jeppis pride och sånt

Ditt & datt

Ganska ofta översköljs jag av narcissistångesten och får dåligt samvete för att jag inte bloggar om Seriösa Ämnen nästan alls. Inför exakt vem det är jag drabbas av denna skuldkänsla vette gudarna (old ones and new) men vetskapen att antagligen ingen fäller varken tårar eller humör över min ytliga bloggstil är likväl inget som räddar situationen, om något resulterar det snarare i att jag till på köpet känner mig pinsam-dum och inte bara ytlig-dum. Brukar ibland tänka att jag är så plågsamt självmedveten men det är en sån där sak som ingen någonsin borde beklaga sig över för det är UNIVERSUMS LAG att då är självmedvetenhet en egenskap en definitivt inte besitter, och alla himlar med sina ögon åt en för evigt. I ärlighetens namn är jag nog snarare så osäkert självfixerad så till den mån att jag sjukligt ÄLTAR mig och min egen person och där ser vi — vi är tillbaka på narcissistångesten!

Men tillbaka till bloggandet istället: Till saken hör att jag känner att allt rusar förbi så snabbt. Till sanningen, å andra sidan, hör väl att jag är häpnadsväckande långsam — andra tycks ju hänga med. Jag, å andra sidan, funderar i några dagar på att säga något om Jeppis Pride som kunde fylla ett blogginlägg och inte en tweet, sen låter det swoosh sådär som då ett jetplan flyger förbi och ens huvud vrids automatiskt åt fel håll, åt det håll där ljudet är, inte där planet är som ju välkänt vid det skedet redan är långt förbi och du, din stackars snigelhjärna, hann inte alls med. (IT WENT OVER YOUR HEAD, kan vi skoja idiomatiskt och bokstavligt i den metaforen.) Och då har de flesta övergått till att prata om t.ex. hijabuppropet. Eller Ryssland. Eller Syrien. Eller Bradley Manning. Eller vad/vem som helst annat.

Samtidigt så känns det ofta poänglöst att blogga om saker en inte har något produktivt att tillföra. Jag hamnade däremot in i en evighetslång diskussion om Jeppis Pride på FB som jag tänkte att jag kunde copy&pastea lite grejs från men hela tråden har sedermera raderats. Jag stöder förstås Jeppis Pride och hoppas på att delta och önskar att det bidrar till ett mera öppensinnat samhälle — singlar inte ut Jakobstad som motsatsen, tvärtom tror jag, fullkomligt generaliserande från min åskådarbalkong, att alla städer och orter i Finland skulle gynnas av ökad medmänsklig välvilja. Tror detta kan vara en universell regel, faktiskt.

jeppisregnbaage

Jag tweetade om detta innan och fast jag inte ännu har något produktivt att tillägga så tycker jag ändå att det tåls att upprepas (och utvecklas och genomgås gång på gång på gång på gång och att det egentligen är viktigt att det är precis det som görs också, som alltid när det handlar om att upprätthålla och/eller etablera mänskliga rättigheter), i.o.m. att en del personer har så svårt att förstå detta: Vi uppfostrar nya generationer. Andras ungar är alltid någons barn. Och att vägra acceptera harmlösa olikheter är så satans korkat. Samtidigt som det var mycket skriverier om Jeppis Pride så var det terminstart för grundskolorna i Finland och som vanligt var mobbning på tapeten. ”Vi måste motverka mobbning!” ropade många vuxna, speciellt de med barn i skolåldern, och så gott som alla övriga vuxna och många barn var även de överens om den saken. Det vore fint om mobbningen fick ett slut, såklart.

Samtidigt, i ett annat hörn av verkligheten, säger vuxna individer saker som ”Hör inte hemma i en idyll” följt av ”Förstår de inte att folk med en moralisk kompass tar illa vid sig?” (jag har ännu en dålig nyhet åt dig: din kompass är trasig), eller ”I bibeln står det tydligt man och kvinna och inte kvinna o kvinna eller man o man.. Och när den här pride kommer då ska mina barn inte vara i stan”, och ”Normala mänskor springer inte och strippar på gator och torg” (”””Normala”””), eller varför inte det utomordentligt trollstinkande (som jag dessvärre tror att likväl kan vara någon patetisk liten missnöjd amöbalorts riktiga åsikt): ”Homosexualitet borde förbjudas här i landet som i Ryssland!. Ryssland är en föredöme i vårt land om homosexualitet”. Och så vidare.

