Sig själv kan man inte komma ifrån. Man bär med sig den man varit och den man varit har blivit den man är, men när man läser om att förnya sig så brukar tipsen börja med att göra sig av med gammalt. Tömma för att se vad man saknar, ta tillbaka det man vill ha kvar, sedan. Så jag tömde bloggen på nästan allt — testar det en stund, eftersom jag blivit alldeles för trött på mig själv och mina spår. Att inte alltid lyckas gilla sig själv är en sak, men sin blogg ska man! Så säger vi helt enkelt nu bara och då får det va så.
Alltså, det är inte som att aktivt ogilla mig själv är min nya hobby, men jag är, som människor brukar vara, bara så tröttsam emellanåt. Men struntsamma, detta inlägg kommer vara 100 % irrelevant om ca 0,5 ögonblick ändå. Och här är det i alla fall, live a little va.
Jag skulle vilja återgå mer till detta sentiment.
Det som man kunde finna i min dagbok år 1994.
Nog vore det himla trevligt.
Manifestering ska visst va en grej har jag hört —
Värt ett försök.
naleis nätt 