warszawa, dag tre

20150804_warszawa_01

Den tredje dagen i Warszawa hoppade vi på bussen och åkte ut till Cmentarz żydowski, en av de största judiska begravningsplatserna i världen. 210 år gammal och 33 hektar stor med 200 000 märkta gravar samt massgravar för offren från Warszawas getto under andra världskriget.

20150804_warszawa_0220150804_warszawa_03

Vi var så gott som ensamma där och Alfred tyckte det var en sorglig plats men jag tyckte den var fridfull och harmonisk, mer än andra gravgårdar jag besökt. Gillar hur naturen växte så fritt — livet var på det viset så närvarande där.

20150804_warszawa_0420150804_warszawa_05

Tyckte den var så obeskrivbart magnifik. Jag är inte mycket för öppna hav, soliga skyar och sandiga stränder, men det här, åh det här. Lummiga skogar, ohämmad flora och fläckiga ljusspel som sipprar in genom de skuggande lövverken. Spår efter människan som sa ”Jag var här” och naturen som svarar ”Välkommen” och långsamt sveper in spåren i en grönskande slöja. Jo, sånt gillar jag.

20150804_warszawa_0620150804_warszawa_0720150804_warszawa_08

Vi hade till sist vandrat igenom den största delen av begravningsplatsen, och den gjorde stort intryck på mig. Skrev förresten också lite om den i en krönika efter att jag kommit hem igen.

20150804_warszawa_09

Vi slarvade så med fotograferandet resten av denna dag att jag inte riktigt har koll på hur vi tillbringade eftermiddagen och kvällen efter gravgårdsbesöket. Vi strosade i centrum en stund i alla fall, stack in på ett Green Caffè Nero och främst kommer jag ihåg detta för att jag minns att jag instagrammade ett par gravgårdsbilder där. Men här hade vi kommit tillbaka till hemtrakterna igen, och Alfred tog i alla fall bild på mig när jag…

20150804_warszawa_10

… tog en bild på utkanten av gamla stan. Monumentet i mittpartiet är Kolumna Zygmunta, samma som jag tog bild på den första kvällen. Den rosa byggnaden längst ut till höger är det kungliga slottet, dess originalversion fanns redan år 1596 då Sigismund III Vasa (a.k.a. Zygmunta då) flyttade landets huvudstad från Kraków till Warszawa, men jämnades med marken under det andra världskriget. Slottet återuppbyggdes under 70-talet. Till vänster om bilden finns en trappa som leder till viadukten där…

20150804_warszawa_11

… det istället var Alfreds tur att fastna på bild!

20150804_warszawa_12

I kvällssolen fångade jag kanske samma gamla dam som jag sett dagen innan.

Skulle gärna fortsätta med dag fyra nu då jag ändå är inne i nåt slags flow men i två analoga kameror har vi fortfarande oframkallade filmrullar från den resan, vi laddade i dem dag fyra, femte augusti, dessutom har de ännu några tomma bildrutor kvar på var. Så det får vänta tills jag fotat, framkallat och skannat!

warszawa, dag två

Som jag nämnde i förra inlägget så är Alfred och jag på väg till Riga i maj, och vi var ju faktiskt där en kort stund i somras också. Vi mellanlandade där på väg hem från Polen, och eftersom jag gärna ville visa staden åt honom (det var då tredje gången jag var där) så valde vi att ta ett flyg som gick först nästa dag istället för att åka vidare hemåt direkt. I alla fall, det huvudsakliga målet under den resan var alltså Warszawa, och det slog mig att jag aldrig gjorde klart mina turistiga inlägg därifrån! Har massor av bilder som väntat på datorn (samt ännu ett par nästan-fulla filmrullar!), och mitt minne börjar bli ganska fragmentariskt men det kanske inte ännu är för sent för att pussla ihop vissa delar. Det är ju förresten mycket för den saken som jag bloggar, i första hand kommer bloggandet nog alltid vara nån slags dagbok för mig, som i efterhand kan assistera när hjärnan inte längre minns.

Så, Warszawa dag ett hittas här, och nu följer dag två.