Ja, hur var det nu med den där mobbningen? Vad var det vi skulle göra med den?

Ifall nån missat kopplingen jag syftar på (förvisso inte något jag tror att nån av de som brukar läsa den här bloggen, främst de jag känner, skulle missa) så är den alltså denna: Mobbning & pridefestival tycks vara på allas läppar — men inte konstigt att mobbning förekommer bland barn då olikheter bemöts så avogt av vuxna.

Tänker att egentligen är ekvationen mycket enkel. Endera så väljer jag att vara en mobbare, eller så väljer jag att inte vara en utomordentligt avskyvärd person. Tänker också att även valet är mycket enkelt.

I övrigt så ska ju alltså Jeppis Pride diskuteras på Obs debatt ikväll, kl 19:55 finsk tid. (Min kompis Ellen som varit med och dragit igång paraden kommer dessvärre inte vara där, men jag är mycket stolt över henne och vill därför inte missa chansen att skryta med vår vänskap så det är vad jag klämmer in här, och om det nu är så att det belönar mig lite extra street creds, so be it!)

Jag hade fler tankar men de försvann. Det ska också tilläggas, angående bloggandet, att vetenskapliga undersökningar har visat att jag i princip inte kan fungera i ett rum där någon samexisterar, åtminstone inte om dessa individer på något vis uppmärksammar mig om antydningar till att mänsklig existens utöver min egen finns till i samma rum. Att koncentrera mig på att tänka när Jim sitter mitt emot mig och frenetiskt skjuter bad guys genom att klicka på ALLA KNAPPAR på både tangentbord och mus i en oändlig cykel som i genomsnitt varar 0,7 sekunder per varv, är omöjligt. Jag är oftast också överjävligt trött också, för trött för att lyckas producera en sammanhängande tanke, men idag försov jag mig en timme så YAY FÖR DIG, SNIGELHJÄRNAN! Har förresten förflyttat mig till soffan, kamouflerar Jims klickljud med kanalen Indie Classics på tvn, ska snart byta över till Yle Fem, och det tycker jag ni ska med! På Twitter är det hashtaggen #yleobs som gäller. Förstår inte ännu riktigt vad det finns att ”debatteras”, liksom, kan inte komma på ett enda sakligt, konkret motargument motståndarsidan kunde tänkas komma med, men det visar sig kanske!

mitt i naturen, tre månader innan

Färd & fest

Tittade igenom mina opublicerade bilder och hittade några som var tagna för precis tre månader sen, den adertonde maj. Så idag, den adertonde augusti, kändes förstås som ett lämpligt datum att se till att deras publikationsstatus förändras.

20130518_birdy

Ute i skogen bakom min hemgård fick vi syn på ett pyttelitet småfågelkranie, ni får en uppfattning om hur litet det var om ni jämför med granbarren på bilden. Det låg en del fjädrar i närheten också, mestadels gråa.

20130518_jim_00120130518_jim_002

Här ser vi först en tapper Jim som försöker ta sig ur skogen och sedan en segerrik Jim efter att han lyckats med utmaningen.

20130518_esmeralda_00120130518_esmeralda_002

Esmeralda tvättade sig i kvällssolen på verandan till stugan vi bodde i då.

20130518_caspian_00120130518_caspian_00220130518_caspian_003

Följande dag förföljde jag Caspian då han tog stora kliv över gräsmattan och lade sig ner för att tupplura i skuggan. Det ser så skönt ut att jag blir riktigt avundsjuk. (Är trött.)

20130518_poppel20130518_stuga

Jag förevigade små poppellöv medan Jim talade i telefon ute på stugverandan.

20130518_couscous_00120130518_couscous_00220130518_couscous_003
Couscous, i sin tur, hade vilopaus på verandan till den andra stugan.

20130518_tulpaner

Och tulpanerna blommade men höll på att sluta sig tills natten.

Bättre sent (och fåordigt) än aldrig, tänker jag.

