jag är så [adjektiv]

cirka1992_frisyrer

Minns ännu när de här bilderna togs, särskilt den i mitten, fast det gissningsvis var år 1992. Var så nöjd med min frisyr, fast den var ett fusktrick, d.v.s. ett diadem som jag föst upp ifrån nacken och som således gav mig en blygsamt tuperad look. Gigantisk förändring, tyckte jag då.

Vad jag egentligen skulle berätta är att jag låtsas vara betydligt mer harmonisk och sansad här på bloggen än vad jag egentligen är — något jag tror de flesta bloggare gör, och om de inte gör det så kommer de med hög sannolikhet känna skam och ånger för detta i ett senare skede. (Har själv lärt mig den hårda vägen.) Jag vet inte om ni känner till detta om mig, om ni främst känner mig via bloggen, men jag är en retlig person som har superlätt för att bli irriterad på vissa grejer, och då menar jag småsaker. Sådana som andra av oförklarliga skäl aldrig ens tänker på. Främst inom två områden: ljud och text.

Ljud handlar om misofoni, något som få tycks ta på allvar om de inte själva lider av det, men text handlar i stort sett bara om att jag har en pissig personlighet. Synd, men vad kan man! Således har jag exempelvis ett starkt begränsat överseende för stavfel i texter som är skrivna på en elektronisk mackapär där stavningskontroll är tillgänglig. Har ett flertal gånger sett fascinerad stavat som ”faschinerad” den senaste tiden och jag känner bara att nä-ä nu får ni väl fan ge er, jag går inte med på att INGEN av er ser det röda strecket. Annan störande återkommande bubblare: ”Endå”.

Jag förstår inte varför det stör mig. Det borde inte, men det bara gör det… ENDÅ. (Ni ser, genom att skriva så straffar jag mig själv en aning — något som är helt rätt åt mig då jag sitter här och är så osympatisk just nu.)

En annan sak jag hakat upp mig på är när folk beskriver sig själva med ett personlighetsadjektiv, men utan att bevisa att det stämmer. Att personen faktiskt är rolig, konstig, flummig, ärlig, eller vad hen än påstått. Gjorde exakt detta som tonåring när jag beskrev mig som ”sarkastisk” på min hemsida men så gott som aldrig, aldrig, ALDRIG skrev någonting sarkastiskt. Definitivt inte utan att följa upp med ”hehe nä, skojar bara”. Wow,  sarkastiskt av mig. (HEHE NÄ, SKOJAR BARA.)

Sloppy writing, vill jag hojta då. Vi får förstås ta bloggosfären som exempelbas här och det är kanske en aning långsökt parallell att dra från manusförfattande till bloggande, men vi låtsas att den håller. Tänker på författare och hur en god och fiffig sådan inte berättar hur karaktärernas personligheter är, men visar. (Show us, don’t tell us!) Varje gång jag läser att en bloggare anser sig vara konstig, men inte illustrerar det genom att faktiskt visa oss någonting konstigt utan istället verkar helt jävla vanlig och normal, så känner jag att mitt tillit till den personen krymper. Det skapar en spricka mellan mig som läsare/åskådare och bloggaren/karaktären eftersom att den senare inte känns hållbar, liksom, inte övertygande. Vet ni vad jag menar?

Jobbigt att inse att efter jag skrivit detta kommer jag aldrig igen kunna beskriva mig själv med ett adjektiv. Inte utan nervositet och med gott samvete i alla fall. Ja ja.

För övrigt har jag skrivit en krönika efter en lång paus — Vad skulle en gubbe göra? Inte ett nytt ämne alls, men men (män?). Kan berätta att så gott som varje gång jag har läst igenom en publicerad krönika så har jag hittat åtminstone ett slarvfel eller något annat störigt som jag tämligen upprört velat korrigera. Men kan alltså inte, har inte tillgång till det. (Det här bär en viss smak av ödets ironi, va?) Avskyr innerligt att hitta sådant i efterhand. Kan rapportera att jag blir betydligt mer störd på mig själv än jag blir på någon annan, hur många gånger någon annan än envisas med att stava mejl ”mail” eller använda uttjatade rubrikformat som ”Vi måste prata om [nånting]”. Så det är ju alltid nåt. Poetisk rättvisa, kanske.