20150803_warszawa_01

Vi började dagen med kaffe på Pod Barbakanem, en milk bar. Under kommunisttiden så subventionerade regeringen matpriserna på milk bars, idén var att ge lågavlönade arbetare möjlighet att ha råd med att äta ute. Fortfarande håller traditionen i sig, och priserna på dessa caféer är fortsättningsvis väldans låga. Just på denna milk bar i gamla stan jobbar gamla tanter som är totala motsatsen till serviceinriktade, de stirrade skeptiskt på oss när vi sa hej och när vi försökte tyda menyn och sätta in en beställning blev det uppenbart att vi hade dumförklarat oss för evigt i deras ögon. Detta lär dock höra till deras schtick så vi tog inte illa upp! Och kaffet var gott. (Förresten kawa på polska, vilket skulle ha lönat sig att kolla upp på förhand.)

20150803_warszawa_02

Min kamera fick tyvärr fnatt. Men här är Alfred på samma ställe.

20150803_warszawa_03

På insidan gav väggkaklet mig starka Animal Farm-vibbar. Lite lustigt, i.o.m. att Orwell skrev den boken som en satirisk allegori till Stalins kommunistiska regim, och på tal om Stalin så ska vi återkomma till honom senare.

20150803_warszawa_04

Vi tossade vidare ut från gamla stan och hittade ett ställe som hette ”mommo”. Så här uppvisar jag min tolkning av en sådan. Minns inte hur jag resonerade min min, jag antar att jag försökte se ut som en bulle i ansiktet. Har också svullna fotleder, det ger förstås extra mommopoäng.

20150803_warszawa_05

Vi gick till Pałac Kultury i Nauki, kulturpalatset, en maffig byggnad vars torn ses ungefär överalltifrån i Warszawa. Det är den högsta byggnaden i Polen och på tjugonde plats i Europa. Särskilt behändig för turister! Sikta på det så hittar du till centrum.

20150803_warszawa_06

Kvinnan som vi hyrde lägenheten av berättade att många polacker är ganska oförtjusta i byggnaden, i.o.m. att den byggdes i Stalins namn. Dess ursprungliga benämning var t.o.m. Pałac Kultury i Nauki imienia Józefa Stalina, och byggdes som en gåva från Sovjetunionen till det polska folket. Alla är dock inte helt förtjusta i detta och tycker att det känns som en skymf, en påminnelse om Stalins maktgrepp, et.c. Översitteri, helt enkelt. Byggnaden kallas bl.a. Stalin’s Syringe eller Pajac som beskrivande betyder ”pajas”, och liknar pałac, ”palats”.

20150803_warszawa_07

Den här bilden skulle jag egentligen rensa bort i.o.m. att den är ganska intetsägande för resan, men likväl slank den med. Så här har ni våra svettiga fejs. Var vänlig märk min grisrosa nyans. Det var varmt och vi vandrade mycket, men här satt vi i skuggan av kulturpalatset och pustade ut.

20150803_warszawa_0820150803_warszawa_09

Vi hade tänkt att vi skulle gå in till palatset men det var en sån lång kö att vi skippade det. Bänkade oss istället i en park och tittade på palatset därifrån.

20150803_warszawa_10

Här knäpper jag uppenbarligen ett kort på palatset och det besynnerliga är att inget sådant fotografi dyker upp bland mina negativ. Däremot en fullständigt överexponerad bildruta. M.a.o., min kamera fick fnatt igen.

20150803_warszawa_11

Ovanför ser vi ett exempel på street art som Alfred fastnar för. Politiskt, symboliskt (kolla €-tecknen på deras hjälmar) och kritiskt.

20150803_warszawa_12

Och här ser vi street art som jag själv fastnar för. Kattrelaterad sådan.

20150803_warszawa_13

Vid detta skede har vi vandrat omkring en bra stund, och jag syns förvisso inte särskilt bra men där står jag under en viadukt. Med en färsk bot i plånboken! Vi skyndade över en skyddsväg fast den precis slagit om till rött och blev emottagna av polska poliser på andra sidan vägen som förklarade att ”Well, I don’t know about Finland, but here, in Poland, we follow the rules”. Ehe ehe. Så vi fick välja mellan att åka polisbil något kvarter till en bankomat och betala böterna eller att tillbringa natten i finkan. Vi valde det förstnämnda, även om jag nog först starkt kände att nä-ä jag vill fan inte åka nånstans med de här männen. Sa det också. De lyssnade inte. Senare på kvällen kollade Alfred upp det här med korruption i Polen och det visade sig att nivån av den var låg, bland den lägsta i Europa om jag inte misstar mig. Så det var nog ganska i onödan som vi nojjade oss, men, ja, vi fick ju ett miniatyräventyr och varsin fin liten papperslapp som souvenir. Polismännen var förresten hur vänliga som helst efter att böterna var betalda och vi fick gå vidare. Jag önskade dem en trevlig fortsatt dag och de sken upp och önskade oss detsamma. Kunde inte ens vara sur på dem.

