äh, blommiga slipsar och värkande huvuden, typ

20140201_graend

Såhär såg en bit av Vasa ut tidigare idag. Vi åkte på loppis, hade planerat ett inspirerat och detaljerat inlägg sen då jag kommit hem igen men ungefär halvvägs genom alla rader av hyllor på Oma Tori började jag plötsligt känna av ett illamående samt huvudvärk. Och värre blev det. Mår inte alls bra nu.

Ett litet plåster på såren är att jag åtminstone gjorde en del fynd. En tantkavaj, typ karminröd, i någon slags ylleblandning; en gubbtröja, svart botten med varierande stickade mönster i vinrött, skogsgrönt och mörksepia (ska sy om den lite); tre stycken slipsar i varierande färger och blommiga mönster. Ser ni, för en tid sen redigerade jag några porträtt av en äldre herre som bar en mycket snygg vintageslips mönstrad med prästkragar och jag blev så begeistrad av dennes stilsäkra och överraskande snygghet att jag blev lite besatt med blommiga slipsar. Så pass mycket att jag tycker det är värt att samla några fina på mig även om jag nödvändigtvis inte själv kommer finna användning för dem. En undermålig bild på trion:

20140201_slipsar

Som ni ser är den sista slipsen även prydd med GÄSS! (YES!) Ett fåtal små vita kaniner sticker också upp sina öron bakom blomstren här och där. Flora och fauna, två av mina favoritsaker ju. Har också börjat tänka på vilken jäkla bra accessoar en slips är, en liten strimma personlighet förpackad i en extrem prydlighetsbooster som samtidigt är fullkomligt standard och därmed okomplicerad.

Har gjort en stor mugg med starkt pulverkaffe med massor av glass i som jag smuttat på så länge jag skrivit det här. Skulle dricka det medan jag såg på But I’m a Cheerleader (har ej sett förut men den verkar lagom krävande för idag: alltså inte alls) och tyckte synd om mig själv, tänkte jag. Ska återgå till den planen, stat. Adjö.

en makeover bland många

laurapalmerslittlesister

Bläddrade igenom gamla bilder igår då det närmade sig dagen formerly known as just ‘torsdag’ men i folkmun numera titulerad tillbakablickstorsdag, throwback thursday, hashtag-tee-bee-tee, eller vad ni än vill kalla den. Råkade på den här, där jag är ungefär… shit, jag vet inte, åtta, nio år kanske? (Baserar denna uppskattning på en jämförelse med hur jag, enligt min reminiscens, såg ut på mina enskilda skolfoton i lågstadiet, de där små klistermärkena med rundade hörn som byttes med kompisarna. Så uppskattningen är inte helt pålitlig. Men ni vet. Ungefär. Sak samma.) Råkade sätta på det kontrastrika svartvita filtret av en händelse och skrattade gott åt hur dramatisk bilden blev och vilket excentriskt litet weirdo jag ser ut som.

Det var ett lustigt sammanträffande att jag stötte på just en sån här bild bland mina arkiv för vi har nyligen pratat lite om relationerna vi har till smink här i kommentarerna, där jag nämnde att jag verkligen romantiserade idén på makeovers i yngre dar. Då menade jag under tonåren och tänkte inte ens på vilken makeover-FANATIKER jag var under barndomen. Älskade makeovers. Främst att själv få dem.

Det finns faktiskt en del fotografier på mig där jag fått en helt ny look, och det syns på dem att jag tycker det är festligt och spännande. Värt att dokumenteras. Bilden ovanför är en av de få från den tiden där jag villigt ställt mig framför kameran, det var en tid som jag avskydde att bli fotograferad och jag minns inte längre varför det var så, men något som framstår ganska tydligt i.o.m. fotot ovanför är ju detta: Att med smink på var det annorlunda. Men varför? Ja, säg det. Här kan jag bara spekulera planlöst. För att det var nervpirrigt och kul? Eller för att med smink på var jag tillräckligt presentabel för att förevigas? Eller projicerar jag bara misstankar på något som endast var en tillfällighet med såna tankegångar? Vem vet. Det var så länge sen. Menar hur som helst inte att det vore varken sorgligt eller något jag upprörs över eller så, men definitivt intressant. Är inte kritisk till kosmetika, faktum är att vi har en mycket förtrolig relation och håller innerligt av varandra. Vill absolut inte tala illa om min vän Sminket alltså. Men onekligen har vår vänskap varit mycket inflytelserikt i mitt liv, ingen vits att smussla med det, och det… äsch, det är vad det är bara.

