Fyra rutor beiget och brunt

Stil & syssla

20200422_bigcapenergy

Big Cap Energy i förmiddags när vi var på väg för att hämta en grej åt Blenda. Provade min gubbiga manchestersammetskeps som jag loppade i vintras. Den hade ursprungligen ett Varta-tygmärke på sig, alltså batterierna, men jag sprättade bort det. Det hade blivit för ironiskt. Hade ingen energi för det. (Ni förstår vad jag menar med för ironiskt.)

Jag har för övrigt fått så fasen till alla möjliga sorters blemmor under den här isoleringstiden — eller egentligen började det redan innan. Nåt stressrelaterat? Som sedan spårade ur, eller så kändes det. Kan liksom inte låta bli att peta på dem heller. Nu börjar det äntligen reda upp sig (lösningen för mig tycktes vara att inte slarva med ansiktstvätten fast jag inte sminkat mig) men ändå är det fortfarande röda prickar och mörka fläckar lite här och där.

20200422_dockhus

I går gjorde jag en grej som jag ärligt talat är lite rädd att bli shejmad för. Eller det handlar väl kanske främst om att jag sist och slutligen själv lite skäms också? Samtidigt som jag vill försvara mig med att jag sett folk göra betydligt mer tveksamma saker men det spelar förstås ingen roll för så funkar det inte. I alla fall, jag gick på loppis. Jag fick nys om ett som var öppet och efter viss tveksamhet åkte jag dit och det var så gott som tomt. Så då passade jag på. Såg till att suga på karamellen ordentligt för det kan ta ett bra tag innan jag smakar på en igen.

Hur som helst såg jag detta dockhus där, lämnade kvar det och ångrade mig såklart sedan. Vet ju att Blenda tycker om dem. Så jag rådslog lite med henne och Alfred och vi kom fram till att vi skulle göra en utflykt till loppiset och hämta hem dockhuset om det fanns kvar. Tur hade vi! Blenda blev så glad. Som ni ser har det inga möbler eller dockor ens men det hindrade inte Blenda från att leka. Hennes minsta gosedjur fick gå husesyn. Det är ett Lundby, torde vara från -88/-89, och det är ganska slitet så jag och Blenda får visst ta och renovera. Och hålla utkik efter dockhusmöbler på nätloppisar, antar jag? I väntan på att kunna strosa regelbundet på de fysiska loppisarna istället. Jag har sett att folk pysslar och 3d-printar egen inredning men det är jag nog inte alls intresserad av (ännu i alla fall). Nä, jag ser fram emot skattjakten.

20200422_krokus

När vi kom hem igen efter vår korta exkursion, inspekterade vi blommorna ute på gården. Vi hittade bland annat vårens krokusar, sådana som något djur (fjärilen? humlan?) i Kaninen gillar tycker om. Vi såg också årets första snigel. Och i går kväll när jag satt i soffan kom en humla hum-hum-hummande utanför fönstret. På förmiddagen i går gick jag och Blenda till en lekpark med Elsa och Signe och det var så vårigt, vårigt, vårigt. Vi gick sista biten hem längs med Timmermansgatan som praktiskt taget är en grusväg och det var så ljuvligt. ”I sommar vill jag plocka blommor”, säger Blenda flera gånger varje dag.

20200422_valinte

Ett av gårdagens loppisfynd var denna fulsnygga taklampa från Valinte, och år -82/-83 (mitt år!) enligt mina efterforskningar. Jag har sedan tidigare en matchande golvlampa till den, som tyvärr fallit omkull så många gånger att skärmarna är buckliga. Surt. Den är ändå i bruk i vardagsrummet, men inte utan att jag minst en gång om dagen grämer mig för hur oförsiktigt den tidigare behandlats. Det finns risk för att det blir för mycket med matchande tak- plus golvlampa, men kanske är det värt ett försök i alla fall? Men fy fasen vad det är svårt med taklampor. Drömmer ju om att denna ska uppfattas som sjuttiotaligt cool och mjuk men finns risk för att den istället känns åttiotaligt stel och själlös.

