tĂ€nk pĂ„ kvinnodagen sĂ„ att du helgar den

2015mars8

NjÀ, det hÀr med tipsmÄnad gÄr inte sÀrskilt bra nu, den senaste veckan har jag knappt lÀst nÄgon text alls pÄ nÀtet. Det pÄstÄendet Àr förstÄs inte det minsta sanningsenligt men sÄ kÀnns det, har varit distrÀ. Ett litet men sjÀlvklart tips har jag dock och det Àr att pÄ Internationella kvinnodagen startade vi igen om Blemma, men den hÀr gÄngen kÀnns det mer som experiment snarare Àn projekt. Vilket Àr helt okej.

Mestadels av Ättonde mars gick alltsÄ i blemmandets tecken och i.o.m. att jag drack nÄgra glas vin kvÀllen innan sÄ var jag tÀmligen sliten och Ästadkom inte sÄ mycket mer Àn det (och att arrangera tygblommor i en Venussymbol), knappt nÄgot alls faktiskt, men detta var dels ocksÄ för att jag vaknade alldeles för tidigt och var sÄdÀr hopplöst förslöad i hjÀrnan pÄ grund av Àven sömnbristen. KÀnde mig oerhört plÄgad av detta, ville sÄ gÀrna tÀnka nÄnting nÄgorlunda smart och förmedla det ocksÄ, förstÄs angÄende dagen, men det gick bara inte.

Vad jag istÀllet gjorde var exempelvis att ta det piano med min dam Esmeralda i sÀngen pÄ morgonen. Direkt dÄ jag vaknat skuttade hon glatt upp och var extra kÀrvÀnlig och rar, eventuellt dagen till Àra.


Ett par timmar senare hÀngde jag fortfarande i sÀngen och dÄ var det Caspian som gjorde mig sÀllskap. Han Àr inte vÀrldens mest optikmedgörliga katt, men det Àr alltsÄ han som Àr den svarta högen i bilden nedanför. Vilken för övrigt hÄller min morgonrock bestÀmt stÀngd med sin tass. Gentlemanligt, prins C! Liiiite vÀl patriarkalt kanske att han ska bestÀmma nÀr jag fÄr blotta mig eller inte, men jag kan inte klandra honom för det. Han Àr ju bara katt och förstÄr inte sÄ mycket. (Han har t.ex. ganska nyligen fattat att nyttja sandlÄdan dÄ han utrÀttar sina toalettbehov, men dock inte att krafsa sand över nÀr han Àr klar, sÄ jag tror att snacket om könsroller och strukturer Àn sÄ lÀnge fÄr vÀnta.)

Fick pĂ„ kvĂ€llen en bukett tulpaner. JA. JAG FICK BLOMMOR PÅ KVINNODAGEN.

Tog emot den nÄgot osÀkert men sen följde en sÄn fin förklaring vilken jag inte kan Äterge utan att skryta lite men mest skryter jag vÀl ÀndÄ pÄ han som gav mig buketten, sÄ lÄt gÄ. Jag hade tydligen vid nÄgot skede pratat om det dÀr att folk uppvaktar kvinnor pÄ Internationella Kvinnodagen för att kvinnorna Àr kvinnor (och att detta förstÄs Àr helt i disharmoni med dagens egentliga innebörd bla bla bla, ni kÀnner till allt det hÀr), men att ska nÄn verkligen uppvaktas den dagen sÄ borde det vara de som bidrar och gör bra saker för feminismen. !! Detta var alltsÄ orsaken, för dÄ tyckte han att jag (!) skulle ha en bukett! Dubbel-!! Detta hade han tagit fasta pÄ, nÄt jag knappt ens minns att jag sagt. Trippel-!!! Blev sÄklart glad. Inte ett skvatt förnÀrmad faktiskt.

Gick senare till Subway och medan jag stod dÀr tÀnkte jag pÄ att hÀr jobbar en kvinna, egentligen var tvÄ kvinnor i tjÀnst just dÄ men jag tÀnkte pÄ den jag hade kontakt med. Jag tÀnkte att dÀr bakom disken stÄr en kvinna och gör min mat och serverar mig den, att det Àr ett yrke som vilket som helst och att det Àr helt naturligt och helt vanligt och helt sjÀlvklart, förstÄs förstÄs förstÄs, men att hur det för inte ÀndÄ sÄ jÀttelÀngesen hade ansetts orimligt eller opassande eller ovanligt. Det Àr i nuet och i samtiden en sÄn absurd liten sak att tÀnka pÄ men den vÀxte pÄ nÄgot vis just dÄ, och fick mig att kÀnna mig oanat upplyft och nÀstan lite rörd. KrapulakÀnslig, sÄklart, men likvÀl. Sen tÀnkte jag inte ens pÄ det men jag betalade, för tvÄ. För mig sjÀlv och för en karl.

