Färja till Umeå, nattåg till Stockholm

Nejmen hörni det är väl bara att börja från början och beta av resan etapp för etapp? Det är ju trots allt så man reser också.

20190724_001

Färden inleddes med att vi en onsdagseftermiddag tog färjan till Umeå. Eller Holmsund då, men vem säger så. Händelsevis råkade min syster med systerdotter ha bokat biljetter på samma tur som oss, så vi hade sällskap! Resan gick snabbt, men det var mycket folk på båten en solig sommardag som denna. Bollhavet var av okänd (men let’s be real — säkert äcklig) orsak tomt, alltså inga bollar. Trist eftersom att vi hajpat det som fasen åt Blenda, i och med att hon älskade bollhavet så sist vi åkte. Maskoten, tumlaren Wenni, höll sig inte till sitt tidsschema, och vi missade hen. Irriterande. Det finns fortsättningsvis inte ens vegetariska SMÖRGÅSAR i disken utan även de måste man beställa och vänta på att kocken slänger ihop. Det blev en ganska lång färd ändå i vissa perioder. Det var ett sånt sorl överallt. Jag borde seriöst ta med mig hörselskydd då jag ska vistas i såna miljöer i längre tid än ett par timmar. Hjärnan orkar bara inte med det där, hålla på och filtrera och försöka urskilja rätt röster, mitt sällskaps, och inte alla andras. Det är ett sånt slöseri på energi.

Men nåjaaa! Trycket i öronen och hjärnan släppte lite direkt vi klev av båten. Sen åkte vi buss in till Umeå.

20190724_002

Framme i Umeå gick vi och handlade lite snacks och picknickade på en bänk invid fontäner som Blenda beundrade. Vi hade väl ursprungligen tänkt att vi skulle leta upp  nån restaurang, men det kändes sist och slutligen så olockande att vara i kontakt med folk. Känns dessutom alltid så sjaskigt och klumpigt att gå in på en restaurang med ryggsäck och övrig packning, tycker jag. Är trots allt en typisk kvinna som blir jävligt obekväm av att vara i vägen! Vill inte ens be om ursäkt för det, men tycker däremot att män gott och väl kunde ta upp mindre utrymme, fast detta är såklart ett sidospår. Hur som helst: Picknick bland fontäner kände då bättre! Och sen gick vi till tågstationen.

20190724_003

Här väntar en ung dam på att tåget ska anlända. Har inget mer att säga om den här bilden eller tillfället egentligen, tyckte bara det var en söt bild. Fast kan berätta att jag köpte jackan många år innan Blenda föddes. Alltså, jag menar runt 11, 12, kanske fler. Såg den på loppis och kunde bara inte motstå den! Och nu kom den alltså äntligen till användning. (Fast har för mig att min systerdotter också använde den en tid, fast det var nästan ett decennium sen. Hon fyller nämligen 11 just i dag!) Ännu är ärmarna ganska långa på Blenda så vem vet, kanske den passar nästa sommar också.

20190724_004

Tåget var försenat, och det kanske låter trist att sitta på en perrong och vänta 45 minuter längre än beräknat, men det var mestadels okej. Det var bara de där sista tio minutrarna som jag kände att tålamodet höll på att ta slut — särskilt när jag tänkte på Blenda och att hon borde ha sovit sen för länge sedan. Men i övrigt tror jag att det var nyttigt för mig att bara sitta där i tystnaden och låta det sista av bruset i huvudet ebba ut. Det kändes pirrigt och precis rätt att resan bara börjat.

20190724_005

Äntligen kom nattåget! När vi klev på var klockan närmare tio (elva enligt våra inre finländska klockor!) och det var bara att dra av kläderna på den minsta av oss och låta henne borsta tänderna i fönstret så länge tåget åkte iväg.

