tant gör läderfynd

Promenerade en sväng på loppis i dag och kom hem igen med ett par grejer. Kom på att det var en tid sedan jag visat sådant jag andrahandsfyndat, så innan solen gick ner knäppte jag ett par bilder på dagens inköp och några äldre. De har nämligen en gemensam nämnare, d.v.s. kategoriseringen ”tantiga accessoarer i läder”.

20170319_brunavaeskor

Ryggsäcken i konjaksfärgad mocka och läder var ett av dagens fynd och med den slog jag två flugor i en smäll. Har fantiserat om en brun läderväska som är tydligt vintage, och även om en snygg ryggsäck i en ganska stilren modell med sobra detaljer och utan krusiduller. Med denna fick jag ju båda två för priset av en, även om jag tyckte att priset låg aningen på gränsen med sina 7€. Direkt nånting i kläd- eller accessoarväg kostar över en femma på loppis så blir jag tveksam, men ibland är det ju värt det.

Miniportföljen till vänster hittade jag i somras kanske, fast inte åt mig själv men dock åt Alfred. Hade förhoppningar om att den skulle rymma hans iPad och jodå, den var precis rätt storlek och passar som ett fodral ungefär.

20170319_promenadskor

Har hittills i år köpt två par promenadskor i liknande modell. Som ni ser är denna tant alltså mycket redo att slå sina förnuftigt och ergonomiskt småhöjda kilklackar i vårtaket nu!

Skorna till vänster är av märket Ecco och de köpte jag i dag. De till höger köpte jag tidigare (f.ö. för 50 cent!) och märket är finländska Isko. Är förtjust i detaljerna på den där delen av skon som jag inte vet vad heter, men där nedanför snörningen, på bägge par. Flätat och hålmönstrat.

20170319_svartavaeskor

Handväskan till höger köpte jag för ungefär 15 år sedan och den har troget följt med mig sen dess. Den är ganska liten, framför allt grund, och kan således vara en aning begränsande sådär till vardags för såna som jag som tenderar plocka på sig saker och undviker att ta/köpa nya plastpåsar. I vintras har jag dessutom använt den så flitigt att en del av läderremmarna kring kanterna har spruckit och börjat falla sönder, borde föra den på reparation snart.

På grund av sånt har jag under ett flertal månader letat ny vardagsväska. Har granskat otaliga och tidigare hade jag nog kastat in handduken vid något skede och tagit nån som fått duga tillvidare, men denna gång har jag tvingat mig att vara sträng och vägrat acceptera en som inte känts rätt. För två veckor sedan hittade jag till slut den svarta kuvertväskan med vridlås i en hylla med grejer som verkar ha tillhört en gammal tant. Skam den som ger sig, som samma tant eventuellt skulle ha sagt, och jag hade varit benägen att hålla med. Gillar att väskan ser ut som något som t.ex. en ytterst stereotypt porträtterad bibliotekarie skulle använda. Ganska gammaldags utan att kännas särskilt retro eller fashionabelt vintage, om ni vet vad jag menar.

Det var allt för denna gång! Men vill ännu tjata om att snälla tänk på att undvika nytillverkade produkter i äkta läder på butikerna så gott ni bara kan. Sök istället igenom loppisar, chansen att ni ska hitta vad ni söker där är faktiskt rätt stor, enligt min erfarenhet. I synnerhet om ni är envisa. Dessutom är det mer troligt att där hitta något som skiljer sig ur exempelvis butikskedjornas massproducerade alternativ, och som därför kan vara en grej som ger er stil en egen urskiljande twist. Ifall att sådant är något ni tilltalas av, menar jag, fattar att inte alla bryr sig eller rent av inte vill ha sånt.

Vill själv inte över huvud taget köpa nytillverkade saker i läder, men tycker inte att alla måste totalvägra eller så. Däremot gärna utforska alternativen först, och vara kräsen med vad som verkligen är nödvändigt och kan berättigas utav flera orsaker än ”är fin”. Förstås p.g.a. att nytillverkade produkter i djurhud betyder att djur har satt livet till — och när jag köper en sådan grej så stöder jag denna företeelse i.o.m. att min konsumtion bidrar till att skapa en efterfrågan av skinnprodukter. Äter ju inte kött heller och jag vill inte understöda att vi seriöst producerar djur för att vi ska leva lyxigt.

