Sånt jag slutat med

Bland det minst inspirerande jag vet är när bloggare skriver inlägg med avsikt att *inspirera*. Detta tröstar jag mig med, medan jag känner mig såväl oinspirerad som oinspirerande. Är helt klart mer som *expirerad* i kväll — jag tupplurade t.o.m. en kort stund, och det gör jag nästan aldrig. Slutade tupplura för många år sedan och nu sker det bara vid sällsynta tillfällen. Kan oftast inte ens! I alla fall, undantagstuppluren fick mig att tänka på andra saker jag slutat med. Anar ni en lista på kommande? Jomenvisst blir det en lista.

Sånt jag slutat med då:

  • Färga håret. Nu har jag inte ens satt så mycket som en toning i mitt hår på cirka sex år. (Latmasken hälsar: Otroligt skönt att inte behöva tänka på utväxt eller ojämn färg.) Ville då se vad exakt min naturliga hårfärg var, efter att den varit kamouflerad så länge att kamouflaget hunnit fylla myndig. Och nu då jag ser den sååå… vet jag inte? Jag var mörkblond som liten men med åren har håret mörknat. Oklart vad denna färg är. Mörkt råttfärgat kanske. 🐭
  • Högklackade skor. Så sällan värt det. De kan vara snygga men det är väldigt länge sedan ett klackat par har väckt något egentligt begär hos mig, de är lätta att sortera bort ur synfältet och minnet. Står inte längre ut med obekväma skor över huvud taget. Blir typ provocerad när jag ser vuxna människor använda skor de inte kan röra sig bekvämt i (menar naturligtvis inte högklackat överlag då). Känner typ: Men gud. Inte värt det.
  • Bygelbehåar. Sedan jag under viss tid skippade mina vanliga behåar för amningsbehåar så har jag inte kunnat återgå till byglarna. Herregud vad det är obekvämt?? TORTYR. Hur har jag någonsin stått ut? Det är inte bara byglarna i sig som gör det outhärdligt, utan kanske ännu mer att den typen av behåar har så väldigt lite stretch i sig kring bröstkorgen och då får man endera välja mellan att få 1) stöd, d.v.s. en jäkla poäng med behån över huvud taget, eller 2) luft. Kul!!
  • Plocka brynen. Kanske händer det nån gång om året att jag tar tag i pincetten och eliminerar nåt strövande strå, men i det stora hela är det onödigt. Poänglöst. De växer ändå inte ut mer. ☹️

Vad ytligt det här blev! Hade tänkt att det skulle bli bredare än så här, men inspirationen ni vet. Eller hjärnan. Svårt att komma på grejer, men har ju t.ex. också slutat röka fast jag vill fortfarande feströka ibland så. När jag var barn och tonåring bet jag på naglarna, ganska säker på att jag började för att jag läste i en bok att någon karaktär gjorde det och jag tyckte det lät coolt. 🙄 Sedan var det såklart skitsvårt att sluta men jag gjorde det till sist för att jag var trött på att alltid skämmas för mina fula nagelstumpar. På tal om ytligt. (Att hyn blev jäkla ful av att röka var också en bra angstdriven morot för att sluta, för den delen. För att vara ärlig.) En tid hade jag slutat äta godis och sötsaker inne i veckorna men nu har jag igen inte hållit så hårt på det. Men det gick faktiskt relativt lätt då man väl bestämt sig, åtminstone under en begränsad tidsperiod. Hehe.

Vad har ni slutat med?

två försynta undringar

scan10009

1. Skulle det vara jättekonstigt att jag klippte den här frisyren igen? (För helt seriöst har mitt hår aldrig igen sett i närheten av lika coolt ut och hur mycket jag än önskar att det vore det, så är detta inte ens en underdrift.)

2. Ska jag faktiskt nu redan vara så gammal att jag tagit till mig vanan att titta på en ~25-år-gammal bild och fundera att det var då jag peakade? (För ärligt talat känns det som att det går gaaanska till överdrift.)