Mina vänner-listan

Det är ruggigt, (eller det var det när jag började på det här inlägget i morse men det gick ju som det gick,) det är måndag, det är höst. Det är perfekt läge för en klassisk blogglista med stark mina vänner-bok-inspiration, eller hur? Stanna inne på rasten och skicka runt dem? Joo! Alla måste fylla i! Det är kompislag.

  • Mitt namn och smeknamn:
    Linnea. Kallas ibland Limpan/Limppo men det är mer nåt som folk säger på skoj, inget som jag ”heter” eller vad man ska säga. Är smeknamnslös. Har aldrig ens kallats Nea som jag tror de flesta Linneor brukar. (Känner mig för övrigt inte alls som en, men Lea kunde funka.)
  • Till min familj hör:
    Min sambo Alfred, våra barn Blenda (4 år om ett par månader) och Dag (3 månader om ett par veckor), och katterna Selma och Myra. Har också två föräldrar och två systrar. Jag är äldst i den ena familjekonstellationen och yngst i den andra.
  • Jag bor i:
    Vasa, Finland.
  • Min favoritfärg är:
    Svart och dova nyanser av blått och rosa. Gillar även brunt och beiget.
  • I min godispåse finns:
    Naturlösgodis. Är särskilt svag för kombinationen choklad plus salmiak/lakrits. Bärigt, syrligt eller salt i möte med choklad, vit eller brun, är vad som gäller. Skulle kunna föräta mig på torkad mango, också. Är inte så knäpp att jag tycker frukt räknas som godis, men den förtjänar att nämnas bara.
  • Jag lyssnar helst på:
    På sistone har det varit mest soul, motown och soft rock skulle jag säga. På Spotify har jag en del låtlistor, men det är länge sedan jag gjort någon ny. De jag lyssnat på mest i år är troligtvis sjappigt & sjuttotaligt och hjärtslag & vårpirr.
  • Om jag var ett djur så skulle jag vara en/ett:
    Nämen trist svar kanske men vill ju gärna säga katt. Eller igelkott? Och om inte det så antagligen nån slags förvirrad nattfjäril. BÅPP. Så låter det då jag dunsar i fönstret. Lämnar ett litet dammoln efter mig. Släck lampan please?
  • Detta tycker jag om att göra:
    Strosa på loppisar, gärna med obegränsat med tid på mig. Promenera i områden med mycket träd, typ på lummiga gator eller i skog. Dricka kaffe på café, gärna med en vän. Gå på fest eller träffa många ute på krog. (Raritet i dessa dar.) Komma *iN tHe ZoNe* när jag städar så att jag gör det riktigt jäkla grundligt och organiserar och ordnar en massa på kuppen, känns bra och duktigt. Titta på vad Blenda ritar. Säga hej åt Dag och se hur han skiner upp. Pyssla med något kreativt, hitta på projekt som jag inte så ofta färdigställer men i alla fall. Sova, men helst på morgonen hehe. (Kvällen/natten? Mjeh.) Blogga!
  • Detta stör jag mig på:
    Nej men gud, så mycket? Mest människor. Främst när de inte visar hänsyn tror jag. Typ lämnar sina hundars bajs på gatan, tar med sina väldigt snoriga barn på tillställningar, för mycket oljud i onödan. SLÅR ner sina kaffekoppar i bordet, sörplar sin soppa, brölar i grupp och sånt. Och att bli avbruten. Det tycker jag att blir så jääävla TUNGT. Men det är kanske mer än att ”störa sig” på det, tenderar alltså ta illa upp. Hur som helst så stressar det mig och det är störigt.
  • Jag är bra på:
    Att finslipa andras idéer, konsultera kreativt. Förutspå trender, t.ex. färger. Improvisera maträtter av det som finns. Loppisfynda det jag letar. 3D-tänk, typ veta hur man ska vrida en möbel för att få den genom en trång passage och sånt. Musiktrivia.
  • Jag vill lära mig:
    Ha bättre tålamod och längre stubin. Vara lite mer självsäker och känna mig som att min plats visst är sjävklar i fler sammanhang. Göra keramik, tror jag skulle trivas med det. Som att det skulle vara tillräckligt meditativt och ge tillräckligt snabbt resultat. Prata finska? Hah. Nej men det finns mycket då jag tänker efter. Kanske borde lära mig att lära mig först.
  • Detta önskar jag mig:
    En trygg framtid för mina barn (och deras barn och så vidare), d.v.s. att klimatkrisen tas på hårt jävla allvar GENAST. Att vi GÖR nåt åt den! 😫 Mindre girighet. Inga miljardärer. Större medmänsklighet. Mer respekt för kunskap, vetenskap, perspektiv, erfarenheter och personliga olikheter. Ja ja, ni fattar. En god citrusöl på det då och att alla fyller i den här listan TACK! 😌
Frågorna 
Mitt namn och smeknamn:
Till min familj hör:
Jag bor i:
Min favoritfärg är:
I min godispåse finns:
Jag lyssnar helst på:
Om jag var ett djur så skulle jag vara en/ett:
Detta tycker jag om att göra:
Detta stör jag mig på:
Jag är bra på:
Jag vill lära mig:
Detta önskar jag mig:

