Första snön, november 2022

Tidigare i veckan föll den första snön. Den stannade inte lÀnge, nÄn timme. Sedan var gatorna fulla med vattenpölar. Men morgonen var kylig och jag gick upp pÄ vinden och letade varmare klÀder Ät barnen innan de skulle till dagis. Pannlampa i pannan, tjocka sockor envist inpressade i sandalerna, mÄste ha sett för frisk ut. Kölden kom sÄ överraskande, fast det ÀndÄ Àr november, inte var jag alls förberedd. Samtidigt minns jag tonÄrens Halloweenfester dÄ vi kunde ha snö pÄ marken som stannade i veckor, men jag verkar ha uppfattningen av november som mer höst Àn vinter numera.

Under jackan nĂ€r jag forslade barnen till dagis bar jag undertröja i merinoull. KĂ€nner mig sĂ„ sjukt kompetent dĂ„, liksom redo för allt. FrĂ€mst vĂ€derleksmĂ€ssigt, det ska medges. I alla fall köld, till viss mĂ„n! Det jag gillar mest med jackan Ă€r att den inte Ă€r kort, nĂ€tt och snĂ€v, eller nĂ„gondera av det. Ja ni ser ju den pĂ„ bilden överst. Den Ă€r inte ”snygg”, den Ă€r tjĂ€nlig, den Ă€r trygg. Fickorna rymmer nycklar, plĂ„nbok, mobil. HandvĂ€ska vad Ă€r det? Den har tappat ett par knappar och vid tillfĂ€lle ska jag byta ut dem alla till nya begagnade, sĂ„ fort jag införskaffat dem. (Har ni SETT knapputbudet pĂ„ loppisar? Det finns att ta av.) I den kĂ€nner jag mig som att jag ska ut och vandra pĂ„ hedarna. Balmoral, brukar jag tĂ€nka förnöjt… och kanske ganska fantasirikt. Men Ă€n har vi inte börjat kolla nyaste sĂ€songen av The Crown.

Kung Charles tar sÀkert hand om sina lösa knappar han. Förmodar jag. Jag Àr inte sÄ insatt i kungligheter, men det jag vet om KC och hans vÀrderingar Àr att han Àr en outfit repeater som föresprÄkar hÄllbarhet och ylle, inte gillar att kasta saker och hellre lappar sina klÀder Àn köper nya. Sympatiska drag, fÄr man konstatera, alltid trevligt nÀr nÄgon vÀrldsledare visar sig inneha sÄdana. Ett avsnitt Stil i P1 Àr tillÀgnat honom, Den ofrivillige modeprinsen. MÄnga mÄnader har passerat sedan jag lyssnade pÄ det sÄ jag minns inte sÄ mycket av helheten, men se det som ett tips ÀndÄ.

Förnyade paroller

Sig sjĂ€lv kan man inte komma ifrĂ„n. Man bĂ€r med sig den man varit och den man varit har blivit den man Ă€r, men nĂ€r man lĂ€ser om att förnya sig sĂ„ brukar tipsen börja med att göra sig av med gammalt. Tömma för att se vad man saknar, ta tillbaka det man vill ha kvar, sedan. SĂ„ jag tömde bloggen pĂ„ nĂ€stan allt — testar det en stund, eftersom jag blivit alldeles för trött pĂ„ mig sjĂ€lv och mina spĂ„r. Att inte alltid lyckas gilla sig sjĂ€lv Ă€r en sak, men sin blogg ska man! SĂ„ sĂ€ger vi helt enkelt nu bara och dĂ„ fĂ„r det va sĂ„.

AlltsÄ, det Àr inte som att aktivt ogilla mig sjÀlv Àr min nya hobby, men jag Àr, som mÀnniskor brukar vara, bara sÄ tröttsam emellanÄt. Men struntsamma, detta inlÀgg kommer vara 100 % irrelevant om ca 0,5 ögonblick ÀndÄ. Och hÀr Àr det i alla fall, live a little va.

Jag skulle vilja ÄtergÄ mer till detta sentiment.
Det som man kunde finna i min dagbok Ă„r 1994.
Nog vore det himla trevligt.

Manifestering ska visst va en grej har jag hört —

VÀrt ett försök.

Dag Peter

SĂ„ kom en Dag en kvĂ€ll i maj. Det var i fredags, datumet var 21-05-21 och klockan 19:39. Ögonen blĂ„, kalufsen askblond, likheten i allmĂ€nhet sin fars men munnen portinsk.