20150803_warszawa_1420150803_warszawa_1520150803_warszawa_1620150803_warszawa_17

Vi hittade en stor och halvt magisk park, Park Marszałka Edwarda Rydza-Śmigłego, som också var ovanligt folktom. Såg mest kråkor, samt några änder i en damm. Inte mig emot.

20150803_warszawa_1820150803_warszawa_19

Fortsatte att gå längs med en väg i parken och gick förbi ett sådant här minnesmärke, eller vad det är. Överallt i stan fanns de, dekorerade med blommor och ljus. Den här tillhörde dock en av de större, ibland stod blommor och ljus bara intill en husvägg på trottoaren.

20150803_warszawa_20

Vi snubblade över ett monument som visar sig heta Pomnik Chwała Saperom, alltså sappörsmonumentet, d.v.s. ett monument tillägnat alla de minörer som dog åren efter andra världskriget i sitt arbete att desarmera minor och minfällor. Warszawa totalförstördes mer eller mindre under andra världskriget — 85% av alla byggnader — och det har förstås efterlämnat ett kolossalt arbete, inte bara att bygga upp den igen utan även att städa upp den.

20150803_warszawa_2120150803_warszawa_22

Vi nådde ut till kanten av floden Wisła som rinner genom staden och fortsatte traska längs med den i riktningen hemåt. Fann en flodbåt/bar, stannade på varsin öl och vatten. Bartendern fick syn på Alfreds böteslapp i hans plånbok då han skulle betala och hon frågade förtjust ”What have you got there?” och vi berättade att vi fått böter för frickin’ jaywalking och hon gapskrattade.

20150803_warszawa_23

Närmade oss hemtrakterna, såg en glad hund på en torr innergård.

20150803_warszawa_2420150803_warszawa_2520150803_warszawa_26

Den här platsen blev vi mycket förtjusta i, denna smala sluttande slingrande gata kantad av pastellfärgade byggnader. Vi var så jäkla trötta här efter att ha traskat ungefär femton kilometer och ändå blev vi så spralliga och uppspelta av stämningen här.

20150803_warszawa_27

Önskar innerligt att jag haft med mig min systemkamera så jag fått en ordentlig bild på denna dam, men nu är detta allt jag har. Hon stod där innanför porten, i skir blommig klänning och grått hår prydligt uppsatt, väntade antagligen på någon, och det vilade bara nånting så stillsamt fängslande över vyn.

20150803_warszawa_28

Ännu en bit längre upp för den pastelliga gatan som hette Bednarska.

20150803_warszawa_29

Var tillbaka i våra hemtrakter och vek in på Green Caffè Nero, en HÄRLIG cafékedja som fanns lite överallt i staden, och som vi ofta besökte. Magnifika smörgåsar, pajer, bakverk och den bästa frappé jag druckit. Som sagt hade vi traskat ungefär femton kilometer under dagens lopp, vilket är ganska tungt på trottoarer och i cirka 30-gradig värme. Vi åt varsin smörgås, drack vatten, och gick sedan hem igen de sista några hundra metrarna efter en lång dag.

20150803_warszawa_30

När mörkret fallit och vi ätit en matbit där hemma sökte vi oss ut igen. Vi hade tänkt besöka en bar vi sett på Bednarska och tyckt att verkat härligt retrocharmig, men när vi sen kom dit igen så såg vi bara en annan kund och stämningen verkade så märklig att vi mesade ur och bara gick vidare förbi. I.o.m. att varken av oss var särskilt dryckessnåla heller så blev det istället en kvällspromenad en bit utanför turiststråket. Vi irrade ut på smala stentrappor längs med graffitimålade murar i tysta, belysningssparsamma parker och blev litet mörkrädd, så det kändes tryggt och hemvant att sedan återvända till gamla stans uteserveringssurr igen.

