inflammatory essays, 1979-1982

Ditt & datt

Via en e-kompis bekantade jag mig med konstnären Jenny Holzer, född 1950 i Ohio, USA, och jag blev direkt fascinerad av hennes litografiserie Inflammatory Essays som visst innehåller precis det som titeln tyder på, inflammatoriska uppsatser. Hetsiga, negativa, stundom aggressiva och i regel mörka betraktelser eller berättelser som i sina kursiverade versaler känns maniska och uppviglande, de flesta tryckta på färgglada bakgrunder i sann propaganda-spridningsanda. Spännande!

Bilder från tate.org.uk.

Gillas det här kan Holzer följas på twitter.com/jennyholzer för mera nutida tankar. Hon tycks hålla sig till samma tema även där, vilket i alla fall jag uppskattar och tänker att det måste finnas massor av guldkorn där bland tweetsen. Återigen spännande!

skönt blomster vissnar snart

Ditt & datt

Kanske posta en hop med stillsamma skymningsbilder på diverse blomster för att jämna ut saker och ting här lite? Don’t mind if I do!

20130620_pion

Här har vi då en pion, paeonia, döpt efter den grekiska guden av medicin och helande, Paion. Han var lärling till Asklepios, läkekonstens gud, som blev avundsjuk på Paion och skulle väl ha livet av honom eller något annat typiskt gudigt. Zeus räddade dock Paion genom att förvandla honom till en pion. Och nu växer han i mammas rabatt, tänk!

20130620_lupin_00120130620_lupin_002

En lupin, lupinus, som faktiskt är en ärtväxt. Ni som känner till Harry Potter-karaktärerna (d.v.s. typ hela universum) är också bekant med Remus Lupin, varvulven. Är ni även bekanta med J.K. Rowlings hjärna så vet ni kanske att hon ofta väljer namn som kan anknytas till karaktärerna, och så är även fallet denna gång. Blomnamnet ”lupin” härstammar från latinska ordet lupinus som betyder ungefär ”av eller tillhörande en varg”, och gavs för att det ansågs att blomman ödelägger landet där den växer. Det latinska namnet för varg är canis lupinus, varghund. Det engelska ordet lupine betyder självklart varglik, vargartad, et.c., eller utsvulten. Om frökapslarnas ärter sas det att de var endast lämpliga att inmundigas av vargar. På tyska kallas ibland lupiner för Wolfsbohne, bokstavligen ”vargböna”.

20130620_hallon

Hallon, tillhörande släktet rubus, vilket antagligen innehåller alla bubbliga bär du kan komma på. Det här tar jag rakt från Wikipedia: ”Hallon som ett bärnamn har det vanliga suffixet -on, bildat till hall, närmast med tanke på den vid foten av en hall, häll förekommande ras­branten som en typisk växtplats för hallon.”

20130620_syren

Syren, syringa, som jag precis lärde mig att ska stavas utan accent. Om du är född mellan klockan elva och tolv på natten så har du kanske möjlighet att under samma tid på söndagar se spöken i blommande syrenbuskar. Själva namnet syringa härstammar från grekiskans syrinx som översätts till ihålig tub eller rör, vilket blommorna är i flera arter. På engelska heter blomman oftast lilac som ett direkt låneord från franskan, namnet på färgen lila. Det ordet kommer från arabiskans lilak (i sin tur från persiskans nilak), som betyder ”blåaktig”. Ännu längre bak från sanskrit, nila, vilket betyder mörkblå.

20130620_ros_00120130620_ros_00220130620_ros_00320130620_ros_004

Till sist en hel drös med rosor, släktet rosa, just denna är arten midsommarros och den blommade under precis den tiden som namnet antyder, jag tog de här bilderna (och de övriga) den 20:e juni. Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros.

Alright, naturnörderiet och triviatöntandet är nu över för denna gång.

“how nice to see you in the physical world at last”

Ditt & datt
Professor Trelawney siar framtiden och säger

Professor Trelawney siar framtiden och säger ”Wow”. Framtiden = internet, obviously.

