NÀr jag berÀttade om hÀndelsen Ät Alfred sa han att personen sÀkert aldrig lÀrt sig hantera sin ilska. Och det hela blir ju ganska löjligt dÄ, nÀr man inser att det i sÄ fall handlar om en fullvuxen person som har svÄrt att reglera sina egna kÀnslor, men som ÀndÄ tycker det Àr rimligt (?) att indirekt krÀva av ofullvuxna barn att de ska kunna reglera sina. Jag menar vÀx upp.
Men inte barnen. De fÄr gÀrna hÄllas smÄ. (Gulp, vÀx inte upp! Inte Àn!) Allt Àr mestadels frid och fröjd hÀr igen och vi fÄr vÀl bara hoppas att ingen annan heller fortfarande stampar omkring under sitt egna kvalmiga mörka Äskmoln. Det har ju varit ett sÄnt pÄfrestande vÀder vi haft hÀr pÄ sistone, det fÄr man vÀl ge alla utbrottshavare out there. (Och in here.)
Blendas larv har fÄtt sin plats ovanför hennes sÀng. Ibland, om vi kommer ihÄg, sÄ vÀnder vi pÄ den till kvÀllen sÄ att den blundar, som den gör pÄ andra sidan. DÄ gÄr den och lÀgger sig.
Fast om Dag ska upp i Blendas sÀng fÄr vi plocka ner larven för annars drar han i den sÄ att ritstiften strittar.
StĂ€ndigt tĂ€nker jag pĂ„ förvaring i detta rum — som dessutom helst ska vara lĂ€ttillgĂ€nglig för barn. Det Ă€r tĂ€nkt att Dag ocksĂ„ ska flytta in pigrummet sĂ„ smĂ„ningom och nere i kĂ€llaren stĂ„r en halv vĂ„ningssĂ€ng och vĂ€ntar. Hur ska de rymmas? I sĂ€ngarna sĂ€kert jĂ€ttebra men jag menar i rummet. Hur lĂ€nge?
En dag hĂ€mtade vi Blenda frĂ„n dagis med vagnen lastad med handdukar och baddrĂ€kter. Det hade varit jĂ€ttevarmt hela dagen men nĂ€r vi kom fram gick solen i moln. Den kikade fram igen under tiden vi kommit oss i vattnet, men sen plötsligt vĂ€nde allt igen. Ett enstaka dripp hĂ€r. NĂ„gra dropp dĂ€r. Sen plötsligt ett sjĂ„sande ljud och det var regnet mot vattenytan, en ridĂ„ som kom nĂ€rmare. Plötsligt regnade det över oss och under tiden vi plockade ihop vĂ„ra saker pĂ„ stranden dĂ„nade mullret. Att stĂ„ under ett trĂ€d sĂ€rskilt lĂ€nge nĂ€r mullret kom frĂ„n flera hĂ„ll kĂ€ndes puckat och att gĂ„ hem genom skogen gav mig kalla kĂ„rar, sĂ„ vi sprang mot kvinnornas badhus dĂ€r det fanns en liten bit tak att fĂ„ skydd under. Det blĂ„ste som fasen under tiden vi sprang dit och det kĂ€ndes lite ödesmĂ€ttat hela alltihopa, sĂ„dĂ€r att man tĂ€nkte, men herregud, det hĂ€r blir ju orkan?? Regnet öste ner. VĂ€derappen kallade det ”halvklart”.
SkĂ€rmdump frĂ„n ett filmklipp, hon var bara för himla fin. :’) Vi stod och tryckte under tak i kanske tio minuter eller sĂ„, sen lĂ€ttade regnet och vi skyndade oss hem. Blenda hade ursprungligen varit mycket besviken pĂ„ att badstunden blivit sĂ„ kortvarig och fĂ„tt ett sĂ„ abrupt slut. Men pĂ„ hemvĂ€gen pratade vi om att det blev liksom ett Ă€ventyr det hĂ€r. ”Lite spĂ€nnande tycker jag”, sa hon, och jag kunde bara hĂ„lla med.
Myrbiten. VÀldigt bra fÀrgkoordination av henne, det mÄ jag sÀga.
