hembekantandet

20170623_001

Här är en ny vy inifrån det blivande hemmet. En lugn gata, hade den varit livligt trafikerad hade jag nog varit lite tveksam till läget. Huset ligger inte heller helt invid gatan som löper parallellt med det, det finns en trottoar och ett par remsor gräs emellan. Föreställer mig att det måste dra ner på potentiellt buller från tyngre fordon som åker förbi. (Har t.ex. också bott i trähus där det bara fanns en vanlig smal trottoar emellan husvägg och gata, där skallrade fönsterrutorna ofta. Men å andra sidan vande jag mig.) Vi har f.ö. flest fönster åt det här hållet och väderstrecket de vetter åt är typ västsydväst. Kvällssoligt.

20170623_002

I eftermiddags förde vi ett litet lass med möbler till lägenheten och tog några mått vi inte alls var nöjda med. Kommer krävas mycket planering innan vi hittar rätt lösning vad det gäller garderob för det som blir vårt sovrum. Blir lite tajt med utrymme. Det gråa linoleumgolvet har testats för asbest, där under borde trägolv finnas och det vill jag förstås gärna ta fram, och träpanelen där i det bortre rummet som är köket (fönster mot ostnordost) ska målas. Parkettimitationen som är plastmattan i köket asbesttestas förresten också men den ska oavsett få vara kvar än så länge.

20170623_003

En av de saker som lockade mycket med bostaden var innergården. Nu syns inte så mycket av den just på denna bild, men rabatterna är fyllda av prunkande blomster, humle klättrar upp längs med husväggen, ståtliga träd breder ut sina grova grenar och bakom syrenbuskarna finns halvgömda trädgårdsbord och stolar. Spatserade omkring på gården en bra stund och tog in omgivningen.

20170623_004

Till och med sophanteringsområdet är tilltalande, i skuggan av stora rönnbärsträd. Och en kompost fanns det också där! Det klickar vi gilla på. Faktiskt så drömde jag i natt att det på Vasa torg fanns två stora containrar för kompost, ett test som de gjort över sommaren. Drömde också, sorgligt nog, att det var i slutet på sommaren, och att jag var snopen för att jag inte vetat om att stan fixat kompost för allmänhetens bruk. Jag öppnade locket till den ena och kikade in, den var nästan helt fylld och överst fanns granris och äggskal.

20170623_005

En annan sak som bidrog starkt till att denna bostad kändes som ett smart val var att strax invid innergården finns en lekpark, bara nedför en sluttning, inga vägar emellan. Det är inte den som syns på bild då, men en stig som går till och från parken och gården. Har den senaste tiden råkat prata med två personer som talat om vikten av att hitta en bra park eller att ha en egen gårdsplan som småbarnsförälder. Båda gångerna har jag först efteråt slagits av tanken på den här gården och parken, och så har det bara känts så oerhört smidigt och perfekt. Det är så mycket plats att leka på.

I övrigt träffade och pratade vi med en tredje granne i dag. Denna gång en kvinna som bor vägg-i-vägg med oss från andra trapphuset, och detta möte skedde till och med på svenska. Tidigare möten har skett på engelska med en italienare som bor med fru och barn i lägenheten under oss, samt på jäkligt styltig finska med en äldre man som bor i lägenheten bredvid oss i samma trapphus. Han satt i trädgården och fick ett kryp i synfältet som han försökte vifta och blåsa bort, jag sa (eller nåja, försökte säga) att jag tror det var en spindel som hängde från hans keps, och han fnysskrockade att han är så gammal att han har spindlar på sig. De sjok av samtalet som jag begrep mig på var riktigt trevliga (t.ex. att han var glad att vi har två katter för då får han fler kompisar, eller att han erbjöd oss möbler om han har nåt vi behöver), men sen var det delar där jag satt som ett frågetecken endera när min roll var att lyssna eller svara. Fy fan alltså. Han tyckte dock att vi nog kommer lära oss nu när vi flyttar dit och, ja, det skulle ju vara kul och definitivt nyttigt och skulle göra livet seriöst cirka tretusen gånger lättare, men samtidigt låter det ju som en TORTYRMARDRÖM p.g.a. genansen av att utstå de där otaliga situationerna då en känner sig som en total idiot, så jag drog definitivt en lättnadens suck i dag då det gick så smidigt att jag fick prata mitt modersmål. Ingen skamrodnad och efterhandsångest denna gång. Hur som helst, alla vi träffat på hittills har varit sjukt hjälpsamma och trevliga, och stället känns lite ofinländskt på det sättet att de som bor där faktiskt tycks umgås och småprata med varandra på gården. Vi får mer och mer info hela tiden, nu vet vi t.ex. vilken parkeringsplats som är vår samt att vi mycket troligt kan förvänta oss en kräftskiva på gården för husets invånare i höst. (!) Känner förstås min skygga nerv strama åt en aning men samtidigt känns det också charmigt och tryggt att bo på så vis, mer bland bekanta än bland främlingar. Jovars, nya tider minsann, nya tider.