Det är så svårt att få tag på tillräckligt med tid och ork. Den mängd av varje som jag fått ransonerad räcker knappt till seriösa tankar och framför allt inte seriösa tankar i skrift. Ibland läser jag tidningsartiklar och har väldigt många ~*feelingz*~ men det är oftast då jag är på jobbet och medan det känns ganska okej att skumläsa nån artikel nu som då och att eventuellt formulera ett tweet på max 140 tecken om ämnet, så gör förstås verkligen inte bloggande det. (Kolla, jag visar tecken på arbetsmoral. Eller kanske jag bara låtsas? Får detta mig att verka mystisk och spännande? Jag håller tummarna. Eller gör jag? Vem vet?) Jag har också tagit upp mitt Harry Potter-lyssnande igen och min klädstil har således börjat kurva iväg ännu längre mot Sybil Trelawney, vilket förklarar gifen. (…förutom att det inte gör det alls.) Andra dagar är jag mer Severus Snape — en dag inkluderade min utstyrsel t.ex. en ormbrosch och något sedvanligt långt och svart plagg som hängde kring vaderna, PLUS superfett hår som jag inte tvättat på åtminstone fem dagar, ty jag är dedicerad på det viset. Man kunde kanske kalla mig ganska severe i min dedikation. He he he heheheh eh. Det är en av mina bästa egenskaper. Näst efter mitt ordvitseri som aldrig någonsin känns krystat eller långsökt!!

Andra nyligen tagna bilder av yours truly:

20130620_00120130620_00220130620_003

Ser så förbannat hipsterig ut (Vart försvann Trelawneyvibbarna? VILKET MISSLYCKANDE BUU) att jag nästan skäms men jag gillar suddet. Suddet som Jim, stackarn, kämpade med att undvika att skulle fastna och likväl är det precis de bilderna jag, saten, fastnade för.

Morgondagen och morgondagens morgondag ser jag fram emot, önskar att helgen vore lite längre. Ska åka norrut, det är Jakobsdagar och vänner och familjemedlemmar är hem-hemma och i stan är det ett spektakel som jag ännu är oanat svag för. Alla tycks ha tröttnat på kaoset men jag har sällan något emot det. Är samtidigt också mycket stressad, det jag annars brukar få rum med under en vecka måste jag nu klämma in på tre dagar. P.g.a. detta var jag också till Jakobstad på en blixtvisit igår för att hinna träffa vänner lite mer än jag annars skulle, naturligtvis helt klart värt det, humöret är fortfarande gott, men sablar så ynkligt trött jag varit idag. Känner mig lite lurad, sov varken mer eller mindre än jag brukar men tydligen gör det också sitt vad det gäller återhämtning av kropp och psyke att ligga på soffan och titta på Arkiv X. (Så som jag annars tenderar tillbringa mina kvällar, alltså.) Ändå tänker jag att igår, och på ett sätt ännu idag, så var jag betydligt mer energisk än vad jag brukar vara och jag tänker på det jag läste en gång och som har hängt med mig sen dess, att goda vänner, alltså vänner som är bra för en, känner man igen på att man snarare får mer energi av att umgås med dem än att de tar den ifrån en. Det känns fint. Nu just är jag förvisso så trött och utmattad att min hjärna inte ens fungerar men själen har energi och det måste betyda något för det är fan inte ofta jag säger sånt. Så yay Jakobsdagar. Ha!

bläckfärgningsexperiment

Ditt & datt

blaeckfaergning_001

Nyligen bollplankade jag med Jim angående möjligheten att färga tygblommor med utspädd akrylfärg. Har tänkt det på en tid och har funderat att jag skulle ta med mig tuben med svart akrylfärg jag har där hem-hemma i Katternö, men sist jag var dit så följde den aldrig med till Vasa ändå. Har varit sur på min glömska. Men så igår på loppis hittade jag först två buketter med vita tygblommor direkt jag kom in, och till på köpet en flaska bläck några minuter efter att jag mumlat att jag hoppas att jag också skulle råka på lite färg. Ibland har man tur!