13 years later and we still don’t know who let the dogs out

Ditt & datt

20130817_hund_00120130817_hund_00220130817_hund_003

Träffade en ytterst fin hund igår natt ute på stan, som först verkade aningen skeptisk till mig men sen fattade tycke. Strax efter att jag tagit de här bilderna kom han fram till mig och gav mig en blöt puss. Oerhört magnifikt jättetrevligt, tyckte jag, kattmänniska till trots. Uppfattade varken namn på hund eller matte men den senare av dem frågade mig om jag var van med hundar och jag sa att det är jag absolut inte, och det tyckte hon att var förvånande, eftersom hon tyckte att hennes hund verkade mer-än-vanligt förtjust i mig. YEAH! Är ännu mallig!

P.S. We’re up all night ‘til the sun
We’re up all night to pet some
We’re up all night for good fun
We’re up all night to pet puppies

migraine in the membrane (MIGRAINE IN THE BRAIN)

Ditt & datt

20130816_aj

Har tillbringat merparten av kvällen i sängen och jag är inne på andra dagen med migrän, vilket illustreras i gifen här ovanför med hjälp av de avancerade specialeffekterna i mitt uppenbarligen telepatiskt begåvade webbkameraprogram som helt automatiskt lyckades lokalisera mitt smärtområde nästan på centimetern. (Egentligen sträcker det sig längre fram också, bakom vänstra ögonbrynet och ut mot tinningen.) Idag hade migränen åtminstone den goda smaken att inte infinna sig direkt från att jag vaknade, istället valde den att ruva i närheten och ibland göra varnande små pulseringar som t.ex. då jag gick i trapporna upp till jobbet eller när asfaltslukten från takläggningen på huset bredvid sipprade in genom fönstret eller när nån i min närhet talade lite mer högljutt än med en mjuk viskning, och varje gång förvandlades jag i sinnet och i magkänslan till en orolig igelkott som ynkade nejnejnejnej. Det kan en tycka att låter mindre roligt och typ som psykologisk terror light men till historien hör också att igår var migränen med mig ända från att jag vaknade tills att jag gick och lade mig, och vet ni vad? Det var inte heller kul.

Vet förresten inte om membranet har någon koppling till migrän men likväl har den där Cypress Hill-refrängen med en liten variation på lyriken hållit sig stadigt kvar i mitt huvud hela dagen, mycket likt värken alltså. Nån som vet och kan och känner sig manad får gärna berätta var migränen fäster sig så jag vet vilka delar jag ska göra mig av med ASAP.

Återigen är jag en sån muntergök. Jag mår alltså bättre nu men lite trött har jag ju trots det hunnit bli på detta onödiga lidande som jag också upplever som jäkligt obefogat och ofta också ORÄTTVIST!! (← Samma ton som ordet skreks i gräl med familjemedlemmar under lågstadietider.) Näe, det hamnar på ute-listan det här. F- would not recommend.

dagens, nej, stryk det – årets humortopp

Ditt & datt

Ni kan aldrig gissa vad jag hittade på loppis idag. Men jag ska berätta: EN KITTEL! Fattar ni? För mina häxbrygder! HIHI! ROFLMAO et.c.

20130814_omglolkittel

Kan ni tro det?! Nej gud jag vet, helt ofattbart!! ÅH TOKLOL!!

Jaa vejtniseja så lyckat.

Seriously though, inte en chans att jag hade kunnat motstå den. Är löjligt nöjd och den gör en fin liten smyckesförvaringspryl den här gjutjärnsminiatyrkitteln.

