Kategori: Tingen

Var det kanske Linn Jung som sa att ett (genialt) trick för att hålla bloggen vid liv är att låtsas att den är instagram? Jag tänker på den tanken ofta, men den förverkligas ju sällan i praktiken. Av mig. Men nu! Nu.

Jag gick ett varv på loppis och ibland blir det som att man fyndar enligt ett särskilt tema. Alltså omedvetet. Vet ni? Temat kan t.ex. vara nyanser av brunt/brunrosa/rosa eller återkommande mönster så som rutigt i vita linjer, så att allt liksom matchar. Då NJUTER jag verkligen av att gå igenom fynden när jag kommer hem och att ställa upp dem som på bilden ovan, ha ha. Det är bara så mysigt.

Jag köpte, förutom tre olika sorters doftdiffusergrejer (2 × lavendel, 1 × grönt te), ett bylte tyg och tre plagg åt barnen. D som visar intresse för björnar och byggmaskiner fick två collegetröjor och B som har en rosa period och häromdagen beklagade sig över att hon inte har tillräckligt många rosa byxor, och ändå behövde nya byxor, fick ett rosa par att bära till sina favorittröjor, rosa de med. Hon gillar när allt matchar, säger hon.

Bomullstyget tänkte jag till nya örngott. Det är nämligen i precis den färgskala jag vill ha på sängkläderna. De ska vara neutrala, dova och gärna i rosa, brunt och mullvad, eller allra helst något mellanting, Fazers Kiss-Kiss-karameller. (Well well well, kanske även jag har en rosa period.) Jag tilltalades verkligen av tyget och tänkte att det dessutom blir lätt att klippa det rakt iom rutmönstret. Kanske det också räcker dill ett påslakan, får se. Viktigast är ändå örngotten. Det är ett sånt tyg som man bara VILL vila sitt trötta, i en ideal värld nyduschade, huvud på.

Kalla mig strax medelålders, men jag gillar att ha alla sängkläder i en ganska slätstruken färgskala utan särskilt utstickande mönster — inte för grafiskt, färggrannt, stort eller plåttrigt — och jag spexar till det genom att ha ett urval mullvadsbrunrosa dynvar att mixa hipp som happ med. Djärvt! Nä, det är det ju inte. Men det visar sig att det får mig att känna mig oförklarligt förnöjd när allt bara funkar ihop utan att något sticker ur. Jag gillar när allt matchar, är vad jag säger.

Med denna naturliga pose (…) välkomnar jag er till den enda typen av haul-inlägg som är okej: loppishaulen! Fyndfångsten. På min födelsedag gick jag på ett par loppisar som Alfred skjutsade mig till och sedan hade hand om barna, f.ö. en ypperlig bonusgåva, och jag tänkte att mina fynd skulle fungera som nån form av spådom om mitt kommande år. Nu vet jag inte OM det blir så, alltså jag menar… knappast — men det var den känslan jag bar på. Och det gjorde det hela lite extra högtidligt och spännande! En spådom är då till exempel att jag ska tydligen börja bära basker igen, det har jag inte gjort sedan 90-talet. Kanske för att jag hittills saknat denna askgråa. Personligen tror jag vintertid inte på mössor som ej täcker öronen, så vi får vänta på våren, mössan och jag.

Man brukar inte återuppta saker man lämnat på 90-talet, sa Alfred men jag vet inte jag. Är det DET mitt fynd betyder? På nittotalet ville jag ha trumpetbyxor för jag var Abba-fan, så mamma sydde ett par åt mig i svart trikå. Till dessa bar jag gärna hemmasydd väst i mörkaste grönt och blått typ paisleymönstrad manchestersammet, naturligtvis med polotröja undertill. Och så basker då. Vem VAR jag?? Spännande att se om jag var framtiden.

Nä, nu skippar vi flummet och går vidare. Själv tror jag ju på att återuppta gamla saker, som dessa två jackor jag hittade åt barnen. Dag provade båda två på direkten men han får växa några år ännu, den bruna gick honom till vaderna. De är båda vintage Reima och i enstex, ett slitstarkt vattenavvisande tyg i bomull och nylon, som kom på 60-talet. Men dessa jackor — ska vi gissa från 70-tal? Tillverkade i Finland och stilmässigt perfekta om ni frågar mig.

Två andra fynd. Den ena var en mortel i mässing, och nu säger jag det bara: dagens sämsta fynd. Detta enbart för att jag senare googlat fram att den härstammar från nån polsk kommun eller stad eller vad det var, med dess vapen på ena sidan och nån annan regional symbol på andra. Äsch sånt har jag bara aldrig gillat, så det retar mig lite. Ingen koppling har vi ju dit heller. I övrigt gillar jag att ha en mortel. Vill mortla. Vem vill inte? Om man ska läsa in lite spådom i detta så kan man ju hoppas på att det betyder att det blir fler utsvävningar i köket, så som jag tänkte mig, istället för fler tveksamma inköp.

Den andra saken på bild, som jag istället är svinnöjd med, är den svarvade och snidade träskålen som jag ämnar använda som kruka för nån trevlig liten grönväxt! Den är så gullig, blir glad att se den varje gång.

Men det fynd jag var nöjdast med är denna matta! Jag kände ett triumferande äntligen när jag såg den, som att jag verkligen åstadkommit något, hah. Dags att testa ✨visionen✨ som är: mysig mjuk lurvig ryamatta vid tv-delen av vardagsrummet, vanliga jutemattan i resten. En dröm om ✨texturer✨ osv. Vid hemkomsten fick den först ligga med luggen neråt i den nyfallna pudriga snön, och sen fick den vädras, som ni ser. Den doftade gudomligt när den ett par timmar senare kom in.

Katterna gjorde mattan till sin innan den ens var ordentligt utplacerad. Även barnen tycktes fatta tycke för den och både busade och gosade på den. Alla små i huset vältrade sig på den. Kanske också den äldsta. (Undertecknad.) Idel frid och fröjd — tills att de flesta gått och lagt sig och Selma, vaktkatten, signalerar att något rör sig i mattan. Fan också. Jag föser undan mattluggen och där är den, en skalbagge. Jag klämde genast ihjäl den mellan fingrarna, inget papper ens, jag bara NOPE lil’ mister möt din död. Sen förde jag ut mattan på balkongen över natten och tills nästa kväll, dammsög den sedan grundligt, en ruta i taget. Man gör vad man kan. Var är det där -20°C när man skulle behöva det?

Alla vet kanske redan det men ändå: Om man köper grejer på loppis i naturmaterial så som ylle, så kan det vara fiffigt att sätta dem i frysen några dagar. Minus aderton i fyra dagar brukar rekommenderas. (Tillhörande spådom pour moi är kanske att alltid göra det, bara grejen i fråga ryms i frysen.)

Det var de fynden det! Fy fan vad jag var nöjd med att spatsera omkring på loppisarna. Salig! Spådom för kommande födelsedagar: Tradition av konceptet? Jatack!