Den är förresten inte den första taklampan jag köpt åt vardagsrummet det här året, men det första inköpet visade sig vara hemmagjord, i behov av ny el, och jag antagligen av en järnsåg för att få den att passa in, såatt… tja. Vi får väl se hur det går med den saken.

Okej, nu blir det lekdags! Nog dravlat. Blenda och dockhuset kallar.

Give me one moment in time

Tycke & tanke

20200419_blendapaket.jpg

Tycker ljuset föll så fint i Blendas rum i morse. Vi lekte kalas, en av hennes favoritlekar. Nästan varje dag är det nån som fyller år. I dag var det Pupus tur. Paket och sång skulle han uppvaktas med. Här hade jag slagit in en bok i en bit havregrynspåse och Blenda knöt omsorgsfullt presentband kring den på låtsas. Krullade banden med fingertopparna också, om jag tydde gesterna rätt. Det var bara ett ögonblick som jag ville spara.

Jag tänkte posta bilden på min insta men stördes för mycket av det röriga i hörnen. Som Alfreds serietidning, högen med gosedjur och bland det fulaste vi har: plastpåsen. Så då började jag känna mig som att den här bilden inte var BRA NOG och alltså… blä att tänka så. Jag gillar ju den, mycket.

Häromdagen scrollade jag bakåt i mitt instaflöde och hittade nåt fjantigt filmklipp som jag absolut inte skulle posta i vanliga flödet längre. Det kändes lite pinsamt att se det där. Jag och Alfred iförda något Snapchatfilter. Det var från några år sen. Ja just det, innan det fanns instastories postade man ju sånt här här, mindes jag då.

Och det var närapå att jag skulle ha postat bilden på Blenda med det lilla paketet i mina stories, istället, eftersom den tydligen inte dög för det vanliga flödet. Men innan jag hann så bara skavde det till att den då skulle bli en tillfällig grej. Något som jag visar och som sedan försvinner — när den ju i själva verket var något jag ville behålla för evigt.

Kanske är det mest ett tecken på att jag håller på att tröttna på insta, men en stund kändes det som att jag snubblat ner i ett gigantiskt glapp i själva systemet. Blev irriterad. Om det eviga flödet är till för perfektion och det tillfälliga flödet för sånt som är ersättligt, vem och exakt vad postar jag min content för? Vad är poängen? Typ så kände jag. Säkert en tillfällig svacka och inget jag ställer mig på barrikaderna och gapar om, men ändå.

Hur som helst så slog det mig sen att förr i urminnes tider hade man ju bara postat den i sin blogg. Det är väldigt enkelt. Tacka vet jag blogg.

Handplockade bloggar

Ditt & datt

20180609_plockat

Här kommer min lista på bloggar jag brukar hamna in på nu för tiden! (Som utlovat i fortsättning på Peppes och Mirjams bollrullning alltså!) De är MÅNGA. För det är väl roligare med en rejäl hög att plöja igenom under dessa isoleringstider? tänkte jag. Så här är sådana jag läser slaviskt, regelbundet och mer sporadiskt. Ströläser ännu fler men fick helt enkelt bara dra gränsen någonstans. Hur som helst — vi kör! I alfabetisk ordning:

  • Annas foto — precis som namnet avslöjar så är det mycket foto, och snyggt sådant. Allt känns mysigt och vänligt.
  • Blejk, fejt & fab — rebellen, karamellen, allas vår BFF-Ellen. Ett onischat, okonstlat, påhittigt och roligt tankeflöde att gladligen svepas med i och drunkna i.
  • Carola Ekman — klokt, kunnigt och kärleksfullt om föräldraskap.
  • Crfn — Caroline Ringskog Ferrada-Nolis blogg som inte uppdaterats sen första januari så kanske blir det inte mer, men det var kul så länge det varade!
  • Cecilia Blankens — försöker smittas av hennes sinne för stil.
  • Dnilva — kreativt, piggt och pyssligt signerat Anna María.
  • Elin Renck — tog bloggosfären med charmstorm för ett par år sen och vad kan jag säga? Jag blev också frälst. (Here we go go go to the temple of Elin Rencks blogg HEHE. Förlåt men bara måste få det ur systemet.)
  • Elisabeth Therese — loppis, stil och personligt. Det vilar nån slags tidlöshet över denna blogg, som att den nästan hade kunnat skrivits för hundra år sen.
  • Elsa Billgren — estetisk vintageinspiratör, proffs på långa stream-of-consciousnessinlägg som har riktig substans och närvaro, och är dessutom ett geni när det gäller trendspaningar eller att ringa in fenomen i samtiden.
  • Grön i Åbo — Julia, Svenskfinlands miljöhjälte! Snäll och tuff. Väldigt fint foto och ofta riktigt ärliga, råa texter.
  • Hanapee — ett energiknippe! Fast liksom angenäm.
  • Heidi Mari — grafiskt, stilsäkert och något hemlighetsfullt.
  • Heimani i stan — mina kompisar Karin och Niclas köpte hus, renoverade det och startade blogg. Hurra!
  • Hej Regina — det blir glatt, mjukt och gulligt när Agnes skapar.
  • Hemma i Bogdanoffs — välskriven, mysig blogg med bra humor från Eivor i Nykarleby.
  • Hit och dit och tillbaka igen — Charlotte skriver om feminism, historia, forskning, relationer och livet i ett gammalt hus.
  • Jasmin Jahja — färgsprakande och glädjespridande om livet.
  • Johanna Bradford — inredning, renovering, livsstil, och så vidare. Klassisk.
  • Julia – alltid mitt i prick — peppig och glad men ändå lite melankolisk. Fin!
  • Kaffepausen — välskriven, vettig vardagsblogg av Rolf som jobbar som lärare, har hund och ett öga för vackra vyer.
  • Karolinas Kaos — gammal hederlig, lite rockig (?!) blogg om livet.
  • Kläder & kvalitet — intressant och personligt om produktion och klädkonsumtion från Elin som driver eget designföretag.
  • Knapprandet — Emil skildrar vardagen med en sån drömmig närvaro. Är avundsjuk på hans uttryck.
  • Knivlisa — sprallig men öm mammablogg.
  • Krickelins — Kristin förmedlar inspiration, rakhet och mod, med ett blått filter över foto och inredning.
  • Lilla libertin — som en roman i korta sjok. Välskriven, vacker.
  • Livet & LA — hur ska man ens sammanfatta denna perfekta cocktail av allmänbildning, klokhet, charm och som bonus en riktigt flådig uppdateringstakt att skämma bort en ytterligare med? Jomen typ såhär då: Peppe Öhman.
  • Maggie’s Bohemian Ideals — varm själ bloggar om hållbarhet och natur.
  • Mama bites back — fylld med fina, glimmande saker från vardag och fantasi. Samt några kladdiga makaroner i hörnen, eftersom Jenna är småbarnsmamma.
  • Mama’s got the magic — käck kommunikation från Vasas Karisimporterade drottning Linn.
  • Mellanrum — vardagsbetraktelser och livsdokumentation från Nina i Umeå.
  • Miilo — driftig, pysslig festfixare (eller borde i alla fall jobba som en!) med fint, gammalt hus ute på landet.
  • Mirjam skriver — och hon skriver väl. Avslappnat, smart, fritt från klyschor. Det är verkligen så skönt språk i den här bloggen, om livet och skrivande i Nya Zeeland.
  • Nettelblad — poetiska reflektioner från Ulrika på Åland. Skicklig skribent!
  • Nio till fem — såklart läser jag Beijer. Hon levererar.
  • Nostalgifabriken — lättsam, rolig och bara så himla CHARMIG. Blir så glad av den. Innehåller dessutom mycket fint loppis och väldigt tjusiga bilder också. Skön stämning här hos Emma!
  • Nästan för lycklig — God, klok, vältalig och dessutom fyndig också, den där Amanda. Som jag för övrigt gick i högstadiet med!
  • Ponks — Lotta är ett mångsidigt geni. Unikt uttryck och underbar rytm i hennes texter. Jäkla KUL också!
  • Rastlösheten — många sammanfattningar från livet och loppisar i tydlig stil hos Clara.
  • Sebastian — mysigt och ombonat i hans hem och blogg.
  • Slurk — drinkar! På ett roligt sätt! (Syftar inte på det att de gör en full, men visst, det också.) Mixar och serverar gör Jakob.
  • Snickis — Sara skriver på ett sätt man så lätt följer med i, blir nyfiken på.
  • Soulmama Arts — Alexandra, bohemisk mångkonstnär, skildrar livet.
  • Sofia Wood — mat, inredning och mode, skildrat med värme och glädje.
  • Vardagskonst — beskrivande namn på denna fina blogg! Fastnade särskilt för Sandras sinne för dovt sprudlande färger.
  • Zuri Zuberi — min forna klasskompis Grace bloggar snyggt om färg, form och mycket textil.