Jag hittade en bit mÄnsten nÀr jag var ut pÄ promenad. Det gjorde mig mycket mycket glad.
En annan sak som gjorde mig glad var att jag hittade Dags keps som han tappat kvĂ€llen innan, utan att vi mĂ€rkt det dĂ„. Det var pĂ„ vĂ€g frĂ„n stranden som den föll (kastades?) ut ur vagnen, runt 300 meter frĂ„n oss lĂ„g den, men det sĂ„g jag inte nĂ€r jag gick förbi först sĂ„ jag gick hela vĂ€gen till badstranden och fick syn pĂ„ den först pĂ„ tillbakavĂ€gen. Tjoho! Och Dag, som vi gett en annan vikarerande keps vi hittat pĂ„ loppis samma dag, blev förbryllad av sitt överflöd och kastade sĂ„ledes bĂ„da pĂ„ marken. đ
PĂ„ tal om loppis sĂ„ har jag gjort fynd Ă„t mig sjĂ€lv ocksĂ„. Bland annat denna ormbörs, som jag inte vet vad jag ska ha till Ă€nnu men som jag inte kunde lĂ€mna. Försöker ju i allmĂ€nhet att inte shoppa sĂ„nt men ibland mĂ„ste man fĂ„ *unna sig* det som bara *sparks joy* Ă€ndĂ„. Ăver min arm skymtar ocksĂ„ min nya höstrock, DEN kommer jag inte ha problem med att hitta Ă€ndamĂ„l för! Den Ă€r mörkgrĂ„ och vintage och vadlĂ„ng och rymlig sĂ„ man fĂ„r plats med tjocka yllekoftor under den. LĂ€ngtar till kRiSpIg HöStLuFt.
Alfred hittade en ny stil! NÀ men rekvisitaglasögon till hans shower. (I betydelsen förestÀllningar, inte dusch.) DÀremot Àr hans mustasch Àven för vardag som till fest. Snygg tycker jag!
Jomen titta stilig karl. (Den lilla ocksÄ.) Jag har alltid varit svag för mÀn i mustasch och dÄ menar jag verkligen en rejÀl Tom Selleck-mustasch, inget tunt, inget snirkligt, och inget skÀgg till heller. Jag tror det hade sin början med den ena killen i Riptide, nÄn som minns? Och i modern tid kan vÀl ingen ÀndÄ motstÄ Murray Bartlett (Armond i The White Lotus, Dom i Looking)? Har alltid vetat att om jag var man hade jag definitivt velat ha mustasch. Ibland kan jag till och med önska att jag kunde ha en Àven som den jag Àr nu.
Min pappa hade mustasch nÀr jag var liten och jag minns vÀldigt tydligt nÀr han rakat av sig den. Jag ville liksom vÀgra, strejka, pÄ nÄt vis tvinga honom att oraka bort den. Men borta ajöss var den likvÀl! Kanske var det dÀr och dÄ som jag beslöt mig att sÄ hÀr Àr det: mÀn bör ha mustasch.
Dag Àlskar att gunga. HÄrd fart ska det va. Han har för övrigt tagit över Blendas gamla fina jeansjacka som jag köpte flera Är innan B ens föddes. Jag har till och med haft den sÄ lÀnge att jag ocksÄ lÄnat ut den Ät min syster med systerdotter född -08!
”Snart kommer jag och tar dig!” ropade Blenda och skrĂ€mde mig med sina vassa tĂ€nder. Vi hade tĂ€nkt cykla massor i sommar av nĂ„n oklar orsak blev det sannerligen inte alls sĂ„. SĂ„ det var pirrigt för henne att sĂ€tta sig pĂ„ sitsen igen men det var som de sĂ€ger: som att cykla.
Och hÀr var undertecknad i förmiddags. Selma putsade mitt (kanske nÄgot svettiga) hÄrfÀste. Hon gillar mig verkligen.
God förmiddag! Blenda har denna vecka ÄtervÀnt till dagis sÄ nu har Dag och jag mer egentid igen. Som resultat av detta har vi börjat matcha vÄra fÀrgskalor, som ni ser. Automatiskt, sÄdÀr som kvinnors menscykler. Eller automatiskt, sÄdÀr som dÄ en och samma person köper bÄdas klÀder. Vilket sammantrÀffande!
