Invigning av loppans år 2020

Loppans år 2020 har invigts! Här slösar vi inte bort dyrbar fyndmöjlighetstid, så jag gick raka vägen till SPR direkt efter jobbet i dag. Ska vi ta en titt på vad jag kom hem med?

20200102_lampa

Jag fann danskt lergods, som troligen varit en vas i ursprunglig form men sedermera omformats till lampfot. Ni ser kanske att den ser lite konstig ut där vid toppen, men det går ju att dölja under lampskärmen. (Som jag tyvärr inte lyckades fynda under samma loppisbesök, äsch.) Tyckte färgerna var så underbara!

Med hög sannolikhet härstammar vasen från 1920-talet och det är ju ganska häftigt att den snart fyller år 100 år då. I bottnen finns en stämpel som berättade för mig att producenten var Annashaab Lervarefabrik, som grundades 1891 och lades ner 1958. Fick också reda på att den stämpeln blev registrerad som varumärke år 1923 — samma år som huset vi bor i blev byggt. Ack ja, jag gillar ju sånt vet ni! När det bara råkar sig att vissa saker på nåt vis hör ihop fast de inte egentligen gör det.

20200102_glas

Ett par dricksglas köpte jag också. Jag är verkligen ingen glasexpert så jag vet inte men jag tyckte att de såg gamla ut, glaset är strimmigt sådär som det blir. Vanligtvis föredrar jag större dricksglas men tilltalades verkligen av de här. Tycker de har något särskilt trots att de inte är megaspeciella. Strimmigheten, tyngden, mjukheten och stjärnan i botten, om man ska ringa in rubbet. Tänker mig att de kommer passa till allt — mjölk åt barnet och åt alla andra vichy, pilsner, vin!

20200102_pussel

Åt Blenda som blivit pusselfantast plockade jag med mig denna långa brandbil som direkt blev mycket uppskattad. Hon har byggt ihop pusslet två gånger redan. Den röda färgen på bitarna har blivit solblekta till en läcker rosa men där under är bilen fortfarande äkta brandbilsröd. PUH, feminismen höll på att gå för långt där.

Barnet fick också en liten väska/portfölj med Mauri Kunnas-hundar på, men jag tog ingen bild på den. Den senaste tiden har hon gått omkring och burit på ett tomt kattmatspaket som hon packat nödvändigheter i. Det har i ärlighetens namn sett litet sorgligt ut. Nu får hon alltså uppgradera sin kartonglåda till en väska! Köpte också ett par plagg åt Alfred, men det känns nu lite fräckt att visa upp hans kläder, jag vet inte. Men jag kan faktiskt göra riktigt fina fynd åt honom också! Och jag håller fast vid att jag fortsätter göra det även om han inte föll pladask för gubbyxorna jag kom hem med i dag. Men ändå! Loppans år 2020 är för alla.

Pinglor, plingor och annat pynt

Det tog mig ett par decennier att fatta det men lite av botemedlet mot min julångest hittas förstås i pynten. Det var nångång under tonåren, skulle jag gissa, som julen började kännas jobbig. Krävande, stressande, emellanåt rent av kvävande. Man kom ju liksom aldrig ifrån den? Den var ÖVERALLT. Men jag ska inte dra på mig min Negativ Nancy-cape nu så vi går inte in på det.

Så hur som helst. Förr var jag en sån som det vände sig i magen på när jag kom in i affärer som plötsligt gått all-in i Christmas-mode, men nu har jag blivit mer tålig. Kanske för att jag själv äntligen kunnat börja ta till mig en del av det. Förr var det en skarp linje mellan mig och julen — den skulle INTE in i mitt hem. Endast vintriga ljusslingor och något år en grankvist i en vas. (Att titta på Snögubben på julaftonens förmiddag och nån dag däromkring It’s a Wonderful Life är förvisso också en nämnvärd stämningsskapande tradition.) Men de senaste åren har alltså gränsen blivit mer oskarp. Inte totalt, men en del blurr är det helt klart där. En del har börjat sippra över till min sida.

20191204_pinglor

Nu tar jag gladeligen in pynt som på bilden ovanför i hemmet. Det pyntet är dagens loppisskörd, för sammanlagt 2,90€. Tyckte det var ett mycket bra pris. För de ynka slantarna fick jag alltså sju stycken små, silvriga hjärtformade pumlor i glas. Med ”locken” i metall. Hur gamla kan de vara? Ena har nästan tappat all sin silvrighet, den är min favorit. Vågar jag hänga dem i lillajulgranen? Jag tror inte det. Katterna och Blenda tar ner dem hela tiden. Jag hade redan två små glasbollar i den men Blenda råkade stiga på den ena (tack och lov med skor på) så den sprack i tusen bitar.

Och kan man kalla dem ”pumlor” på den här sidan Bottniska viken? Jag tycker det är ett sånt bra ord. Orka hålla på med ”julgransbollar”. Har ni nåt bättre? Eller ska man ta till något dialektalt från mera lokala trakter? För ”pinglor” är ju onekligen ett ord som jag känner att de BORDE ha kallats i urminnes tider. Pinglor! Di pinglar.