blaeckfaergning_002

Jag hällde bläcket i en plastlåda och spädde ut det med lite vatten, sen lade jag ner blommorna och lät dem ligga där och suga i sig av färgen i några timmar. Jag rörde om nu som då. Den här bilden var tagen ganska i början, de mörknade mer vartefter.

blaeckfaergning_003

Över natten har jag haft dem på tork ute på balkongen, när jag steg upp idag var de torra.

blaeckfaergning_004

De blev flammigt blågråa, och det är jag mycket nöjd med. Får återkomma när jag gjort något av dem, tillsvidare kan ni kolla in Ellens rosdiadem.

blaeckfaergning_005

När jag plockade upp de f.d. vita blommorna för att sätta dem på tork så fanns det ännu en hel del vätska kvar i lådan, så över natten passade jag på att färga en del ljusrosa blommor jag också haft här hemma, vilka nu är ute på tork. De blommor som nu ser ut som mörka blåklintar nere i vänstra hörnet följde i samma bukett som de blommor jag använde till detta diadem, nere i högra hörnet är två av gårdagens loppisblommor som jag färgade två gånger eftersom jag lät suga upp den sista vätskan som fanns i lådan i morse, och de övriga blommorna och bladen var del av en bukett några killar jag känner lagt under min bils vindrutetorkare för några år sedan. (Den bilen var händelsevis gråblå den med — känns bra, passande på något vis?) Har förstås sparat buketten under alla de här åren och nu ska den äntligen komma till användning. Vet inte exakt hur ännu men det är klart att det blir nån slags huvudaccessoar av dem.

c’est quiche, gribiche

Färd & fest

(Ful rubrik men jag kan inte motstå rimmet och fortsättningsvis inte långsökta popkulturella referenser ännu heller. Sorry.)

20130710_quiche_001

Testade göra små quicher i muffinsformar för första gången ikväll. Det brukar ofta se ut sådär när jag gör mat, det vill liksom lite rinna över för det mesta. Jag använde inte något recept för jag tycker det är roligare utan sådana, jag brukar bara googla fram på ett ungefär hur rätten ska tillredas, och så gjorde jag även nu.

Muffinsplåten har ett dussin formar och så många mini-quichar blev det också. Det lämnade över litelite fyllning (trots att jag försökte få plats med allt, som bildbeviset illustrerar), men egentligen är jag förvånad över hur jämnt ut det gick. Till själva skalen använde jag ett paket på 400 g Sunnuntai rågpotatisdeg som jag hittade i frysdisken och ville prova, tog fram det en timme på förhand så det fick tina. Delar du den i två delar, vilka båda två delas i två, vilka alla fyra i sin tur delas i tre, så har du tolv bitar som är precis lagom för att rulla ihop och platta ut i muffinsformarna.

20130710_quiche_002

Till själva fyllningen valde jag ingredienserna:

5 ägg
1 dl matlagningsgrädde
2 msk crème bonjour cuisine: schalottenlök & gräslök
230 g kikärtor (i saltlag, vilket hälls bort)
½ stor röd paprika, hackad i små bitar
150 g fryst finhackad spenat som jag lät rinna av i en sil efter upptining
örtsalt

Allt detta rördes ihop ordentligt och då skaldegarna var på plats i formarna så var det bara att hälla i fyllningssmeten. Överst strödde jag några skivor svarta oliver och ett par bitar fetaost.

