Uppåt väggarna och på tapeten

Tack och lov är det endast en vägg i Blendas rum som ska tapetseras, för fy fasen vilken kamp det blev med den. I går åkte en, ynka en, våd av den upp och jag var alldeles kaputt efter det. Det var en PÄRS. På grund av skör papperstapet från 70-talet, snett och vint hus från 20-talet, och så en extremt höggravid kvinna från 80-talet då. Det blev svettigt, eller jag blev. Tapeten gick sönder på två ställen men det får vi stå ut med. Den hänger antagligen snett, men vem fan vet vad som är rakt i detta hus ändå. Inte direkt en supermjuk start för ett par tapetseringsnybörjare.

I kväll fortsatte vi med våd nummer två, och det var vårt enda mål för dagen, haha. En ynka våd till, så länge Blenda hälsade på hos sin farmor. Innan vi började i går trodde vi väl att vi skulle ha kommit längre, men nu tar vi ett litet babysteg åt gången. Denna gång med mönsterpassning och jag bävade inför det, förberedde mig på att det till och med skulle skita sig så rejält att vi skulle få slänga hela våden. Istället fick vi den otroligt nog på plats utan att behöva kassera den, och visst i världen har man sett snyggare tapetseringar, men…

… HALLÅ den är på plats ja?! Det gick bättre än jag hade kunnat hoppas på. Absolut inte problem- eller felfritt, herregud, men mina nerver förblev liksom intakta genom alltsammans?? Tror jag knappt ens svor?! Otroligt!! I morgon fortsätter vi.

Vill inte avslöja det beräknade förlossningsdatumet men låt oss säga att jag, min (o)vana trogen, jobbar bäst (läs: mest, främst) strax mot en tajt deadline.

Väggen har ett låtsasfönster för att, ja, vem fasen vet. På andra sidan av det finns alltså inte utomhus utan badrummet. Öppnar man det syns bara baksidan av badrumsväggen, inne i badrummet är det bara en helt vanlig vägg. Vet inte vad det rummet var till för innan det blev badrum, men Blendas rum var pigrum, d.v.s. logi för tjänsteflickan. Det är ett litet rum med ett litet fönster åt nordost och jag har lekt med tanken på att sätta in belysning bakom fönstret, en ljuspanel som liknar dagsljus. Om jag hittar någon i passlig storlek. Annars kunde kanske en spegel som reflekterar ljuset som hittar in genom fönstret vara ett vettigt alternativ.

På tal om ljuskällor i barnrummet så har Blenda önskat sig en särskild sorts sänglampa. Den ska hänga på väggen och tändas och släckas genom att man drar i ett snöre. Jag har förstås redan från förr ett begränsat men likväl överflödigt urval lampfötter och vägglampor som hon kunde få välja och vraka mellan, men inga av dem med snörbrytare. Så jag säger att tyvärr har jag nog ingen sådan. ”Sen när babyn är född kan du ju gå och leta en på loppis”, föreslår hon då. Ursäkta men jackpot??

Morgonkollen i pigrummet

För första gången på väldigt länge kröp jag inte genast ner under täcket igen så fort barnet farit iväg till dagis. Känner mig överraskande pepp, måste vara fredagsfiilis. Någon annan som var pepp i morse var Blenda, som avklarade alla sina morgonmåsten i rekordfart för att sedan hinna gå in på sitt rum och pyssla.

Som ni ser är rummet långt ifrån klart, men det som lockade barnet var det skrivbord jag loppade igår, och som var litet nog att få flytta in på momangen. Med det menar jag alltså att jag bedömde att det inte kommer bli nämnvärt i vägen fast det står där under resten av fixen, trots att rummet i sig är pyttelitet. Glädjande! Tyckte barnet. (Min egna bedömning utgående ifrån glad min och iver.)

Vi har lagt nytt golv i rummet, eller alltså en person som kan lägga golv har gjort det åt oss, och efter rådgörande med en annan kunnigare person än vad vi är så landade vi på att behandla det med svagt vitpigmenterat vax som ska skydda mot uv-strålning, och alltså hindra plankorna från att gulna och mörkna sådär som furu vill göra. Sist jag skrev lutade det ju mot att såpskura men jag läste sedan på mer och det verkade, helt enkelt, för krävande. Nu kvarstår väggfix och sen är de sju kvadraterna redo att inredas!