Låst läge

Jag har en skrivspärr, eller heter det bloggblockering, och den härstammar ifrån en obekvämlighet som hängt med mig en väldigt lång tid, en slags konflikt som jag till sist, även det för länge sedan, bara försökt att acceptera. Men. Den är ändå där. Fortfarande obekväm. Ibland mer, som nu. Så jag vill testa att sätta nåt inlägg bakom lås ibland. Sådana inlägg kommer knappast skilja sig så värst mycket från resten här, men jag vill ha lite koll på vem som läser, och hoppas att det ska göra att jag slipper den här trängda känslan jag så ofta har när jag vill/försöker/tänka på att blogga. Jag vill trivas här. Så jag måste kanske testa något annorlunda, för att förhoppningsvis bryta av det här mönstret. Det här betyder förstås att om någon vill läsa sådana inlägg så måste de be om lösenord. Fast jag vet inte ännu helt säkert att det blir av ens. Men utifall om, så… ja, nu vet ni då!

Anteckningsblock anteckningsblogg

Anteckningar trendar på Instagram. Det här är långt ifrån en ny tanke, men: Tänk om de kunde trenda i bloggen (bloggosfären) också. Förritin skrev folk dagbok på nätet, nu bloggar de. Det blir väldigt tydligt när jag klickar igenom folks inköpslistor och halvfärdiga tankar, bisatser utan huvud och meningar utan slutpunkt. Det känns lite som förr.

Jag deltar också och i min telefon hittar jag mängder av anteckningar som jag inte längre förstår vad de handlar om, syftar på. Vissa har jag skrivit med min fingertopp som en penna och min handstil är så svårläslig att inte ens jag själv kan tyda den. Men linjerna ser släta och smidiga ut tack vare att det är så programvaran översätter mina svepningar över skärmen. Det finns listor med angivna mått, bredd och djup och höjd. Men på vad? Det finns sånt Blenda sagt, en del av dem i sömnen mitt i natten. Det finns en lång, lång lista på namn som ett framtida barn kunde ha. Jag påbörjade den långt innan jag ens blev gravid.

Många av anteckningarna hamnar just där, under rubriken ”inför framtiden”. Idéer att spinna vidare på, frågor att kolla upp, planer att fullborda. Middagar att laga, filmer att se, ärenden att uträtta. Jag undrar om det skett en sådan distinktion i bloggen också — är det DET lilla som gjort all the skillnad, en förändring i tempus? Jag menar liksom grundtidsformen i bloggen, den man (jag?) automatiskt sätter sig i. Vilket tidsperspektivet är, blickar jaget framåt eller bakåt. Skrev man förr mer ofta om sådant som inte ännu var tydligt, färdigt och faktiskt? Medan man nu känner sig mer bekväm med att istället hålla sig till det som är paketerat, klappat och klart.

Och fast jag tänker på detta och tycker det ena låter lite härligare och friare så får jag likväl nu slå bort impulsen att spara detta som utkast, istället för att publicera, tills att jag vet om det jag spekulerar i faktiskt stämmer. Åh kom igen nu, Linnea, du missar din egen point. Anteckningsböcker har sällan ett facit.

Vårvintern tjohej

Hej från mig och min lilla näpna… kopp. Den köpte jag förra veckan, just inför denna tid, när jag gick på loppis efter min sista arbetsdag och tänkte att den var vad jag behövde för att fira smått varje dag en tid framöver — här hemma, med små koppar kaffe. Nu vintersemester, sedan mammaledighet! Otroligt skönt. Fast jag bara jobbat halvtid hade det blivit ganska så tungt att sitta där på kontoret. Både fysiskt och psykiskt. Vissa dagar kändes det bara extremt onaturligt att vara där, fick typ brottas mot impulsen att ställa mig upp och gå hem, där det kändes som att jag *egentligen* *skulle* vara. (Glad jag stannade dock för jag fick både chokladkaka samt stickade sockor åt mig och åt baby sista dagen. 🥲) Nåja. Nu är jag här! Hemma.