Nu syns det inte mycket av sovkupén på bilden ovanför men som ni ser fanns det ett handfat. Toalett och dusch fanns ute i korridoren. Den nedersta bädden var en bänk som man bäddade ut, ovanför den fanns två bäddar till som nåddes via stege. I taket och längs med väggen hängde förvaringskorgar, räcken och ställningar att sätta ens väskor på. Det var mysigt!

20190724_006

Pyjamasen på. Godnatt! Jag sov med Blenda eftersom jag var lite rädd att hon skulle falla ur sängen om hon sov ensam i en säng, samt att om hon skulle vakna på natten och vara ledsen så skulle det vara så krångligt för nån av oss att klättra till henne. Vi hade bokat hela kupén för oss själva så det all in all var det inte alls särskilt obekvämt, om än inte precis rikligt med utrymme.

20190725_001

Nästa morgon var det bara att släppa upp rullgardinen och så strömmade ljuset in och tvingade en att vakna till liv. Tyvärr hade tåget kört ikapp sin försening så natten blev en bit kortare än vi hoppats på. Jag hade sovit ganska okej, förutom att jag vaknade runt fem-tiden och kunde inte somna om innan jag fortsatte lyssna på min ljudbok. (City of Girls av Elizabeth Gilbert. Har fortfarande inte hörslat klart den eftersom jag somnar till den och måste spola bakåt hela tiden.) Alfred hade däremot sovit jättedåligt, sa han, men var ändå nöjd med upplevelsen!

Min telefon har geotaggat bilden ovanför i Upplands Väsby. Tror vi stannade i Uppsala precis då jag vaknat. Vi lät Blenda sova så länge som möjligt.

20190725_002

Och när vi väckt och klätt på Blenda och hade nått tandborstningen var vi redan i Stockholm. Klockan var kvart över sju, svensk tid. Snart rullade vi in på stationen.

20190725_003

Som de turister vi var gick vi in till Gamla Stan och höll utkik efter något café som redan hade öppnat. Det blev café Kladdkakan på Stora Nygatan. Nu är jag ingalunda insatt i hur Stockholm är eller hur man ska turista där, men det har jag i alla fall räknat ut att ska man besöka Gamla Stan så är det okristligt tidigt på morgonen. Då slipper man trängas med andra som en själv — svettiga, klumpiga, irrande turister.

20190725_004

Vägg i vägg låg en leksaksbutik, Kalejdoskop, vars skyltfönster Blenda beundrade tills att hon till och med själv blev alldeles gäspig. Butiken hade inte öppnat ännu så vi kunde inte gå in, och egentligen bara bra det, för vi skulle ändå inte haft plats för alla goseskogsdjur i våra väskor.

20190725_005

Vi hade ett fåtal timmar att ta kål på, tillräckligt många för att kunna slappna av och ta det lugnt, men men för få för att hitta på något särskilt. Så vi strosade mest bara men jag tror jag fortsätter där i ett nytt inlägg därifrån. Så blir inläggen inte så himla maffiga och så får ni inte trettiosju turistiga bilder på mig eller Blenda på en och samma gång utan de serveras i mindre doser istället. Det kommer bli precis lika många tho. = )

20190725_006

👋

Schni Schna Schnappi, Schnappi Schnappi Schnapp

20190728_schnappi

Schnappi das kleine Krokodil, d.v.s. undertecknad, är hemma igen. Sist jag skrev tuff-tuff-tågade vi söderut och skulle sova i Köpenhamn den natten, och efter det åkte vi vidare till Berlin och stannade där i en knapp handfull dagar. Vi stånkade in genom dörren till vårt hem i Vasa tidigt på kvällen i tisdags och en stund senare anlände mina föräldrar med en ytterst dyrbar last: katterna! SOM JAG SAKNAT DEM. Och de oss, verkar det som, fast de förstås levt ett äventyrligt drömliv ute på landet. De vill hålla sig nära. Väldigt rart. Är blessed.

