Kategori: Färd & fest

Hallo hallo! Här ser ni två sauerkrautar som semestrar i Berlin. Ja, jag kämpar tappert segt vidare med inläggen från resan i somras. Där vi nu hoppar in i följetongen igen har vi ganska nyligen avverkat ett zoobesök, barnet har somnat i vagnen och jag har googlat berlinska söndagsloppisar. Det finns många av dem, sådana som hålls utomhus, flera på söndagar. Bra tradition för en dag som lätt kan kännas så slö! (Ändå är jag urusel på att ta mig till den på Vasa torg på sommarsöndagarna, oops.) Vi beslöt att besöka den loppmarknad som ordnades i (eller heter det på?) Boxhagener Platz i stadsdelen Friedrichshain. Så nu har vi begett oss ditåt!

Friedrichshain är en tidigare arbetarstadsdel och i dag ett viktigt centrum för Berlins vänster- och alternativrörelser, säger Wikipedia. Bra område, tror jag, särskilt för unga, bohemer, människor som gillar lite ”alternativa” grejer och så vidare, men gatorna var besynnerligt ödsliga just när vi befann oss där?

Fast det kanske berodde på att alla gått till Flohmarkt Boxhagener Platz. Lol nej det är en total överdrift, loppiset var mindre än jag trott och det bor typ 120 000 personer i stadsdelen. De var inte alla där. Men mycket folk var det för det! Vi drack kaffe och strollade genom och runt loppiset. Såg en del fina saker men inget som skrek mitt namn. Det skulle i så fall ha varit nån möbel det men, tja, handbagage.

Vi strosade vidare i de lummiga kvarteren. Här tycks vi vistas på/omkring en gata som heter Grünberger. (Ja, grönt berg.) Passande på nåt vis, visst? Det är alltid sånt här jag saknar efter att jag rest någonstans, grönskande gator. Visst är det mysigt? Känns så ombonat. Annat är det här hemma. Jag vill ha fler träd på trottoarerna och mer klängväxter på husväggarna!

Hungern smög sig på. Vi spanade efter det mest lovande matstället och det var kanske för stort utbud av giltiga deltagare i den tävlingen för det blev svinsvårt att välja. Det mesta såg mysigt ut, men ändå blev jag kräsen.

Sen hade vi cirklat runt och gick förbi loppiset igen och då tyckte jag det var dags att skärpa sig. Så hamnade vi på ett mellanösterländsk ställe som kan ha hetat Sanabel Imbiss. Blenda och jag delade en rejäl wrap av något slag, minns ej riktigt. Falafel och halloumi kanske. Försöker jag dölja en en mun full med mat på bilden? Mm bwa fwåga. *svälj*

Här retades vi med Blenda genom att återigen visa en park åt henne som vi inte orkade leka i. Kul, va? Nej, det tyckte inte hon heller. Till vårt försvar visste vi inte att den skulle vara där, vi ville bara ta en genväg genom en grön liten park. Wizmarplatz, säger Google Maps.

Lyckligtvis är hon inte svår att muntra upp! Kuckuuu! Här tycks vi röra på oss åt rätt håll igen, enligt Google Maps. Vi var ute och irrade lite tidigare nämligen men nu är vi på väg mot U-bahnstationen och Blenda ska ännu en gång få syn på en av alla Buddy Bärar som finns utställda här och där i stan. För en björnfantast som Blenda var detta särskilt lyckat. Skulle egentligen ha infogat en bild på en sådan kompisbjörn här, men jag tycks likväl ha gallrat bort den. Vill ändå nämna björnarna, p.g.a. gullig stadsmaskot ändå va.

Tillbaka i Mitte. Där beundrar vi Neptunbrunnen som ligger nära Alexanderplatz. Strax innan har vi matat några fåglar i närheten av Berliner Fernsehturm, alltså tv-tornet. Då kommer en medelålders kvinna, nej jag vill säga dam faktiskt, för hon såg typ sådär proper ut som sydeuropeiska damer med guldörhängen och perfekt fönat hår gör, och bara KRÄÄÄÄKS. Kräks kräks kräks. Hon verkar inte full eller så, istället tänker jag mig att hon åkt upp i tv-tornet och blivit akut höjdrädd och illamående av det, meeen vi tycker ändå att det är dags att dra vidare. Då når vi denna fontän. Från en kaskad till en annan kan man säga!

Blenda vill som vanligt bada. Jag låter henne inte, men får en puss ändå. Hon är faktit näll (som hon själv sa om sin kompis Signe häromdagen).

På väg hem går vi äntligen en av Blendas viljor tillmötes och hon får leka i en park. Hurra! Kolla in hennes segerfejs.