I natt har jag vaknat flera gånger, som en numera gör, men sen steg jag upp ungefär då jag i vanliga fall brukar stiga upp och hjälpte Blenda att bli redo för dagis. Alfred förde henne och jag somnade om, sov i TIMMAR till. Djupt, tror jag till och med. Vaknade halv elva, inte direkt som en tonåring men i alla fall som en betydligt yngre vuxen! Hade sen dessutom orsak att tvätta ansiktet och skugga ögonbrynen, och efter det kände jag mig rent av fräsch och snygg ända tills jag gjorde misstaget att ta bild på mig själv och jag såg ut som en hög med fårskit på samtliga bilder förutom den där mitt ansikte halvt doldes bakom koppen. Kul kul.

Men allt detta var för många, många timmar sen och nu har klockan blivit sent. Nästan imorgon. När det är imorgon på riktigt kommer en rörmokare hit, tror vi i alla fall, och ska reda upp rörhärvan i Blendas rum. En sån lättnad att någonting äntligen HÄNDER på den fronten. Det är förstås vi som har slöat och varit handlingsförlamade. Vi har ju alltid pratat om att Blenda skulle få det rummet till sitt eget, men alltså det har varit PROBLEM med det (of course, som det alltid är), och jag antar att sparken i rumpan man behövde för att ta sig förbi hindren var ett snart anländande småsyskon som B antagligen hur som helst kommer att bli tvungen att dela rummet med. 🤷‍♀️ Men hon ser åtminstone fram emot det, så det är i alla fall nåt.

På tal om småsyskonet… Jag har ju skrivit så väldigt lite om graviditeten den här gången, jämfört med förra, och jag funderar ibland om det är något jag kommer ångra sedan. Om det kommer kännas orättvist, att så mycket av min förra graviditet finns dokumenterat, även om det till störst del förvisso berodde på att jag mådde så jävla uselt… Men det blir ju ändå en obalans, menar jag. Liksom, det finns redan färre ultraljudsbilder på småsyskonet också, på grund av att hen inte ville ligga tillräckligt stilla. Ändå lite klassiskt småsyskonssyndromigt, va? Typiskt. Menar alltså det där att inte lika mycket dokumenteras av föräldrarna, som med den förstfödde. Ändå vill jag ju såklart minnas sen. Ha något att bläddra i när barnet frågar, om det gör det. Äh, antagligen gör det ju inte det. Men att veta att man kan, ändå.

Men som jag sagt så känns graviditeten mer privat den här gången, och det är inte helt frustrationsfritt. Jag vill berätta saker, men det stör mig att emellanåt kan det kännas begränsande när det snarast borde vara motsatsen, befriande. Om jag t.ex. skulle skriva att jag har haft många sammandragningar på sistone så kunde nån utav det dra slutsatser om mig och graviditeten, “hur det är”. Eller om jag skulle ventilera en dålig dag, så kunde nån förmoda att jag är deprimerad eller överlag ”har det tungt”. När jag liksom är en människa, flersidig, föränderlig och mer odefinierbar än en känsla, ett varande eller nåt blogginlägg. Det är någonstans i det området som det obekväma tar vid. Jag leker ibland med tanken på att låsa vissa inlägg bara för att ha lite koll på vem som läser dem. Tror det skulle hjälpa mig, för det är såklart ett slags kontrollbehov det handlar om. Det känns trist att hålla på så här som jag gör nu. Vilja, men vela.
Vårvintern i ett nötskal det va.

Flikar in ett litet Feedly/Bloglovin’-memo här hej

Bloglovin’ tycks fullkomligt haverera så jag har, motvilligt, försökt styra upp mitt Feedly-flöde. Märkte då att min bloggs inlägg där hämtas via mitt gamla domännamn, vilket jag kommer låta utgå i år. Så då kommer det flödet inte längre fungera. Om ni följer mig på Feedly, se till att ni skriver in urlen https://naleis.net/feed/ och följ den. (Det finns liksom två ”Naleis nätt” där.)

Denna länk funkar kanske: klick!

Det jag gillade med Bloglovin’ var att den tjänsten uppmuntrade till mingel. Kommentarsfunktionen som infördes under senare år var förvisso typ det onödigaste jag sett, likaså att man kunde blogga direkt på sajten (gud vad jag hade varit S U R om ens huvudsakliga bloggtjänst dessutom krånglade så som BL gjort de senaste tre åren eller kanske typ alltid), men jag gillar verkligen att man kunde klicka runt på andras profiler och se vilka bloggar de följer, inlägg de favoritmarkerat, eller hitta liknande bloggar till ens favoritblogg, och sånt. Har hittat väldigt mycket bra innehåll genom Bloglovin’. Har liksom haft KUL där.

Tänkte skriva RIP Bloglovin’, men försökte istället ladda om sajten. Den lever! Men hur länge? Och hur ska man post mortem (alltså BLs, inte min) hitta bra bloggstoff att läsa??