Vilka andra bloggar tycker du jag borde läsa? Din egen, till exempel? GÄRNA! Väldigt fritt fram att sprida lite länkkärlek, som man sa en gång i tiden. Känner mig angstig över att jag glömmer nån men alltså jag KAN bara inte sätta mer tid på att fundera på det här nu. Puss ajöss!

Naleis nätt

Ditt & datt

naleis_003

Lustigt, eller bedrövligt, hur lite jag bloggar med tanke på hur mycket jag ändå tänker på blogg. Kanske är det corontänen som fått mig att inse att mitt lilla krypin här behövde en ordentlig renovering. Vem blir jag om jag byter bloggnamn? Det var i sådana tankar jag fastnade och de var alltför lockande. Brygd served me well men det började kännas så ingrott. Som att den hade skapats för en karaktär som krympt och blivit en allt mindre del av mig, och nu hade kläderna börjat kännas trånga. Nej, man vill ju ha något ledigt och tänjande. Naleis säger inget särskilt om mig förutom något som aldrig kommer förändras, österbottniskheten. Jag hakar inte avsiktligt på dialekttrenden, jag lovar! (Fast om nån verkligen ändå VILL klumpa mig samman med typ Klein, Blejk, fejt & fab och Vasas flora och fauna så kan jag ju inte hindra dem förstås hehe.) Till mitt försvar vill jag framföra att det är inte ens första gången jag väljer ett ord på mitt modersmål som bloggtitel. För tio år sedan hette min blogg faktiskt Mangleis. Numera nöjer jag mig med att den är Naleis.


För övrigt har jag haft ganska övertygade förhoppningar om att den här isoleringstiden skulle resultera i en bloggboom. Inte helt orimligt, va? (Och nu struntar vi i min egna slöa uppdateringstakt.) Kan inte typ alla testa på att blogga nu? UGH vad jag skulle älska det. (Följdfråga: Och är jag den enda som inte orkar med långa textinlägg på insta? Instan är fan inte den nya bloggen, jag bryr mig inte i vad ni säger.)

Såg att både Peppe och Mirjam delat sina blogglistor (♥) och detta gladde mig så, ska bums fixa till min egna. Återkommer! Spoiler: De två finns på den.

Påskris och påskros

Färd & fest

20200411_paj_001

I förrgår gjorde jag den traditionella påskpajen. Som vi i och för sig också äter varje midsommar och cirka alla andra gånger det vankas fest… men men. Den är då gjord på malaxlimpa (typ kavring), tångrom, fejklax (morot) och så vidare. Den blir faktiskt bara bättre för varje gång jag gör den, har inget recept att följa utan har testat fram den, så den blir alltid något annorlunda än sist. Först gjorde jag den till exempel utan fejklax, ibland får den vara äggfri, och nån gång har jag garnerat med avokado. Saknade citronskivor denna gång, men citronkoncentrat funkade också.

Vill ni ha ett ungefärligt recept på fyllningen? Javisst:

  • 1 rödlök, finhackad
  • 1 knippe dill, hackad
  • 2 dl (1 burk) Oatly iMat fraiche (life hack: veganska alternativ funkar för ickeveganer också — ibland minst lika bra, om inte rent av bättre)
  • 2 burkar Cavi-art á 110 gram
  • 3 morötter, hyvlade, kokta i några minuter tills de mjuknat, saltade & oljade (ringla, strössla, rör om)
  • 3 ägg, hårdkokta, hackade
  • citronpeppar & citronsaft efter behag
  • örtsalt om det ens behövs (jag tyckte inte det gjorde det)

I år rörde jag ihop alltsammans. Moroten fick brytas av i mindre bitar. Ibland har jag försökt garnera med den, men det orkade jag bara inte med nu. Istället strödde jag ut och plattade ner några dillblad överst och sen fick pajen stå i kylen ett par timmar.

