Inne hos Frida Lund bjöds det på rundtur i hennes charmiga hem och det som verkligen utmärkte sig, tyckte jag, var en avslappnad inställning till interiör och inredning. Att man tycker sitt badrum är fult är inte hela världen, att man avskyr soffan kan man leva med, och att renovera hela det dugliga köket när det bara är en del av det som behöver fixas till, känns, som hon säger, inte så smart.
Det tyckte jag var skönt, rent av uppfriskande, att läsa. För visst känns det lite sällsynt att stöta på den attityden bland influencers och populära bloggare? Särskilt när så mycket handlar om hem nu. Men det här inspirerade på ett annat sätt! Allt måste inte alltid eftersträvas att vara en enhetlig spegling av ens egna estetik.

I vårt badrum som sett sina mest tilltalande dagar har vi precis satt in nytt handfat med ny kran och nytt underskåp, samt nya duschväggar. Allt vi gjorde oss av med var trasigt och bortom-räddning-sunkigt. Väggkaklet som är vitt med ljusgrå marmorering och en smal grön vinrankig kakelbård i ögonhöjd fick dock stanna kvar, fast jag tycker det är närmast gräsligt. (Kanske framträder det extra tydligt nu när värre rysligheter eliminerats.) Detta kändes förnuftigt för såväl miljö som plånbok. Stundom är jag nöjd med detta behärskade beslut — andra stunder grämer jag mig. Rejält.
(Samtidigt ska det ju erkännas att skulle nån komma här och säga VARSÅGOD GRATIS HELRENOVERING så skulle jag ju nog inte tacka nej med hänvisning till miljöbelastningen heller.)
Under det senaste corontänåret blev hemmet en viktigare del av våra liv i och med att vi plötsligt tillbringade så mycket mer tid i det, sägs det. När man dessutom skalar bort mode och smink så söker man sig till andra kanaler att uttrycka sig själv genom. Känner ni igen detta? Jag har i alla fall känt av det. Har förvissso inte gjort så mycket konkret åt det, men har verkligen tänkt mer på hemmet. Jag vill satsa mer, men jag vill göra det smart. Hur vill jag ha det? Vilka möjligheter finns det? Vad är viktigt för oss? Vilket är mest viktigt?
Jag FÖRSÖKER få min hjärna att minnas att de där kaklen, som är hela och i alla fall ganska rena, inte är det.
Mellan glömskeinfallen så är det småbarnsrealism som väger mer. Blev OERHÖRT nöjd då jag märkte att vårt nya underskåp sitter tillräckligt högt för att såväl potta som pall ska rymmas in under det. Otrolig förbättring i det lilla rummet! Visade stolt åt Alfred. Kändes så smart och VÄLPLANERAT. Blir salig även nu då jag tänker på det, lol. (Men är kanske inget man skryter med i Architectural Digest ändå.)