Und ja, natürlich har jag ein großer hög foton från resan — they don’t call me Schnappi for nothing, eller faktiskt they don’t call me Schnappi at all — och den högen ska jag förstås sortera och presentera som om jag hade åkt TILL SÖDERN för cirka fyrtio år sen och fotat varje solnedgång och person i spexig hatt PÅ DIA och du tvingas ner i en svettig, trång manchestersammetssoffa med en näve grissini i famnen för NU ÄR DU BJUDEN PÅ FEST HOS MIG OCH HÄR GÖR VI SÅ! För vad annat är Berlin än 2010-talets motsvarighet till 1970-talets södern, egentligen? Och vad är bloggosfären om inte varje narcissists egna projektorduk?

(Okej så säkerligen en hel drös med annat antar jag men det är inte så värst catchy att skriva ut det så vi skippar. Jag har dessutom inte en aning för jag levde inte ens på 70-talet. 🤷‍♀️ Jag bara gissar! Är lite groovy på det viset.)

Jag tog ingen systemkamera med mig denna gång eftersom min väska sist och slutligen blev rätt så full trots mina skills, och Alfreds kamera förstår jag mig ärligt bara inte riktigt på hur man ska manövrera för att få till bra bilder, det lämnas mest till kameran själv eller slumpen, så jag har verkligen främst bara snapshots att visa. Schni schna schnappishots. Inga konstnärliga skärpedjup eller aspirationer eller sånt. Men jag tänker att det kan ju vara kul för det, visst? Jag menar för mig!

The leader of the pack 🥁

Här är min & Blendas packning för sex dagars resa, i en Kånken 20l (litet större än den standardliga). Hygienartiklar och jackor och en mindre väska med leksaker åt B tillkom ännu, men här är alla våra plagg i alla fall. Inklusive varsitt par skor! Postade samma bild i mina IG-stories för att skryta med mina packningsskillz, och eftersom den fick en del reaktioner och jag har lite dötid att göra mig av med, så tänkte jag dela med mig av mina få — men istället effektiva — packningstips. Vi kör:

  1. Gör en tankekarta eller två spalter med en lista på överdelar i ena och underdelar i andra. Dra streck mellan allt som går att kombinera. Ta inte med nåt som inte passar med allt i motsatt spalt. Inget onödigt!
  2. Tänk på materialen, prioritera sånt som går lätt att skölja upp och hänga på tork över natten. Då behöver du inte lika många alternativ.
  3. Rulla plaggen tajt, tajt, tajt. Detta är nyckeln! Börja med att vika dem till avlånga bitar, pressa luften ur dem, och rulla ihop spänt. Vira gummisnoddar runt så rullarna faktiskt hålls tajta också.
  4. Testa packa rullarna i väskan på olika sätt. Först hade jag t.ex. fyllt upp hela väskan med ett lager rullar innan jag började på nästa. Då blev det inte så mycket utrymme över. Sen packade jag allt i flera lager direkt från bottnen och då lämnade nästan halva väskan tom! Även huruvida man packar rullarna på längden, bredden eller höjden inverkar.

Hmm tror detta är allt men är mycket degig i hjärnan så vem vet, men det täcker det mest väsentliga i alla fall. Är just nu på snälltåget på väg mot Malmö, egentligen står vi precis nu stilla i Nässjö, och sen åker vi vidare mot Köpenhamn där vi ska sova i natt. Förra natten sov vi på nattåget från Umeå till Stockholm! Mysigt och ganska snävt med utrymme, fast smart planerat sådant, och vi hade egen kupé och det var najs.

Nu ropade Blenda till och ville byta till min famn så här sätter jag punkt, adjö!

Ut på tur ⛴️🚂🚌

Processed with VSCO with a6 presetProcessed with VSCO with a6 presetProcessed with VSCO with a6 preset

I går lämnade vi av Selma och Myra hos mina föräldrar och separationsångesten, som jag förvisso brottats med ända sen vi bokade resan, är min nya följeslagare. Vi åkte tillbaka till Vasa samma dag och det kändes så tomt här på kvällen, att gå och lägga sig utan att någon hoppade upp i sängen och kurrade. Men i dag åker vi ut på resa och kissorna är så glada att få springa fritt (fast med viss curfew) ute i naturen ute på landet.