klemetsögatan

Processed with VSCO with hb1 preset

År 1923 stod ett trähus på Klemetsögatan klart. 94 år senare fick vi syn på en lägenhet i det huset — och med det en idé, en möjlighet och en boning som det blev alltmer svårt att slita sig ifrån. Sedan var saker plötsligt i rullning och en viss milstolpe vid livets vägren närmade sig med rasande fart, om jag får tala i sådana klyschor. (Är ärligt talat litet osäker själv.)

I går var det sommarsolstånd och vi firade dagen på ett tämligen grandiost sätt: nämligen genom att bli bostadsägare!! (!!!) Senare på kvällen åkte vi dit med två katter, två glas och en flaska chamPommac för att skåla in hemmet. 🍾🍾🍾

Har varit så jäkla peppad de senaste veckorna men har samtidigt inte riktigt vågat tro att det faktiskt skulle bli av, det verkade finnas så många olika tuvor som hela flyttlasset kunde välta på. Kändes overkligt att det verkligen blev verkligt.

Skulle gärna återgå till att känna enbart ett likadant pirrigt lättnadsrus som jag gjorde efter att vi lämnat banken där vi undertecknat köpebrevet igår, men just nu känner jag tyvärr redan en stress smyga sig på, utav allt som flytten medför. Då menar jag både förberedandet med rensandet och packandet men också själva flyttandet av lådor och möbler, som kommer vara aningen krångligare än annars då jag själv inte kan lyfta så tunga saker just nu p.g.a. ugnsbullen. Men vi har än så länge bra med tid på oss och tanken är att vi ska försöka flytta lite grejer nu under helgen för att i alla fall få nån start på det. Praktikaliteter ordnar sig. Vi inväntar också labbanalyser på ett par golv- och väggprov och håller tummarna för att de snabbt ska ge resultatet asbestfritt, så att vi själva kan påbörja en småskalig uppiffning. I så fall blir mina semesterplaner att riva en bit golv, spännande!

Har aldrig ägt en bostad förut så kan inte vara helt säker på detta men tycker mig ana att det blir sådär som föreställt, att det känns mer värt det att satsa på bostaden ordentligt när den är ens egna. När vi flyttade hit där vi bor nu hade jag till en början en massa idéer och var alldeles sprallig utav möjligheterna (lätt hänt när ens hyresvärd slänger sig med drömuttryck så som ”fria händer”), men kom sist och slutligen av mig ganska hastigt då det ändå inte var för oss/mig i det långa loppet. Märkte särskilt bra att jag totalt tappade intresset av att ställa i ordning för kommande bebis i denna bostad, då det ändå kändes så temporärt. Vi hade redan pratat om att flytta typ inom ett år, vilket gjorde att bo kvar här kändes så futtigt, typ som att det fram tills dess i princip bara var dötid (och hyrespengar) som skulle slösas bort. Skulle inte förvåna mig om det var något med mina graviditetshormoner som gör att jag dras extra mycket till det som är beständigt, till fasta trygga punkter liksom. Ja, och sen snubblade jag över den där ena vissa bostadsannonsen då, i mitt slösurfande för skojs skull. Den saboterade då verkligen våra planer rejält. Men den gav oss nya så jag förlåter den!

hem som ger en längtan

Jag har på sistone snubblat över så många inspirerande interiörvyer, och jag tänkte att vi skulle ta en titt på några av dem och mer specifikt vad det är som jag fastnat för i dem. Utöver gemensamma beståndsdelar som vitmålade väggar, gamla trägolv och brokig inredning så finns det nämligen några andra särskilda faktorer som jag vill försöka sätta fingret på.

interior_glaedje

Glädje! Något som jag tycker jag att tydligast förmedlas i inredning via gula accenter. Tycker det är så uppiggande, tror att min hjärna översätter det till solsken. Min svaghet för gult i hemmet är ingalunda något nytt, men sedan min kompis Karin berättade att hon läst någonstans att en inredning inte är komplett utan en gul detalj har jag blivit ännu mer fixerad. Älskar den gula dörren, måste vara som att kliva in/ut genom solen (fast behagligt). Det gula trägolvet är också magnifikt, även om jag skulle föredra det i en snäppet varmare nyans än den på bilden. Är för tillfället helt besatt vid idén att mötas av ett sådant i tamburen, skulle inte det vara härligt att komma hem till?