Och det var dag två det, i stora drag!

warszawa, dag ett

20150802_warszawa_analog_001

Har äntligen kommit mig för att gå igenom bilderna från Warszawaresan i somras. Jag knäppte en endaste analog bild den första dagen, och det var sent på kvällen då jag kom på att jag ännu inte dokumenterat dagen ”på riktigt”. (Mobilbilder känns aldrig lika giltiga som en bild tagen med en kamera utan telefonfunktion.) Det var mörkt så jag ställde ner kameran på ett broräcke och knäppte av, och monumentet i bild är Kolumna Zygmunta, d.v.s. Sigismunds Kolumn till minne av Sigismund III Vasa (sonson till Gustav Vasa) som flyttade Polens huvudstad från Krakow till Warszawa år 1596. Monumentet står på torget utanför det kungliga slottet som inte syns i bild, men till höger ser ni utkanten av centrumet av den gamla stan.

Fast vi ska nog inte börja där, egentligen, det är fel ände. Vi spolar tillbaka —

20150802_warszawa_digital_001

Flygresan, och då särskilt att gå ner för landning över polskt land, markerar förstås början på exkursionen. Jag antar att det är floden Wisła som också rinner igenom den polska huvudstaden som fångats på bild.

Alfred och jag hade tillbringat ett par dagar i Stockholm innan vi flög vidare till Warszawa, och det jag minns av den här dagen är mycket diffust. Hade som vanligt inte kunnat sova knappt alls under resan som vid det skedet pågått i fyra dagar, vilket började märkas mycket tydligt då på eftermiddagen. En alldeles överjävlig huvudvärk rev igång ungefär fem minuter efter att planet landat, och utöver ett bultande huvud så var jag darrig i kroppen och klarade knappt av att stå upprätt då vi väntade på busshållplatsen vid flygfältet. Väl på bussen kändes det bättre men sen följde förstås utmaningen att hitta rätt på en främmande plats, och vi blev tvungna att vandra en ganska bra bit och hoppas på det bästa innan nånting började mejka sens. Vi hittade till sist den gamla stan och rätt adress, och där tog våra hyresvärdar emot oss. Kvinnan följde med oss upp till lägenheten och var mycket hjälpsam och ritade ut olika saker på kartor, frågade om våra intressen, gav rekommendationer, visade böcker, berättade lite historia om olika platser, förklarade lägenhetsgrejer, och allt hade varit frid och fröjd om jag bara hade haft huvudet i tillräckligt i skick för att kunna lyssna, hah.

Jag var livrädd för att hela resan skulle vara på det där sättet, att min huvudvärk skulle utvecklas till en ihållande migränepisod eller att jag aldrig skulle lyckas sova ut och därmed fortsätta må lika jävla skit varje dag, men så gick vi ut för att leta en butik, handlade bl.a. bröd och hummus och gick tillbaka till lägenheten (försökte först gå in till grannhuset dock), drack en Treo till, bredde hummussmörgåsar, åt, tupplurade, och då jag vaknade var min huvudvärk borta. En sån jäkla lättnad. Efter tuppluren var hungern tillbaka och vi promenerade iväg ut från gamla stan för att lokalisera en vegansk restaurang vi googlat fram tidigare, Vege Miasto. Rekommenderas! Vi bänkade oss på uteserveringen och medan vi åt varsin äggplanterätt med massa goda ingredienser så sänkte sig mörkret över stan.

20150802_warszawa_digital_002

Tillbaka inne i gamla stan såg vi en hjärtepyntad vägbeskrivning. Den visade sig leda till en platå som erbjöd panoramavy över floden och staden på andra sidan av den, komplett med ett räcke som förälskade par hade fäst hänglås på. Försökte ta ett par bilder av vyn därifrån men de blev förstås väldigt mörka så de var inte mycket att visa.

20150802_warszawa_digital_003

Men hjärtepilen pekade händelsevis också mot denna söta krabat som jag hittade på vägen dit, och den visar jag istället mycket gärna. Första dagen och redan en ny kompis! Nöjd.

lunka på

wpid-2015-07-30-01.00.34-1.jpg.jpeg

Åker tåg i skrivande stund och tänker på att det är nog hur jag helst färdas. Kan titta ut för att se på omvärlden, kan gå omkring för att sträcka på benen och kan läsa böcker utan att bli illamående eller få huvudvärk. Började på med Philip Teirs Vinterkriget efter tågbytet i Seinäjoki, har läst sju kapitel och är redan mycket förtjust. Min resekompanjon har med sig Kjell Westös Hägring 38, all in finlandssvenskt alltså. Känns mycket representin’ the ankdamm men på ett bra sätt att vi tar med oss en bit hem då vi åker bort.