Ah, smink. Minns min första ögonskugga, en av mammas gamla hon inte använde — inte en jag använde till vardags då men som jag fick leka med — och den var förpackad i en blekt mintgrön ask, två skuggor i pärlemorskimrande violnyanser, en ljusare och en mörkare, med en spegel inuti locket och skuggan doftade sådär dammigt och pudrigt som ögonskuggor gjorde då på tiden, och jag minns att jag en gång satt på en stor sten inne i en skog med mina kusiner, jag var väl runt samma ålder som jag är på makeover-fotot, och medand de lekte så satt jag där i någon slags halvtrans och målade på mer och mer, nästan maniskt lade jag på lager på lager, det var på något sätt så att ju mer skugga jag lade på desto mer oemotståndligt blev det att applicera mer, och jag tyckte att jag blev så otroligt döcool och snygg på ett imponerande vuxet sätt. Haha. Japp, most likely.

årets fest 1983

aaretsfest1983_01

Det slog mig att jag samlat på mig en del opublicerade bilder, t.ex. de från mitt och Marias (som syns på bild) gemensamma trettioårskalas. Temat var naturligtvis ”Årets fest 1983” och så att ingen skulle glömma vilket årtal det var som gällde hade vi fixat ballonger. (Från Tiimari som sorgligt nog gått i konkurs. Mycket upprörande! RIP favvoaffär, RIP.) Den lilla neonslingan under ballongerna formar förresten ordet ”party”. Party!

aaretsfest1983_02

Vi försökte förstås också matcha mat & dryck till temat, så som tilltugg bjöd vi exempelvis på cocktailsnacks så som grissini, tandpetare med olika godsaker på, olika typer av kex, vindruvor, samt mögelostar (nästan lika ädla och gamla som vi) festligt pyntade med glitterpinnar (istället för tårta med ljus, tänkte vi). Det kanske blev lite mer nittio- än åttiotaligt sist och slutligen, jag vet inte, men åtminstone bålen smakade som en självklar 80-talsdröm med massor av kokos, passionsfrukt och andra tropiska fruktsmaker.

aaretsfest1983_03 aaretsfest1983_04

Vi hade också köpt ett fåtal andra ballonger, t.ex. denna rosa delfin för jag menar hur skulle vi inte kunna köpa den till en fest med 80-talstema? Den observante noterar också kanske en viss konstnärlig vibb och artsy rekvisita i dessa bilder och det beror på att festen hölls i Marias ateljé som hon delar med några personer.

aaretsfest1983_05 aaretsfest1983_06 aaretsfest1983_07

Smög några porträtt.

aaretsfest1983_08 aaretsfest1983_09

Den rosa kameran Maria håller i är en engångskamera som jag limmade presentpapper på. ”Partycam 1983”, var förstås dess namn.

aaretsfest1983_10 aaretsfest1983_11 aaretsfest1983_12

Ännu lite mera gästporträtt i smyg, på sista bilden Sylvia som är en av de vars ateljé är i samma utrymme. (Tjuvkikade lite. Rapport: Allt såg överjordiskt och underskönt ut, precis som en kunde föreställa sig att det skulle.)

aaretsfest1983_13 aaretsfest1983_14

En del av oss ute på cigg. (Vill minnas att nån sa ”Säg skiiiit” för den andra bilden.)

aaretsfest1983_15 aaretsfest1983_16

Här hade de mest dansanta människorna börjat komma igång med nån svängom. I bakgrunden på första bilden skymtas förresten en till av ballongerna, en champagneflaska. Så glamouröst. Vi hade ännu en annan ballong också, den i form av ett champagneglas, men den finns ingen bild på.

aaretsfest1983_17

Karin & Karolina! Är så jäkla glad att de var där. Här hade det också blivit kamerabyte, hade med mig två kameror men bara ett minneskort, hah.

aaretsfest1983_18 aaretsfest1983_19 aaretsfest1983_20 aaretsfest1983_21

Och HÄR var dansgolvet i full gång och vi spelade förstås endast musik som hade kommit ut senast år 1983. Jim hade de märkligaste men samtidigt bästa movesen som vanligt.

aaretsfest1983_22

Denna surpuppebild har ni kanske sett innan men här är den igen då.

aaretsfest1983_23

Här ser jag lite snällare och gladare ut, detta tack vare Karin som har ett makalöst gott inflytande på mig!

aaretsfest1983_24 aaretsfest1983_25

Delfinen fick dansa med många och till sist slog den alltså självmant fenorna i taket. Höhö. Höhöhöh.