Okej, er tur. Vad stör ni er på? Blogginlägg författade uppifrån en hög häst kanske?

flash fujica, 1976

20170102_flashfujica_001

Under julhelgen hann vi besöka ett par loppmarknader i Jakobstad och jag vet inte vad det är med Jeppisloppisar, men de lämnar en sällan besvikna eller tomhänta. Jag fyndade bl.a. denna kamera, och det vore en överdrift att påstå att jag var i behov av ännu en analog kamera, men när det börjat bli dags att pensionera min tidigare trotjänare Minolta Hi-Matic F från 1972 och jag hittar en Flash Fujica från några år senare som dessutom har 1) inbyggd blixt och 2) självutlösare och 3) går på vanliga AA-batterier (till skillnad från Minoltans knappbatterier), så tycker jag det är ett rimligt köp i alla fall. Att den dessutom är så fin skadar ju inte heller, är så hiskeligt svag för silvertoppar.

Har försökt hitta information om mackapären men det mesta jag finner är på japanska, och jag vet inte hur väl jag ska lita på Google Translates insatser. Det har jag i alla fall luskat ut att den lanserades i november 1976 och kan vara svår att få tag på även i ursprungslandet Japan, vilket i så fall också skulle förklara varför uppgifter på andra språk var så svåra att finna för mig. Den är ju en kompaktkamera så ganska simpel, men ändå så pass avancerad att den har en fokuseringsfunktion som anges i meter, fot eller små symboler.

20170102_flashfujica_002

Samma piktogram syns också i sökaren och det rör sig om närporträtt på 0,9m, halvporträtt på 1,5m, helporträtt på 3m och landskapsfoton på 5m-∞, men det går också att ställa in fokuset på ett par lägen där emellan. Tycker sökarvyn är så härligt GULLIG, även då Myra inte poserar i den.

Min plan är att använda den som min vapendragare för ett bilddagboksprojekt, och främst då att ha den som en helgkamera med anledning av praktikaliteter så som mer ledig tid under ljus tid. Ska försöka minnas att varje veckoslut knäppa av åtminstone ett par bilder med den. Tänker att det viktiga är i slutändan inte att ha snygga bilder, även om det så klart skulle vara en superdupernajs bonus — utan den dokumenterande aspekten, att sedan kunna blicka tillbaka på året som gått och vad som har hänt/inte hänt en helg efter en annan. Är mycket peppad inför detta! Skulle jag inte vara så jäkla flunssig skulle jag genast gå ut och leta ett fint vinterlandskap att knäppa av en bild på, men jag mår sämre i dag än jag gjorde i går och ser dessutom ut som en skållad nakenråtta i ansiktet (p.g.a. ihållande snytande), så det skulle inte vara helt sjysst att gå ut och skrämma de goda invånarna i Vöråstan. Det kunde lätt sporra en masshysteri om att pesten har återvänt, i så fall. Men senast under veckoslutet! Då smäller (läs: klickar) det.

P.S. Har du nån gammal kompaktkamera som samlar damm på hyllan? Häng på vetja!

sveiki un ardievas riga

20150806_riga_001

Sveiki Riga! Innan denna kvicka visit i den lettiska huvudstaden hade jag besökt staden två gånger tidigare. Första gången år 2004, andra gången år 2011, och det som förvånade mig var att då jag återbesökte den den där andra gången så märkte jag att jag kunde hitta ganska bra i den. Eller, d.v.s, i gamla stan, fast den är virrig för en utomböling som mig så blir jag aldrig nervös om jag går lite vilse där, vet att jag kommer hitta rätt till sist. Jag gillar stan väldigt mycket så när Alfred och jag bokade vår Warszawaresa och såg att planet skulle mellanlanda i Riga, så beslöt vi att helt enkelt stanna där en natt och ta ett senare plan därifrån, nästa eftermiddag. Jag har pratat mycket gott om staden och Alfred var nyfiken på att se vad allt hajp handlade om.

20150806_riga_002

Det tog en stund innan vi hittade hotellet, trodde att det skulle vara längre upp på en gata än vad det sist och slutligen var så vi gick en bra bit i onödan innan vi vände om och hittade rätt skylt. När vi lämnat av bagaget och googlat fram var närmsta Čili Pica låg gick vi ut i natten igen och vädret, temperaturen, luften kändes som himmelriket. Varm natt utan gassande solsken och med mycket syre i luften. På restaurangen åt vi små pizzor som var löjligt fräscha med massor av grönt på, helt perfekt.