20200411_paj_002

På bordet stod Blendas videkissor. Vi har två andra större knippen påskris också men detta Blendas lilla är det enda som är pyntat. Hon har själv bestämt hur det skulle kläs. Hon fick fjädrarna från sitt dagis, som delade ut presentpåsar i år istället för att åka på en upplevelse tillsammans. Äggen var en present från Johanna, som lämnade en urfin påskpresent åt Blenda i vår postlåda, för att muntra upp B då hon saknar att umgås med sina kompisar. ❤ ❤ ❤  Enormt snällt, för ljuvligt. Blenda blev så glad.

Önskar förresten att jag hade tagit bild på risotton jag gjorde i fredags, på tal om matlagning. Den hade egentligen sin början som en olyxig variant, en slags man-tager-vad-man-haver-rätt. En påse ärt-majs-paprika-blandning, halv påse sojabönor, några bitar hackad spenat ur frysen. Gullök, vitlök. Ja ja ingen orkar läsa ett sånt här ”recept” så vi skippar tills jag gjort den igen och har bättre koll. Men alltså den luktade superkonstigt en tid, var så ängslig. Bet ihop och hällde ändå i fullkornsris (näpp, inget fjompigt risottoris inte) som skulle koka i över en halvtimme. Efter halva tiden hällde jag till matlagningsgrädde också… och alltså då jag smakade av så höll jag på att få DÅNDIMPEN. Det blev så sjukt gott?? Fatta att här hade det tidigare luktat så märkligt att jag till och med övervägt att kasta bort och börja om. Istället blev det min godaste risrätt. Ett påskmirakel! Och den ska självfallet heta… 🥁 PÅSKRISOTTO! 🐣 Heuheuheu. I alla fall, ny tradition? Ja kanske!

20200411_aegg_001

Påsktuppen kom också på besök! Och lämnade en present han med. På morgonen upptäcktes det att han hade lämnat lämnat en mystisk lapp på fönsterbrädet, och värpt ett litet påskägg ovanpå lappen.

Observera förresten Selma bakom Blenda. Hon diggar SÅ det här påskiga tillfället att lajva riktig häxkatt. (Fun fact: Selma är ju för övrigt ett anagram på Salem, Sabrina tonårshäxans katt.)

20200411_aegg_002

På lappen fanns en teckning på kattgräset jag och Blenda planterade för ett par veckor sen. Konstigt va? Och när Blenda gick till påskgräset fann hon en till överraskning, ett annat ägg och en annan lapp! Tre lappar fanns det allt som allt och på det sista gömstället fanns ett större ägg med ännu mer BARNSNASK i! Vanligtvis finns det ju nämligen bara vuxengodis, som vi ju alla vet. (Förutom ”snaskstång”, som alltså gjord på torkad frukt.) Men på påsk vet ni! Då kan det hända sig att påsktuppen värper lite barnsnask också.

Skärtorsdagspromenixen

Färd & fest

20200409_videkissor

SWOOSH! Va!! Hörde ni det där? Vad var det? Var det en häxa som flög förbi på sin kvast på väg från Blåkulla? Herregud var det JAG på MIN kvast? Näe. Nej nej. Det var förstås bara tiden. Som vanligt.

Jag har typ glömt hur man bloggar så nu lastar jag bara upp en hög med bilder från gårdagen för att känna efter om det klickar nån pusselbit på plats.

20200409_hokuspokus

Vi gick ut för att plocka videkvistar. Här har vi redan hoppat till slutet av promenaden då vi gjort våra fynd. När vi begav oss av för att hitta videkissor visste Blenda inte riktigt vad hon hade att förvänta sig, men som ni ser blev hon icke besviken!