Känns f.ö. också helabsurt att jag skulle köpa ett nytt bälte för 20€ då jag vet att jag kan hitta ett som jag gillar lika mycket på loppis för typ 2€. Kvalitetsmässigt är detta inte heller någon förlust, särskilt inhemska produkter i läder är ofta tillverkade med hög standard och bra hållbarhet kommer på köpet med detta. Vi använder ganska sällan slut på våra kläder här i norden, istället hinner vi ofta tröttna på dem innan dess, men samtidigt så vill jag inte heller uppmuntra till att därför köpa plagg och accessoarer i fejkläder som trasas sönder efter ett par års användning. Konsumtionssamhället är bara så huvudlöst, vi kan liksom inte hålla på så här som vi gjort. Hellre än att köpa en ny fejkläderjacka typ vartannat år skulle jag nog köpa en läderjacka i bra kvalitet som jag sedan använde i tio år eller längre, även om den var nytillverkad.

Så försöker jag tänka i alla fall, men har definitivt varit och är fortfarande ganska korkad och impulsiv med mina inköp. Men jag jobbar på det och det är en utveckling, förstås, ingen förändras eller lär sig allt på en gång. Hoppas att allt det här inte låter predikande för jag befinner nog mig verkligen inte i något särskilt moraliskt överläge vad det gäller konsumtion. Har relativt nyligen insett att jag länge har använt faktumet att jag handlat på loppis som en ursäkt för att få frossa i kläder, men alltså det känns bara ofräscht numera. Verkar ha börjat fatta att det löns att vara kräsen, även när saker är hur billiga som helst. Alltså vad det faktiskt betyder, praktiskt och inte bara teoretiskt. ÄNTLIGEN. Korka champagnen! Vaska flaskan! (Va?)

Hur som helst, om du som jag dessutom gillar den där smått slitna patinan som läder får med några år på nacken så är allt detta — såväl att köpa läder i andrahand samt att använda grejerna länge — såklart en win-win! Och om inte så är exempelvis skoputs din vän.

Har insett att jag nästan aldrig bjuder in till dialog här i bloggen, vilket är skittråkigt, för jag gillar dialog. Detta ska det bli ändring på för jag undrar ju alltid massor med saker. Som t.ex. vilka är de bästa läderfynden du gjort? Har du något bra tips för hur en ska handla mer medvetet för såväl miljö som plånbok? Vilken bra tidskrift borde jag köpa det senaste numret av? (Denna sista fråga är helt irrelevant till inlägget, jag bara undrar p.g.a. stod i torsdags och stirrade vilset på tidskriftshyllan och hittade aldrig något som kändes rätt. Ogillar den känslan och känner att jag kommer dras med den tills den åtgärdas, så tack på förhand.)

snipp snapp åtta

20161004_klipp_00120161004_klipp_002

Det hade gått ett år minus sex dagar sedan jag sist klippte håret, så det var verkligen dags att göra någonting åt mina toppar. Jag kontaktade min kompis Anna för hjälp, liksom i fjol. (Näst intill identiska bilder.) Då hade jag klippt jäkligt snett då jag försökte klippa topparna så sedan dess har jag inte vågat ta till saxen själv, även om jag i övrigt är ganska van med den grejen. Men bara inte lika i den här längden.

När jag var liten var det alltid mamma som klippte mitt hår, men när jag gick på sexan for jag för första gången (vad jag kan minnas?) till frisören och klippte av mitt långa hår till en axellång page. Sjukt pirrigt. (Alla sa efteråt att jag såg ut som Angela i My So-Called Life, särskilt sen då jag lade till en bred röd slinga nånstans i området kring ena örat, vilket jag älskade.) Gick till frisören ungefär en handfull gånger till efter det, tills jag beslöt att växa ut mitt långa hår igen och började då klippa mig själv. Inte så svårt när det mestadels bara rör sig om att kapa topparna ibland och med några års mellanrum klippa pannlugg och sedan ångra sig direkt och spara ut den igen.

Senast en frisör klippte mitt hår, framtills i fjol då Anna klippte mig då, var år 1999 då jag ville ha pannlugg till mitt skulderbladslånga hår. Iakttog noggrant vad frisören gjorde och har efterapat det många gånger efterå, ha haa! Under många år brukade jag färga mitt hår men jag har inte ens tonat det sen 2013 och och det är så oerhört skönt att slippa känna tvånget att åtgärda saker som en ful utväxt eller fel nyans. Är alldeles för lat för sånt. Med undantag för en URUSEL avfärgning hos frisören cirka 2004 så har jag också bara färgat håret själv. Satt här och funderade på gånger en utbildad frisör har gjort något åt mitt hår och det slog mig att det är ganska knäppt att jag kan räkna gångerna. Ikväll nådde jag siffran åtta.

plagg och paltor

Blev klädutmanad, till min stora förtjusning, och passade på att föreviga dagens utstyrsel så länge det var ljust. I strumpfötterna, p.g.a. var inomhus, är väl ingen amerikan heller. Är så ivrig inför möjligheten att få ta del av fler klädnadshistorier och -relationer, älskar att läsa om sådant och att babbla om sådant för den delen också. Mer stilbloggläsning åt folket (mig)!