Jag har förresten känt mig lite fånig över att det mest bara är bilder på mig, Alfred och Blenda i de här reseinläggen. Men då det gäller vyerna så märker jag att jag inte verkar ha ansträngt mig alls, eller i alla fall inte levererat även om jag gjort det, så bilderna känns oftast så trista och platta. Så då är ju personer automatiskt mer intressanta. Ska sikta på en jämnare balans under nästa resa.

Tillbaka på hotellet. Här har det blivit kväll. Vi har duschat, ätit kvällsgröt och Blenda har bytt om till pyjamas. Klockan var runt halv nio och vi tyckte det kändes trist att sitta inne på rummet, så vi bestämde oss att gå ut på innergården och låta Blenda sova i vagnen en stund.

Fint var det där. Så jävla HÄRLIGT med en lummig, mysig innergård fri från avgaser och trafikoväsen.

Ser ni hur mycket den möra kvinnan till vänster behöver en öl? Efter en lång söndag med trettiogradig hetta, zoo, loppis, allmänt turistande och sen en uppfriskande dusch på det, så var den kanske den godaste jag någonsin druckit.

Där satt jag och njöt medan Alfred sövde Blenda.

Eller, tja, försökte i alla fall. Hon ville vara vaken och prata. Nu när jag tänker efter så hade hon ganska nyligen börjat prata mer under den här tiden, att hon ville berätta saker själv på kvällarna eller kanske mest upprepa det man själv sa. Det var fortfarande nytt. Vi satt länge och pratade om alla djuren vi sett på zoo och sånt. När ölen var drucken gick vi upp till hotellrummet och då sov vi alla som små stockar.

Dagen gryr i Berlin och jag skriver detta fyra månader senare för det är tydligen hur dålig jag är på att blogga om resor. Här på bild var det alltså 27:e juli, kvart före åtta på morgonen. Vi hade anlänt till stan sent föregående kväll, och så här såg utsikten ut från vårt hotellrum. Inte så pjåkigt för den som gillar lummig grönska!

Blenda, vår personliga väckarklocka, snubblade över en liten blomkruka. Jag hade en frisyr som demonstrerade mitt behov av espresso: desperat. Jag minns att jag skulle posta bilden på oss tre i mina instastories och skriva ”Guten Morgen” för så originell är jaaag — paus för *jazzhands* — och hur som helst, min smartphone, det snillet, autocorrectade till ”Gluten Morgen”. OCKSÅ korrekt! Vi åt sedan frukost ute i trädgården varje morgon och JA det VAR precis så härligt och fräscht som det låter.

Blenda hittade en varelse som matchade henne både i hjärta och man. Kan sakna den där gården ibland, sån rofylld miljö. Hotellet heter Garden Boutique Hotel och finns i den centrala stadsdelen Mitte. En lugn plätt mitt i smeten. Inget ställe för partysugna technofantaster direkt men för trötta småbarnsföräldrar eller livsnjutande pensionärer? Perfekt.

Mitt på gården porlade vatten ner i en damm med guldfiskar i. Detta kan förstås ha att göra med att vi alltid åt frukost så tidigt, men vi såg överlag få människor där. Finländare som vi är så tyckte vi det var skönt. Truly a vacation.

Sen skulle vi turista. Vi beslöt att avklara det turistigaste först av allt, och det var Brandenburger Tor. Med S-Bahn kunde vi åka rakt dit från stationen som låg närmast hotellet (Nordbahnhof). Det var en massa turister där, oss inklusive, och vi rörde oss med turistströmmen längs med Unter den Linden tills vi nådde Museuminsel.

D.v.s. en ö mitt i floden Spree, som fem musem står på. Vi hade tänkt att vi skulle besöka nåt av dem men Blenda somnade och det var trappsteg överallt och jag hade ingen riktig fiilis och bla bla bla, så vi strosade.

Det fanns ju konst att titta på på utsidan av byggnaderna också. Här utsmyckningar på Berliner Dom, en gigantisk kyrka på samma ö.

Alfred som tyckte den var FÖR stor och därmed obehaglig fick förstås posera med den i bakgrunden. Som en kombinerad turistbild/exponeringsterapi. Blenda hon bara sov.

Och sov och sov. Vi hade sökt oss ut mot nästa turistiga destination men jag tror att vi kanske hade åkt lite krångligt här. För långt. Men det gör ju ingenting när man inte har bråttom! Bara att sitta och vänta på rätt tåg som skulle ta oss till…

Berlinmuren! Förstås. Vi gick längs med en bit av den på East Side Gallery, tills att vi blev hungriga och såg nåt slags center på andra sidan vägen så då gick vi dit.

Där fanns massa restauranger att välja och vraka mellan, och mitt mellan dem? Ett jäkla fält med fontäner. Vattenstrålar som turades om att spruta upp i varierande höjd. Mercedes Platz, hette tydligen stället.

Ni kan ju gissa om Blenda gillade det!

