Kategori: Ytan

Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt, nu för tiden försöker man shoppa mindre

Ibland vill man bara använda sin blogg för att säga: titta vad jag hade på mig en dag när jag gick på loppis och tänkte på nyköpstopp och den ljuva loppisjakten. ”Förr i tidn va man ju dum i huve nå jävulskt”-tygpåsen lånade jag av Alfred, som köpte den på Västerbottens museum i somras. Var det nån som sa statement piece?

På loppiset fyndade jag något som jag sökt en tid. Det är SÅ tillfredsställande att hitta det man letar på loppis. Och ofta så lätt också! Det överraskar mig fortfarande, att det bara händer. Kanske två, tre gånger tidigare har jag rotat i lådorna med börsar och småväskor, längre än så tog det inte innan plånboken dök upp. Oanvänd, liten och nätt, i svart skinn med en slejf, ryms i alla väskor och jackfickor. Inget mer speciellt med den, men precis vad jag ville ha, för blott en ynka euro.

I flera år har jag haft ett low-key-köpstopp. Följt devisen andrahand i första hand. Och eftersom det är så roligt att söka och hitta begagnat, och eftersom tanken på att köpa nytt numera ger mig sån obehaglig växande ångestklump i bröstet (haha…), så vill jag år 2023 greppa nyköpstoppet med hårdhandskarna på. Förra året nyköpte jag en baddräkt, en t-shirt, TRE (!) par byxor, ett par shorts. Knappast mycket, men jag måste fasen kunna bättre. Om nån, så just precis JAG! Loppisknarkarn! Lopparn. Odee loppo, EDEE LÖSI. Ni fattar. (Ingen kallar mig förresten de här sakerna och det är helt ok.)

Planen är att vara mer förutseende och framför allt ännu mer ihärdig på loppis/sajter, det är den roliga delen — den tråkiga är att också vara mer sträng med mig själv. Kanske överallt. Jag oroar mig litegrann för att jinxa det genom att berätta om det men det är bara larvigt. Det kan också locka att ursäkta sig själv i jämförelse med många andras hejvilda och skrupelfria köpvanor, men jag ska försöka att inte. Man kan ju jobba på sig själv istället (och döma andra mer i hemlighet).

Första snön, november 2022

Tidigare i veckan föll den första snön. Den stannade inte länge, nån timme. Sedan var gatorna fulla med vattenpölar. Men morgonen var kylig och jag gick upp på vinden och letade varmare kläder åt barnen innan de skulle till dagis. Pannlampa i pannan, tjocka sockor envist inpressade i sandalerna, måste ha sett för frisk ut. Kölden kom så överraskande, fast det ändå är november, inte var jag alls förberedd. Samtidigt minns jag tonårens Halloweenfester då vi kunde ha snö på marken som stannade i veckor, men jag verkar ha uppfattningen av november som mer höst än vinter numera.

Under jackan när jag forslade barnen till dagis bar jag undertröja i merinoull. Känner mig så sjukt kompetent då, liksom redo för allt. Främst väderleksmässigt, det ska medges. I alla fall köld, till viss mån! Det jag gillar mest med jackan är att den inte är kort, nätt och snäv, eller någondera av det. Ja ni ser ju den på bilden överst. Den är inte ”snygg”, den är tjänlig, den är trygg. Fickorna rymmer nycklar, plånbok, mobil. Handväska vad är det? Den har tappat ett par knappar och vid tillfälle ska jag byta ut dem alla till nya begagnade, så fort jag införskaffat dem. (Har ni SETT knapputbudet på loppisar? Det finns att ta av.) I den känner jag mig som att jag ska ut och vandra på hedarna. Balmoral, brukar jag tänka förnöjt… och kanske ganska fantasirikt. Men än har vi inte börjat kolla nyaste säsongen av The Crown.

Kung Charles tar säkert hand om sina lösa knappar han. Förmodar jag. Jag är inte så insatt i kungligheter, men det jag vet om KC och hans värderingar är att han är en outfit repeater som förespråkar hållbarhet och ylle, inte gillar att kasta saker och hellre lappar sina kläder än köper nya. Sympatiska drag, får man konstatera, alltid trevligt när någon världsledare visar sig inneha sådana. Ett avsnitt Stil i P1 är tillägnat honom, Den ofrivillige modeprinsen. Många månader har passerat sedan jag lyssnade på det så jag minns inte så mycket av helheten, men se det som ett tips ändå.