Trearmat lamparmatur

Skulle det vara roligt att se aningen mer inredningshelhet snarare än detaljer? Ja, det skulle säkert vara en uppskattad variation. Kommer det hända? Eeehnä. Inte inom den närmsta tiden. Vi fortsätter tillsvidare med instagrambeskärningarna.

20180626_trippellampa

Här har vi dagens fynd som jag testhängt på en ledig krok i taket och sekunden därpå blivit typ blixförälskad i den. Tidigare idag då jag såg den på loppis fick jag en bra magkänsla men att jag skulle bli så här förtjust kunde jag inte förstå då när jag knäppte en bild på den och skickade åt Alfred, ”Vad tror du förresten om denna gröna trippellampa?”, ”Ja varför inte!”, ”Tror det kan va tjusigt”.

Den ska hänga i vardagsrummet sen, hoppas den passar in lika bra där som den gör här! Just nu hänger en äggformad skranglig grej som jag fiskade upp ur en container utanför mitt jobb en gång där. Den är sådär 50-tals-bastig eller hur jag ska beskriva den, och jag börjar vara rejält trött på den trenden som vi ser överallt nu. Även om jag egentligen tycker att prylarna i sig är ganska trevliga. Ser ändå fram emot att ha något lite mer rejält där i taket, inget fjomsigt. Inget som skapar randiga spindelnätsskuggor över hela rummet, även om det också var kul en tid.

Önskar jag visste mer om den nya lampan! Den väger mer än en skulle tro, stommen är i metall och skärmarna i glas. Känns gedigen men har ingen aning om ålder, om den är tio år gammal eller femtio. (Fast ok, knappast så ändå.) Fantiserade ursprungligen om att skrapa bort färgen från två av skärmarna och måla om dem i andra färger (turkost, gult), för att härma italienskt mittsekeldesign liksom, men nu gillar jag det gröna mot det svarta så mycket att jag skippar det, i alla fall tillsvidare.

Här var det tänkt att jag skulle komma in på något intressant som ni skulle läsa med nöje, men istället har Blenda skrikit till och fortsatt göra det varje gång jag smygit ifrån henne — faktum är att hon har psykisk tortyr-slugt nog inväntat det ögonblick då jag har hunnit så långt att jag precis satt mig vid skrivbordet igen. Tror att allt är frid och fröjd. Att jag ska få fokusera på annat än att ligga och vänta på att få skavsår på bröstvårtorna. Då. Då har hon skväkt till. Så jag har lagt betydligt mer tid på amning än vad jag egentligen vore okej med och nu är det mitt i natten och mitt huvud sa PLURK. Vilket är hur det låter då det spottar ut min förkrympta lilla hjärna i en plåtburk där den ska förvaras över natten. Kanske längre. Återkommer då den är på plats igen!

Kära Lovisa på Timmermansgatan,

20180503_kappsaeck_001

Nyligen hittade jag en kappsäck på loppis för några ynka slantar. Jag håller alltid ögonen öppna för den här typen av väskor eftersom att de är så fina som inredningspryl och förvaring. Har man flera kan man stapla dem på varandra och ställa en skivspelare eller krukväxt på, till exempel. Eller lyfta upp dem ovanpå ett skåp eller sticka in dem under en hylla så att de bara skymtas. Tycker det är fint!

Men kappsäckarna brukar vara dyra, så detta är faktiskt den första jag köpt. Antagligen var den så förmånlig eftersom att ytan är så sliten. Men mekaniken fungerar trots rosten som den ska! Två små enkla tryck åt sidan och locket poppar upp.

20180503_kappsaeck_002

Väskan har tillhört Lovisa. Hon har bott på Timmermansgatan, som ligger alldeles här i närheten. I området finns många byggnader från cirka sekelskiftet, men på Lovisas adress står nu ett litet trevåningshus byggt under 80-talet.

Jag vet förstås inte men jag tror att hon nog bodde i huset som stod på den adressen innan åttiotalaren byggdes. Den här kappsäcken tycks inte ha varit i bruk för resesyften på en handfull decennier eller mer, så jag tror att adressen plitats ner för väldigt, väldigt länge sedan.

20180503_kappsaeck_003

Detta skattjaktiga innehåll uppenbarade sig då jag öppnade den! Inte direkt resepackning. Spröda, tunna minnen från en svunnen tid.

Spetsar, broderie anglais och andra skira tyger. Knypplat och virkat och en ask ifrån A.B. Wasa Yllevarufabrik. Den har jag förstått att stängde nångång under 60-talet. Asken ser visst onekligen 30-talig ut, tycker ni inte?

20180503_kappsaeck_004

Vem var du, Lovisa? Jag förstår att du var sparsam för du har klippt loss och sparat fina spetsar från plagg som inte längre används. Du tillhörde förstås den generationen, inte slit-och-släng som jag, fast den ärligt talat knappt sliter alls innan den köper nytt.

Jag förstår också att du gillade vackra saker och kanske är det till och med du som själv har knypplat spetsarna. Jag undrar om det var din sparsamhet eller din uppskattning för skönhet som fick dig att behålla alla bitar spets och brodyr. Eller var det utav sentimentalitet och nostalgi?

(Vi är nog ganska likadana i så fall.)

20180503_kappsaeck_005

Inuti asken från yllevarufabriken fanns fler skira tygbitar, bland annat denna gräddvita med små knappar i metall med infällda rubinröda stenar. Det tycks vara en slags höghalsad löskrage! Har sådana något särskilt namn, Lovisa?

Lovisa, jag hoppas du fick barnbarn eller åtminstone grannbarn som brukade hälsa på och med försiktig iver få rota bland dina vackra skatter.

20180503_kappsaeck_006

Här är en annan hög krage, dramatisk med svarta sammetsband i diskreta rosetter. Lovisa, när bar du den? Var den för högtid eller vardag? För kyrkan på söndag, för promenaden till posten, för röstningsbåset år 1906??

För jag har försökt räkna ut när sådana skulle ha varit moderna och jag kan bara tänka på början av 1900-talet. Edvardiansk tid.

Lovisa, är dina kragar hundra år gamla? Tänk att de cirklat på här inom samma två kvarter under all den tid. Från dig, via loppis, till mig. Allt inom en halv kilometer.

20180503_kappsaeck_007

De flesta tygstycken i kappsäcken var inget mer än bara tygstycken, men här är ett som faktiskt är ett plagg. Detta linne passar faktiskt på mig men är kort, når inte ens ner till midjan. Men är det kanske inte ens meningen? Är det ett underplagg, någon slags behå? Varför har just den sparats? Var den exklusiv? Var den speciell? Eller bara en trogen vardagsvän som det var svårt att skiljas ifrån?

Kära Lovisa på Timmermansgatan, det är så mycket jag undrar. Tack för glimten!