20130710_quiche_003

Quicharna gräddades på 225ºC i 18 minuter, efteråt fick de stå och ”ta ihop” (likadant som pajer) i några minuter, och sen var det bara att ta loss dem från formarna vilket går lätt med en smörkniv i plast. Det hela gick väldigt lätt att göra faktiskt. Är förvånad. Slutbetyg: A+, would eat again, will make again. Eller som vi säger på svenska: Jovars! Inte illa!

ich war ein berliner, del 1

Färd & fest

För ett år sedan var jag berlinare i en vecka, eller så som det egentligen heter, turist. Har äntligen skannat sneda och mestadels underexponerade bilder från den resan, snedheten beror på min klantighet och underexponeringen misstänker jag att måste bero på att batterianslutningen glappar lite. Bör undersökas.

dag 1 / 24 juli 2012

berlinscan_01

Vi anlände fågelvägen. Nu vet jag inte exakt var det här är men vi hade tydligen börjat gå ner för landning så det är åtminstone tysk mark på bilden.

berlinscan_02berlinscan_03

Då vi landat åkte vi till Neukölln, där vi träffade Frank & Ida-Lina, som snart (om inte redan) är tillbaka i Berlin igen. De tog med oss till en lång gräsplätt invid floden Spree. Ångrar fortfarande att jag inte tog någon ordentlig bild på de massiva träden i parken vi gick genom för att ta oss dit. Jag är något av en naturnörd och gillar inte direkt organiserad sådan. Det ska helst vara vildvuxet, lummigt och gammalt. Precis så var den parken.

berlinscan_04

Senare anlände också Catariina & Smilla-Karin, och vi gick ut för att äta, hela gänget.

berlinscan_05

Och för att dricka! Kolla så glada de är! Folk brukar hävda att tyska är ett språk som låter argt men banne mig om inte glücklich och fröhlich låter som de mest tokglättiga orden någonsin. Förresten: Google Translate föreslår bl.a. bedüdelt och beschwipst då jag slår upp ”happy”. Båda två betyder ”tipsy”. Spionerar du på oss, sajt?

dag 2 / 25 juli 2012

berlinscan_06

I närheten av var vi bodde fanns en park, och där bänkade vi oss för att klura ut vart vi skulle ta vägen den dagen. Det var värmebölja där och runt 30ºC, så att kunna slå sig ner i skuggan under de stora träden var mycket uppskattat.

berlinscan_07berlinscan_08

Vi bestämde oss för Museum für Naturkunde som bl.a. stoltserade med några dinosaurieskelett. En stegosaurus, och vad jag vill minnas att var velociraptorer. Där fanns också världens högsta monterade dinosaurieskelett, en brachiosaurus på 13,27 meter. (Får verkligen lust att se Jurassic Park nu igen.)

berlinscan_09berlinscan_10

Några kompisar. Observera det undre kattdjurets sansade, psykiskt välmående ansiktsuttryck och framför allt DEN PYTTELILLA MINIATYRHJORTEN eller vad den nu än är för slags djur.

berlinscan_12berlinscan_11

Under museumsvistelsen började Jim må jätteilla och vi hittade en apotek och en hatt åt honom för att motverka huvudvärk och solsting. Senare gick vi vidare, och nånstans runt u-bahnstationen Warschauer hittade vi detta ställe, en grafittipyntad innergård som fungerade som café, bar och konstgalleri. På husväggen står det ”we grow stronger when we fly together we fly high when we dream together”.

berlinscan_13

Vi gick längs med Warschauer Straße tills vi kom till East Side Gallery. Vilade våra fötter en stund bakom muren.

Och där var de två första berlinska dagarna, resten kommer sen.

kaleidoscope eyes

Ditt & datt

(Ty ingen blogg är komplett utan popkulturella referenser i rubrikerna.)

kaleidoscopeeyes

Köpte ett kalejdoskop igår, som jag senare plockade isär. Det var mycket svårare än det låter som, eftersom kalejdoskopet verkar ha varit gjort av kevlar och diamant. Fick efter många om och men konstruerat nånting som man kan ta bilder igenom, ska bli kul att experimentera med.