interior_textur

Textur! En omväxlande mix av material och strukturer, som lädermöbler, grova golvplankor, lampskärmar i metall, tjockbladiga grönväxter. Nån kudde i sammet eller varför inte mocka, en annan i grovvävd textil, kanske något prydnadsobjekt i rotting eller bambu eller vem vet vad, och så vidare. Slitna, skrovliga ytor bredvid blanka och släta. De varierande materialen och strukturerna ger ett varmt djup till rummet, tycker jag. Är för övrigt mycket förtjust i den abstrakta tavlan som skymtas till höger, där finns också textur minsann.

interior_gronska

Grönska! Ju mer desto bättre, och allra helst gigantisk sådan. Har ett par ganska stora växter här hos oss också men ingen i likhet med de där träden (som jag gissar att är fiolfikusar) som vi ser här på bilderna. Älskar inomhusdjungelkänslan, en vibb som betonas ytterligare utav den där härliga papegojeväggbonaden. Har för övrigt blivit alltmer förtjust i större konst på väggarna och tycker numera att små tavlor för det mesta känns plottriga och skräpiga. Nej, ju större desto bättre. Det gäller både för växter och tavlor.

interior_vaerme

Värme! Teakfärgat trä, röda nyanser och stora mattor. Gillar inte när det blir mycket rött, men någon stol, matta eller andra textilier i rött tycker jag är tämligen nödvändig. Men även varma tränyanser tycker jag bidrar med samma värme, bara de inte är för fräscha. Älskar sliten teak men avskyr polerad mahogny. Stora mattor knyter ju ihop rummet och ger därför ett varmt intryck, som att allt hänger ihop liksom. Nu råkar de på bild vara röda men det jag tycker är huvudsaken är snarare att de är stora. Blev också mycket förtjust i de där pallarna på bilden till höger, och särskilt då de rostfärgade benen. Rost! Också varmt ju.

interior_charm

Charm! Oftast tycker jag att köksinredning är jäkligt tråkig och sällan snygg, så när jag ser ett kök jag gillar så vet jag att det har nånting särskilt. Det blågröna till vänster är uppenbarligen underskönt, älskar kaklet och de öppna trähyllorna i varm teak, det magnifika ljuset och den djupa vasken. I vanliga fall skulle jag tycka att den vita vasken var väldigt badrummig, men just här tycker jag att den snarare ger en känsla av spakök, vilket känns fräschare. Med köket till höger så gillar jag väl mest kanske lösningarna, variationerna, de gröna stolarna som komplimenterar och matchar den blåa lampskärmen, men också att det inte behöver vara så himla nytt och snyggt för att se trevligt och inbjudande ut. Liksom, i köket till vänster vill jag mixa avokadosmoothies och baka surdegsbröd. Men i det till höger vill jag måla med vattenfärger och dricka vin in på småtimmarna.

ett halvt eget rum

20170115_hoerna_001

Har surfat på en del inredning på sistone och tänkte först visa lite bilder som jag pinterestat, men så har jag småplockat i ”mitt rum” de senaste dagarna och skruvade igår äntligen upp de hyllor som väntat på golvet ungefär sen vi flyttade in, d.v.s. i över ett år, så det får bli bilder från det egna hemmet istället. Eller, ja, från en vrå av det i alla fall.

Jag har alltså ett slags eget krypin här, Alfred har också ett eget arbetsrum uppe på vinden och min hörna är på bottenplan, och är ett utrymme som ligger mellan vardagsrum och tambur. Det hade en dörr mot vardagsrummet men den tog vi ner direkt vi flyttade in för att göra vardagsrummet mer luftigt. Istället för dörr hänger där träklossdraperier från 70-talet och Finnpine Hobby, sammansatta så att längderna varierar.

Är urusel på att använda sminkbordet men så har det också fått agera förvaringsplats länge, men nu när hyllorna är uppsatta så fick det mer ledig yta. Sminkar mig inte mycket till vardags och det känns ganska motsatsen till tidseffektivt att sätta sig ner för de få minuter det tar mig att fylla i ögonbrynen, men nästa gång det vankas fest ska jag öva mig på att få in rutinen att använda sminkbordet då. Skulle vara trevligt att inte ha en massa sminkprodukter omkringdrällande i badrummet.