20150806_riga_00320150806_riga_004

Efteråt strosade vi mest omkring i gamla stan. När jag tog bilden på Alfred framför den där massiva grinden kom en kille förbi och frågade ”Are you tourists?”, och vi fnissade halvgenerat fram ett ”Yeah…”, och killen som inte stannat upp alls utan bara rusat vidare hojtade nånting i stil med ”Welcome to Riga!” över axeln. Bra reklam för stan!

20150806_riga_005

Här väntade vi på hissen i Hotel Forums. Ganska mysigt, gummigt/gubbigt hotell där vi sov gott. Helt ofattbart att tänka att det här var samma dag som den hiskeliga tunga sista dagen i Warszawa, också ofattbart att vi beslöt att inte ta en rejäl sovmorgon nästa dag fast vi kunde, men vi ville förstås få ut det mesta av Rigabesöket.

20150807_riga_001

Nästa dag inledde vi på Double Coffee mitt i gamla stan. Precis som namnet föreslår tog jag en dubbelkaffe, cappuccino och espresso. De har också bra frukost där på DC med många vegetariska alternativ, brukar själv satsa på någon variant av omelett. Vi fortsatte efteråt att strosa omkring i den gamla stadsdelen och den här gången hade vi ju också dagsljus för att underlätta sight-seeingen.

20150807_riga_003

Såg exempelvis S:t Peterskyrkan, Rīgas Svētā Pētera baznīca. Först omnämnd i skrifter år 1209 och var en katolsk kyrka ända fram tills 1523 då den blev luthersk med reformationen. Tornet har träffats av blixten sex gånger (och kollapsat två av de gångerna) och brann ner under andra världskriget. Innan andra världskriget var tornet den högsta träbyggnaden i Europa, och nu finns det en hiss i det upp till 72 meter där allmänheten kan se ut över Riga. Vi åkte inte upp i det, men jag har gjort det förr och rekommenderar det även om det är ganska dyrt. Riga gör sig fint i fågelperspektiv.

20150807_riga_002

20150807_riga_005

Såg t.ex. väldigt vita och spetsiga hus. Bilden på taken har Alfred tagit och jag tog en bild på honom strax efter att han tagit den bilden.

20150807_riga_004

I samma område gick vi förbi denna grind vars innergård jag blev så himla nyfiken på. Ser det inte tjusigt ut?

20150807_riga_006

Vi beslöt att gå till parken öster om gamla stan, Bastejkalns. Där spelade gubbar dragspel.

20150807_riga_00720150807_riga_008

Alfred är bättre på det här med hitta en pose än vad jag är.

20150807_riga_009

Och här tittar han på frihetsmonumentet, Brīvības piemineklis, i bakgrunden.

20150807_riga_01020150807_riga_011

Lutade telefonen mot en lyktstolpe och knäppte av ett par bilder i sann turistanda.

20150807_riga_012

Sa adjö till parken och rörde oss mot hotellet igen.

20150807_riga_013

Och här är vi i hotellhissen för att hämta våra grejer och så småningom sätta oss på flyget hem till Finland. Tidsstämpeln på bilden visar att klockan då var 11:26, så ganska mycket hade vi hunnit med den förmiddagen. En snabbvisit i Riga är helt klart bättre än ingen alls och nästa besök i stan blev mindre än ett år senare, redan i våras. Den fick alltså betyget väl godkänd av oss båda. Och den gången stannade vi längre.

Ardievas Riga!

warszawa, dag fem

20150806_warszawa_0120150806_warszawa_02

Vår sista dag i Warszawa började vi med att ställa allt i ordning i lägenheten, packa och städa, och när vi sedan gick ut möttes vi av en högtidlig, sjungande folkmassa som tittade på en stor skärm som placerats på torget. Med förundran gick vi igenom folkmassan och senare visar det sig att de precis den dagen fick en ny president, Andrzej Duda.

20150806_warszawa_03

Vi gick till Green Caffè Nero och delade på två pajbitar av olika sort. Om ni tycker det ser förbaskat gott ut så tycker ni helt rätt. Saknar fortfarande denna cafékedja här i landet.