Då jag var liten fanns det ett kalejdoskop i en låda hos min mormors och morfars, kunde tillbringa hur länge som helst med att kika i det, vrida på det och förundras över de vackra mönstren. Det här var alltså under sent 1800-tal, som ni hör. Jag var också som liten väldigt fascinerad av fosfener och experimenterade med att trycka olika föremål mot ögonlocken (jepp, på riktigt). Minns en gång som de var extra häpnadsväckande — möjligtvis var det första gången jag noterade dem för jag var inte gammal, gissningsvis cirka fem men kanske t.o.m. sju, och jag satt på knä i det som då var tv-rummet och där stereon stod i hörnet med lp-skivorna under den och jag hade nog tittat på dem, eller så hade jag sökt igenom hyllådorna med kassetter alldeles bredvid. Jag lutade mig framåt, lågt, lät mitt huvuds tyngd vila mot knäna så att de tryckte mot ögonlocken och de mest fantastiska mönster uppenbarade sig och jag blev fullkomligt begeistrad. Vill också associera det här minnet med manchestersammet, men jag kan inte vara säker. Det är så länge sen adertonhundratalet, vet ni.

om makten sitter i ett finger så är det nog inte lillfingret i alla fall

Tycke & tanke

Borde egentligen befinna mig i sängen och försöka sova, MEN: Jag pratade med Ellen (som händelsevis också är min nya e-granne, yay!) och plötsligt blev jag fast övertygad om att makt inte på något vis kan vara samma sak för kvinnor som det är för män. I dagens läge, ni vet vad jag menar. Har inte kunnat förklara varför jag tycker att det är total hästdynga det här folk ibland hävdar att ”kvinnor egentligen är de som besitter makten” — oftast sägs ju det här också som en ;)-ig kommentar för ha ha män tänker med snoppen såklart och hi hi vi kvinnor tycker ju om att vira våra män kring lillfingret förstås — och sånt har en del av oss då ganska svårt att svara på utan att fnysa hjärnan ut i bihålorna på kuppen. Det är väl precis det som varit mitt problem också, vissa saker känns så sabla befängda och URTÖNTIGA att det inte ens går att ta dem på allvar och avväga vad som talar för idén och vad som talar emot.

Men så nyss så blev det självklart för mig att det som jag tycker gör hela det argumentet så absurt och löjeväckande är just själva makten: Den är annorlunda. Den måste vara annorlunda. För det där att en kvinna ”anspelar på sin sexualitet” och ”utnyttjar sin sensualitet” för att få en man att göra så som hon vill, så ser inte mannens makt ut. Naturligtvis ingår underhandlingskonst även i mannens makt men jag har svårt att tro att den skulle te sig på alls samma sätt. Den har inte samma ursprungspunkt — av vad jag har kunnat observera så handlar den inte om att locka och lirka, den tycks handla om att förfråga, kräva, erbjuda, kompromissa och förhoppningsvis skaka hand på det sen. Sällan är det väl antydningar om köttsliga lustar och gentjänster som sätts på bordet i såna situationer. Får känslan av att mannens makt handlar i många fall om att ta och att göra, rätt och slätt. Väg det mot kvinnans stereotypa jämkande enligt den där ;)-klyschan, vilket känns mera fördelaktigt? Vilket ger mera respekt för individen? Att hävda att kvinnans ”virande kring lillfingret” är ett utövande av makt känns väldigt tröttsamt i jämförelse — det är en manipulation, såklart, men likväl en som genomförs ur underläget: genom att övertyga mannen om att ens önskning också är något han eftersträvar, på så vis får kvinnor nåt att hända, genom att övertyga mannen att ta makten igen. Förstår ni hur jag menar?

Och vissa kan säga att det att få sin vilja igenom är att besitta makten, men jag håller nog inte med. Jag tycker inte att det är att ”besitta makten” om en måste spela från underläget och till på köpet anspela på underläget.

Maktspelet spelas på olika plan, och skulle jag veta ett skvatt om sport och sportarenor skulle jag dra till med nån snärtig liten jämförelse här men det kan jag inte, så jag säger: Det är svårt att känna sig mäktig när killarna spelar tv-sänd fotboll i nån stor arena i kanske typ Milano eller nånting och själv sitter man hemma på bänken utanför byns lågstadieskolas sportplan på gymnastiklektionen i ett lag man blev vald sist till trots att man säkert kunde göra ganska många mål om nån bara fattade det nångång och lät en spela. Typ.