Medan vi väntade på att maten skulle serveras sprang vi på där. En japansk tant med ett gulligt leende kom helt oblygt fram till oss och knäppte en bild på Blenda. Så gör man ju inte här, går fram och fotar främlingars ungar. Jag blev lite paff men också lite fånigt smickrad. Tycker bara att det är så kul att tänka sig att någonstans i Japan satt kanske den där tanten sen och visade sina bilder från semesterresan åt sina vänner och bara ”ÅÅÅH det var en så GULLIG UNGE där!!” och så är det VÅR BLENDA MO liksom. Mitt barn! Mitt och Alfreds! Kan ej sura!

Maten serverades! YES, vi har nu blivit så medelålders att vi fotograferar mat för att dokumentera portionernas massiva storlek, inte för att visa hur fint och trendigt de serverats. Ah ja. Själv åt jag tortellini. God, förvisso, men den portionen var istället rätt underväldigande i storlek. Blendas också, men hennes var sen å andra sidan en barnpizza så.

Efter maten fick Blenda springa ut i vattenparken igen och då fick hon springa runt i bara blöja och bli hur blöt som helst. Jag vet faktiskt inte om jag skulle låta henne springa på så naken mitt på stan i Vasa eller nån annan stad i Finland. Jag är nog mer pryd här hemma.

Sen gick vi ner till floden för att promenera vidare längs med den. Där kom en turistbåt förbi som Blenda var beredd att joina.

Men hon nöjde sig tack och lov med att bara vinka istället. Vi gick sen vidare och efter en stund så spatserade vi över den mörkbruna bron som skymtar i bakgrunden, den som har ett slags torn.

Ja här är vi då ute på Oberbaumbrücke, eftersom jag förstår att ni såklart ville ha ännu fler turistiga bilder på oss där inget egentligen syns. Förutom, märker jag plötsligt, luft som fastnat under blusen och ger mig illusionen av stor byst. Sådan är inte riktigt verkligheten efter en lång tids amning om vi säger så.

Där på bron fanns förresten en del madrasser och sånt, inte många, men ett par och bredvid dem högar med nåns tillhörigheter. Och det blir så märklig känsla att man går på där som turister gör och så plötsligt spatserar man bara rakt in i nåns sovrum helt oinbjuden. Och man tänker MEN OJ hur hamnade den här hemlösa personen här och hur hamnade JAG här hos hen och om hen är hemlös hur kan jag då så starkt känna att jag är i hens mest privata och intima hem?? Ja inte vet jag men det blir bara så uppenbart hur lite man känner till, vilket skyddat liv man levt liksom, och det blir lite pinsamt så man sneglar försiktigt på madrassen och högen med grejer när man går förbi för det känns oartigt att stirra men också oartigt att låtsas att det inte finns där.

Man, man, man. Jag menar ju förstås jag.

Hur som helst. När vi korsat bron fortsatte vi spatsera och crustpunkarna blev färre och fler blev istället bohemhipstrarna. Området kändes liksom gladare, mera laidback.

Folk satt och chillade i fåtöljer på trottoarerna. Fast helt idylliskt och fyllt med livsglädje var det inte, i närheten av en liten kvartersbutik var det unga män som härjade, ropade argt. Alla andra verkade vana med det. Vi gick in på butiken för att köpa nåt att dricka denna heta sommardag, och där stod hela tiden en väktare vid ingången. Det måste väl säga något om kvarteren.

Vi sneddade genom Görlitzer Park men helt mysigt var inte det heller på grund av att det luktade så starkt av cannabis på vissa områden och det kändes väl inte fullständigt PK eller OK att vistas där med ett litet barn. Särskilt inte efter att jag sedan läste på lite om parken och faktiskt HUR känd den är för drogrelaterade problem. Det är så förbryllande, för det finns också en lekpark i den och en djurpark för barn (ett petting zoo, antar jag) som vi faktiskt gick förbi men inte besökte eftersom att vi bara skulle hinna vara sån kort tid. Så det verkar ju samtidigt som ett så barnvänligt område? Kanske vi bara hamnade i fel del av den först.

Vi sökte oss mot närmsta tågstation och åkte närmare hemåt — inte ända hem, men en bit — till en annan park.

Närmare sagt till vackra Tiergarten där vi även gick förbi en annan djurpark, Zoo Berlin. Där kunde man kika över muren in till djurparken och få syn på kameler, tror jag. Jag mins inte riktigt vilka djur det var vi såg där. Men Blenda blev i alla fall eld och lågor. Imorgon, bestämde vi, går vi in och tar oss en ordentlig titt!

Men svanparet fick vi se samma kväll där utanför.

Märkligt förresten att jag inte har fler bilder från den här kvällen för klockan var inte mer än halv åtta när vi begav oss hemåt, men det var förstås ändå way past Blenda’s bedtime och efter att vi nattat tultan hände inte mycket mer. Vi föräldrar satt ju också inne på hotellet resten av kvällen och stegräknaren stannade där på 21425. Ganska skönt det med!