Jag har tydligen varit väldigt bloggig och inte berättat vart vi ska åka, något jag förstod när en kompis igår sa att hon ännu inte sett nåt avslöjande om vart färden bär. Haha! Pinsamt! Ursäkta! Jag vet att jag var på väg att beskriva resan men jag måste visst ha ångrat mig, antagligen för att det kändes så krångligt och jag hakade upp mig på detaljerna. Men vi börjar med att ta färjan till Umeå i dag och därifrån ska vi åka söderut och så småningom kommer vi fram till Berlin. Det blir båt, tåg och lite buss. Ett par stopp, ett mycket kort i Stockholm och ett lite längre (men ändå kort) i Köpenhamn. Så det tar ett par dagar ännu innan vi är framme vid resans ändstation. Det är resan, inte målet, etcetera.

Men nu — dags att kolla igenom packningen och kanske till och med plocka upp leksaker från golvet. På gensyn, auf Wiedersehen!

P.S. Inser nu att jag inte svarat på flera kommentarer den senaste tiden! Förlåt! Inte avsiktligt, är bara klantig och har knappt ens öppnat min dator på länge och då tycks det inte bli av trots att jag alltid blir så glad av varje en. Så motsträvig till att skriva på på mobilen.
Sign. Från förra årtusendet

Skogen och träsket

20190525_1643_stuga

Ovan. Så heter stugan ni ser på bilden ovanför. Den ligger, som ni ser, ovan marken! Den var vårt trädhus när vi förra helgen övernattade på Emmes Retreat i Nedervetil. Vi var där för att fira Alfreds mamma som fyllt år i början av maj.

20190525_1643_vy

Den här vyn på bilden är strax vänster om stugan från den första bilden. Om jag tolkat kartan rätt så är Emmes Storträsket namnet på sjön. Vi anlände på lördagseftermiddagen efter ungefär två timmars bilfärd.

20190525_1704_fota

Efter att champagnen korkats och avnjutits så fick Blenda, som inte sovit ens i närheten av tillräckligt under bilfärden, åka ner i Manduca-selen på min rygg. Sen gick vi ut på promenad och hon somnade på några minuter.

20190525_1718_lugn

Jag strosade iväg ensam en bit, eller så ensam man då blir med en snarkande toddlare på ryggen. Det duggregnade så försiktigt att de små dropparna var mer som ett milt dis i luften. Älskar det vädret. Och den där skogen! Herregud. Om jag får vara en smula självgod och lite jobbig så vill jag säga att jag kände ett riktigt lyckorus i bröstet när jag tagit den här bilden här ovanför. Hehe. Det är så sällan skogar kommer till sin rätt på bild, men här tycker jag den verkligen gör det. Det är som att syret syns! Bra skog. Duktig.

Ett par dagar innan hade jag läst att det tycks vara extra många träd som blommar i år, och att detta skulle då bero på att fjolårets sommar var så torr och het att träden blivit stressade och tror att de ska dö. Med andra ord försöker de se till att åtmistone arten ska överleva genom att sprida frön. Det här tänkte jag på när jag gick där och tyckte mig se ovanligt många ljusa knoppar på kvistarna, de var typ överallt. Men jag kan inte säga hur många det har varit andra år, kanske jag bara inte lagt märke till det förr. Hur som helst: wääh. 😰

20190525_1724_glimt

Jag sökte mig tillbaka mot stugorna. Den på bilden ovanför heter Lyan och det var den som resten av vårt sällskap bodde i.

