föränderlig samling snarare än en växande. Det är väl tidstypiskt att vilja kuratera, antar jag. Marie Kondo säger sig äga trettio böcker. Jag har egentligen inte problem med varken antalet 30 eller 300 (fast 3000 skulle definitivt stressa mig) men jag vill att varje en av de böcker jag äger ska betyda något för mig. Jag vill behålla mina favoriter, fast ärligt talat är ganska många av de jag har sådana jag inte ännu läst men gärna vill. En del av dem ska förmodligen vandra vidare. Andra i hyllan är omtyckta gåvor och det gör mig också glad att så många bokryggar pryds av vänners och bekantas (plus förstås sambos) namn.

Det här är säkert också väldigt tidstypiskt och antagligen narcissistiskt, men man vill ju att ens bokhylla ska vara nåt slags självporträtt eller hur? Alltså jag menar man vill ju att den ska berätta något om dem vars hem den finns i. Sannerligen en #shelfie.

Tänker också på vilka böcker jag vill att mitt barn ska växa upp med. Jag växte själv upp i ett hem med proppfulla bokhyllor — många av dem sådana böcker som jag än i dag tänker att jag ska läsa nångång. Så jag vet alltså att det tyvärr inte finns några garantier att min dotter kommer läsa särskilt många av de som finns i vår hylla… men jag vill ju att även om hon enbart klättrar upp på en pall och skummar igenom bokryggarna, så som jag själv brukade göra, så ska de bidra med något. Om än så bara att vissa namn eller titlar inte är fullkomligt obekanta för henne i framtiden. En av mina första pojkvänner (om man ens kan kalla honom det, förhållandet varade en så kort tid) visste inte vem Stephen King var. Jag tvivlade hårt på oss då. (Säger troligtvis mer om mig än om nån annan.)

Fast förstås allra helst vill jag ge så bra chans som möjligt för en givande läsupplevelse — vilken bok hon än skulle råka att välja läsa.

Men ja jag vill förstås fråga er då! Säg att er bokhylla skulle uteslutande vara fylld med viktiga böcker/författare — och ”viktig” är här en ytterst subjektiv beskrivning, förstås — vilka skulle man då finna där? Liksom top shelf? Förutom Clownen Jac då.

Skoja! Eller vad vet jag, har inte läst. Alla tycks bara ha växt upp med den i bokhyllan där hemma.

Och vänligen ge mig inte nåt trist Harry Potter-svar för JA JA alla har en speciell relation till HP och det gör det absolut ointressant och intetsägande att prata om på det planet. Så sjukt överflödigt och tråkigt när folk i bokgrupper envisas med att ”tipsa” om Harry Potter, det är som att gå in i ett bageri och bara
HEJ har ni hört om SURDEG! de e gott testa det ♥ ♥ puss

Elfte december

Öff vilken jävla dag jag har i dag. Jag väcktes på fel sida av sängen, av en katt som först krafsade på dörren när hon skulle ut och en minut senare krafsade när hon skulle in igen, och sen dess har jag bara inte lyckats skaka av mig irritationen. Allt bara STÖR och känns obekvämt och frustrerande. Som så gott som alla ljud. Fönstret som klapprar i blåsten, till exempel, fast det är stängt. Vill slå sönder det. 🙂 🙂 🙂 Jag menar det. Jag vill verkligen det. Har en riktigt hardcore-misofoni-dag. Kom ljudkänsligheten eller mitt dåliga humör först? Ja, jag vet inte. Men humöret beror också på att jag varit förkyld igen och nu känner jag att det farit till bihålorna, känns sådär äckligt tung i ansiktet eller vad man ska säga. Det är ett konstant tryck där. Eventuellt finns det också PMS med i bilden men vem fan vet, när jag blev gravid var jag mensfri i TVÅ ÅR (lyx!) och sen dess har jag mestadels noll koll. Hade liksom glömt att det fanns. Fortfarande har jag inte vant mig vid att den är tillbaka.

Så jag har tillbringat mestadels av dagen med att föra en mental lista på saker som stör mig här i hemmet. Avsaknaden av fönsterbräden, till exempel. Så nu funderar jag återigen på elementskydd i vardagsrummet. Ett långt ett som sträcker sig mellan fönstren också, så att rören där emellan också blir dolda. Med tillhörande fönsterbräde då. Och så får man samtidigt ett ställe för katterna att ligga, blomkrukor att stå, och — let’s face — oss att samla urdruckna kaffekoppar på.

20191211_bonad

Ja här skulle det allt vara med lite avlastningsyta då. Väggbonaden köpte jag igår på loppis, den kostade bara 2,50€ och det var tillräckligt förmånligt för att jag skulle ta hem den på prov. Var inte helt övertygad och är det kanske inte ännu heller men tycker ändå att den är fin! Low-key julig. Kunde kanske funka året om. Jag brukar sällan reflektera över mängden handarbete som finns på loppisar men den här gången åkte tankarna direkt till den okända personen som gjort bonaden. Att hen — nåjo, antagligen hon — suttit och jobbat på den och nu har den hamnat här på en hylla på loppis längst nere mot golvet, i en hög med andra bonader och ryor ingen längre ville ha.

Ser ni förresten guldplomben på bilden? D.v.s. den provisoriska gardinstångshållaren… som hängt med oss i några månader nu.

