Stil & syssla – NALEIS NÄTT

Helt och rent

Inne hos Frida Lund bjöds det på rundtur i hennes charmiga hem och det som verkligen utmärkte sig, tyckte jag, var en avslappnad inställning till interiör och inredning. Att man tycker sitt badrum är fult är inte hela världen, att man avskyr soffan kan man leva med, och att renovera hela det dugliga köket när det bara är en del av det som behöver fixas till, känns, som hon säger, inte så smart.

Det tyckte jag var skönt, rent av uppfriskande, att läsa. För visst känns det lite sällsynt att stöta på den attityden bland influencers och populära bloggare? Särskilt när så mycket handlar om hem nu. Men det här inspirerade på ett annat sätt! Allt måste inte alltid eftersträvas att vara en enhetlig spegling av ens egna estetik.

I vårt badrum som sett sina mest tilltalande dagar har vi precis satt in nytt handfat med ny kran och nytt underskåp, samt nya duschväggar. Allt vi gjorde oss av med var trasigt och bortom-räddning-sunkigt. Väggkaklet som är vitt med ljusgrå marmorering och en smal grön vinrankig kakelbård i ögonhöjd fick dock stanna kvar, fast jag tycker det är närmast gräsligt. (Kanske framträder det extra tydligt nu när värre rysligheter eliminerats.) Detta kändes förnuftigt för såväl miljö som plånbok. Stundom är jag nöjd med detta behärskade beslut — andra stunder grämer jag mig. Rejält.

(Samtidigt ska det ju erkännas att skulle nån komma här och säga VARSÅGOD GRATIS HELRENOVERING så skulle jag ju nog inte tacka nej med hänvisning till miljöbelastningen heller.)

Under det senaste corontänåret blev hemmet en viktigare del av våra liv i och med att vi plötsligt tillbringade så mycket mer tid i det, sägs det. När man dessutom skalar bort mode och smink så söker man sig till andra kanaler att uttrycka sig själv genom. Känner ni igen detta? Jag har i alla fall känt av det. Har förvissso inte gjort så mycket konkret åt det, men har verkligen tänkt mer på hemmet. Jag vill satsa mer, men jag vill göra det smart. Hur vill jag ha det? Vilka möjligheter finns det? Vad är viktigt för oss? Vilket är mest viktigt?

Jag FÖRSÖKER få min hjärna att minnas att de där kaklen, som är hela och i alla fall ganska rena, inte är det.

Mellan glömskeinfallen så är det småbarnsrealism som väger mer. Blev OERHÖRT nöjd då jag märkte att vårt nya underskåp sitter tillräckligt högt för att såväl potta som pall ska rymmas in under det. Otrolig förbättring i det lilla rummet! Visade stolt åt Alfred. Kändes så smart och VÄLPLANERAT. Blir salig även nu då jag tänker på det, lol. (Men är kanske inget man skryter med i Architectural Digest ändå.)

Vecka 1 år 2021

Man kunde hävda att det är först i dag som det nya året egentligen börjar. I dag börjar nämligen vecka 1. Det nya årets första måndag. Men ska vi gå all in på pur instinkt så börjar ju året på riktigt först i ungefär mars-april, åtminstone här på mina breddgrader. Det känner ni väl? Att året börjar då det blir återfött. Då snön smälter, marken luktar starkt av jord (och hundbajs), luften blir dammig och små groddar spricker upp här och var. Då gatusoparbilen är i farten. Då svanarna återvänder (på nyårsdagen såg jag två flyga söderut utanför köksfönstret). Då vattnet i åarna stiger så att åkrarna förvandlas till sjöar vid sidan av riksåttan. Då knoppar brister med ett ”aj!”… Men nu ska vi inte förhasta oss! Än så är det långt till vår, än så är det vinter.

Vad har jag på mig i dag då? Ni undrar förstås eftersom det ju blir allt mer utmanande för mig att hitta plagg som passar. Jag har ganska många löst sittande överdelar i garderoben, så vidden räcker än så länge oftast till hur bra som helst till men däremot påverkas ju längden på dem när magen putar ut så mycket mer, så att de ändå inte funkar. Blev därför ytterst glad när jag i helgen hittade min gamla fransade skjorta i något längre modell! I en påse med kläder jag vid något skede hade tänkt sy om, men minns inte mera vad det var jag skulle fixa om med den. Jag tvättade den istället, toppade ett par fransar som börjat hänga längre än de andra, och nu har jag plötsligt utökat min preggogarderob avsevärt.