bla bla, trött, bla bla, frusen, bla bla /jäkligt spännande person

Ditt & datt

Ständigt denna trötthet. Har inte vant mig med att jobba ännu, är bara pigg ungefär där mellan tio på förmiddagarna och tre på eftermiddagarna och före och efter det befinner jag mig i ett sömnigt vakuum. Trots att jag för det mesta sover tillräckligt känner jag mig ändå utmattad tills helgerna och då sover jag lite mer, men inte på något vis för mycket, vilket ändå bara resulterar i att jag är huvudvärkig och dåsig och trött. Och missnöjd. Framför allt missnöjd. Det här är inte ett klagomål på jobbet, förresten, utan på hur illa min kropp hanterar situationen. Tror jag lider av järnbrist, insåg jag nyss, och känner mig dum för att jag inte fattat det tidigare. Jag bär de karaktäristiskt fysiska symptomen, blek och hålögd, men det avslöjar ytterst lite i.o.m. att så kunde jag i princip alltid beskrivas. (En gubbe på fest för ett par månader sen sa ”Jag har sett dig [under kvällens lopp] och funderat att hur kan man vara så mörk under ögonen?”, blev väldans irriterad på det här att kommentera någons utseende över huvud taget och på att jag reagerade som en typisk ”ung flicka” (alltså ”lilla gumman”-ish) så som äldre personer verkar tendera se mig, jag betedde mig så patetiskt att jag rabblade fram en ursäkt, ”Jag har bara sovit fyra timmar och varit vaken sen klockan fem i morse!”, m.a.o. typ ”Förlåt för att du måste se på mig! Jag vet att jag inte borde få synas bland folk!”, jag kände mig generad, kände mig ful, kände mig misslyckad, kände mig oändligt bortgjord, och sen var ögonblicket förbi och det tog ca tre sekunder men en evighet för länge för mig att inse hur dåligt det hela var och pafft kände jag bara MEN VA FAN?! Menmen. Sådär är det ibland.)

I alla fall, jag ska bli pigg lagom tills hösten då jag ändå inte kommer vilja göra annat än isolera mig inomhus p.g.a. rå, elak kyla som brukar härja här i Österbotten den årstiden. Kände av samma kyla igår, för övrigt, en sådan som griper tag om märgen och kyler ner den så att man känner sig som de där vattenpottarna ute på grusvägar kalla höstmorgonar, frusen på ytan, fast helt tvärtom, som att kölden kommer inifrån och att den sakta kommer sprida sig, varje natt kommer isen bli lite tjockare och sen en morgon när man ska trampa igenom isskorpan så håller den.

Så jag har börjat klä mig i tjocka yllekoftor, fluffiga angoratröjor och blivit sams med faktumet att hösten redan är på god väg, medan en stor portion av resten av stan tycks gå ut i t-shirt, men det tycker jag verkar vansinnigt. Även om också lite skönt, att inte behöva ångra det valet under huttring och tandhackning, vilket jag skulle. Fantiserar redan om att få börja använda stickade sockor.

#muntergök

Har ju varit ganska inne på 90-talsmodet en tid nu och nu har det också börjat innefatta just den här förkastliga stilen: stora, bylsiga tröjor som är alldeles för korta för att användas med leggings/treggings, men det gör jag likväl, främst p.g.a. bekvämlighet men också så har jag, ganska förvånat, noterat att jag börjat tänka att kanske det inte är så illa ändå. Funderar att kanske funkar det, kanske blir det coolt igen, kanske kommer alla den här hösten plötsligt att vilja se ut som en average soccer mom på skidsemester under tidigt 90-tal. Vem vet!

Det blir bara svårare och svårare att kategorisera dessa inlägg och svårare lär det bli för jag tänker att enda chansen jag har att upprätthålla nån form av bloggande är att röra mig längre bort ifrån bloggandet och mer mot dagboksantecknandet. I och för sig, varje gång jag skriver ner någon plan jag har angående bloggen (skittöntigt i sig) så brukar det gå helt tvärtom eller inte alls så jag borde inte men fan något måste jag ju skriva annars skulle det ju bli inget alls innan det blev inget alls. (Fast vid närmare eftertanke tänker jag att det hade varit lika bra, men YOLO!! Som ungdomarna säger.)

inflammatory essays, 1979-1982

Ditt & datt

Via en e-kompis bekantade jag mig med konstnären Jenny Holzer, född 1950 i Ohio, USA, och jag blev direkt fascinerad av hennes litografiserie Inflammatory Essays som visst innehåller precis det som titeln tyder på, inflammatoriska uppsatser. Hetsiga, negativa, stundom aggressiva och i regel mörka betraktelser eller berättelser som i sina kursiverade versaler känns maniska och uppviglande, de flesta tryckta på färgglada bakgrunder i sann propaganda-spridningsanda. Spännande!

Bilder från tate.org.uk.

Gillas det här kan Holzer följas på twitter.com/jennyholzer för mera nutida tankar. Hon tycks hålla sig till samma tema även där, vilket i alla fall jag uppskattar och tänker att det måste finnas massor av guldkorn där bland tweetsen. Återigen spännande!

skönt blomster vissnar snart

Ditt & datt

Kanske posta en hop med stillsamma skymningsbilder på diverse blomster för att jämna ut saker och ting här lite? Don’t mind if I do!