Skrivbordet är bara 90 centimeter brett. Vi ska inte bry oss i själva placeringen (eller de fruktansvärda väggarna) på dessa bilder, men visst är det fint! Nätt och så. Fast tungt, måste vara massivt trä under den gulvita målarfärgen. Ska kanske byta ut knopparna, eller måla dem.

På tal om att måla, här är tre björnar Blenda satte till världen för nån dag sedan. Har inte sett henne måla föreställande på väldigt länge! Det är främst abstrakt konst hon sysslat med, i alla fall här hemma. Kanske var det de nya pärlemorvattenfärgerna som inspirerade henne. Eller att jag målade ett självporträtt och att hon då äntligen lät sig övertalas att också måla ett — men ångrade sig och valde alltså björnlinjen istället. Tyckte den blev fin! Munnarna alldeles lila, kanske utav blåbär? Ska hitta en lämplig ram åt den.

Okej, tack för titten Blenda! Vi ska låta dig återgå till ditt arbete.

7 kvadratmeter

När detta hus byggdes år 1923, så byggdes också en extra köksingång för varje lägenhet och i varje lägenhet ett litet rum invid köket. För hembiträdet, tjänsteflickan, pigan — vad hon än kallades. Ett pigrum. Åtminstone hette det så i bostadsannonsen. Det är bara sju kvadratmeter litet, och snart ska det bli vår egen lille piges alldeles egna! Kommer bli smuk!

Men vi har förstås stött på problem. Håhhåjaja, vad annars? Men jag orkar inte gå in på det nu så vi hoppar rakt in i fantasierna istället. Här är ett axplock bilder och ledord som inspirerar just nu —

pigrum_blommigt_mysigt

Blommigt & mysigt. Det skulle vara lätt och säkert på sitt sätt fiffigt att låta alla väggar vara vita i det lilla rummet med sitt smala fönster som vetter mot nordost, men… är det inte lite roligare att växa upp i ett rum med lite färg och lite mönster på väggarna ändå? Åtminstone på en av dem? Ja, det tror jag. Så därför lutar det starkt mot att vi ska göra nåt så väldigt tidigt 00-taligt som att satsa på fondvägg!

Blomster är det som gäller. Vacklade av och an mellan det och konfetti och snarlikt småmönstrat grafiskt, men ärligt talat, kommer vi inte se på sånt om ett par år och bara ”Jaha så ni inredde rummet under sena 10-talet då”? Blommor är ju dock eviga. Men eftersom jag tycker att småblommigt lätt blir för plottrigt blickar jag mot de stora, blaffiga, retrotapeterna…. som då igen tenderar ha en ganska tydlig årtioendestämpel de med. Så jag har siktet ställt på sådana med en mer designklassisk vibb än den bjärta omoderna biten man finner i taket på ens morföräldrars sommarstugas utedass, typ. Som Orla Kielys Rhododendron till vänster, och till höger förstås Maija Isolas Unikko för Marimekko, som båda två ändå känns rätt tidlösa enligt mig.

Jag har förresten också hittat en tapet som påminner ganska mycket om Marimekkon, fast inte lika grafisk eller *Finländskt Hushåll*-stämplig. Den föreställer också vallmo och det är ju nåt som jag tycker att skulle vara ganska passande för vår Blenda Mo… Har dock inte köpt ännu. Mest för att jag försöker nå någon slutsats angående en annan tapet jag också verkligen vill ha men inte kan bestämma var den i så fall ska vara.

Ja och så mysigt. Det ska det såklart vara. I ett sjukvadratmetersrum så finns det inte särskilt många alternativ, faktiskt! Heheh. Jag hoppas och tror att en vänlig blomsteräng på väggen ska göra det lagom ombonat. Vill ju ha det trivsamt men ändå kännas att det är rymligt. Bland det värsta jag vet är när man myser till det i soffan och virar in sig i filtar och sen ska man stiga upp och så SITTER MAN FAST och filtarna liksom hänger fast på en alldeles sträva som kardborrar och soffan blir typ kvicksand och ughähähäähähhhhghhh. Så hemskt. Och vad jag menar är att DEN känslan vill man helst undvika inredningsmässigt också. (Tur att jag förtydligar va? Ifall nu nån fått för sig det motsatta.)

pigrum_djuriskt_traeigt

Djuriskt & träigt. Så inte rätt adjektiv i bruk här men jag orkar inte klura ut hur jag skulle uttrycka det rätt så vi kör såhär nu.

