Re: Stök

Angående stök (i mitt förra inlägg) så är det vad jag sysslar med i dag. Vi har en slags större alkov i anslutning till vardagsrummet som är avskärmad med draperier, och detta rum är tänkt att vara vårt kontor och mycket riktigt är det också just där jag nu sitter och skriver, men allt som oftast så hänvisas det till som ”kaosrummet”. Här lastas saker på hög i väntan på att de ska komma till sina rätta platser. Många urvuxna barnkläder, en överflödig byrå, och massor av KRAFS bara. Det är också det rimligaste stället för vår tvättkorg och torkställning att husera.

Och här är vi nu. Jag brukar ALDRIG få till före och efter-bilder så jag kör en mitt i istället. 🤓 Den här skåpväggen har byggts ut ~*organiskt*~ eller va fasen man ska säga. Det började med två Ivarskåp i mitthöjd. Vid nåt sinnesförvillat ögonblick trodde vi alltså att det skulle vara tillräckligt med förvaring. De hänger på den där höjden för att: 1) det verkade krångligt att byta ut värmeelementet som är nere i vänstra hörnet på väggen och 2) det är där de hamnade när jag ställde dem på en skrivbordshurts, som jag behövde som stöd för att skruva upp dem.

Något år senare inser jag att det är här vi ska ha barnens kläder. En annan Ikeamöbel, byrån Rast, checkade av rutorna: 1) även den i furu som Ivar, 2) samma djup som Ivar, och 3) exakt samma höjd som den hurts som jag använt som hjälp till fastskruvandet. Tjoho! Rast är dock smalare än Ivar, vilket bara var en fördel eftersom det var det där med elementet nere i hörnet. Två rymdes bra. Inte så symmetriskt men äh, är inte symmetri rätt överskattat ändå? (Är förresten ganska nöjd med att pallen sedan visade sig rymmas in i elementluckan nere till vänster.) Någon dag ska jag lacka byråerna också för det har jag (ett halvår senare) inte gjort än och det syns.

Vi kunde förstås rätt tidigt konstatera att vi behöver mycket mer förvaring till även annat, så två Ivar till ovanpå de två första fick det då bli. Den senaste veckan har jag äntligen skruvat ihop de två översta skåpen, betsat och lackat dem (även om jag inte är jätteförtjust i betsen men nu ÄR den så här bara), skruvat dem på plats i går och sedan påbörjat projekt ORDNA. Det var ordentligt stökigt här redan till att börja med men otroligt hur det alltid ändå blir ÄNNU stökigare innan det blir mer ordning på allt igen.

Nu fick Blendas dockhus plats i ena skåpet och på hyllplanet ovanför är lite extra kläder som inte ryms i byråerna, typ underställ och klänningar som inte är i regelbunden cirkulation. Skåpet bredvid det är ett pysselskåp med modellera, målarfärger, pärlplattor och sånt. I de andra skåpen tänkte jag få plats med smått och gott, bland annat lite av *mina* pysselgrejer, garn och *aKtUeLlA pRoJeKt* (som det ändå tar tre år för mig att göra klart). Kanske jag tar hit strykjärnet och strykbrädan också och gör alkoven till ett klädvårdsrum på samma gång. OJ oj OJ! Nej nu blev nog detta FÖR spännande läsning för er. Bäst att börja tänka på refrängen.

På tal om refräng, dagens playlist för varför inte. En gammal goding jag just lagt till flera låtar till. Bra fiilis att pyssla och plocka till. Skulle fortsätta med det men Dag har vaknat och nu måste jag vakta vad han kryper fram till och välter och/eller stoppar i munnen. Inte minst här i rummet där allt möjligt nu väntar på golvet. Målet är ju att han ska kunna krypa fritt här…

…men vi är inte riiiktigt där ännu. 🙃

Handarbetets sagoskog

Textilier och handarbeten är något som jag titt som tätt kollar lite extra på på loppis. Man vill ju ha stora grejer att hänga på väggarna men stora tavlor är ofta så dyra, vilket förvisso för det mesta är skäligt men man vill ju gärna komma förmånligt undan och det är där traditionellt kvinnliga göromål kommer in i bilden. Det har så låg status att de alstren kan man oftast köpa mycket billigare. Än så länge. Själv har jag fastnat för bonader för att jag dessutom tycker de är på nåt vis härliga. Mjukare än tavlor. Förra våren hittade jag äntligen väggbonaden jag sökt (fast visste att det var den först när jag såg den), innan den fanns det dessutom en julbonad (som även nu pryder väggen), och i går var det då dags för den tredje.

Satumetsä, sagoskogen. Har testhängt den ovanför sängen men har fått konstatera att den inte alls hänger rätt där. Kan hända att den skulle passa bättre där bara väggen bakom den inte var så outhärdligt trist. (Vilket SKA åtgärdas men när eller hur är ännu oklart.) Men ser ni så fin? Halvtransparent duk, gissar på lin, med broderade träd och… kanske bär?