Är man nyfiken på att bli minimalist eller kapselgarderobist är graviditet verkligen en bra testkörning. Eh, menar det inte som ett HeTt TiPs utan mer bara som en, öh, bonus. Har till vardags levt i en skjorta, tre tröjor (en av dem Alfreds) och två par byxor de senaste tre månaderna. Skulle haft ett större urval om jag inte hade gjort så många märkliga val under min senaste graviditet. Nästan inga av de plaggen lockar längre. Minns i och för sig att de inte direkt lockade sist heller, men desperate times… Den här gången vill jag behålla min stil mer och lite mindre ta det som finns tillgängligt. Och jag tycks ha aningen bättre framförhållning för att få det att lyckas, men det är nog enbart p.g.a. magen gave me no choice. Sist kom den liksom långsamt smygande. Den här gången sa den 🎺 PLOFF! 🎊

Ja magen ja. Försöker att inte tycka det är jobbigt att den den här gången blev synlig så mycket snabbare. Det går sisådär. Å andra sidan har den uppfattningen kanske också att göra med tidsperspektivet — jag berättade denna gång åt folk en månad senare än sist. Så jag gömde magen längre, egentligen så länge jag bara kunde. Får lätt känslan av att den är gigantisk, och har helt ärligt obsessat så över detta att jag jämfört med bilder motsvarande ungefär samma vecka från min förra graviditet och faktum är att de egentligen ser rätt likadana ut, en marginell skillnad vad jag kan se. Det är så dumt att sånt känns som en lättnad, eller spelar nån roll över huvud taget, men nu gjorde det det. Dubbla skäl att sluta angsta. Jag lär väl knappast vara gravid fler gånger så jag får försöka se det så istället, att det lika gärna kan vara KUL att det syns, och maxa den känslan istället för att försöka dölja eller förminska kalaskulan. EMPIRSKÄRNINGAR HERE I COME!! (Skoja.)

(Lovar förresten att magen i verkligheten är mer framträdande än på bilderna här.)

Vet inte om jag sa det sist, så gott nytt år! Eller god fortsättning eller vad man säger en dag som denna. God lunch! Om inte annat.

Sånt jag slutat med

Bland det minst inspirerande jag vet är när bloggare skriver inlägg med avsikt att *inspirera*. Detta tröstar jag mig med, medan jag känner mig såväl oinspirerad som oinspirerande. Är helt klart mer som *expirerad* i kväll — jag tupplurade t.o.m. en kort stund, och det gör jag nästan aldrig. Slutade tupplura för många år sedan och nu sker det bara vid sällsynta tillfällen. Kan oftast inte ens! I alla fall, undantagstuppluren fick mig att tänka på andra saker jag slutat med. Anar ni en lista på kommande? Jomenvisst blir det en lista.

Sånt jag slutat med då:

Färga håret. Nu har jag inte ens satt så mycket som en toning i mitt hår på cirka sex år. (Latmasken hälsar: Otroligt skönt att inte behöva tänka på utväxt eller ojämn färg.) Ville då se vad exakt min naturliga hårfärg var, efter att den varit kamouflerad så länge att kamouflaget hunnit fylla myndig. Och nu då jag ser den sååå… vet jag inte? Jag var mörkblond som liten men med åren har håret mörknat. Oklart vad denna färg är. Mörkt råttfärgat kanske. 🐭
Högklackade skor. Så sällan värt det. De kan vara snygga men det är väldigt länge sedan ett klackat par har väckt något egentligt begär hos mig, de är lätta att sortera bort ur synfältet och minnet. Står inte längre ut med obekväma skor över huvud taget. Blir typ provocerad när jag ser vuxna människor använda skor de inte kan röra sig bekvämt i (menar naturligtvis inte högklackat överlag då). Känner typ: Men gud. Inte värt det.
Bygelbehåar. Sedan jag under viss tid skippade mina vanliga behåar för amningsbehåar så har jag inte kunnat återgå till byglarna. Herregud vad det är obekvämt?? TORTYR. Hur har jag någonsin stått ut? Det är inte bara byglarna i sig som gör det outhärdligt, utan kanske ännu mer att den typen av behåar har så väldigt lite stretch i sig kring bröstkorgen och då får man endera välja mellan att få 1) stöd, d.v.s. en jäkla poäng med behån över huvud taget, eller 2) luft. Kul!!
Plocka brynen. Kanske händer det nån gång om året att jag tar tag i pincetten och eliminerar nåt strövande strå, men i det stora hela är det onödigt. Poänglöst. De växer ändå inte ut mer. ☹️