Den kvĂ€llen kĂ€nns som sĂ„ lĂ€nge sedan, utan att nĂ„got egentligen har hunnit hĂ€nda sedan dess. Vi tvĂ„ kom hem frĂ„n bb i mĂ„ndags och jag har tillbringat i gĂ„r och i dag i ett migrĂ€ntöcken. ÄndĂ„ har det varit mysigt. Och likvĂ€l har ju vĂ€rlden förĂ€ndrats, trots att sĂ„ litet skett, den navigeras Ă€nnu en aning mer annorlunda Ă€n förut. Livet har förvandlats med en pytteliten jĂ€ttedetalj i grunden. Vi Ă€r fyra nu. En hel fyrapersoners-och-tvĂ„katters-familj. Vi har lĂ€ngtat. Den kĂ€nns hel.

God natt Dag. Jag hör dig söka mig nu, som du ofta gör under nattens minsta smÄ timmar, och jag Àr strax dÀr. Alltid dÀr.

Vi ses

NÀsta Är kommer bli annorlunda. Jag menar dels rent generellt men ocksÄ för att 2021 för med sig en klar förÀndring för oss i detta hem och denna familj. Förutsatt att allt fortsÀtter Ät samma hÄll som vissa undersökningar pekar pÄ. Som till exempel denna:

Japp! Det visade sig vara ganska lĂ€tt att undanhĂ„lla en graviditet under en tidsperiod av pandemi och Ă„rstid för bylsiga tröjor. Det har funnits att dölja i, om vi sĂ€ger sĂ„. SĂ€rskilt mer enkelt eftersom jag dessutom fĂ„tt mĂ„ helt bra, det mest pĂ„tagliga bieffekten en vĂ€ldig tröttma, och inte kĂ€nt nĂ„got behov av att terapiblogga om det (som sist). Denna gĂ„ng vet jag ungefĂ€r vad jag har framför mig och jag slipper skrĂ€cken att livet sĂ„ drastiskt ska förĂ€ndras — det har det ju redan gjort. Barn heter dessutom samma sak i plural som i singular, symboliskt nog. Nu Ă€r jag plötsligt redan halvvĂ€gs. I vĂ„r berĂ€knas vi bli fyra i familjen!

Blenda Mo

20171008_blendamo

Varelsen som vÀntade sÄ med att klÀckas var en liten krÄka, vÄr Blenda Mo. I lördags, pÄ det oförskÀmt snygga datumet 07-10-17, sÄ blev hon född pÄ kvÀllen klockan 21:28. För en dryg timme sedan blev hon alltsÄ tvÄ dygn gammal och pÄ bilden ovanför var hon ganska exakt aderton timmar och trettio minuter.

Förlossningen dĂ„? Jag kan inte begripa hur nĂ„got kan vara sĂ„ outhĂ€rdligt och överjĂ€vligt, och Ă€ndĂ„ i slutĂ€ndan kĂ€nnas som att det kan bli okej. Att vara sĂ„ jĂ€vla livrĂ€dd och vettskrĂ€md och Ă€ndĂ„ pressas genom det dĂ€r beckmörkret. Och att komma ut ur det och tvingas, lika som det dĂ€r nakna barnet, att bara ligga dĂ€r och dra in luft i lungorna och sedan trycka ut den igen. Luft som bĂ„de vĂ€cker en och lugnar en. Att vara chockad över sĂ„ mĂ„nga saker och mĂ€rka att det man förvĂ€ntade sig bli trauman tycks genomgĂ„ en metamorfos till hĂ€pnad, och kĂ€nna hĂ€pnad över det med.

Vi Àr Ànnu pÄ BB alla tre. Alfred gör ett par hembesök om dagen för att ta hand om katterna. I morgon Äker vi förhoppningsvis hem till dem, jag saknar dem sÄ. Jag vill knyta ihop vÄr lilla familj.

Det Àr svÄrt att förstÄ att detta jag har hÀr Àr verkligt, men jag kÀnner mig redo att lÄta det sjunka in. Jag Àr inte lÀngre lika rÀdd för resten av livet. Det har nÀstan börjat nu och nu nÀr jag trÀffat vem jag ska dela framtiden med sÄ kÀnns den inte lÀngre lika otrygg.