I alla fall, inkluderat i samma summa, så fick jag också ett snöre med massa ännu mindre bjällror i mässing i. Varje bjällra har små, nätta, etsade sträck. De låter så fint. Di plingar! (Gör det dem till PLINGLOR?)

Och kanske är det den huvudsakliga ingrediensen — att det är eget? Att jag själv valt ut det för att något i det har kunnat *spark joy* inom mig. Det handlar liksom inte om vad som ”hör till” utan om vad jag *vill ha*. Jag, vi, har chansen att skapa egna traditioner. Man får välja och vraka.

20191204_apelsiner

Nåt annat pyntigt är förstås apelsinnejlikorna vi gjorde. Hade tänkt sprida ut dem här och där men sen knöt jag ändå ihop alla tre apelsinerna och hängde dem i en ledig krok i tamburstaket. Tror jag ska göra flera nån dag! Vill också göra en girlang med torkade apelsinskivor och andra grejer att hänga på kakelugnen i sovrummet.

20191204_klementin

Blenda fick en klementin att sticka ner nejlikorna i eftersom apelsinskalet verkade vara för hårt för henne. Men sen var klementinens skal inte heller så lätt att hantera, så då fick hon sticka hål med en tandpetare och sen klämde jag in nejlikorna i hålen. (Fast ser nu att jag missat ett par hål.) Då uppenbarade sig en mer abstrakt formation och jag blev inspirerad av den, för det ser ju ut som en stjärnbild! Kanske man kunde göra såna nåt år.

Och där var det punkt på dagens pyntiga tankeslinga! Adjöss.

Kruka på fot, fisk på fat, björnar på pusselkloss

Ska inte gå in på min trötthet så jättedjupt, men har i dag varit så sömnig att när jag lämnade ensam med Blenda en stund på eftermiddagen så fanns det inget annat val än att gå ut, annars hade jag somnat. Och när jag går ut går jag ju helst på loppis! Lyckligtvis har Blenda hittills bara sagt nej en enda gång av de väldigt — jag menar VÄLDIGT — många som jag frågat om hon vill komma med. Den gången var dock inte i dag.

20190904_krukafiskguldlock_001

Och tur var det! Vi fyndade båda två grejer vi fäste oss vid. Som en kruka på fot från östtyska Strehla, för min del. (Och Blenda tyckte om att plocka sina fynd i och ur den senare, så den uppskattades även av henne.) Jag har ett par vaser från samma tillverkare från förr, gillar deras laseringar. Denna i nötbrunt och midnattsblått.

Är i den långsamma processen att byta ut en del av mina trista krukor till mer unika och trevliga loppisfynd som denna… men är tveksam till att nån av växterna jag redan har skulle passa i den. Det borde ju vara en mjuk och rund växt som får hänga lite över kanten på den. Som en glanspilea eller plättar i luften. Nu har jag dock ingen sådan och det är osäkert hur väl Alfred skulle ta emot att jag införskaffade en växt till. (Vi har redan tjugo. Although, vi har haft fler. Survival of the fittest.)

20190904_krukafiskguldlock_002

Mitt favoritfynd var kanske ändå fiskfatet. Direkt jag såg det kände jag att jag måste ha det. Vissa saker bara talar ju till en på det sättet, ibland genom ett näpet litet fiskfejs. Tycker det är så fint! Till exempel att servera vindruvor eller salmiakchokladkulor på.

På tal om grejer som Alfred försöker hindra mig från att köpa så sa han redan nej till flertalet fiskfat i helgen. Men till båda våras försvar så var de i glas. Ett sånt har vi redan! Men i keramik? Nope! Tänk så prydligt det kan ordna sig emellanåt! 🙃

Och Blendas fynd var ett klosspussel med motiv ur sagan Guldlock och de tre björnarna! Direkt jag visade lådan åt Blenda blev hon sådär lustigt beslutsam som hon blir ibland, granskade bara hastigt och ivrigt — sen locket på och så lade hon ner lådan i vagnen (som jag använde som varukorg just då) och svarade väldigt övertygat ”Ja” på mina frågor om huruvida hon ville ha det, tyckte om det, och så vidare. Jag var ärligt talat lite tveksam för jag tänkte att hon ändå var för liten för det. Men jag lät mig övertalas. Och Blendushka gick senare omkring och kramade lådan medan hon väntade på att jag skulle bli klar. Lekte massor med klossarna när vi kom hem. Kanske inte på det sätt som är avsett, men ändå!

20190904_krukafiskguldlock_003

Utav klossarna kan man alltså göra sex olika motiv beroende på vilken sida av kuberna man vänder uppåt. Förhandstittar på motiven följde också med på fem små affischer, det sjätte motivet är själva omslagsbilden på lådan. Jag googlade runt lite och det verkar ha blivit tillverkat på 70-talet. Bra fynd! Bravo Blenda! Bra smak!

Tartan, harlekin och lantgårdsdjur

20190628_hemaat

Gick till Röda Korsets loppis i förmiddags och mest gick besöket ut på att Blenda skulle klämma på varje grej på leksaksavdelningen medan jag skulle titta på. (”Titta! Titta!”) Men där emellan hann jag sticka ner ett par grejer i korgen, utöver den gula Teletubbien som jag främst köpte för att muta Blenda med när hon plötsligt blev så trött och grinig.