Annat plus med tåg: ingen dödsångest! Inte ens temporär! Som jag alltså börjat dras med då jag åker i vatten eller luft på sistone. Däremot erbjuder tågresan en nojighet över idiotiska saker så som ”Stängde jag lägenhetsdörren innan jag gick?!??!!!” (när har jag nånsin lämnat den öppen?), men sånt tror jag att jag helt enkelt får så lov att stå ut med och i princip räkna med, med min personlighetstyp.

Regnet smattrar ibland till mot fönsterrutan, försiktigt som en remsa av de där minsta smällarna, mattare, nånstans ifrån avlägsna villagrannar på motsatt sida av vattnet en veneziansk afton. Jag vill ju gärna att sommaren ska pågå länge ännu, i synnerhet då den knappt ens nånsin började ordentligt, men likväl känns det som att det här är ett tryggt bra början på slutet av den.

på arbetsplatsberget

För exakt en månad sen, den 17:e maj, befann jag mig till skogs på vandring på en led med ett så spännande namn som Arbetsplatsbergets vandringsled. Det hittas i Kållby, Pedersöre, och jag hade inte hört talas om det förrän kvällen innan då en kompis rekommenderade det och flera andra (tack Stifo!). Tre kilometer kändes lämpligt för en sömnig, halvruggig söndag, så då valdes det tipset.

20150517_00120150517_002

Där fanns ett utkikstorn. Såg långt. Typ till Schaumans (som det ännu heter i folkmun, UPM-Kymmene alltså) och Kokkola eller nåt, jag vet inte.

20150517_00320150517_00420150517_00520150517_006

Då jag var liten, alltså riktigt liten, hade knappt börjat skolan tror jag, så var jag en gång med min kompis och granne och hennes föräldrar ut till någon skog — jag vet inte var skogen låg eller varför vi skulle dit men vi måste åka dit med bil och jag minns att min kompis visade att det gick att stänga och öppna fönstren genom att trycka på en knapp, det var första gången jag såg något så högelektroniskt. Väl framme i skogen så blev jag paff och sen extatisk över att marken och alla stenar var täckta i vit, fluffig men fnasig lav och hela skogen såg ut som att den växte på moln eller en gigantisk fårrygg. Sen hoppade vi av och an där på laven och det var också första gången jag kan minnas att jag skulle ha sett något liknande och jag har nog aldrig sett det sen dess heller men den här skogen kom ganska nära. Efter att vi skuttat på laven som kossor som nyss sluppit ut på vårens första grönbete visade min kompis mor ett partytrick där hon satte sig i en myrstack och ingen av dem bet henne, min kompis var väldigt stolt över detta och jag tyckte hon var så med all rätt för jag var verkligen mäkta imponerad och minns att jag brukade berätta om detta bevittnande åt olika personer efteråt. En fråga: Varför låter det alltid som att jag är född under sent 1800-tal varje gång jag pratar om min barndom? Anyhoo —

20150517_00720150517_008

Videkissor blommade och ett träd hade klart och tydligt en tass med klor.

20150517_009

Det började duggregna strax innan jag tog den här bilden och vad ni ser ovanför är egentligen en djup inzoomning av det hela fotografiet. Jag märkte det inte då, att regndropparna hade fastnat på bild, eftersom de var så pyttesmå, och de syntes knappt heller på en förminskad version av den hela bilden. Jag tyckte att de såklart måste synas. Tycker det ser ganska magiskt ut.

20150517_010

Sista biten av vandringsleden var väg.

20150517_01120150517_012

Sen gick vi förbi en gruskross, eller vad de heter, och det fanns t.o.m. sandstrand där och jag antar att bybor kan finnas plaskande där om somrarna.

20150517_01320150517_014

Och där drippade och droppade regnet i bakgrunden igen och vandringsleden nådde igen sitt början — eller för oss, sitt slut.