Snöhög, vaccindos, valbås, parkhäng och ett par accessoarer

Jag besteg en snöhög på torget i dag. Väl uppe noterade jag att scenbyggnaden på torget fungerade som en spegel, om än med viss lustiga huset-effekt — och vad gör en simpel bloggare ute i det vilda (eller tama, tbh) när hon konfronteras med en spegel? O ja. Klick-klicketi-klick-klick.

Det var förstås Blenda som lockat upp mig. Vi var hela familjen ute. Jag skulle in till stan för att ta min vaccindos nummer tre och Alfred (och barnen) följde med så att vi på samma gång kunde passa på att förhandsrösta medan vi hann och ännu var förkylningsfria och allt. Efter den här hösten och vintern vi haft är man minsann medveten om att vi *alltid* lever på lånad frisktid.

Är nöjd med att Ha Gjort Viktiga Saker i dag. Känns bra. Det är så många dagar som mest bara flyter ihop. När vi gick ut sa Blenda att hon tycker om att ha en sak att göra. Alfred sken upp för han är precis likadan. Och visst tycker jag också att det är skönt att verkligen ha den där orsaken att skärpa till sig, istället för att hasa omkring i mjölkspyade mjukiskläder och bara inte lyckas bli Till Folk. Sådär som det kan bli under lov eller tider då man annars kan stanna hemma. En sak om dagen, sa de. Låter som ett bra motto. Så nu försöker jag hitta på någon lagom lätt uppgift tills torsdagen då jag är ensam med barnen.

Inte för att det syns men jag har en ny väska, en halvmåne i mjukt läder. Vintage och andrahand, förstås eftersom jag ju nyköpsstrejkar, köpte den på Vähän Käytetty häromveckan. Låt det vara dagens tips för jag lär inte ha annat att komma med — och det är verkligen ett bra ett. Ibland när jag har riktigt loppisabstinens surfar jag omkring där. LÄNGE. :))) Det finns så mycket grejer att plöja igenom att det känns lite likadant, som att faktiskt gå på ett fysiskt loppis. Sen är det dessutom ett mycket bra ställe att vända sig till för att hitta typ yllehalare åt barnen och sånt.

På tal om accessoarer som ej syns: Har sytt en scrunchie i silke med förhoppningen om att den ska vara mer skonsam för håret. Har använt den konstant i kanske en vecka nu och jag måste säga att det hittills verkar lovande. Tycker inte mitt hår blir lika frizzigt i topparna när de trasslas in i den alltid återkommande knuten. Tycker också att den håller håret på plats bra, behöver sällan fixa om hårbollen uppe på huvudet. Tyvärr är scrunchien fortfarande inte en snygg armaccessoar men likväl hamnar den ständigt kring handleden för jag drivs till vansinne om jag inte alltid har en nära… till… hand. Handleds.

Här är en annan sak som hände i dag! Efter vaccinsprutan joinade jag familjen i en lekpark, och innan vi gick vidare till valbåset tyckte vi det var dags för lilla Dag att testa gunga. Jajjamen, debut var det.

Tror han var okej med det!

Rotting trendspotting

Minns en av de första loppisarna jag och mamma brukade frekventera, en halvhemlis nere i källaren i Wärtsiläs nedlagda fabrikslokaler i Jakobstad. Där doftade det avgas, damm och garage och man var tvungen att gå igenom en bit av det som eventuellt varit parkeringshus för att komma fram.

Känns som att vi alltid passerade män med typiskt fabriksutseende (skägg, arbetsbyxor, omoderna glasögon, smusiga händer, hår som vuxit sig lite för långt för deras frisyr) som hängde i något hörn och rökte. Ibland mötte vi dem då de bar på någon gammal, nött maskin som jag sällan visste vad var för.

Genom en tung metalldörr kom vi sedan in till ett härligt virrvarr från betonggolv till lågt tak. Tog i våras en gammal läderjacka i återbruk som jag mycket möjligt kan ha köpt där.

Senare kom tjugohundratalet, euron och då hade loppis som koncept blivit coolt. Sen dess är det svårare att göra bra fynd eftersom att så många andra hinner före en.

Men! Än idag kan man ha turen på sin sida ibland och hinna först! Och andra gånger kanske bara ingen annan vill ha det man själv vill ha. Det är tur det med.

Och tur tyckte jag faktiskt att jag hade tidigare i somras då jag, även då på ett av Jakobstads loppisar, hittade en somrig handväska.

20180512_rottingvaeska

Jag behövde-behövde egentligen ingen väska efter att ha hittat min perfekta, men likväl så har jag dragits till idén om något mer statement-artat. Något att slänga över axeln då man går på fest. Denna stadiga rottingväska för 4€ tyckte jag att var en närmast briljant utveckling på den tanken!