PĂ„ samma sĂ€tt som jag avstod ifrĂ„n de ”gulligaste” plaggen nĂ€r Blenda var baby styr jag nu undan de ”tuffaste”. IstĂ€llet för en blĂ„ regnjacka med svarta grĂ€vskopor pĂ„ köpte jag en blĂ„ med rosa fjĂ€rilar Ă„t Dag, till exempel. Han har antagligen mer rosa och lila Ă€n hon hade. FĂ€rre mörka fĂ€rger ocksĂ„. Det Ă€r egentligen inget jag bestĂ€mt utan jag har alltid bara gĂ„tt pĂ„ magkĂ€nsla. Och jag vet inte om det spelar nĂ„n roll vad en liten mĂ€nniskoklimp har pĂ„ sig, men nu, nĂ€r Blenda ibland sĂ€ger saker som ”pojkar har blĂ„tt och flickor rosa” (för sĂ„nt lĂ€r man sig cirka överalltifrĂ„n), sĂ„ Ă€r det trevligt att ha nĂ„got att referera till nĂ€r man försöker bredda pĂ„ bilden. SĂ„ jag sĂ€ger: Ja, ofta Ă€r det sĂ„, men det mĂ„ste inte vara. Dag har ju ganska mycket rosa, och du har ju alltid haft mycket blĂ„tt. Och ni Ă€r ju lika mycket flicka och pojke för det.
FÀrgval Àr vÀl en struntsak i sig. Men vill man lÀra sina barn att det gÄr att ifrÄgasÀtta normer och göra som man vill istÀllet, sÄ kan man ju lika gÀrna börja dÀr.
NĂ€ men vad jag sĂ€ger Ă€r förstĂ„s inget nytt. De allra flesta kĂ€nner ju till sĂ„dana tankegĂ„ngar. Började plötsligt kĂ€nna mig fĂ„nig som pratar om DEN gamla saken NU i MODERN tid, men nu blev det bara sĂ„. Hade egentligen tĂ€nkt skriva mer om Vardagens Ă terkomst (gud sĂ„ rafflande) Ă€n detta sidospĂ„r, men nu kom Alfred hem med en lunchleverans Ă„t mig för en stund sen sĂ„… nĂ€men detta fĂ„r duga dĂ„. Det var vĂ€l sĂ„ alla en tid sa att man skulle tĂ€nka? Att hĂ€r sitter jag och duger? NĂ„t Ă„r senare sĂ€ger jag eller i alla fall mitt inlĂ€gg: Okej dĂ„! Hasta la vista, babes.
I dag Ă„tervĂ€nde Blenda till dagis efter sommarlovet och vi följde henne dit alla tre, jag, Dag och Alfred. Sista dagisĂ„ret, nĂ€sta Ă„r Ă€r det förskola. Jag följde med henne in och hon provade tvĂ„ gamla par innetossor som sĂ„klart inte lĂ€ngre passade. Vilket jag ocksĂ„ förmodade i morse dĂ„ jag plötsligt mindes det jag vetat sedan innan sommarlovets början: Vi skulle ju skaffa nya innetossor. (Alfred har i kvĂ€ll cyklat till Prisma och köpt ett par.) NĂ„ja — Blenda fick gĂ„ i strumpfötterna och det gick vĂ€l bra det med. Vi satte in sakerna pĂ„ hyllorna, tvĂ€ttade hĂ€nderna, kramades hĂ„rt och vinkade hejdĂ„ i fönstret.
Sen sa ocksÄ Alfred ajöss och gick och jobbade, medan jag och Dag gick hemÄt i sakta mak. Tittade pÄ stadsharar och spÀnnande gÄrdar pÄ vÀgen. Mest satt han i vagnen och strök Niinis öra mot sin kind, sömnigt.
Men sĂ„ gick vi förbi lekparken pĂ„ Urmakaregatan och dĂ„ spottade han genast ut sin napp och ropade ”DÀÀÀh!”. Lekdags. Gunga, rutscha, grĂ€va. I sandlĂ„dan sloddes en geting med en stor fluga och en stund in i slagsmĂ„let hade getingen bitit huvudet av flugan, det rullade Ă„t sidan. SĂ„ brutalt! Getingen fortsatte angripa flugkroppen, som att den hade kunnat göra nĂ„t, jag sĂ„g nĂ„t flugben stritta ivĂ€g ocksĂ„. Sen flög getingen ivĂ€g med resten av det, bytet.