20170115_hoerna_002

Har t.ex. redan förflyttat mina parfymer till sminkbordet, till vardags använder jag bara body mist. Det turkosa lilla skrinet sprejmålade jag igår, det är en cigarillask i plåt som jag förvarar hårnålar i. I cigarettetuiet under det förvarar jag hårspännen, den asken köpte jag på Juthbackamarknaden för några år sedan. På hyllan ovanför är mina smyckesskrin och i den mörklila läderväskan förvarar jag tunna scarfar. Solglasögon får hänga med i en krukhållare, eller vad det heter.

På väggen till höger om sminkbordet dinglar mina halsband och några små väskor som är mer för fest än vardag, rymmer max telefon plus plånbok och kanske ett läppstift, typ. Den svarta sammansatt utav träpärlor, den vinröda i nån slags metallmesh, och så den glada grodan i målat läder.

20170115_hoerna_003

På väggen till vänster om sminkbordet hittar vi fler väskor och kassar. Har precis gallrat ur den samlingen en del, och uppenbarligen lär det likväl inte gå någon väsknöd på mig. Det är väl tämligen uppenbart vid detta skede att jag är en sådan som tenderar samla på sig saker. I.o.m. att jag köper ca 90% av allt jag äger på loppis så är priset sällan heller högt, och då har jag alltså råd, rent ekonomiskt, att ge saker en chans. Hade t.ex. några väskor jag gillar men inte hittar användning för, men ändå hållit fast vid för att, ja, för att jag gillar dem. I höstas hörslade jag Marie Kondos The Life-Changing Magic of Tidying Up och fast den är totaljävla omöjlig att ta på allvar (min favoritrecension av den på Goodreads: ”Do you like talking to furniture? Do you believe shirts have souls? Are you insane? This might be the book for you.”) och sjukt frustrerande på det viset att den aldrig, för fan aldrig, kommer fram till nån kärnpoäng som den alltid insinuerar att ska finnas, så gav den mig åtminstone motivationen att vara strängare med vad jag handlar och mindre mesig med att göra mig av med saker. Slängde t.ex. massor med halvobekväma underkläder efter att jag kommit igenom den, kan rekommendera detta. Blev också inspirerad till att leva mer minimalistiskt, men hahaha as if. Jag går för övrigt emot den här Konmarimetoden som författaren förespråkar i.o.m. att jag rensar i etapper. Har inte ännu rensat bland allt jag ska rensa, samt att jag ska göra en ny gallring av saker jag redan gallrat under senvåren eller tidig sommar och antagligen kommer jag då att kunna göra mig av med fler saker, men utan att behöva bära på den här känslan av att jag förhastat mig.

Nåja, nog om det. Åter till vad vi ser på bilderna —

På hyllan som syns där vilar nu ett par sminkväskor även om den ena främst agerar allt-i-allo-väska, innehåller t.ex. nyttosaker så som plåster och skosnören, hah. I plåtburken som skymtas bor mina nagellack.

Vågen är troligtvis mycket opålitlig trots dess namn Exakta, och jag köpte den nog mer för dess utseendes skull än för funktionen. Den kostade 1€ och är tung som attans, vilket jag noterade då jag hittade den på loppis, till vilket min komikerpartner svarade ”Klart att den väger”. I övrigt kan jag varmt rekommendera att äga en våg vars utseende gör dig glad och funktion är något slumpmässig. Det är liksom lite trevligare att ställa sig på en mycket fin våg, men en som du inte litar på helt. Hålls den inom en radie av ungefär två kilo åt endera håll av det jag ungefär borde väga så tänker jag att jag säkert är på samma som jag brukar vara och rycker bara förnöjt på axlarna och myser lite åt hur gullig vågen är istället för att, exempelvis, tänka att jag måste äta mindre pizza.

Jag sitter just nu på motsatt sida av vrån för där har jag mitt skrivbord, och jag har också möblerat om här ganska nyligen men det känns ännu lite halvklart och det såg i jämförelse ganska trist ut på bild, så det får bli en annan gång som jag visar det. Det är inte så att jag nödvändigtvis måste ha ett eget rum men en egen hörna där jag får dra mig undan är definitivt en nödvändighet för mig, om jag ska få någonting gjort och inte bli knäpp. Det ligger mycket sanning i det Virginia Woolf skrev i sin essä Ett eget rum år 1929, att ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon skall kunna skriva romaner” — nu skriver jag förvisso väldans få romaner, men mina blogginlägg närmar sig visst ändå den längden ibland. Och med det sagt ska jag övergå till att jobba lite, här i min egna vrå.