Vi har sedan första början lobbat stenhårt för att Blenda ska bli en stor djurvän eftersom vi varken är sadister, psykopater, eller helt jävla dumma i huvudet, och jag är särskilt överförtjust i temat djur ur den lokala skogsbygden. Hon har en duglig samling mjukisdjur föreställande ekorrar, rävar, lodjur, björnar och sånt. (När hon pussat på lejon och pingviner har det varit lättare att ställa tillbaka dem på hyllan, hur söta de än varit. Lite knäppt men det här tanketemat har räddat mig från så många spontanköp, heh.) Och nog skulle det vara jäkla gulligt att föra in sådana djur på nåt sätt i inredningen! Men tror det blir via små detaljer snarare än tydligt tema. Tänker typ tavlor och förstås igelkotten och kaninen som hon sover med varje natt och därför alltid väntar i sängen. (Bubblare: Och genom byråknoppar — mer om detta längre fram i inlägget.)

Angående det träiga så säger jag gärna baj-baj till de allra flesta MDF-skivor och dylika ytor. Skönt att kunna möblera med gamla loppisgrejer och arvegods. Hennes säng, till exempel. Snart börjar det bli dags för Blenda att lämna spjälsängen och jag har varit inriktad på en ordentlig träsäng med rejäla gavlar. Tidigare i veckan skickade mamma bild på hennes farmors och farfars gamla säng som stått ute i Gamla Ladan (den har alltid hetat så hos oss, ladan en bit bakom huset) vem vet hur länge och som eventuellt kunde vara bra som barnsäng. Nu tänker ni kanske, vaddå, dubbelsäng åt en ettåring, det var väl ändå att ta i? Det håller jag med om. Men ser ni den forna tidens äkta makar måste ha varit enastående resistenta mot sömnbrist och trötthetsgnabb för där fortsatte de krypa ner, tillsammans, varje kväll i den utdragbara sängen som rymmer en dryga 70 centimeter bred madrass! (!!) Tror den kommer bli perfekt åt Blenda, den ser precis ut som en sån som jag föreställt mig. Ni ska förstås få se sen! Och den är minst lika träig som den på bilden ovanför. Så ✔ på det!

(Blenda uttryckte förresten sin uppskattning för hyllbilden när hon tidigare i kväll kollade på min barnrum-tavla på Pinterest. Gott tecken!)

pigrum_luftigt_krispigt

Luftigt & krispigt. Jag slits väl någorlunda mellan två stilar, dels detta ljusa och spröda och så det ombonade och lite mer murriga som framträder bättre på de övriga bilderna. Egentligen är det kanske mer viktigt för mig att rummet känns lätt och öppet än att det är mysigt och mjukt. Men jag vill ju ha både och. Går det att kombinera båda två? Ja, det måste det ju gå!

Bakom örat sticker jag trevliga detaljer så som vita knoppar på en träbyrå i vacker nyans. Faktiskt har jag detta på gång — jag och Blenda surfade på knoppar tidigare ikväll och hon hittade sina favoriter, som jag tänkte inhandla och fästa på hennes byrå som är i ganska samma nyans som den på bilden. (Spoiler alert men det är porslinsknoppar i form av vita kaniner. Eller ska vi säga skogshare i vinterskrud?) Kolla hur jäkla FRÄSCHT det är med vita knoppar mot den färgen?! Sen tänker jag också att det säkert är ganska tryggt att satsa på många pigga färger med mycket vitt runtomkring. Så kan man knyta ner det till jorden igen med tillräckligt mycket brunt och trä och naturmaterial bara.

Och psst. Vill ni se mer i samma stil så kan ni alltså kolla in min Pinterest. Är oftast inte så aktiv där men i spurter så.