Inhemskt, handvävt, från Kotiteollisuus OY Oma Tupa i Kuopio. På trälisten finns också ett litet, rostigt, ärgat, slitet metallplakat med namnet på personen som gjort den — själva handarbetet och inte designen, förstår jag det som — faktiskt i detta fall en man, och datumet som det blev klart. Tack för konsten, Jouko Hinttu 1.3.1980. Undrar om bonaden var en man i tiderna fick köpa delarna till i ett set för ett sedan färdigställa själv. Sådant var väl populärt förr (korsstygnstavlorna!) men sysslar nån längre med det? Vågar jag sia en kommande covidboom?

För övrigt intressant att tänka att om kvinnor genom historien betraktat sina hantverk med samma tydliga stolthet — graverat metallplakat mednamn och datum! — och män hade sett på dem likadant, (fast detta medför väl en teoretisk hönan-eller-ägget-situation,) så hade jag kanske fått betala betydligt mycket mer för sagoskogen. Varsågoda för tydlig och bra meningsbyggnad. Men ja ni fattar väl. Jag kan inte heller formulera tydligare. Måste kvinnogöra andra saker nu (äta choklad, vilken kliché).

Lösöre, lampor och lllautaset (och lösgodis)

I dag kom dagen då Alfred bestämde sig för att byta ut lampan i kontoret/alkoven/kaosrummet. Skönt att nån annan orkade ta itu med det, för det verkade inte någonsin bli jag. Det är den på bilden som vi bytte till, en Polaris från inhemska Aris och 70/80-talet. De finns i en drös med olika utformningar och färger, och den jag lade vantarna på är basic vit och har fyra bollar. Jag köpte den för en spottstyver för några veckor sedan, och sen dess har den väntat på en bänk i tamburen. Egentligen ett mirakel att den inte fallit ner och blivit bucklig och sned.

Själv har jag inventerat bland tallrikarna & c:o. En absurd mängd av dem för fyra personer, eller knappt ens det (det är inte som att bebisen använder nån). Det blir lätt sådär när man gärna går och plockar på sig på loppis utav ingen specifik serie. Jag gillar ju ett litet virrvarr men inte för brett… det är en process som man säger. Dags att gallra. Tänkte att det bästa sättet att rensa bland dem är att ställa ut allihopa, då ser man vilka som passar ihop och vilka som har minst dragningskraft och är mest slitna. Ackurat så, fungerade över förväntan. Så nu har jag plockat ihop en redig trave som ska få åka vidare. Mest tillfredsställande var ändå att plocka in resten i skåpet och se hur harmoniskt det blev. Ok, låter urtöntigt, men så är det!

Skrev detta tidigare i dag men kom liksom av mig där, kändes väl inte som så värst brännande information. Nu undrar jag om jag har något att tillägga. Näej. Båda barnen sover. Vi har handlat lösgodis. Tror minsann att ett avsnitt av White Lotus väntar. (Har sett *ett*, är redan besatt.)

Den magiska fyndflytdagen

Jag hade ett sånt magiskt fyndflyt i går. Ursäkta min småbarnsförälderliga förutsägbarhet men det började med jakten på en Stokke Tripp Trapp-stol. Vi har en från förut, en äldre modell med träbåge och läderband. Hade köpt den åt bebisen men Blenda kärade ner sig i den så jag har hållit upp ögonen efter en till. I går kom jag på att specifikt en nyare modell som man kan ha nyfödd-set till kunde vara något för oss. Och då blir det plötsligt aktuellt med en sån ganska snart! Så jag plöjde frenetiskt igenom cirka alla annonser på nätloppisar, marketplace och andra loppisgrupper.

No luck, men däremot fick jag syn på ett skåp vars annons nyss åkt upp. Ett skåp som kunde passa bra som klädskåp i ett barnrum, något som jag en längre tid letat efter. Ganska slitet men då istället förmånligt. Sände ett meddelande och frågade om måtten.

Som om jag var synsk eller något fick jag för mig att på Folkhälsans loppis kunde det säkerligen finnas en Tripp Trapp. Åkte dit och japp, såg en på momangen, kollade serienumret som ska börja med 3 eller högre för att stolen ska vara av den nyare modellen (”nyare” betyder i detta fall de som tillverkats sedan i maj år 2003), och det gjorde det. Stolen var nerkletad med klistermärken och diverse fläckar men i övrigt i skick. Dessutom förmånligare än den äldre modellen jag köpte tidigare. Den tar vi!

Fick nångång under tiden på väg till loppiset svar av skåpförsäljaren som gav mig måtten och jag tyckte de lät rimliga. Frågade om jag kunde reservera tills kvällen och återkomma då jag mätt ut alltsammans ordentligt. Jadå, sa hon. Pirrigt!

Strosade vidare bland loppishyllorna, hittade spegeln på bilden. Har fantiserat om en ny spegel till tamburen, lite större än den som provisoriskt prytt ena väggen, men gärna i någon ovanligare form.

Tvekade ändå eftersom denna inte var superförmånlig, men eftersom den inte heller var superdyr och just hade en sån där ovanlig form jag hoppats på, plus snygg facetterad kant, PLUS att jag nyligen läst nånstans att man ”aldrig ångrar en spegel”, så köpte jag den. (Det var förresten i Elsa Billgrens blogg jag läste det, bekräftar google.) Kassörskan uppskattade att den härstammade från 30- eller 40-tal. Inte helt hundra på att den hittat rätt ställe ännu eftersom den sist och slutligen inte var så hemskt mycket större än den förra spegeln, men nepp, ångrar icke! Tesen håller.