20200409_sten

Här var vi på väg mot videkissorna. Blenda ville göra en kort avstickare till Klemetsöparken för att hälsa på krypen där, fastän de är lite läskiga.

20200409_skog

Bofinkarna sjöng sina sånger. I parken på förra bilden, i skogen på denna. På morgonen, vid frukostbordet, hördes den också ända inomhus. ”Mamma hörde du också den där fågeln sjunga?” frågade Blenda mig. (Knäppt vad hon pratar nu.) Sen satt vi och lyssnade en stund.

20200409_port

Porten till Blåkulla kanske? Nånej men den gamla travbanan som ligger ganska nära vårt hem, bara att gå en bit längs med gatan och så kommer man till den. Nu har den i stort sett varit orörd i några år, har jag förstått, men det ska byggas bostadsområde på hela planen. Trist ändå, tycker det vilar en sådan nostalgisk känsla där. (Kan hända att jag romantiserar nåt med att gå och spela på hästar, också.) Gillar också att det är ett område som naturen gör vad den vill med. Tycker om att ha naturen inpå knuten, och faktiskt något ovårdat och otämjt som detta. Aldrig varit nån för välansade gräsmattor och symmetriskt planterade buskar. Vildvuxna ängar och lummiga skogar är min bofinksmelodi.

20200409_travbana

På andra sidan travbanan står lyftkranarna vid sjukhuset. Väldigt påskigt väder var det. Soligt och milt när vi gick mot videkissorna, men när vi vände tillbaka hemåt var det rått och kallt och jag fick direkt mer ont i halsen än jag hade innan. (Ja, klart man ska vara krasslig. Det är ju april.)

20200409_promenera

Bra promenad ändå!

Bara lite fluff

Ditt & datt

20200403_moln

Jag sitter i sängen och Selma ligger bredvid mig. Alfred och Blenda är i vardagsrummet. Myra i Blendas säng. Med mig i stora sängen har jag också molnkudden som jag sytt åt Blenda. Tyget köpte jag på loppis nångång. (Usch vad jag saknar loppis.) Jag orkade inte krångla med att pressa sömmarna för jag hade lämnat ett sånt litet hål att vända den och fylla den genom, men sen när jag sytt ihop hålet för hand så slog det mig att jag hade ju i alla fall kunnat stryka själva ytan. Nu gjorde jag inte det så den är ganska skrynklig. Ah ja. Nå, om jag nånsin orkar sprätta upp för att ändra på formen där den stör mig, så kan jag ju försöka minnas att stryka ett par varv med järnet då. (Skrev först ”ett par varm med järnet”. HAHAHAHAAHAHHAA. Skoja. Så kul var det inte.)

20200403_foenster

Vi vaknade till en helt vit värld i dag. Det var morgonens snack. Det är snödrivor till och med på trädgrenarna, och alla ljud utifrån verkar dämpade. Ljuset också, solen gömmer sig bakom en gråvit himmel. Det är en harmonisk känsla här inne. Där ute drar vinden med sig snö som yr ner från träden och taken. Sovrumsfönstrena är fläckiga av blaffiga snöflingor som smält. Hade tänkt gå ut och plocka vide- eller björkkvistar i dag. Tror inte det blir av.


Tiden gick sedan jag skrev det där. Då var det förmiddag. Nu sitter jag i sängen igen och Blenda sover ute på balkongen. Fick sopa bort över en decimeter tjockt, tungt snötäcke från golvet innan jag kunde rulla ut henne i vagnen. Hon stod där inne i sina yllesockor och tittade på när jag sopade. ”Heja, mamma, heja heja!” peppade hon.

20200403_blenda

Blenda har fått en ny skjorta och hon tycker om att låtsas att den är hennes nattskjorta. Det som inte finns på bild här är sovormen Bo. En natt rullade hon över den och föll ur sängen, men lyckligtvis råkade en stor kudde ligga nedanför på golvet så hon verkar inte ha slagit sig så illa. Men hon har också råkat slå huvudet i träkarmen ett par gånger — fast ormen varit där — och det vet vi ju alla att gör jäkla ont. Funderar på att sy en tjockare orm som eventuellt sitter fast i ett underlakan som man då skulle föra in under madrassen, så att kudden faktiskt skulle sitta på plats ovanpå de hårda kanterna. Kunde det vara något? Hmm, måste klura.

