Handplockade bloggar

20180609_plockat

Här kommer min lista på bloggar jag brukar hamna in på nu för tiden! (Som utlovat i fortsättning på Peppes och Mirjams bollrullning alltså!) De är MÅNGA. För det är väl roligare med en rejäl hög att plöja igenom under dessa isoleringstider? tänkte jag. Så här är sådana jag läser slaviskt, regelbundet och mer sporadiskt. Ströläser ännu fler men fick helt enkelt bara dra gränsen någonstans. Hur som helst — vi kör! I alfabetisk ordning:

  • Annas foto — precis som namnet avslöjar så är det mycket foto, och snyggt sådant. Allt känns mysigt och vänligt.
  • Blejk, fejt & fab — rebellen, karamellen, allas vår BFF-Ellen. Ett onischat, okonstlat, påhittigt och roligt tankeflöde att gladligen svepas med i och drunkna i.
  • Carola Ekman — klokt, kunnigt och kärleksfullt om föräldraskap.
  • Crfn — Caroline Ringskog Ferrada-Nolis blogg som inte uppdaterats sen första januari så kanske blir det inte mer, men det var kul så länge det varade!
  • Cecilia Blankens — försöker smittas av hennes sinne för stil.
  • Dnilva — kreativt, piggt och pyssligt signerat Anna María.
  • Elin Renck — tog bloggosfären med charmstorm för ett par år sen och vad kan jag säga? Jag blev också frälst. (Here we go go go to the temple of Elin Rencks blogg HEHE. Förlåt men bara måste få det ur systemet.)
  • Elisabeth Therese — loppis, stil och personligt. Det vilar nån slags tidlöshet över denna blogg, som att den nästan hade kunnat skrivits för hundra år sen.
  • Elsa Billgren — estetisk vintageinspiratör, proffs på långa stream-of-consciousnessinlägg som har riktig substans och närvaro, och är dessutom ett geni när det gäller trendspaningar eller att ringa in fenomen i samtiden.
  • Grön i Åbo — Julia, Svenskfinlands miljöhjälte! Snäll och tuff. Väldigt fint foto och ofta riktigt ärliga, råa texter.
  • Hanapee — ett energiknippe! Fast liksom angenäm.
  • Heidi Mari — grafiskt, stilsäkert och något hemlighetsfullt.
  • Heimani i stan — mina kompisar Karin och Niclas köpte hus, renoverade det och startade blogg. Hurra!
  • Hej Regina — det blir glatt, mjukt och gulligt när Agnes skapar.
  • Hemma i Bogdanoffs — välskriven, mysig blogg med bra humor från Eivor i Nykarleby.
  • Hit och dit och tillbaka igen — Charlotte skriver om feminism, historia, forskning, relationer och livet i ett gammalt hus.
  • Jasmin Jahja — färgsprakande och glädjespridande om livet.
  • Johanna Bradford — inredning, renovering, livsstil, och så vidare. Klassisk.
  • Julia – alltid mitt i prick — peppig och glad men ändå lite melankolisk. Fin!
  • Kaffepausen — välskriven, vettig vardagsblogg av Rolf som jobbar som lärare, har hund och ett öga för vackra vyer.
  • Karolinas Kaos — gammal hederlig, lite rockig (?!) blogg om livet.
  • Kläder & kvalitet — intressant och personligt om produktion och klädkonsumtion från Elin som driver eget designföretag.
  • Knapprandet — Emil skildrar vardagen med en sån drömmig närvaro. Är avundsjuk på hans uttryck.
  • Knivlisa — sprallig men öm mammablogg.
  • Krickelins — Kristin förmedlar inspiration, rakhet och mod, med ett blått filter över foto och inredning.
  • Lilla libertin — som en roman i korta sjok. Välskriven, vacker.
  • Livet & LA — hur ska man ens sammanfatta denna perfekta cocktail av allmänbildning, klokhet, charm och som bonus en riktigt flådig uppdateringstakt att skämma bort en ytterligare med? Jomen typ såhär då: Peppe Öhman.
  • Maggie’s Bohemian Ideals — varm själ bloggar om hållbarhet och natur.
  • Mama bites back — fylld med fina, glimmande saker från vardag och fantasi. Samt några kladdiga makaroner i hörnen, eftersom Jenna är småbarnsmamma.
  • Mama’s got the magic — käck kommunikation från Vasas Karisimporterade drottning Linn.
  • Mellanrum — vardagsbetraktelser och livsdokumentation från Nina i Umeå.
  • Miilo — driftig, pysslig festfixare (eller borde i alla fall jobba som en!) med fint, gammalt hus ute på landet.
  • Mirjam skriver — och hon skriver väl. Avslappnat, smart, fritt från klyschor. Det är verkligen så skönt språk i den här bloggen, om livet och skrivande i Nya Zeeland.
  • Nettelblad — poetiska reflektioner från Ulrika på Åland. Skicklig skribent!
  • Nio till fem — såklart läser jag Beijer. Hon levererar.
  • Nostalgifabriken — lättsam, rolig och bara så himla CHARMIG. Blir så glad av den. Innehåller dessutom mycket fint loppis och väldigt tjusiga bilder också. Skön stämning här hos Emma!
  • Nästan för lycklig — God, klok, vältalig och dessutom fyndig också, den där Amanda. Som jag för övrigt gick i högstadiet med!
  • Ponks — Lotta är ett mångsidigt geni. Unikt uttryck och underbar rytm i hennes texter. Jäkla KUL också!
  • Rastlösheten — många sammanfattningar från livet och loppisar i tydlig stil hos Clara.
  • Sebastian — mysigt och ombonat i hans hem och blogg.
  • Slurk — drinkar! På ett roligt sätt! (Syftar inte på det att de gör en full, men visst, det också.) Mixar och serverar gör Jakob.
  • Snickis — Sara skriver på ett sätt man så lätt följer med i, blir nyfiken på.
  • Soulmama Arts — Alexandra, bohemisk mångkonstnär, skildrar livet.
  • Sofia Wood — mat, inredning och mode, skildrat med värme och glädje.
  • Vardagskonst — beskrivande namn på denna fina blogg! Fastnade särskilt för Sandras sinne för dovt sprudlande färger.
  • Zuri Zuberi — min forna klasskompis Grace bloggar snyggt om färg, form och mycket textil.