Samtidigt så betyder väl loppisarnas uppsving också att de får in mer material. Att folk donerar sina gamla prylar och paltor mer än förr, när sånt hade lite mer av en skräp-stämpel. Men det innebär också att loppisplatserna fylls med plagg och saker som tillverkades för bara ett par år sedan — det är ganska tråkigt, samt äckligt då man tänker på det konsumtionsmässigt. Och det är ju svårt att inte. Allra bäst vore det ju att alla slutade köpa de där trendprodukterna, men å andra sidan är det kanske aaaningen perspektivlöst av mig att säga så, just i samma inlägg som jag dedicerat åt en inhandlad väska i flätat naturmaterial.

Men jag ska återkomma om trender, loppis och hållbarhet tror jag. Måste bara samla tankarna först!

It’s in the bag

Jag är knappast ensam om att under s.g.s. hela mitt vuxna liv spanat efter den perfekta handväskan, amirite ladies? Kvinnors förbannelse det där. Eller ja, en av många. (Jag upprepar: amirite ladies?) De senaste åren har jag letat extra aktivt, ni minns kanske att jag skrivit om detta förr. Alltså jag förstår om ni inte minns, mycket kan sägas om väskor men det ska erkännas att mitt sökande efter one väska to rule them all kanske inte är världens mest gripande läsning. Sååå med det sagt: Håll i er nu för här kommer ännu mer!

(Klar bonus med blogg: Det är okej att totalnörda ner sig i saker som inte en själ skulle orka höra på en hålla lika långa muntliga föredrag om!)

20180224_vaska_001

Några kriterier som väskan skulle uppfylla:

  • I äkta läder. De väskor jag haft i fuskläder har inte hållit särskilt länge, och fuskläder nöts inte heller på det vackra sättet läder gör. Slitet fuskläder är ju bara trasigt.
  • Begagnad, eftersom jag inte vill köpa/äga nytillverkade produkter i djurskinn.
  • Rymlig, men inte så stor att man tappar bort saker i den och får rota runt i femton år innan man hittar sitt läppomada. Tänkte bl.a. så här: Nu är jag En Mamma och då måste jag ha plats för typ bananer och näsdukar i min väska, ahaha. #såntmammorhar
  • Med ett ordentligt brett axelband som inte sitter fast i väskan med såna där metallgrejer som tvinnar sig. Hatar sådana, gör att hela väskan känns skranglig och opålitlig.
  • Även med tillräckligt långt axelband så att man kan bära väskan tvärs över kroppen, det är ju bekvämast så.
  • I någorlunda tidlös design, den ska stilmässigt fortsätta kännas lika aktuell många, många år framöver. Åtminstone för mig själv!

20180224_vaska_000

Så som ni kanske gissat utav bilderna så är jaktsäsongen förbi! I december hittade jag äntligen väskan på Etsy och jag beslöt att den fick bli en födelsedagspresent åt mig själv. Den postades åt mig från Sheffield, England och jag betalade £46 för hela paketet och transporten, drygt femtio euro. Betydligt dyrare än de väskor jag vanligtvis köper (den innan kostade 2€ på loppis, såatt…) så jag tvekade en aning, men är så glad att jag slog till för den är hittills — och redan! — värd varje penny.

Försäljaren uppskattade att den tillverkats under sent 80-tal eller tidigt 90-tal och den verkar knappt ha blivit använd, den hade bara ett par pytterevor som knappt syns. Väntade som ett barn på julafton på den och örk så jag beundrat den och sniffat på den sedan jag fick hämta den från posten. Gillar hur ödmjukt självsäker den är i mina ögon. Ibland innan jag ska gå hemifrån så måste jag stanna upp och titta lite på den i spegeln då jag hängt den över axeln. Den är ett sån där accessoar som får mig att känna mig coolare än jag är, vet ni? Som ett par riktigt bra solglasögon eller en välbalanserad salongsberusning.

20180224_vaska_002

Den är ypperligt välanpassad i storlek och mörkbrun som kaffebönor. Tycker den känns dels storstadsjournalist och dels flickscout med en svag efterdoft av patchoulibohem. Har inget att klaga på, vilket fasen aldrig hänt förut. Är faktiskt så nöjd med den att jag kom på mig själv med att bli lite generad när jag fick en komplimang för den?? Liksom som att jag tyckte det var fånigt att jag hade beställt den ÄNDA FRÅN STORBRITANNIEN (🙄 lol) för att det avslöjade hur mycket jag tyckte om den och det var tydligen av någon orsak lite pinsamt?? Fattar inte!! Vad är det för fel på mig? Nåja, det här är alltså min väska och jo jag gillar den mycket. Uppenbarligen!

Nu blir det pizza! Kanske den perfekta? Återkommer med ett inlägg dedicerad till den sen. Skoja!

ELLER??