Vad ytligt det här blev! Hade tänkt att det skulle bli bredare än så här, men inspirationen ni vet. Eller hjärnan. Svårt att komma på grejer, men har ju t.ex. också slutat röka fast jag vill fortfarande feströka ibland så. När jag var barn och tonåring bet jag på naglarna, ganska säker på att jag började för att jag läste i en bok att någon karaktär gjorde det och jag tyckte det lät coolt. 🙄 Sedan var det såklart skitsvårt att sluta men jag gjorde det till sist för att jag var trött på att alltid skämmas för mina fula nagelstumpar. På tal om ytligt. (Att hyn blev jäkla ful av att röka var också en bra angstdriven morot för att sluta, för den delen. För att vara ärlig.) En tid hade jag slutat äta godis och sötsaker inne i veckorna men nu har jag igen inte hållit så hårt på det. Men det gick faktiskt relativt lätt då man väl bestämt sig, åtminstone under en begränsad tidsperiod. Hehe.

Vad har ni slutat med?

Rum, rum, rum

Lång dag försvann i ett nafs. Känns som att merparten av den har gått åt till att surfa på duschhörn i den fruktlösa jakten på den perfekta lösningen. En kollega skulle måla kaklet i sitt tvättrum och det visade sig att en annan kollega målat kaklet i sitt badrum för några år sen, så jag blev på nytt inspirerad att testa samma sak. Har inte riktigt litat på alla Pinterest life hacks, men nu menar kollegerna att det visst funkar bra ändå. Det var så jag kom in på duschskåp. Eftersom det vi har nu är sunkigt och plastigt och fruktansvärt och nån dörr alltid hoppar av gängorna, har liksom gett upp med att tvinga den tillbaka på plats ens, och OM vi nu ändå har ett nytt handfat+skåp på gång (levererades i dag) och dessutom ämnar fräscha upp väggarna med ett nytt lager målarfärg så visst i fan behövs också ett uppfräschat och funktionsdugligt duschutrymme? Ni fattar! Flyttade på tvättmaskinen för att skapa mer utrymme i det lilla badrummet, men alltså det är så korkat. Golvet är så ojämt att tvätttmaskinens fötter inte räcker till att skruva ut tillräckligt så att den kan stå stadigt var som helst. Sen är den frontmatad, vilket i övrigt är helt fiffigt i ett litet rum för då får man ju lite extra förvaring/avlastningsyta ovanpå den (vi använde den som skötbord då ett sånt behövdes), men i och med att luckan ska svänga utåt någonstans så tar det också utrymmet. Den kanske slår i toalettstolen. Den kanske visar sig vara vänd helt fel väg för rummets layout — så den borde öppna mot höger, inte vänster. Jaaa ja, bla bla bla. Det är bara att gilla läget men jag muttrade många svordomar tidigare tidigare i dag.

Det är mycket med det här hemmet nu. Önskar jag hade något fint och färdigt att visa upp men ne-ej serni. Vi kollar lite tilltalande grejer jag hittat genom Pinterest istället:

Fantastiskt golv hos @ettrumtill på Insta. De har målat det sjävla. Jag har varit dragen till trendigt terrazzo som golv en tid men samtidigt anat att det vore dumt just i.o.m. att det är en sådan stark trend. När jag såg denna bild föll bitarna på plats. Mer småspräckligt äggskal än grafiska äggskalsskärvor.

På tal om terrazzo då. Har tyvärr inte lyckats hitta källan för den här bilden. Tycker alltså att golvet är väldigt snyggt, men det är ju inte direkt ett alldeles tidlöst val i det här utförandet. Hur som helst så hjälpte den här bilden mig att inse att med ett någorlunda festligt golv i köket så kan luckorna och inredningen vara hur jäkla basic slät blank vit som helst utan att det blir trist.

Mysigt och piggt barnrum hos en familj i Australien, via thedesignfiles.net. Kär i den där stora ögonkudden, såklart. Även bokhyllan. Är det en sån Blenda ska ha? Kanske i så fall vägghängd p.g.a. inte mycket golvyta i rummet.

Mera tjusigt golv, detta hos bloggaren bakom Room for Tuesday. Trodde att blommorna var handmålat DIY och blev alldeles sprallig av lycka, men det visade sig att jag misstog mig. Äsch. Ändå… torde väl vara möjligt att DIY:a det i alla fall?

Detta farmhouse-vardagsrum, som jag tyvärr inte heller hittar källa för, ligger nog en bit från min egen stil men jag älskar bilden eftersom vårt vardagsrum är ganska litet och jag drömmer om en stor soffa som kunde få sluka rummet. Och ser ni hur mysigt det kunde vara?