Vilka andra bloggar tycker du jag borde läsa? Din egen, till exempel? GÄRNA! Väldigt fritt fram att sprida lite länkkärlek, som man sa en gång i tiden. Känner mig angstig över att jag glömmer nån men alltså jag KAN bara inte sätta mer tid på att fundera på det här nu. Puss ajöss!

Naleis nätt

naleis_003

Lustigt, eller bedrövligt, hur lite jag bloggar med tanke på hur mycket jag ändå tänker på blogg. Kanske är det corontänen som fått mig att inse att mitt lilla krypin här behövde en ordentlig renovering. Vem blir jag om jag byter bloggnamn? Det var i sådana tankar jag fastnade och de var alltför lockande. Brygd served me well men det började kännas så ingrott. Som att den hade skapats för en karaktär som krympt och blivit en allt mindre del av mig, och nu hade kläderna börjat kännas trånga. Nej, man vill ju ha något ledigt och tänjande. Naleis säger inget särskilt om mig förutom något som aldrig kommer förändras, österbottniskheten. Jag hakar inte avsiktligt på dialekttrenden, jag lovar! (Fast om nån verkligen ändå VILL klumpa mig samman med typ Klein, Blejk, fejt & fab och Vasas flora och fauna så kan jag ju inte hindra dem förstås hehe.) Till mitt försvar vill jag framföra att det är inte ens första gången jag väljer ett ord på mitt modersmål som bloggtitel. För tio år sedan hette min blogg faktiskt Mangleis. Numera nöjer jag mig med att den är Naleis.


För övrigt har jag haft ganska övertygade förhoppningar om att den här isoleringstiden skulle resultera i en bloggboom. Inte helt orimligt, va? (Och nu struntar vi i min egna slöa uppdateringstakt.) Kan inte typ alla testa på att blogga nu? UGH vad jag skulle älska det. (Följdfråga: Och är jag den enda som inte orkar med långa textinlägg på insta? Instan är fan inte den nya bloggen, jag bryr mig inte i vad ni säger.)

Såg att både Peppe och Mirjam delat sina blogglistor (♥) och detta gladde mig så, ska bums fixa till min egna. Återkommer! Spoiler: De två finns på den.

Veckomitt, helgvibb

20200225_sol

Inte för att tjata, men jag vill igen uttrycka min tacksamhet för att ni nominerade mig för den inofficiella finlandssvenska bloggtoppen. För nu då resultaten kommit in känner jag verkligen att jag ännu en gång vill tacka er. Är på riktigt riktigt förbluffad över min position på listan. Jag ville ju bara vara med över huvud taget! Är så paff över att hamna på femte plats. Fick liksom pausa teven för att ”Va??!”:a åt Alfred då jag såg det.