20200403_morgon

Ok, tuppluren och skrivstunden över. Här är vi i morse. Hej hej. 👋

Frau in the haus

Tycke & tanke

Bullabakkurvan ökade exponentiellt redan den första corontänveckan. Flödet fylldes av nygräddade bullar. Tänker att det finns något att säga om feminism och att många kvinnor nu i corontäntider finner sig i köket där de tar sig an husliga traditioner med iver. (Fast, jag vet inte vad det är som kan sägas. Kan ärligt bara prata runt det. 🙃) Många av mina vänner skulle kunna beskrivas som ”alternativa”, men på bullepunkten är de flesta av oss tydligen helt mainstream. För det finns något superkonventionellt helylletryggt med en nygräddad plåt kanelbullar, eller hur?

Jag spår att folk kommer bli jäkla bra på att kocka och baka efter den här corontänen. (Ok, inte en jättemodig gissning.) Alla kommer hitta sina paradrätter och desto fler kommer dras till att experimentera i köket. Det är ett tillgängligt äventyr, och vi kommer att vara utsvultna på upplevelser. Dessutom är det ett bokstavligt talat matnyttigt värv, så vi kan genomföra det med gott samvete. Min syster beskriver sig som ”ny-huslig”. Skämtsamt, förvisso, men visst känner man igen sig?

I The Feminine Mystique (1963) nämner Betty Friedan att 1950-talsidealet härstammade från krigstidens osäkerheter. Då var det kärnfamiljen som idealiserades, eftersom att många familjer splittrats. Alla hade sin plats, och det kändes tryggt. Därifrån uppstod hemmafruidealet där kvinnan skulle ha hand om det husliga.

Barnen som föddes kring andra världskrigets slut, in i de eftersträvade kärnfamiljerna då, är som välkänt den generation som kom att kallas baby boomers. Och som nu hör till den åldersrelaterade riskgruppen för coronaviruset. Jag är inte den första att säga det, men tänk att ett virus — ibland skämtsamt kallat ”boomer remover” — som tvingar folk att stanna hemma och ha mer tid för varandra än vanligt, därmed potentiellt kunde resultera i en ny generation av baby boomers.

Det här är särskilt mind-blowing om man tar i beaktande att bägge boomer-generationer då skulle vara utlösta (intressant ordval…) utav omständigheter som trots olikheter ändå kan summeras med ett gemensamt ord: Krisläge. Det är ju ändå ganska spännande va?

Och nu vill jag bli husligare jag med?? I och för sig har jag väl länge tyckt att det inte skulle skada att vara mer lagd åt det hållet. Men jag undrar om det inte också är lite så man tenderar reagera i ett sånt här slags krisläge? Typ att jag vill instinktivt ta hand om något, bidra med något, göra något nyttigt. Till exempel att lära sig behärska matlagning av olika slag är ju en slags förberedelse, en stadig grund att stå på. Något nödvändigt som inte heller lämnar en sysslolös och överflödig. Tryggt! (Även nu som för sjuttio år sen, eller hur?)

20200331_surdegssemlor

Och med det sagt så har jag har gjort en egen surdegsrot! Och bakat bröd på den!! Det var egentligen det jag skulle blogga om, ville skryta med mina semlor. Se på dem! Aldrig vågat försöka mig på surdeg förr. Har hört att det är så himla lätt att misslyckas. Är ju till och med lite rädd för jäst, redan där har jag alltså tyckt att det verkat krångligare än jag eftertraktat. Men nu kändes det som det var dags att lära sig! Så jag var inställd på flopp i surdegsdebuten så att jag inte skulle bli för frustrerad. Istället gick det faktiskt ganska bra! Hade kunnat knåda in saltet bättre och låtit degen jäsa ännu mer, men alla här hemma är nöjda med resultatet. Semlorna går åt!