M.v.h.,
en spjuver

hot dreams, hot streams

 

Timber Timbre, mitt favoritband (eller min favoritartist, vet inte vad TT klassas som?), släpper ny skiva i april och idag har titelspåret med video släppts. Obs, det är mycket naket kvinnfolk i videon.

Var vid första lyssningen något tveksam, rent av en gnutta orolig för framtida besvikelse — har inget emot saxofonslisket, stripklubbshettan och den plötsligt höga, nästan tropiska luftfuktigheten, men det är bara så långt ifrån pianoklinket, gitarrsträngknirret, timmerstugedraget och den torra luften virvlande av damm som jag är van med. Men redan efter min andra lyssning gillade jag den direkt tre gånger mer än jag gjorde efter den första, så jag tror det löser sig! Taylor Kirks röst låter perfekt sensuell till det heta drömtemat, men jag föredrar ju ändå då han sjunger om exempelvis…

… döden och efterlivet,

… förbannelse och omöjlig frälsning,

… eller olika former av vidskeplighet och ritualer. Och allt möjligt annat, alltid förpackat i en nätt liten ockult låda som du är ändlöst fängslad av men som du aldrig lyckas öppna helt så att del av innehållet kan du bara skymta lite av där det ligger dolt i skuggan. Jag menar. Sånt går ju direkt rakt in i hjärtat förstås.

Även om den nya singeln inte alls är lika kuslig som vissa andra så har den ändå något av en krypande fara-vibb, det gjorde mig glad att märka att den finns kvar. Hade nog saknat den om den varit helt borta. Om hela albumet fortsätter i samma andra som singeln så tror jag det sist och slutligen kommer bli magnifikt och suveränt och alla sorters fantastiskt. Ser verkligen fram emot första april nu!

Bra musik. ♥ Jee.

på bio med ungdomen

Gick på bio ikväll, tittade på 12 Years a Slave. Den tredje visningen här i stan och salen var inte ens fylld till hälften. Tänker besvärat att det hade varit annorlunda om filmen hade haft en annan, vitare handling. Många av oss tittare var äldre, bredvid mig satte sig ett par i femtio-års-åldern, såna som klär upp sig lite för att gå på bio, så som jag också automatiskt gör av gammal vana utan att egentligen förstå varför. Jag tänker att det är till dem jag hör nu, i ålder, i filmval, i vad det än är som gör att innan jag ska gå på bio så tänker jag att jag måste se prydligare ut än jag gör till vardags. Men också att jag tittar på fåtalet tonåringar där och tänker hur roligt det är att ”ungdomen” valt att se samma film. ”Ungdomen”! Att jag tänker i såna lastgamla ordalag. I alla fall, jag tyckte att det hela var lite fint, i brist på bättre sätt att uttrycka det, att vi alla där, fast vi var få, hade valt just den filmen. (Jahapp, så det där låter ju nästintill psykotiskt men vi låtsas inte om det, ok?)

Men så tickar minuterna, timmarna och sen några minuter till, och ungdomens tålamod tryter. Själv sitter jag där med halvblanka ögon och en halv portion popcorn jag inte kunnat sluka eftersom det känts på något vis respektlöst, nästan barbariskt, att sitta där och frossa och ha det gott, äta snacks som om vi tittade på någon feel good-komedi, när filmen framför oss porträtterar verkliga händelser där människor torteras och utnyttjas på otaliga sätt. Allt distanserat känns osmakligt och olämpligt. Det här är en film som vi inte ska blaja bort. Det här är en viktig film. Och då tar orken slut hos andra. Ungdomen pratar. Ungdomen fnittrar. Ungdomen suckar. Ungdomen stampar obefintliga takter med sina fötter i golvet. Ungdomen byter konstant och tungt positioner i knarriga stolar. Ungdomen har inga problem med att varje gång de rör på sig lite sparka med sina klumpiga skitfötter i ryggstöden på bänkraden framför. Jävla ungdom. Gå hem. Du suger.

Filmen, å andra sidan, var sevärd. Tror dock jag hade gillat den mer om jag inte tillbringat den sista halvtimmen med att hata del av publiken. Tyckte att det blev extra motbjudande att t.o.m. under en sån här film så beter folk sig på det där sättet. Vill inte låta som  en gammal kärring här men gudars skymning och änglars klagan, vet hut, ungdomen, vet hut! 😦