Vi klämmer in fler bilder från dagen då vi ändå är igång —

20191212_myra

Myra lånade Blendas säng, som hon så ofta och gärna gör, medan Blenda själv tog sin tupplur ute på balkongen. Det var för övrigt denna katt som väckte mig i morse. Hon är smart, gullig och rar, men en sån patologisk dörrkrafsare. Eller det räcker ju inte med att krafsa heller, funkar inte det så har hon andra knep hon tar till. Hon lägger sig liksom ner på rygg och sticker in klorna där hon kan och bara draaar och klöser i dörren. Den SKA upp liksom. Funkar inte det heller så BÖRJAR HON HOPPA PÅ DÖRRHANDTAGET. Suck. Förstår inte vem som uppfostrat henne.

20191212_lek.jpg

Blenda vaknade och ville ha sin säng tillbaka. Här var det en avancerad lek på gång som innehöll mycket sång och prat om vem som skulle sitta i vems famn.

20191211_selma.jpg

Och nu ligger Selma bredvid mig i Alfreds strumplåda. Vi har det jättgosigt här i lådan! *myz* SKOJA! Nu trodde ni minsann att jag låg brevid katten i strumplådan men vet ni det bara lät så! Heheh! HehEHH! Jag sitter alltså bredvid byrån, där vi ställt ett litet toalettbord med pall vi köpte på nätloppis förra veckan, och det använder jag nu som skrivbord. När Blenda flyttar in till sitt eget rum så kommer vi ju få mera utrymme här i sovrummet, och då tänkte vi att det kunde vara tjänligt med nån liten arbetsstation. Bordet ska få flytta på sig sen men det kommer redan till användning, så det verkar lovande. En kväll när jag städade ur garderoben satt Blenda här och ritade och var mycket nöjd med det. Så skönt och kul att kunna samexistera lite på det sättet med Blenda. Att båda två pyssla på med sitt men ha sällskap av varandra ändå.

Fast nu just är jag ensam hemma! Med katterna. Och jag ska försöka ta tillvara på den här tiden då jag äntligen får tänka mina tankar till slut, så jag får så lov att börja avrunda inlägget här. Har saknat bloggen under min förkylda orkeslöshet men kan trots det inte slösa aaall min egentid på den. Adjöss!

Nobody’s perfect

Det händer saker på den interiöra hemmaplanen igen efter en tämligen lång tids stiltje. Vi är såna periodare. Väggar spacklas och slipas, andra målas, draperier hängs och fler gardinslösningar testas. Men som vanligt är det mesta så på hälft att det inte är särskilt mycket att visa upp just nu. Det är inte så kul att läsa om sånt utan att se bilder så jag ska inte pladdra. Även om jag är ganska förtjust i en linneduk jag loppade och nu testhängt i köksfönstret. (A.k.a. problemområdet — bländande sol om morgnarna, ingen alls resten av dagen.)

20191003_speglar

Här syns i alla fall en del av vår nya förvaringsmöbel till hallen, en gammal byrå som vi hämtade från Petsmo och alldeles precis rymdes in i bagageutrymmet då vi flyttade fram baksätet. Puh. ÄNTLIGEN ordentligt djupa lådor att fösa ner våra mössor, vantar och halsdukar i! Precis rätt tajmat inför vintern.

Ovanpå den väntar det senaste tillskottet till spegelväggen ovanför. Mindre kistformat gravallvar och mer handmålad groda. Har länge tyckt att spegelkonstellationen sett konstig och trist ut, och funderade att en skvätt kitsch kanske kunde styra upp det på rätt kurs.

Det var förresten aldrig meningen att jag skulle bli en sån som främst fyllde min blogg med ett ytligt skyltande av konsumtionsivrande, materialismromantiserande loppisfrossa, men hej —

20191003_flawless

 

 

Höstskogen

20190922_hoestskog

I dag är det höstdagjämning och i går loppade jag höstskogen ovanför, som ska hänga i fönstret i Blendas rum. Tycker det är lämpligt, oktoberbarn som hon är. Tyvärr var gardinerna för korta, men jag ska försöka lösa det. Vill gärna att fönstret ska dekoreras med blåbär, lingon och liljekonvalj, skogsstjärnor, harsyra, ekorrbär, kantareller, flugsvampar, ormbär, och och och… så vidare.

Kan nån hjälpa mig identifiera mönstret? Är så nyfiken men mina efterforskningar har hittills varit fruktlösa. Nordiskt måste det ju vara i alla fall. Antagligen 1900-talets mitt. Kunde också vara modernare men själva textilen känns äldre än så, fast vad vet jag. Tycker mönstret ser typ Stig Lindberg/Gocken och Lisbet Jobs/Josef Frank-inspirerat ut, fast med en rejäl skopa Ikea i mixen. Visst?

Hade tänkt skriva mer men det blev så sent att jag tappade pennan och hittar den inte i mörkret och tröttman. Ja ja, får väl se det som en övning i att skriva kortare inlägg. Trots att det mest beror på total hjälplöshet, alltså, jag kan inget åt det den här gången.

Vi har börjat se på Fresh Prince of Bel-Air på Netflix och det är det som kallar nu. Ta det som ett nostalgiskt litet hösttips från mig! Om ni känner för att byta ut det höstklassiska Twin Peaks-murret till en skopa fräsig, klatschig neon nu som då. Fräscht, kanske? Ja kanske det.