Samtidigt ska man förstås inte glömma att min placering, och många andras, skulle ha sett helt annorlunda ut om det varit ett mer sedvanligt tävlingsupplägg med nominering och omröstning — eller om formuläret varit öppen en längre (eller kortare!) tid, o.s.v. — men det förändrar ju ingenting för just det här resultatet och jag känner mig hedrad. Tvekade att skriva något om det här för jag vill liksom inte gloata eller på annat sätt bete mig odrägligt. Har ju helt klart varit på den andra sidan också, känt mig bortglömd, underskattad och utanför. Men att man blev överraskad och glad måste man väl ändå få säga? För det här gjorde mig jätteglad. ♥

20200225_studs

Sååå i förrgår tog jag för dagen paus från Alfreds och min sockerstrejkspakt och åt två fastlagsbullar med ett par timmars mellanrum. Jobbet bjöd på den ena, den andra plus några till plockade jag upp efter jobbet och begav mig till Alfreds mamma där de plus Blenda och kusin Elis befann sig. Bullarna var goda! Oooch sen mådde jag svindåligt hela kvällen och hade ont i magen. Började nästan känna mig febrig. Jag tänkte: Jaha, ska jag bli glutenintolerant nu? Fem år efter att det var trendigt?

20200226_ellen

Om sånt och annat pratade jag om med Ellen i går. Hon hade idéer för en app jag skulle utveckla så nu måste jag bara lära mig programmera. Är nästan uppriktigt sugen för jag tycker Ellen är en alldeles underbar person att ha vid sin sida när det gäller kreativa projekt, hon förstår typ alltid vad jag menar och vilken linje jag är på, vad jag tilltalas av och vad jag tycker att är floppigt, hon kan bygga vidare på mina idéer och ta dem i en riktning som känns alldeles självklar eller åtminstone minst lika rätt och skoj. Ofta när jag annars bollplankar kreativa projekt med folk så blir jag förr eller senare frustrerad på att de tänker FEL. Har typ aldrig hänt med Ellen? Och då har vi fasen studsat idéer och fenomen MYCKET tillsammans ändå, sen vi lärde känna varandra för runt ett decennium sedan. BARA SÅ VI HAR DET PÅ DET KLARA ELLEN!

20200226_linnea

Snattade denna bild från Ellens blogg. Har fått en epidemi (förlåt jag vet, känsligt ordval just nu) av finnar och här var jag väldans nöjd över att hon fotade mig från sidan med den MINDRE finnen på hakan.

Och nu är det torsdagseftermiddag och då är det helg för mig! Solen skiner, fåglarna kvittrar, jag är på för gott och spralligt humör för att tupplura fast jag hade tänkt det då jag sovit två-tre timmar för lite några nätter i sträck och det börjar ADD UP, Blenda och jag ska så småningom fika med Johanna (som tyvärr inte bloggar (ännu?!), annars skulle jag länka och ni skulle gilla bloggen), och jag har alltså tre dagar av ledighet framför mig — vad annat kan man riktigt önska sig en februaridag som denna? Färre finnar förstås men DET FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR LANDET ha ha. Förlåt.

Push and pull

Om man skulle ta och skärpa sig lite? Jag bara ligger i soffan och slöscrollar, det är cirka allt jag gör med min egna tid nu för tiden. Så kan vi inte ha det. Bäst att sätta sig upp och slöblogga lite också! I brist på Riktig Content. Säger jag halvironiskt, men bara halv-, för jag är förvisso inte ett fan av hur allt ska mjölkas på varje droppe content, men med det sagt är jag antagligen ändå ett MINDRE fan av exempelvis mig själv när jag INTE gör över huvud taget NÅGON content av ens NÅGOT. Fast kanske hindret är just det, ”göra content”, det perspektivet, ironiskt eller inte. Det är ju bara en dagbok, eller det var i alla fall bara en. Det vill jag hitta tillbaka till.

Jag tycker det är så svårt att fånga upp tankarna och göra något av dem. Nu sitter jag här vid köksbordet och det är sent. För sent. Jag började skriva på det här inlägget tidigare men det blev så många avbrott och varje avbrott föste mig inte bara tillbaka till ruta 1 utan långt utanför spelplanen. Jag skrev saker som jag sedan raderade för jag skrev dem när jag var frustrerad på fel sätt. För nån vecka sedan på Facebook snurrade en reklamsnutt om en kurs i kreativt skrivande ledd av Joyce Carol Oates och i den sa hon:

”Constant interruptions are the destruction of the imagination.”

Och jag kan allt för väl identifiera med den upplevelsen. Jag vet inte vad jag vill säga med det annat än att jag tyckte det var skönt att någon bekräftade ens känslor. För så har jag alltid känt. Så att jag till och med, när jag var liten och blandat ihop begreppen, protesterade med ”Du förstör mig!” när någon oanmält kom in i mitt rum. Och nu kan man kanske fråga sig, hade jag faktiskt blandat ihop begreppen? Tja, den följdfrågan får vara en tolkningsfråga.