20130620_pion

Här har vi då en pion, paeonia, döpt efter den grekiska guden av medicin och helande, Paion. Han var lärling till Asklepios, läkekonstens gud, som blev avundsjuk på Paion och skulle väl ha livet av honom eller något annat typiskt gudigt. Zeus räddade dock Paion genom att förvandla honom till en pion. Och nu växer han i mammas rabatt, tänk!

20130620_lupin_00120130620_lupin_002

En lupin, lupinus, som faktiskt är en ärtväxt. Ni som känner till Harry Potter-karaktärerna (d.v.s. typ hela universum) är också bekant med Remus Lupin, varvulven. Är ni även bekanta med J.K. Rowlings hjärna så vet ni kanske att hon ofta väljer namn som kan anknytas till karaktärerna, och så är även fallet denna gång. Blomnamnet ”lupin” härstammar från latinska ordet lupinus som betyder ungefär ”av eller tillhörande en varg”, och gavs för att det ansågs att blomman ödelägger landet där den växer. Det latinska namnet för varg är canis lupinus, varghund. Det engelska ordet lupine betyder självklart varglik, vargartad, et.c., eller utsvulten. Om frökapslarnas ärter sas det att de var endast lämpliga att inmundigas av vargar. På tyska kallas ibland lupiner för Wolfsbohne, bokstavligen ”vargböna”.

20130620_hallon

Hallon, tillhörande släktet rubus, vilket antagligen innehåller alla bubbliga bär du kan komma på. Det här tar jag rakt från Wikipedia: ”Hallon som ett bärnamn har det vanliga suffixet -on, bildat till hall, närmast med tanke på den vid foten av en hall, häll förekommande ras­branten som en typisk växtplats för hallon.”

20130620_syren

Syren, syringa, som jag precis lärde mig att ska stavas utan accent. Om du är född mellan klockan elva och tolv på natten så har du kanske möjlighet att under samma tid på söndagar se spöken i blommande syrenbuskar. Själva namnet syringa härstammar från grekiskans syrinx som översätts till ihålig tub eller rör, vilket blommorna är i flera arter. På engelska heter blomman oftast lilac som ett direkt låneord från franskan, namnet på färgen lila. Det ordet kommer från arabiskans lilak (i sin tur från persiskans nilak), som betyder ”blåaktig”. Ännu längre bak från sanskrit, nila, vilket betyder mörkblå.

20130620_ros_00120130620_ros_00220130620_ros_00320130620_ros_004

Till sist en hel drös med rosor, släktet rosa, just denna är arten midsommarros och den blommade under precis den tiden som namnet antyder, jag tog de här bilderna (och de övriga) den 20:e juni. Midsommarrosen kallas också Finlands vita ros.

Alright, naturnörderiet och triviatöntandet är nu över för denna gång.

“how nice to see you in the physical world at last”

Ditt & datt
Professor Trelawney siar framtiden och säger

Professor Trelawney siar framtiden och säger ”Wow”. Framtiden = internet, obviously.

Det är så svårt att få tag på tillräckligt med tid och ork. Den mängd av varje som jag fått ransonerad räcker knappt till seriösa tankar och framför allt inte seriösa tankar i skrift. Ibland läser jag tidningsartiklar och har väldigt många ~*feelingz*~ men det är oftast då jag är på jobbet och medan det känns ganska okej att skumläsa nån artikel nu som då och att eventuellt formulera ett tweet på max 140 tecken om ämnet, så gör förstås verkligen inte bloggande det. (Kolla, jag visar tecken på arbetsmoral. Eller kanske jag bara låtsas? Får detta mig att verka mystisk och spännande? Jag håller tummarna. Eller gör jag? Vem vet?) Jag har också tagit upp mitt Harry Potter-lyssnande igen och min klädstil har således börjat kurva iväg ännu längre mot Sybil Trelawney, vilket förklarar gifen. (…förutom att det inte gör det alls.) Andra dagar är jag mer Severus Snape — en dag inkluderade min utstyrsel t.ex. en ormbrosch och något sedvanligt långt och svart plagg som hängde kring vaderna, PLUS superfett hår som jag inte tvättat på åtminstone fem dagar, ty jag är dedicerad på det viset. Man kunde kanske kalla mig ganska severe i min dedikation. He he he heheheh eh. Det är en av mina bästa egenskaper. Näst efter mitt ordvitseri som aldrig någonsin känns krystat eller långsökt!!