De egentliga fynden var de här två:

20190628_pusselglas

Ett träpussel, vilket också var exakt vad som var orsaken till loppisbesöket. Blenda hade sån dille på pussel i morse, det märks att det klickat för henne nu och att hon fattar grejen. Det vill jag ju gärna uppmuntra så jag tyckte att hon kunde få ett pussel till, och på SPR/RK finns ganska ofta sådana. Det här med söta lantgårdsdjursungar fastnade vi båda för idag. (Märker nu att enda föräldern som inkluderats är en tupp. Genusglasögonormen noterar!)

Ett gammalt harlekinrutigt dricksglas. Tycker det är så fint! Dras till udda glas, gärna får de vara färgade (ÄLSKAR den här bleka ölgula nyansen) och gärna får de vara i modell större än standarden. Det är dock ganska sällan jag får tag på sådana så min samling är liten.

20190628_loppamyra

Här med en nyfiken liten katt för storleksreferens.

20190626_briositty

Och här en bild från i förrgår, på den där vagnen som är på första bilden, som ju också ett ganska nytt loppisfynd! Fast det var via nätloppis som jag hittade den. En tartanrutig Brio Sitty, gissningsvis från tidigt 90-tal.

Jag har nämligen FORTFARANDE inte klätt om Emmaljunga Rion, den andra gamla vagnen som hade sånt slitet tyg. Jag hade börjat känna mig rejält stressad av detta eftersom att inte bara var våren långt på väg men nu var sommaren här och ingen användbar skön retrosittvagn hade vi ännu fast jag visste hur mycket Blenda hade tyckt om att provåka den och jag kände mig skyldig för att jag inte fixat det än. Vilket fick det att kännas ÄNNU mer motigt och svårt att fixa det. Eller jag hade börjat på men fick skrota det på grund av att tyget inte funkade, sen försökte jag färga det ursprungliga tyget för att dölja det solblekta men färgen fäste inte, sen tänkte jag bara sy på nya kantband för det var ändå de som var mest nötta, men så hade jag köpt för smal snedremsa för ändamålet och DÄR kände jag bara: Nää-ä. Nu räcker det.

Samma kväll kollade jag annonser på Findit och hittade den här! Som dessutom har sin lilla varukorg kvar! (Det saknar den andra, något som alltid besvärat mig.) Alla är glada och nöjda. Stommen till den andra vagnen bor på vinden. Kanske kommer jag ännu sy nya kläder åt den en vacker dag nu när tidspressen och prestationsångesten släppt? Vi får se!

Naturromantiska applikationer

Gjorde en loppistur med mamma i fredags. Fick alltså fler fynd den dagen än retrovagnen, som jag f.ö. nu påbörjat renoveringen av. Har tagit loss klädseln och ska börja sprätta upp sömmarna för att kunna använda bitarna som mönster. Men det var inte det jag skulle berätta om nu.

Istället skulle jag visa ett konstverk jag fyndade:

20190223_applique

Ett landskap i applikationsteknik! Tycker det är så fint och så speciellt. Så rikt på känsla! Så livligt! Ser både tålamod och hetsighet, glädje och frustration. Slutresultatet ändå sprudlande.

Blir så nyfiken på varifrån det härstammar! Har dessvärre inte hittat någon signatur ännu men hoppas att en ska uppenbara sig när jag lossar på passepartouten. Har bara kikat försiktigt där under, men ska ta den helt loss och ge alstret en en prydligare en samt en ram förstås. Bilden kostade ungefär ingenting (2,50€) och antagligen är det väl någon glad amatör som ligger bakom, men vad gör det.

Blir på bra humör av den! Alla små stygn, gjorda både för hand och med maskin. Rosorna (tulpanerna?) i rabatten som också flyter i vattnet. Och så den lilla, lilla segelbåten, som kanske är en pappersbåt nu när jag tänker efter. Solens spretiga spindelstrålar, molnens duggregniga textur. Nä-ä hörni. Det här är fasen konst det. 😍

Och ser det inte ut som vår? Det är kanske därför jag uppfattar den som så hoppfull. Så ny.

Min trendspaning för 2019 är förresten just sånt här — en friare form av appliqué. Vi har ju sett en stark applikationstrend på framför allt ungdomskläder de senaste åren. Och för några år sen var det papperskollage som gällde som konstnärligt medium, men sen dess har vi ju gått över till att pyssla med garn och textilier. Men vem orkar hålla på och knyta makramé längre? Ser jag en till långfransad väggbonad så somnar jag. Och att brodera korsstygnstavlor med oväntade budskap är ju de facto högst väntat numera.

Nä, då tror jag starkt på kollage i textilier och garn istället! Fria tyglar, väldigt abstrakt, fast eventuellt också en hel del naturromantik nu när jag tänker efter…? Visst kommer det en sån våg nu? Skulle det inte ligga precis i tiden? Ute: Inne. Inne: Naturen. Eller hur va?