Det här blev snabbt en jäkligt tung dag, temperaturen låg ett par streck över trettio och luften stod helt stilla överallt. Med trötta kroppar lastade med tunga ryggsäckar och värkande fötter så var det ingen fröjd att röra på sig. Vi hade sparat på ett besök till Centrum Nauki Kopernik, ett vetenskapscenter/museum uppkallat efter Nicolaus Copernikus, för denna dag då vi visste att vi skulle vara tvungna att gå omkring med packning. Vi tänkte att det finns ju säkert förvaringsboxar och sådant där att låsa in våra grejer i, men väl framme på centret så insåg vi att ungefär trehundra skränande barn hade erövrat det, och det var bara för mycket. Hade, såklart, huvudvärk till på köpet. Vi irrade omkring på området en stund och hittade till sist ett café där jag drack espresso och tog en huvudvärkstablett, och så köpte vi biljetter till en filmvisning i planetariumet. Där fick vi då sätta oss ner, ta på oss hörlurar och 3d-glasögon, luta oss bakåt och åka till rymden. Tror jag. Jag minns faktiskt inte riktigt vad filmen handlade om nu mera. Var mycket trött och jag var inte ensam om den saken, en gubbe bredvid mig (inte Alfred) halvsnarkade. Blev både irriterad och avundsjuk.

En kompis hade fått syn på att jag var i Polen via något Instagraminlägg och hon tipsade mig om ett chokladeri, Pijalnia Czekolady E.Wedel, och tyckte ungefär att jag ABSOLUTELY MUST GO THERE. Det visade sig finnas ett flertal sådana chokladeri i staden, men vi valde ett som låg i samma riktning som flyplatsen och tog bussen dit, in till centrum.

Utav en händelse så klev vi av bussen nästan precis utanför en vegansk restaurang, Mango Vegan, som lockade med en svalkande uteservering. Vi insåg också att vi var mycket hungriga så vi gick dit. Jag tog en pitafalafel med aubergine och granatäpple, eventuellt den godaste pitan jag någonsin ätit. Vill alltid ha granatäpplekärnor i alla mina pitas och wraps sen dess.

20150806_warszawa_04

Efter maten gick vi vidare till chokladeriet, ett tämligen fancy ställe där jag kände mig ganska malplacerad med all min slitenhet och packning. Tyckte mig också ana att åtminstone den ena servitrisen var av samma åsikt. Förslag om ni går hit: Klä upp er en aning. Gå inte heller direkt efter maten, det blir maffigt.

20150806_warszawa_05

Vi var så mätta att chokladen, hur god den än var, kändes tung att få ner. Minns inte ens vad jag beställde men jag tror att det till höger var någon slags vitchokladsgrej med inslag av någon tropisk frukt, kanske passionsfrukt. Den till vänster en mer traditionell choklad, troligtvis med en salt karamellsås och toppad med vitchoklad. Har ingen aning om vad Alfreds dryck är men utöver den tog han också någon slags grön te-smoothie som han fick senare och således inte fastnat på bild.

Allt den här dagen efter chokladeribesöket är allt tämligen otydligt. Vi gick av och an i några butiker med massor av krimskrams, rökelser och sånt och jag köpte några småsaker. Rökelser, vill jag minnas. En brosch i form av en leopard, som jag sedan aldrig använt tror jag. Vi åkte buss ut till flygplatsen och flög norrut, men inte ända hem utan först på ett snabbesök i Riga och det är egentligen först då vi landar där sent på kvällen som mitt minne återvänder. Har förstås också bilder därifrån, men detta får återigen bli ett annat inlägg.

I efterhand så önskar jag att jag hade gjort lite mer research om Warszawa innan vi åkte. En del grejer hade jag nog kollat in på förhand men jag hade sist och slutligen hållit det ganska ytligt. När jag efteråt forskat i vilka monument det är vi sett, exempelvis, så har jag stött på flera andra som jag också önskar att jag hade sett. Nåväl, kanske jag får en ny chans en vacker dag!

warszawa, dag fyra

Dobrze, vilket jag tror att borde vara ungefär okej på polska, då var sista filmrullen framkallad och skannad och därmed blev det dags att återvända till Warszawa i augusti år 2015. Tror denna resa får vara den sista min Minolta Hi-Matic F fick följa med på, den är tyvärr hemskt opålitlig och många bildrutor är totalt åt skogen. Snopet.