20160129_stil

Vad gör du för att hålla dig varm under vintern?
Lager är lösningen, men det vet väl alla. Idag höll sig temperaturen kring 0-sträcket så det är ju numera småpotatis och kräver inte så mycket planering, men då det var trettio grader kallare här så klädde jag mig i princip i två lager av det mesta. Varma koftor, stumpbyxor under byxorna, halsdukar, vantar, mössor, ni fattar. Frös inte. Tyckte att det blev äckligt varmt då jag hade på mig samma mundering då det var -20°, m.a.o. funkar dubbleringen ypperligt.

Vad är din filosofi vad gällande kläder?
Helt säkert är de för mig ett verktyg för självuttryck, ett redskap för att försöka förlänga mitt inre även till mitt yttre, om det mejkar nån sens. Menar det förresten inte lika pretentiöst som jag t.o.m. själv hör att det låter. Lite som ett ganska avslappnat självporträtt bara, en gestaltning av vem jag är/skulle vilja vara. Men utöver det så… hmm, är inte riktigt hundra. Jag tror nämligen att jag är mitt i någon slags utveckling där jag håller på att klura ut det just nu, fast jag varit där länge, men jag fortsätter att snigla mig framåt. För att summera: Jag har alltid varit en sån som tyckt om att ha en stor garderob att välja och vraka i. De senaste åren har jag ändå börjat fundera mer och mer på att begränsa mig, att hitta mina individuella basplagg, planera noggrannare, undersöka inte bara vad jag gillar men också vad som faktiskt fungerar för mig. Tänka efter, behärska mig, avvakta mer. Som exempel har jag skippat tunna, slappa trikåer för några år sedan och det ska mycket till för att jag ska köpa ett plagg i sådant material nu för tiden. Jag eftersträvar att bli ännu mer envis med att hitta det jag behöver på loppis och bli bättre på att make do med vad jag har tills vidare. Förr handlade mitt loppande mer om att ha en egen stil men skälen har mer och mer övergått till de etiska. Inte mig emot!

Vad har du på dig på bilden?
Tycker att det här är mycket tråkigt för en sann loppisfanatiker och fantast av obskyra gamla nedlagda märken, men det råkar sig så att idag hade jag bara på mig H&M-plagg. (!) Byxorna och koftan är nyligen inhandlade på rea, alltså nytillverkade, vilket jag annars skulle ha lite dåligt samvete över om jag inte vore så nöjd med dem båda. Polotröjan är förvisso loppad, den har ärmar som slutar strax ovanför armbågarna och jag gillar att den på det viset skiljer sig liiite lite ur från havet av svarta polos som vi ser överallt nu just. (Inte för att det syns när jag har kofta ovanpå, men, eh.) Men vad tror ni märket i nacken säger? Ding ding ding! Helt korrekt, ”Hennes”. D.v.s. gammal H&M-produkt.

Hur piffar du upp din look?
Jag gör oftast inte det. Eftersom majoriteten av mina plagg är svarta så satsar jag på att kombinera dem till en silhuett jag gillar och gärna med varierande texturer, och oftast tycker jag att det gör saken tillräckligt intressant. Jag gillar smycken, främst halsband och broscher, men det är sällan jag bär sådana till vardags. Jag tycker inte heller längre om att se för genomtänkt ut, föredrar att slutresultatet ser obesvärat ut. (Vilket kan vara jäkla svårt att få till ibland!) I somras fick jag dille på glitter, och det är fortsättningsvis ett uppiffningskort jag gärna tar fram ur rockärmen. Ett plagg som glittrar, som jag sedan ”klär ner” (som motsats till att ”klä upp” då). Då känner jag mig precis lagom piffig!

Inser att jag har määängder av saker att säga om min relation till kläder, stil och självuttrycket de utgör. Det får dock bli en annan gång. Skickar utmaningen vidare till tre andra som jag tror att också skulle ha mycket att säga om ämnet, nämligen EllenKarin och Liisa!

skirt & svart

Då det gäller kläder så händer det sig ofta att jag en viss tid snöar in mig på en viss typ av plagg. En gång var det t.ex. vida, vadlånga kjolar som gällde och just nu är det stickade gubbkoftor i murriga färger som jag gärna vill att ska lägga sig över mig i stora, mjuka drivor. Dessa svagheter lugnar oftast ner sig efter ett par år men en som tycks hålla i sig längre än medeltalet är den jag har för skira, svarta tantblusar. Föreställ er sådana som gråa krokiga damer har på sig på begravningar och där har ni prototypen till vad jag alltid tittar en extra gång på när jag går på loppis, vill i princip köpa alla jag ser men tvingar mig själv att sätta band på mig. Har ändå samlat på mig några blusar av den typen under de senaste åren och i.o.m. att jag igår utökade samlingen med ännu ett exemplar så tänkte jag ta och presentera mina favoriter.