Getingar mĂ„ste förstĂ„s Ă€ta de med liksom alla andra levande varelser. Ăven vi. Dag och jag köpte bland annat varsin croissant och ett huvud rödkĂ„l, den senare mest för att barnet fattade tycke för det och ville gĂ€rna ha det med sig i vagnen. Tydligen mycket trivsamt att smeka med fingertopparna. (Vi fĂ„r verkligen hoppas att detta inte Ă€r nĂ„got som grodde fram ur groteskheterna vi bevittnade i sandlĂ„dan.)
Vilken himla Dag-parad det hÀr blev nu men hÀr Àr vi alltsÄ flera timmar senare, efter tupplur och lunch och allt, och nu Àr det Alfred som styr vagnen. Dag har fÄtt tag pÄ sitt Àpple som han dagen innan fick tag pÄ i affÀren. Killarna skulle ut och tossa pÄ stan eller nÄt och jag, *pekar kÀckt pÄ mig sjÀlv med tummarna,* jag skulle ut och tossa pÄ loppis jag. Det bÀsta sÀttet att inleda en ny vecka, eller hur? (Retorisk frÄga. Klart det Àr.)
Strax innan jag gick hemifrĂ„n skrev jag ”höga svarta jeans” pĂ„ min loppislista och jag antar att jag manifesterade den saken dĂ€r och dĂ„ eller nĂ„t! För hĂ€r var de dĂ„, ett par gamla inhemska Bee Gee-jeans (Bee Geens?) med nĂ„n beige detalj hĂ€r och dĂ€r, som i midja och pĂ„ fickorna. Inte visste jag det var sĂ„ hĂ€r mina nya gamla höga svarta jeans skulle se ut, men det var vĂ€l trevligt!
Eftersom gatorna kring SPR just nu upptogs av en hel del byggprojekt och allt vad de för med sig, sÄ gick jag hem genom stationsparken. Alltid en fröjd! Typ ingen Àr ju nÄnsin dÀr och det Àr sÄ skönt. HÄll det sÄ! GÄ INTE dit! Absolut borde jag ta den vÀgen oftare, som jag brukade göra förr. GÀller att passa pÄ nÀr man inte har en vagn med sig, i alla fall.
Köpte ocksÄ en knopplist endera Ät mig eller Ät Blenda. Jag hoppades att hon skulle tycka den var för trÄkig men inte alls, hon ville gÀrna ha den. Hon vill nÀmligen ha nÄnstans att hÀnga sin FrostklÀnning som jag loppade Ät henne hÀromveckan dÄ jag och Karin gjorde vÄr loppisrunda. Hon har haft pÄ sig den nÀstan varje dag sen dess, och nÀr den inte anvÀnds ska den förstÄs helst hÀnga on display. (Förr nÀr hon lekte Frost var hon förresten alltid Olof, hihi. Nu har Dag fÄtt ta över den rollen.) SÄ okej dÄ. Jag fÄr leta vidare för mina smycken.
RÄkade pÄ en blÄklocka och tÀnkte pÄ min egna blÄklocka som just dÄ var pÄ en dagisavdelning som heter BlÄklockan. (Det Àr alltsÄ Blenda jag pratar om, ifall oklart.)
Kom hem, gjorde mat, serverade den! Fotade den. NÀr vi var hos min syster Cajsa gjorde Jonas (hennes sambo) en sÄn god pad thai som jag redan försökt efterapa tvÄ gÄnger sen dess, detta var dÄ gÄng nummer tvÄ. Eftersom man helst inte ska ge groddar Ät smÄ barn har jag bytt ut dem mot fÀrska Àrtskidor (vi plockade en pÄse i Katternö i gÄr) som jag snabbt strimlat. Tycker det funkar jÀttebra att byta sÄ, det Àr samma crunch och frÀschör, samma smakmÀssiga grönska liksom. Och eftersom Dag prompt skulle ha rödkÄl pÄ butiken sÄ har jag satt med lite sÄdan ocksÄ. FÀrglatt, sÄ trevligt! Och faktiskt jÀttegott. SÄsen Àr perfekt?? Stark rekommendation!