Tittade pÄ Buffy resten av kvÀllen. Det blev alltsÄ ganska mÄnga bitar som passade bra in i kvinnodagspusslet, ÀndÄ.

hokus pokus tipsiokus

tarotcards

  • Season of the witch: why young women are flocking to the ancient craft, artikel av Sady Doyle i The Guardian om hĂ€xkonst som ökande trend i populĂ€rkulturen, och lĂ„ter inte det redan tillrĂ€ckligt fantastiskt sĂ„ kan jag tillĂ€gga att det dessutom knyts samman med feminism. Ja, ni hör ju, lĂ€s! InnehĂ„ller Ă€ven en intervju med Starhawk (författare, ekofeminist och spiritist) som sĂ€ger sĂ„hĂ€r om begreppet witch/hĂ€xa: “Even though not all witches are women, and a lot of men are witches, it seems to connote women’s power in particular. And that’s very scary in a patriarchal world – the kind of power that’s not just coming from the hierarchical structure, but some kind of inner power. And to use it to serve the ends that women have always stood for, like nurturing and caring for the next generation – that, I think, is a wonderfully dangerous prospect.”
  • NĂ€r Satan blev en feministisk förebild, om hur Hin HĂ„le hjĂ€lpte de som ville revoltera mot patriarkala strukturer och kristna dygder under 1800-talet, av Hans-Roland Johnsson för Svenska Dagbladet. Bibelns Första Mosebok berĂ€ttar om Adam och Eva i lustgĂ„rden med kunskapens trĂ€d och ormen, d.v.s. djĂ€vulen, som övertalade Eva att Ă€ta en frukt frĂ„n trĂ€det, efterĂ„t tyckte Eva att Ă€ven Adam borde smaka; detta gav resultatet att Eva fuckade upp saker för all framtid. SĂ„hĂ€r förklarar Johnsson: “Om Satan var en rebell mot den av Gud uppgjorda ordningen kunde han och hans handlingar emellertid ges en positiv innebörd av dem som inte accepterade den traditionella samhĂ€lls- och moralsynen. En sĂ„dan omvĂ€rdering av hĂ€ndelserna i Första Mosebok gör Eva till hjĂ€ltinna och Satan till hennes medhjĂ€lpare pĂ„ vĂ€gen till kunskap och befrielse. För kvinnor som genom historien har opponerat sig mot den patriarkaliska ordningen har Satan – sĂ„som han gestaltats i olika religiösa, litterĂ€ra och konstnĂ€rliga sammanhang – kunnat tolkas som en mer eller mindre inspirerande symbol.”
  • Var inte sĂ„ utvecklingsstörd, Alfred Backas dagsfĂ€rska sevendays.fi-krönika om… ja, det kan jag inte avslöja hĂ€r, ni fĂ„r helt enkelt pallra er in och lĂ€sa sjĂ€lva!

uncle fester gÀstbloggar

20150302_stirr

LĂ€ste idag nĂ„got som Hille pĂ„ la Valse des Monstres skrev, att hon tycker att ringar under ögonen fĂ„r en att se hĂ€xig ut, och det Ă€r en sak som jag brukar tĂ€nka pĂ„ som tröst under de extremtrötta dagar jag likvĂ€l tappert försöker att inte knĂ€ckas av min spegelbild. ”Bellatrix Lestrange”, brukar jag tĂ€nka, bara det och inget mer behövs faktiskt. Och det har nĂ€stan börjat fungera! Är nu för tiden snĂ€ppet mera okej med att jag ibland tror att jag gnuggat in mascara under ögonen för att inse att nope, jag hade inte tagit nĂ„n mascara pĂ„ mig den dagen, Ă€n jag var för ett halvĂ„r sen. Mina ögon sitter helt enkelt relativt djupt in i skallen och skuggor bildas bara dĂ„ i de flesta ljus, Ă€ven nĂ€r jag Ă€r utvilad, men efter ett par veckor med för lite sömn varje natt kan jag t.ex. se ut sĂ„ som jag gör ovan, alltsĂ„ ikvĂ€ll och alltsĂ„ som om jag precis vandrat av setet till en lĂ„gbudgetsproducerad amatörfilm dĂ€r jag Ă€r lik nummer 37 nĂ„nstans lĂ„ngt bak i bilden. (Fast jo, ljussĂ€ttning spelar förstĂ„s ocksĂ„ roll (ha! en misstags-pun!) och dataskĂ€rmsskenet verkar bara framhĂ€va hĂ„lorna mer.)