20151014_skirtsvart_001

Knytkrage, runda knappar, sydda rynkor och veck från ok framtill på axlarna, spetsvåder vid båda sidor av knäppningen. Köpte den från Missionsstugan i Jakobstad för några år sen, vill minnas att den kostade runt 2€. Kan inte räkna gångerna den här har räddat min garderob. Sjukt mångsidig, funkar med i princip vad som helst och är lätt att stalja snäppet festligare med ett snävt halsband strax under knytkragen eller med en brosch som fäster rosetten istället för en knut. Har exempelvis burit den på begravning samt otaliga fester och tillställningar. Vet jag inte vad jag ska ta på mig så brukar jag ofta finna svaret hos denna trofasta tjänare.

20151014_skirtsvart_002

Ståkrage med krås, fasettslipade knappar längs med axlarna, en våd med sydda veck framtill. Märket är finländska Kati och jag hittade den för ett par år sedan i en gratiskorg i tamburen till SPR-kirppis i Vasa, den kostade således 0€. Tycker om att den är så himla konservativt proper i modellen men ändå så betydligt mer frisinnat halvtransparent i materialet, gillar den kontrasten. Har haft den på jobbet och på helger när jag gått ut, och förutom det så tycks jag ta på mig den när jag vill göra ett gott intryck, känna mig samlad och kulturell men inte för tråkig. Sådana situationer kan exempelvis vara teaterpremiärfest och poddinspelning, hah.

20151014_skirtsvart_003

Nyaste tillskottet, igår inhandlad från Vasas SPR-kirppis för 2,20€. Fasettslipade knappar, fastsydda veck framtill med spetsvåder på båda sidor av knäppningen samt en bit ovanför manchetterna på ärmarna. Dessvärre är den en gnutta för stor, tycker i övrigt inte att det gör något att den sitter rätt löst förutom att den nog ser lite för hängig ut i axlarna. Ska försöka korrigera det så fort jag orkar, och sen är jag säker på att jag kommer hitta lika mycket användning för även denna som för de två andra. Tror starkt på dennas framtid som knytblus, t.ex.

Den här genomgången fick mig att fundera på hur många blusar och skjortor jag har i garderoben som jag inte finner ens en bråkdel av lika mycket uppskattning eller användning för, som jag gör för de här. Får mig att tänka att en del av dem nog är rätt överflödiga. Antar att det betyder att det är dags att göra mig av med dem. Är det nånting jag alltid tycks kämpa med vad det gäller min garderob så är det att hitta någon vettig balans mellan kvalitet och kvantitet — jag har så många plagg som jag använder typ en gång var adertonde månad och ändå har jag på något vis lyckats fästa mig vid dem. Jag tycker det är superroligt att ha många kläder, och det är ingalunda så att jag lagt ner mycket pengar på dem heller (köper ju 90% av dem på loppis), men det är förstås ack så opraktiskt.

Gjorde en kvick googling på minimalist wardrobe och hittade bloggen Into Mind som verkar inspirerande. Här finns t.ex. en punktlista över How to build the perfect wardrobe och för en gångs skull tycker jag att de flesta punkter både tilltalar och talar till mig, har själv tänkt i samma banor som de flesta av dem men så som det brukar vara så känns det då bara ännu mer övertygande att stöta på dem i någon annans tankar. ”‘Good enough’s and ‘ok’s should not make the cut.”, t.ex. Har förbättrats avsevärt på den punkten under de senaste åren, men vill verkligen bli ännu bättre på att vara kräsen. (Säger hon som senast igår köpte en blus som egentligen är en storlek för stor, oops hehe.) Ibland önskar jag att jag kunde ha en mycket simpel, minimalistisk garderob men jag tror jag är lite för eklektisk för det. Stilrent och välgenomtänkt är nog inte min grej och tänker jag på det en stund så börjar det låta hemskt tråkigt. Men en bit längre åt det hållet skulle jag ändå gärna utvecklas, så jag ska sluta blaja och istället övergå till att plugga punkterna på den där listan. Tror det blir mer givande för oss alla!

två försynta undringar

scan10009

1. Skulle det vara jättekonstigt att jag klippte den här frisyren igen? (För helt seriöst har mitt hår aldrig igen sett i närheten av lika coolt ut och hur mycket jag än önskar att det vore det, så är detta inte ens en underdrift.)

2. Ska jag faktiskt nu redan vara så gammal att jag tagit till mig vanan att titta på en ~25-år-gammal bild och fundera att det var då jag peakade? (För ärligt talat känns det som att det går gaaanska till överdrift.)