Så jäkla rewarding. Och detta är störtlöjligt MEN ska ändå erkänna att det gör mig lite extra nöjd att ur ett survivalist-prepper-perspektiv känns surdeg dessutom som ett helt vettigt know-how, nu när folk redan hamstrar jästen ur butikshyllorna. Jag behöver den inte, tihi.

Vill avslutningsvis visa ett par bilder på degen, före och efter tre timmars jäsning:

20200331_surdegsdeg

Urk så len och härlig den var. Mjuk och varm. Som magen på en hårlös katt. 😌 Blev så innerligt glad av att umgås med den. Rekommenderar! Jag följde förresten det första resultatet som ploppade upp på google när jag sökte på ”surdegsgrund”, och det var denna guide. Det var allt! Klart slut.

Keep calm and takatalvi on

Ditt & datt

Hej hej. Hur mår ni? Det är så konstigt då man inte vet hur länge något ska vara såhär som det är just nu. Jag har haft huvudvärk från morgon till kväll och plågade mig igenom arbetsdagen. Morgondagen är min sista dag på jobbet på en tid för sen blir jag permitterad. I fredags åkte jag och handlade åt mina föräldrar, båda över 70. Blenda saknar fortfarande sina dagiskompisar. Det där poppiscitatet från Chernobyl ploppar upp i mitt huvud minst tio gånger om dagen: ”Not great, not terrible.”  Jag antar att det är spänningshuvudvärk som jag dras med nu. Tycker egentligen att jag för det mesta mår okej men visst, konstigt skulle det vara att inte känna nån slags stress. Det sätter ju sig alltid i nacken på mig. Nacken, käklederna. Bakhuvudet. Vänstra tinningen. Snett ovanför ögat. Ögonlocket. Jag anar att den ruvar där nu. Migränen. Runt ögat känns det liksom bortdomnat. Ska strax gå och lägga mig men jag ville bara föra dagbok först. Det känns verkligen som att det är det man gör nu, eller hur? För dagbok. En logg. Nåt för arkiven. Som att man skriver för eftervärlden. Hej hej eftervärlden. Vet ni vad en fidget spinner är? (Gud, redan i nutid låter jag som en relik. INGEN bryr sig om fidget spinners mera.)

20200330_gryning

Våren är min favorit och när jag häromdagen ställdes frågan ”Vad gör dig lycklig?” (alltså i en såndär insta-challenge, inte på cheesig reality-tv-dejt) blev jag först alldeles matt — så tråkigt att svara för självklart ”kärlek och katter”, började sen sakna loppis så mycket att det blev bittert att tänka på det — men sen gick det upp ett ljus. Nästan bokstavligen. (Wink wink till tv-kameran tihi.) Och så komponerade jag en lång, pirrig kärleksförklaring till våren i mitt huvud (men aldrig till pappers/mobils, för så långt hann jag aldrig)… sååå klart det ska snöa samma kväll då. Vad annars? Men så hör det ju bara till att vintern ska återvända just när man vågat börja tro att våren är runt hörnet. Snopet, men tryggt. Det är det eviga aprilskämtet som kan komma lite när som helst den här tiden. Min dumma sill. Åtminstone den saken — och kanske inte så mycket annat — är ju precis som den ska i år. Är jag knäpp som helt på riktigt tycker att det för med sig något trösterikt ändå? Tack tack takatalvi, dig kan vi lita på.

Vad litar ni på?

Liten svart

Ditt & datt

Vill lajva riktig mammabloggare och transkribera ett samtal jag och Blenda hade vid matbordet en helt vanlig dag tidigare i veckan.

Blenda: Har du en säl, mamma?
Jag: En säl? Nej, jag har nog ingen säl.
Blenda: Har du inte en säl, mamma?
Jag: Säger du säl?
Blenda: Ja.
Jag: Nej, jag har ingen.
Blenda: Du har en liten svart säl.
Jag: … säger du SJÄL?
Blenda: Ja.

20190616_fram

Vi två i somras. Kan hända att detta foto fångat min lilla svarta säl men jag kan inte vara säker.

Haha! Och det märkliga tog inte slut där ens. För:

Litet senare…
Blenda: Kan titta i den, sidu.

??