Andra nyligen tagna bilder av yours truly:

20130620_00120130620_00220130620_003

Ser så förbannat hipsterig ut (Vart försvann Trelawneyvibbarna? VILKET MISSLYCKANDE BUU) att jag nästan skäms men jag gillar suddet. Suddet som Jim, stackarn, kämpade med att undvika att skulle fastna och likväl är det precis de bilderna jag, saten, fastnade för.

Morgondagen och morgondagens morgondag ser jag fram emot, önskar att helgen vore lite längre. Ska åka norrut, det är Jakobsdagar och vänner och familjemedlemmar är hem-hemma och i stan är det ett spektakel som jag ännu är oanat svag för. Alla tycks ha tröttnat på kaoset men jag har sällan något emot det. Är samtidigt också mycket stressad, det jag annars brukar få rum med under en vecka måste jag nu klämma in på tre dagar. P.g.a. detta var jag också till Jakobstad på en blixtvisit igår för att hinna träffa vänner lite mer än jag annars skulle, naturligtvis helt klart värt det, humöret är fortfarande gott, men sablar så ynkligt trött jag varit idag. Känner mig lite lurad, sov varken mer eller mindre än jag brukar men tydligen gör det också sitt vad det gäller återhämtning av kropp och psyke att ligga på soffan och titta på Arkiv X. (Så som jag annars tenderar tillbringa mina kvällar, alltså.) Ändå tänker jag att igår, och på ett sätt ännu idag, så var jag betydligt mer energisk än vad jag brukar vara och jag tänker på det jag läste en gång och som har hängt med mig sen dess, att goda vänner, alltså vänner som är bra för en, känner man igen på att man snarare får mer energi av att umgås med dem än att de tar den ifrån en. Det känns fint. Nu just är jag förvisso så trött och utmattad att min hjärna inte ens fungerar men själen har energi och det måste betyda något för det är fan inte ofta jag säger sånt. Så yay Jakobsdagar. Ha!

bläckfärgningsexperiment

Ditt & datt

blaeckfaergning_001

Nyligen bollplankade jag med Jim angående möjligheten att färga tygblommor med utspädd akrylfärg. Har tänkt det på en tid och har funderat att jag skulle ta med mig tuben med svart akrylfärg jag har där hem-hemma i Katternö, men sist jag var dit så följde den aldrig med till Vasa ändå. Har varit sur på min glömska. Men så igår på loppis hittade jag först två buketter med vita tygblommor direkt jag kom in, och till på köpet en flaska bläck några minuter efter att jag mumlat att jag hoppas att jag också skulle råka på lite färg. Ibland har man tur!

blaeckfaergning_002

Jag hällde bläcket i en plastlåda och spädde ut det med lite vatten, sen lade jag ner blommorna och lät dem ligga där och suga i sig av färgen i några timmar. Jag rörde om nu som då. Den här bilden var tagen ganska i början, de mörknade mer vartefter.

blaeckfaergning_003

Över natten har jag haft dem på tork ute på balkongen, när jag steg upp idag var de torra.

blaeckfaergning_004

De blev flammigt blågråa, och det är jag mycket nöjd med. Får återkomma när jag gjort något av dem, tillsvidare kan ni kolla in Ellens rosdiadem.

blaeckfaergning_005

När jag plockade upp de f.d. vita blommorna för att sätta dem på tork så fanns det ännu en hel del vätska kvar i lådan, så över natten passade jag på att färga en del ljusrosa blommor jag också haft här hemma, vilka nu är ute på tork. De blommor som nu ser ut som mörka blåklintar nere i vänstra hörnet följde i samma bukett som de blommor jag använde till detta diadem, nere i högra hörnet är två av gårdagens loppisblommor som jag färgade två gånger eftersom jag lät suga upp den sista vätskan som fanns i lådan i morse, och de övriga blommorna och bladen var del av en bukett några killar jag känner lagt under min bils vindrutetorkare för några år sedan. (Den bilen var händelsevis gråblå den med — känns bra, passande på något vis?) Har förstås sparat buketten under alla de här åren och nu ska den äntligen komma till användning. Vet inte exakt hur ännu men det är klart att det blir nån slags huvudaccessoar av dem.