Klart att vissa tjejer är med och spelar och det är bara bra, men generellt känns ju möjligheterna ganska olika och det är väl knappast någon nyhet för nån. Redan bara att en diskussion sällan kan föras om till exempel könskvotering utan att nån lustigkurre är där och skämtar-fast-inte-egentligen-skämtar om ”människans natur” säger väl sitt (och det är ganska sexistiskt). Och visst, kul och bra för er om det funkar för er så som det är nu och ni är nöjda med det men det är onekligt inte helt rättvist att reglerna är sådana och när ni i det stora hela hävdar att ”kvinnor besitter makten p.g.a. sina vaginor” så befäster ni inte bara de reglerna som nog inte fungerar för alla, utan även idén att kvinnans hela varelse bedöms och utgår ifrån hennes sexuella tillräcklighet, plus att ni dumförklarar alla män på samma gång. Eller, ni vet, om inte nån karl har en jättesmart penis då.

I alla fall, såna här tankegångar var kanske inte speciellt nya för er och kanske har jag helt fel (?!), jag är ännu det där flummiga tankerusstadiet då det mesta är svårt att sätta ord på. Vad jag säger är i princip: Kom, bildade människor, tag min hand och vägled mig. Fast, ni vet, mindre bibliskt. Eller säg vad jag ska googla på imorgon, jag är svintrött ju och kan inte ens tänka ut det nu mera. Kommer ångra detta gravt och djupt, sömnbristmässigt, blä att det ska gå så trögt att skriva ibland. ”Ska bara göra en kvick anteckning”, jojo, visst.

P.S. Som vanligt är inte detta ett angrepp på män. Ok. Inte på kvinnor heller, för den delen.

gårdagens utstyrsel

Stil & syssla

20130628_001

Jaja, där står hon i en typisk, förutsägbar långkjol, tänker ni. Eftersom ni antagligen är ungefärligen i min ålder (beklagar) så hör ni också till dem som växte upp med den ironiska generationen på tv under 90-talet och i små, vilsna men tappra försök på att ha en Vuxen Humor slängde ni er konstant med fraser som ”Kul. …Inte”, ”Intresseklubben antecknar” och andra varianter, så kanske ni också hinner mumla ett gäspigt ”Avantgarde” i era tankar medan ni himlar med ögonen åt outfiten. Eller lyfter på ett skeptiskt, oimponerat ögonbryn, sådär som ni tränade på framför spegeln, även det på 90-talet.

Men bara en liten stund hinner ni schyfferta för sen kommer partytricket:

20130628_002

MEN GUD ändå, var det långbyxor hela tiden??? Så tänker ni storögda och begeistrade. Sen tänker ni att denna partybrud slutar inte att förvåna hon, nejdå minsann!

För övrigt ligger det då till som så att jag morphade mitt ansikte med Gollums eftersom att mitt eget ändå såg ut som honoms. Tänkte slugt att morphningen skulle kamouflera det, men tvärtom förstärks min egen gollumhet av det faktumet att på bilden SYNS INTE ETT SPÅR AV MITT EGET ANSIKTE JU. Så bra smalt de ihop. Kul!! (Inte.)

disco i mitt hjärta

Färd & fest

20130626_00120130626_002

Här ser ni Disco i mitt hjärta, ett enmannaband vars musik kunde beskrivas som både fräsch och nostalgisk på samma gång. (Och kongatrummor, ser ni också. För klart de ska va med på bild.)

20130626_00320130626_004.jpg

Det var spelning på Doo-Bop igår, en annan kille var också med på synth då. Idag har jag så gott som hela dagen nynnat på låten ”Demon”, vilken f.ö. innehåller lyrikrader som ”You know that there’s a demon inside me / listening to Bathory” och nej, den låter inte som man skulle tro att den låter utgående ifrån sån information, den låter typ helt tvärtom och det är suveränt. Jag gillade allt, alla låtar, allt var skönt och bra. /nöjd kund

Ta er en lyssning, vetja!