20190525_1726_mep

May, Elis och Peter (på Blendaspråk: Farmor, kusin och farfar) söker sig mot middagen som värdarna gjort åt oss. Har inga bilder från den men vi fick bland annat smaka på nordens egna sparris: mjölkört! Rallarros! Blev väldigt glad över detta eftersom det kändes som att det var typ ~*meant to be*~ eftersom det också var en sak som jag läst om typ strax innan vi åkte iväg på den här turen och som jag direkt tänkte att jag ville testa. Och så fick jag det! Och så var det jättegott!

Försökte googla och hittade inte det jag läste men förstås har naturdrottningen Maggie bloggat om mjölkörten redan i fjol! Ska lätt följa hennes recept med smör och citron, mmm.

20190525_1831_gitarr

Efter maten spelade Alfred låtar som Elis kunde dansa till. Blenda var också med på ett hörn men var huvudsakligen glatt intresserad av gitarrens stämskruvar.

20190525_2111_dis

När Blenda somnats stannade jag kvar i stugan och hörslade en bok. Det fanns två små fönster i hörnet som sängen stod vid. Det här var utsikten genom det ena.

Boken var förresten Alex Schulmans Bränn alla mina brev, älskade berättelsen men tyckte Schulman emellanåt kändes opålitlig med sina minnen, som att de var fabricerande för att han skulle få Skriva Äkta Drama typ, meeen tyckte trots detta att det hela var mycket gripande. Har aldrig läst nåt av honom förr och inte hängt med, har inte förrän typ nån månad sedan fattat att han och den där Calle är två olika personer. Så jag är förbryllad — har de båda två klara skitstöveltendeser a la morfar Sven Stolpe eller är det bara den senare nämnda? Sånt funderar jag på. OCH att jag kan ju inte vara den enda som tycker att Stolpe ser ut som en obehaglig dubbelgångare till Jimmie Åkesson på typ varje jäkla bild som finns på honom? Lite som porträtt som visar hans sanna jag i stränga fascistiska 30-tals-penseldrag. Ni ser det också va? Men okej det här skulle jag inte prata om. Vi går vidare!

20190526_0609_kika

Följande morgon vaknade Blenda en bit innan klockan sex och ingen av oss lyckades somna om. Här kikar Blenda ut genom det andra fönstret vid sänghörnet. Vet inte vad det är med små barn som klampar omkring i fotpyjamasar i mjuka sängar men GUD det ser så klumpigt och gulligt ut.

20190526_0721_kram

Vi klädde på oss och gick ut och den minsta delade ut benkramar i skogen.

20190526_0741_famn

Sen gick vi in till den andra stugan där gänget också började komma igång. Blenda satt en stund och filosoferade med sin farmor. (Bonusinfo: Blenda har naturligtvis en björn på tröjan. Dresscode skogen, tänkte vi.)

20190526_1007_loev

Efter en utsökt frukost (havregrynsgröt! bär! bananplättar! smörgåsar! kaffeee!) så blev det dags att gå ut och promenera igen. Andra paddlade kajak, har jag för mig. Vi gick en bit och sen kände jag Blendas huvud luta mot min rygg och bli allt tyngre. Sen dinglade hon där och snarkade igen en halvtimme eller så.

20190526_1018_baeck

Vi passerade ett litet vattendrag som porlade vackert.

20190526_1045_barr

Skogen var fuktig och uppfriskande och nånstans nordösterut hörde vi göken gala. Vi gick ett par kilometrar och sen vände vi om. Lite besviken att vi inte såg ett endaste riktigt skogsdjur, bara nån talgoxe och ett andpar vi nästan skrämde livet ur när vi passerade bäcken på hemvägen, men å andra sidan ska man kanske försöka smyga lite och inte prata så mycket om man vill råka på en räv eller rådjur eller nåt sånt.

20190526_1233_voff

Lite (vege)grillkorv, potatissallad och banana bread senare så var vi redo att åka hem igen. Vi tog farväl av den charmiga hunden Nando som bodde där. Så kanske han klassas som skogsdjur då? Score!