20150805_warszawa_01

Tror inte att jag tidigare postat någon bild ifrån lägenheten vi bodde i, men här är alltså lite av sovrummet. Gillade den där lägenheten väldigt mycket, den var rymlig och mysig, och vi kände oss snabbt som hemma i den. Den var belägen på Rynek Starego Miasta, vilket alltså är gamla stans torg, men det verkade inte vara något partyställe direkt och uteserveringarna som täckte hela torget blev sällan högljudda. Våra fönster vette inte heller åt torget utan mot en innergård på motsatt sida, och om det inte hade varit hus där mitt emot hade vi antagligen kunnat se floden Wisła.

20150805_warszawa_02

När vi stigit upp hoppade vi på bussen som tog oss till kulturpalatset. I ena fontänen där utanför badade en kråka högst upp på strålen, här flyger den precis iväg.

20150805_warszawa_03

Vi hade gått till samma ställe ett par dagar innan med förhoppningar om att åka upp i tornet, men då var det sådan lång kö in att vi vände om. Den här dagen var vi dock bestämda, vi skulle upp. Och så var kön kortare.

20150805_warszawa_04

T.ex. så här kunde utsikten se ut där uppifrån. Det rundade nere till vänster är ett köpcentrum, och det vridna till höger har jag ingen aning om vad är.

20150805_warszawa_05

Nere på jorden igen. Det var jättevarmt den här dagen, 30° och här pausade vi på en skuggad bänk utanför kulturpalatset. Jag hade också fått jättejätteont i fötterna nån dag innan och här började precis smärtan göra sig påmind på allvar.

20150805_warszawa_06

Vi gick till ett museum som vi skymtat ett par dagar tidigare, Muzeum Wojska Polskiego, d.v.s. polska armémuseet. Svårt att missa allt maskineri som trängdes på gården utanför.

20150805_warszawa_07

Jag hade tagit ganska många mobilbilder inifrån museet för att underhålla mig själv, men har insett att de var fruktansvärt tråkiga som bloggmaterial. Det var nu bilder på gamla plånböcker och sablar och fanor, men äh. Låter den här pompösa ryttaren sammanfatta museibesöket istället.

20150805_warszawa_08

Här är vi tillbaka i gamla stan och statyn av mannen med sabeln föreställer Jan Kiliński, en skomakare som deltog som överste i försvaret av Warszawa när preussarna belägrade staden år 1795. När Warszawa erövrats av ryssarna fördes han till fängelse, skrev där memoarer och vers, och när han blev fri återvände han till Warszawa och fortsatte jobba som skomakare. Detta visste vi dock inte då, hade ingen aning om vem gubben var.

20150805_warszawa_09

Här blir minnet mycket grumligt och jag är osäker på vart vi var på väg här. Det känns som att detta foto är taget ur ett bussfönster och eventuellt befinner det sig på  helt fel ställe i den kronologiska ordningen. Hur som helst, i och med att vi främst rört oss i de gamla stadsdelarna (som i och för sig är återuppbyggda sen andra världskrigets totalförstörelse av staden), så har arkitekturen varit just sådan. Men det fanns också många sådana här gråa östblocksbyggnader.

Annat den här dagen: Vi besökte Fit & Green, en vegetarisk restaurang som vi fått rabattkuponger till. Åt dumplings som var helt okej men ändå en besvikelse med tanke på hur gudomliga dumplings kan vara. Vi hittade ett loppis och gjorde varsitt fynd där, en skjorta och en blus.

20150805_warszawa_10

På kvällen gick vi på honungs- & ingefärsöl på en restaurang i gamla stan, en bit utanför de allra centralaste uteserveringarna. Den här låg lite undangömd på en gata och jag hade fått syn på den någon dag innan och tyckt att den såg mysig ut med sina stora växter. Alfred har här på sig sitt loppisfynd, en grön-och-brun-mönstrad skjorta.

20150805_warszawa_11

Och jag har på mig mitt, en silverskimrig blus i många storlekar för stor, men i.o.m. att den är så tunn och skir tycker jag den funkar finfint även som oversize-modell. Bra tips för er som gillar souvenirer men inte känner att ni har sån jättestor användning för snapsglas med länders flaggor på och sånt: Loppisplagg! Förmånligt, användbart, lätt att packa, och får er att nostalgiförtjust minnas resan varje gång ni tar på er plagget.

Där var den dagen. Nästa dag skulle vi lämna Warszawa, men det blir nästa inlägg det.