Underbara textilier, och det här får vara sista bilden jag delar denna gång för jag orkar inte hålla på och söka källa om jag aldrig ändå ska hitta dem. I alla fall, stort fan av hur FRÄSCHT det här ser ut. Som att luften aldrig blir dålig här, lakanen aldrig svettiga och skrynkliga, kudden är alltid sval och sömnen alltid otroligt god.

Tillbaka till en sista genomgång av duschhörnskandidaterna. Hur ska man hindra en sinnessjuk mängd vatten att översvämma hela badrummet varje gång man duschar då inga av hörnen har golvlister?? Bara frågar. Adjö!

Kom, vi leker parfymeri

En del är ju parfymnördar och -experter och därför vill jag inleda med att säga: inte jag! Men jag har äntligen lärt känna min näsa som ändrat uppfattning om många dofter under årens gång. Den första *riktiga* parfymen jag valde själv var CK One, förstås från Calvin Klein, då jag gick i högstadiet. Den var the it-perfume en period på 90-talet, den första riktigt stora unisexparfymen. Älskade den, men helt ärligt vet jag inte om jag gillade den så värst mycket. Gillade kanske mest idén.

Den som jag lätt fått mest uppmärksamhet för var en vaniljdoft (Vanille Bourbon) från Yves Rocher. Folk brukade ivrigt sniffa i luften och fråga ”Vad är det som doftar?!” när jag träffade dem. Nu tycker jag att den är alldeles vansinnigt för söt, pinsamt söt, men i sena tonåren älskade jag den och ville göra den till min signaturdoft. Använde den i flera år, tror en bit in på 20-åren också fast det känns ofattbart nu, tills jag äntligen tappade intresset för att lukta som ett sockersliskigt wienerbröd (även om jag fortfarande gärna äter dem), men jag hade så mörk stil då det begav sig att kontrasten länge kändes balanserad. (Tveksam att jag skulle tycka likadant i dag, dock.)

Skulle antagligen tycka mer om CK One i dag för nu ligger nog min smak närmare den än Vanille Bourbon. De två dofter jag numera använder är faktiskt också unisexparfymer:

Nagaranga & Santal Citronné från franska 100 Bon är vardagsparfymen, fast jag använder inte parfym varje dag. Den är en citrusig, träig och kryddig doft med noterna apelsin, grapefrukt, rosépeppar, cedertä, patschuli och ”amber”, vet inte om det i detta fall betyder ambra eller det som den alldeles självklart doftar för mig: kåda. Sådan barrträdskåda som vi försökte samla upp och tugga tuggummi på, då vi hört att så gjorde folk förr i tiden. Tydligt unisex. Stingig, jordig. Lite frän och sträv.

Memoire d’une Odeur från Gucci väntar jag med tills lite festligare tillfällen. Den är mjukare, örtigare, blommigare och pudrigare men även den ganska träig. Toppnoter är kamomill och bittermandel, något som verkligen förvånade mig att jag gillade, för skilt för sig tål jag dem knappt. Kamomillte och bittermandelarom — URK. Men så här så! Hjärtnoter är mysk och två sorter jasmin (?), medan basnoterna är sandelträ, cederträ och vanilj. För mig doftar den en aning oljig, balsamig och mild. Det är något med den som påminner mig om gräs, kanske timotej eller dylikt, eller egentligen kanske stjälkarna på den bukett vildblomster man nyss plockat från dikesrenar och ängar. Känns i det stora hela ganska sjuttiotalig. Low-key hippie.

Noterar att jag dras till naturorienterade dofter (på det viset inte ändå heller långt bor från vaniljparfymen), gärna sådana som påminner mig om barndomen. Men då inte tårtkalasen eller doftsuddssamlingarna eller Date-parfymerna på PaRtYt, utan mer något.. nej jag vet inte. Dunklare? Vardagligare? Något närmare jorden.

Men angående signaturdoft. Jag är fortfarande på jakt efter min perfekta. Skulle jag själv få blanda ihop en i dag skulle jag välja noter som svartvinbärsblad, cederträ, bergamot, lavendel eller patschuli, kanske båda, gärna ett piggt sprätt av salvia eller basilika, ett diskret spår av något klassiskt blommigt som viol eller ros, en skvätt mysk eller läder för att ta ner det hela på däggdjursnivå, och baserat på min besatthet vid Urtekrams Green Matcha-serie så definitivt också matchaté.

Totaldille. Den här doften känns SÅ RÄTT. Älskar alla dimensioner i den. (Och jag vill aldrig köpa en annan deodorant i hela mitt liv.)

Och *din* aromatiska signaturmelodi då? Hur doftar den? Ge mig noterna!