20200119_pulka

Avslutningsvis en bild från några dagar sedan, som jag sätter in i brist på annat. (Tycks icke komma inte ifrån den dogmen som kanske inte egentligen ens är en dogm, att varje inlägg ska innehålla en bild.) Den får illustrera att jag drar vidare! Nya tag en ny dag.

Hälsningar från framtiden

20191231_stol

Nyårsafton var fine and dandy tills att värdinnan på soarén kastade en stol i huvet på mig. Ja ja ändå kul på festen så länge det roliga varade! Vi ska inte vara långsinta här nu, det där var ju trots allt i fjol.

Vi åkte till Jeppis där vi firade med några vänner plus barn. Det var långt ifrån första gången vi kompisar firade nyåret tillsammans men detta var kanske den vildaste, trots att vi druckit ganska mycket i det förflutna men nu knappt något alls. Så kan det gå när alla ynglar av sig ungefär samtidigt och plötsligt är man på fest med sex barn i åldrarna noll till fem år.

20191231_bil

Här gjorde sig fyra av dem redo att köra in i framtiden, kvällen till ära. Blenda och Axel har förväntansfullt bänkat sig i baksätet, som kvartettens minstingar bör.

20191231_maxaxelblenda

Mys.

Sent på kvällen packade vi in oss i bilen igen och körde tillbaka till Vasa och hem till katterna. Ungefär halv tolv hade vi äntligen lyckats söva barnet igen (som somnat i bilen och tyckt att det räckt som sömn) och då återstod det bara att äta ett par rostade bröd med rökt ost, korka flaskan med rosa lemonad, skåla och vänta in stadens fyrverkerier som vi kunde spana in genom vardagsrumsfönstret. En lugn avslutning på en vild kväll. Riktigt riktigt nöjd med bägge delar.

Så tjugotalet hörni. Jag funderade varför det blivit en sådan stor grej av detta nyår för inte kan jag minnas att någon blev lika till sig över decenniebytet när det blev 2010-tal, och jag funderade så här: Är det för att folk har en mer nostalgisk koppling till 1920-talet, för att det anses romantiskt och dekadent och har en tydlig stil som man sett på film och så vidare? Eller är det för att när det blev 10-tal hade millennieskiftet varit för nyligen och då bleknade ett futtigt litet decennium i jämförelse? Eller är det för att nu finns Instagram?! Jag gissar på lite av allt men mest det sistnämnda ändå. Sociala medier fanns förstås innan men inte på samma sätt. Hur många hade ens smartphones 2009? Nu är man så ivrig att göra content av nåt när man har chansen. (Själv tyckte jag att jag bidrog med mitt roligaste 20-talsinnehåll när vi sorglöst skålade med ett glas cava på festen och jag sa ”Och börsen kommer aldrig krasha hahaha”.) Inget ont om att ta vara på tillfället (eller som vi sa på tiotalet: carpa diemet) men LITE trött blev man väl ändå på alla julinlägg i bloggosfären i december?

Angående bloggosfären och tjugotalsspaningar så hoppas och tror jag att den kommer gå in i en mer kreativ epok. Folk kommer inspireras av det nittonhundratjugotaligt fria och rebelliska, och nu när bloggar/inlägg en lång tid följt samma mönster så kommer detta att kännas överstrukturerat, opersonligt och därmed passé. Spontanitet kommer få högre status. Allt kommer kanske inte behöva förklaras så ingående? ELLER?! Vad tror ni? För jag tror ju att folk kommer att verkligen vilja ha förändring nu när vi hajpat det så mycket den senaste tiden och då är det bara naturligt att vi tidigt ser det i ett forum som är väldigt enkelt att manipulera. Fast nu kanske jag bara dansar efter min egen självuppfyllande profetia-pipa för det här har jag inte alls tänkt igenom.

Däremot har jag tänkt på att om det är något som kännetecknat tiotalet i bloggosfären så måste det (förutom feminism) vara pratet KRING det vi gör och ska göra. Det är mycket jobb, kommande spännande samarbeten, roliga förfrågningar, planer som bearbetas, inspirerande möten, hemliga projekt, idéer som man inte kan berätta om just nu men lovar göra snart. Jag vet bara inte hur mycket längre jag vill läsa om sånt? Alltså jag förstår tjusningen, sannerligen gör jag det, men jag tycker inte ens att det är kul att se sådant i min egen blogg då jag bläddrar bakåt. Tänker därför att det var en trend och inte en tidlös tjusning? Själv ska jag i alla fall överlag försöka genomföra projekt mindre snack, större verkstad. KUNDE utveckla om detta men då skulle jag väl helt gå emot vad jag just sa, såatt…

Skål för det då!