Väl hemma igen åkte måttbandet fram, först ut var väggar och sedan bagageutrymme. Hörnet där jag tänkte att skåpet skulle stå var ett par centimeter för smalt på grund av en strömbrytare som kom i vägen. MEN elen är också utanpåliggande, som jag tror att det kanske heter, alltså med en synlig kabel som löper från taket ner till strömbrytaren, så det hela torde gå att flytta ganska enkelt. (Ja, det här ska jag förstås kolla upp grundligare.) För oavsett vilken möbel som står där så ligger faktiskt strömbrytaren lite dumt och begränsande. Så det skulle kanske hur som helst vara bäst att låta den maka på sig några centimeter, tänkte jag. (Ni förstår, har man ett rum på sju kvadratmeter vill man verkligen inte låta såna små detaljer påverka möbleringsmöjligheterna alltför mycket. De är begränsade redan som det är.)

Däremot skulle nog skåpet inte rymmas in i bilen utan en värre kamp och jag började ge upp hoppet. Hur mycket orkar man krångla för skåpet, var frågan jag ställde mig. Inte råkar det möjligtvis gå att få det till Vasa, var frågan jag ställde försäljaren, medan jag skämdes lite för det kändes verkligen som asking for a lot. I mitt sinne förlikade jag med tanken på att skåpet skulle få gå vidare till nästa i kön. Det kan vi nog ordna, sa försäljaren, min dotter kan komma med det fast redan i kväll! Otroligt!!

Medan jag väntade på leveransen putsade jag upp barnstolen och alla klistermärken och färgfläckar lossnade utan någon större ansträngning. Till och med de stora fläckarna jag misstänker var nagellack kom loss! Senare anlände skåpförsäljarens dottern inklusive bärhjälp och tillsammans lastade de in skåpet i trapphuset, så oerhört hjälpsamma människor!! Modern, dottern och hjälparn, samtliga! Leverantörerna till och med erbjöd sig bära upp skåpet till andra våningen där vi bor, vilka superhjältar. Kändes rent av fräckt att tacka nej, men rummet ska göras mer i ordning först. Nu står det i källaren och väntar.

HUR MYCKET FYNDFLYT? Magiskt!!

Tl;dr: Jag fyndade alltså en Stokke, ett skåp och en spegel i går — tre saker jag en längre tid spanat efter — med ett alldeles MAGISKT jäkla flyt! ÄR HELT 🤯😍🥲

Fattar att det är lågt allmänintresse för detta men ville bara verkligen föreviga denna välsignade dag.

Morgonkollen i pigrummet

För första gången på väldigt länge kröp jag inte genast ner under täcket igen så fort barnet farit iväg till dagis. Känner mig överraskande pepp, måste vara fredagsfiilis. Någon annan som var pepp i morse var Blenda, som avklarade alla sina morgonmåsten i rekordfart för att sedan hinna gå in på sitt rum och pyssla.

Som ni ser är rummet långt ifrån klart, men det som lockade barnet var det skrivbord jag loppade igår, och som var litet nog att få flytta in på momangen. Med det menar jag alltså att jag bedömde att det inte kommer bli nämnvärt i vägen fast det står där under resten av fixen, trots att rummet i sig är pyttelitet. Glädjande! Tyckte barnet. (Min egna bedömning utgående ifrån glad min och iver.)

Vi har lagt nytt golv i rummet, eller alltså en person som kan lägga golv har gjort det åt oss, och efter rådgörande med en annan kunnigare person än vad vi är så landade vi på att behandla det med svagt vitpigmenterat vax som ska skydda mot uv-strålning, och alltså hindra plankorna från att gulna och mörkna sådär som furu vill göra. Sist jag skrev lutade det ju mot att såpskura men jag läste sedan på mer och det verkade, helt enkelt, för krävande. Nu kvarstår väggfix och sen är de sju kvadraterna redo att inredas!

Skrivbordet är bara 90 centimeter brett. Vi ska inte bry oss i själva placeringen (eller de fruktansvärda väggarna) på dessa bilder, men visst är det fint! Nätt och så. Fast tungt, måste vara massivt trä under den gulvita målarfärgen. Ska kanske byta ut knopparna, eller måla dem.

På tal om att måla, här är tre björnar Blenda satte till världen för nån dag sedan. Har inte sett henne måla föreställande på väldigt länge! Det är främst abstrakt konst hon sysslat med, i alla fall här hemma. Kanske var det de nya pärlemorvattenfärgerna som inspirerade henne. Eller att jag målade ett självporträtt och att hon då äntligen lät sig övertalas att också måla ett — men ångrade sig och valde alltså björnlinjen istället. Tyckte den blev fin! Munnarna alldeles lila, kanske utav blåbär? Ska hitta en lämplig ram åt den.

Okej, tack för titten Blenda! Vi ska låta dig återgå till ditt arbete.