Efter maten tvingade Blenda oss allihopa ut. Bara att pallra sig ivÀg dÄ.
Vi gick ner till Lagmansparken och körde traktor. Blenda, som pÄ morgonen uttryckte viss tveksamhet till att inte lÀngre ha sommarlov, hade haft en bra första dagisdag och knappt ens velat fara hem nÀr Alfred hÀmtade henne pÄ eftermiddagen. Hon hade dock rÄkat Àta en bit kött eller fisk i misstag, men hon verkade inte ta sÄ hÄrt pÄ det Àven om hon pÄ sistone varit vÀldigt strikt med att hon aldrig tÀnker Àta djur. SjÀlv rÄkade jag Àta skinka för nÄt Är sen och det var oerhört lÀbbigt. Samtidigt en slags lÀttnad att fÄ bekrÀftat att jag behöver dÄ sannerligen inte sakna DEN saken i alla fall. Knappast sÄ mycket annat heller.
Och detta fĂ„r vara sista fotot för dagen. Dag hade fĂ„tt tag pĂ„ Blendas kĂ€pp och var himla nöjd med det. Snart ska han ocksĂ„ börja dagis och det kĂ€nns ganska absurt. Han Ă€r ju sĂ„ liten? Bara en baby? Men Blenda var i samma Ă„lder dĂ„ hon började och hon tyckte jag konstigt nog att kĂ€ndes sĂ„ stor dĂ„, sĂ„ vuxen liksom. Antar att jag alltid jĂ€mförde henne med katterna eller nĂ„t och nu jĂ€mför jag Dag med henne som hon Ă€r nu. Klassiskt andrabarnssyndrom kanske? Men i dag sa Dag för första gĂ„ngen ”tack tack” nĂ€r han Ă€tit klart, och nĂ€r han hittade sin napp pĂ„ tamburgolvet plockade han upp den och gick med den till badrummet dĂ€r han strĂ€ckte den mot handfatet för att visa mig att den mĂ„ste sköljas innan han kunde stoppa in den i munnen, sĂ„ vad ska det inte gĂ„ bra det hĂ€r Ă€ndĂ„. (Fast lite liten Ă€r han ju nog.)
I gÄr köpte jag konst Ät katterna. SÀrskilt Myra tycktes uppskatta den.
Jag hade inte hjĂ€rta att berĂ€tta för henne att jag egentligen köpte planchen för trĂ€ramen den kom i. För pĂ„ gallerivĂ€ggen hĂ„ller jag pĂ„ att byta ut tavelramarna tills de alla Ă€r i trĂ€, men jag har inte kĂ€nt nĂ„n akut brĂ„dska med det projektet sĂ„ jag har inte köpt nytillverkade. Och dĂ„, sĂ„ som det ofta kan hĂ€nda om man bara avvaktar tillrĂ€ckligt lĂ€nge, sĂ„ uppenbararade sig en 50Ă70 centimetrare med glas och allt för 4⏠pĂ„ loppis. Ett tydligt exempel pĂ„ hur parollen andra hand i första hand kan fungera (och löna sig) i praktiken.
Jag behövde ramen för det förstorade fotot pÄ min farmor med vÀninnor och systrar. Nu hÀnger den pÄ nÄgra centimeters annan höjd Àn den gjorde tidigare men jag tror inte jag orkar börja fixa till det eller nÄt annat förrÀn resterande fel ramar Àr utbytta. Efter det Àr det bara att placera dem pÄ nÄt snyggt sÀtt som gÀrna gÄr att bygga ut organiskt ocksÄ? Jo lycka till, har inte fÄtt till det hittills. KÀmpar pÄ. Sen ska jag spackla vÀldigt mÄnga överloppshÄl och mÄla vÀggen ocksÄ. Har hört att en gallerivÀgg aldrig blir klar. Fattar VERKLIGEN. Liksom för bra. Det Àr övertydligt. Men kul tillika!
naleis nÀtt 