NÀr jag var yngre sÄ blev jag ofta irriterad pÄ min hÄlögdhet, och visst hÀnder det fortfarande att jag gör mig redo för att gÄ ut en kvÀll och blir desperationsfrustrerad pÄ att all concealer i hela riket inte skulle kunna maskera tusen-och-en-natts-sömnbristen, och helt klart hÀnder det att jag i spegeln skakar pÄ huvudet Ät mina halvmÄnar som gör motsatsen till skiner, men ibland, om Àn mycket sÀllan, sÄ kommer dagar dÄ jag tittar pÄ mina döden-ögon och bestÀmmer att kunde Uncle Fester rocka det sÄ kan fan jag det med. Och DET kÀnns bra.

Med det sagt sĂ„ gĂ„r jag och lĂ€gger mig. Jag BEHÖVER min skönhetssömn. đŸ˜„

framÄt mars

201528_peacehologram

Har pĂ„ sistone tĂ€nkt pĂ„ hur jĂ€kla stödjande folk Ă€r, alltsĂ„ verkligen, och hur mycket ett första ‘gilla’ pĂ„ t.ex. en krönika en Ă€r traditionellt Ă€ngslig över som med allt annat en försökt skriva ”pĂ„ riktigt” kan betyda (och sen de följande gillningarna ocksĂ„) och sĂ„nt. Jag tycker att det överlag cirkulerar mycket positiv energi i bloggosfĂ€ren och de sociala medierna just nu, alla delar med sig av pepp och tips och bra vibbar. Vill gĂ€rna haka pĂ„ detta sĂ„ jag tĂ€nkte försöka dedicera denna mĂ„nad Ă„t att regelbundet dela med mig av diverse grejer jag har uppskattat, brukar annars vara sĂ„ dĂ„lig pĂ„ sĂ„nt men tĂ€nker mig nu minst tre tips var tredje dag. Jag hade planer pĂ„ att redan i eftermiddags ha nĂ„gra vĂ€lgenomtĂ€nkta tips att lĂ€nka till men dessvĂ€rre har bĂ„de tid och energi motarbetat mig, dels p.g.a. gĂ„rdagens födelsedagskalas (present var hologramsolglasögonen i bilden ovanför, ville nĂ€stan behĂ„lla dem sjĂ€lv), sĂ„ hĂ€r kommer istĂ€llet en mycket hastigt ihopslĂ€ngd lista, men allt Ă€r vĂ€rt att kolla in:

  • The Babadook, australiensisk skrĂ€ckfilm som var annorlunda Ă€n jag förvĂ€ntat mig. Ska inte avslöja nĂ„gonting men kan dĂ€remot sĂ€ga att ju mer jag tĂ€nker pĂ„ den, desto mer gillar jag den.
  • Din stad Ă€r min stad, kolumn av Andrea SödergĂ„rd i Vasabladet. Tycker att vi har sett ett uppsving i feministiska texter i offentliga medier och det uppskattar jag sĂ„klart.
  • MĂ„ punken slĂ„ plasten, ocksĂ„ en kolumn i Vbl men denna av Axel Brink. Om schlager, punk och deras numera gemensamma nĂ€mnare Pertti Kurikan NimipĂ€ivĂ€t.

skamlös klickbetning

20150227_endagienradikalfeministsliv

Min andra krönika för sevendays.fi publicerades idag och den bĂ€r den pĂ„-grĂ€nsen-till-oacceptabla klickbetstiteln En dag i en radikal feminists liv, och mer klickbetande Ă€n sĂ„ kan jag bara inte tillĂ„ta mig sjĂ€lv att bli sĂ„ surfar ni inte in pĂ„ den kommer ni antagligen aldrig klicka er in pĂ„ nĂ„got jag skrivit. (Jag tĂ€nker pompöst att detta skall komma att dividera internet, i likhet med ”what color is this dress?”-klĂ€nningen.) I alla fall, krönikan handlar, hör och hĂ€pna, om radikala feminister och hur en dag kan se ut i deras liv. (Ni ser, den fyller sin funktion, den titeln.)

PÄ tal om ingenting, fast ÀndÄ relaterat till krönikan, sÄ har jag hela dagen haft samma fras ekande i huvudet: HE E FRIEDAAAAAN!