Montag, eine Montage

Färd & fest

Det är bara april och jag tar redan rekord i årets mest krystade bloggrubrik! Tack tack det känns förstås bra. Jag har tränat för det här.

”Bara” april — men jag har ändå inte bloggat klart om resan i slutet av juli. Känns pinsamt, men vill göra det klart. Ogillar att lämna sånt här ogjort, hela poängen är ju att dokumentera för att senare kunna blicka tillbaka och resa i tiden lite. Först reser man fysiskt, sen mentalt.

20190729_001

Det var måndag förmiddag i Berlin och Alfred ville gärna besöka en bokhandel. Vi lämnade hotellet och gick åt ett annat håll än vi dåtills rört oss i, och för en gångs skull åkte vi inte S-bahn någonstans utan höll oss i Mitte. När bilden ovanför togs satt vi på en bänk och väntade på att bokhandeln en bit nerför gatan skulle öppna. Eller jag ställde mig upp på bänken för att fota huset tvärs över gatan, eftersom det såg så extremt charmigt ut! Clärchens Ballhaus stod det på skylten med det dansande paret ovanför entrén. Nån månad senare ser jag på insta att några av mina bekanta gästar bröllop i Berlin och vad hålls festen om inte just här? Det är tydligen en väldigt känd danslokal och har varit en populär filminspelningsplats, bland annat var Quentin Tarantino där och spelade in några scener till Inglourious Basterds. (Fy fan vad jag hatar den där stavningen, får det aldrig rätt.) Och här trodde jag att jag hittat nån hemlig, dold pärla! Hah! Tji fick jag.

20190729_002

Ach ja, die Bratwurst und das Sauerkraut. Trevligt resesällskap.

20190729_003

Cyklist utanför vacker byggnad. Faktiskt ett katolskt sjukhus, St. Hedwigs. Älskar när klängväxter sveper in byggnader så där men vem gör inte? Puckon. Bara riktiga, riktiga puckon. (Ifall det var oklart.)

20190729_004

Längre fram med samma gata hittade vi en väggmosaik och ett snyggt hus. Mosaiken var en ”Peace Wall”, ett mångkulturellt konstprojekt gjort av föreningen Cityarts. Strax invid fanns en judisk gravgård.

20190729_005

Där fanns också denna bronsskulptur av Will Lammert. Den heter ”Jüdische Opfer des Faschismus”. Överexponerad bild tyvärr. I bakgrunden är gravgården.

20190729_006

Alfred och Blenda hittade maskeradbutik. Själv hade jag siktet ställt på ginger ale och KAFFE. Kolla min döda blick. Jag behövde laddas.

20190729_00720190729_008

Denna trio hade bestämt sig för att göra något ytterst turistigt.

20190729_009

Nämligen sight-seeing från en flodbåt på Spree!

20190729_010

Guiden var fruktansvärd. Glad och trevlig men satte fokus på konstiga saker. Det var t.ex. snack om var Angela Merkels skrivbord fanns — i sig godtagbar sight seeing-trivia om det presenterats på  ett rimligt sätt, men vad vi fick (tvingades utstå) var liksom guidningsturers motsvarighet till clickbaitrubriken ”Guiden ville visa Merkels skrivbord — men när turisterna fick se var det fanns kunde de inte tro sina ögon!”, om ni fattar. Och så klickar man. Och så glider man låååångsamt in på sajten, uppkopplingen är trög och medan sidan laddas retas ett snurrande timglas som nu som då slänger ur sig fraser som ”Snart får ni se!! Waaait for iiiit…”. Sen kommer man fram på sidan och efter en lång HÄRVA att KOMPLETT RAPPAKALJA så får man syn på ett högt hus med några pixellerade terrasser på högsta våningen och guiden säger ”Där uppe på den där balkongen med ett träd, där är Angela Merkels kontor, så där är säkert hennes skrivbord då”. Jahaja? Tack. Nu vet vi. Hade inte gått att bara nämna det när vi gled förbi antar jag?? Typ att han sagt ”Titta, där uppe har Angela Merkel sitt kontor”, och man hade bara: Åhå okej jasså! *hönfejs* Det visste vi inte. *förnöjt kluck* 

20190729_011

Ja ja, vi glider vidare. I komplimenternade utstyrslar, också. Tv-tornet på Alexanderplatz blekt i bakgrunden. Blendas hatt köpte jag förresten på H&M men bytte ut det ljusblommiga bandet till ett snäppet tuffare, och hon fattade tycke för den. Längtar att få använda den igen och provar den emellanåt. Hatt är mitt bästa sommarhack, får solsting annars. Min nuvarande hatt köpte jag sommaren 2014, även den från H&M. Satte fast snöret själv så jag kan ta av den ibland och ändå ha händerna fria, när den dinglar på ryggen.

20190729_012

Vacker, prålig arkitektur fanns förstås att beskåda. Gissar att jag postade nån bild av Berliner Dom i ett tidigare Berlin-inlägg, men inte den HÄR sidan av den i alla fall! Flodsidan.

20190729_013

Det syns visst på Blenda hur intressant hon tyckte det här var. Vi trodde att hon skulle vara överförtjust i att åka båt, men hon brydde sig inte alls. Blev uttråkad. Fick sen titta på Barbapapa på Alfreds telefon för hon blev så rastlös. Hon brukar typ aldrig titta på mobilen om vi är ute någonstans, utan brukar vara helt nöjd så länge man pratar med henne nu som då. (Ok, rätt ofta, ska medges. OKEJ OKEJ, typ konstant.) Så det här med sightseeing var verkligen inget för henne. Men förstår henne. Jag förstod ju vad som sades och blev ändå uttråkad.

20190729_014

Jag fördrev istället tiden med att fotografera vyerna. Till vänster nåt av museumen på museumön. Till höger riksdagshuset med flaggan i topp.

20190729_015

Ack att sitta där och läsa nån gammal klassiker medan man låtsas att man är med i någon modern…

20190729_016

Vyer jag inte kan placera.

20190729_017

Broar vi åkte under. När vi skulle åka under en bred en gick det att fånga Blendas intresse i några sekunder.

20190729_018

Mot naturskönare omgivningar. Långt borta, mitt i bild, glimmar Guld-Elsa längst uppe i Siegessäule (Segerkolonnen) i Tiergarten.

20190729_019

Kanske parken Kanzlergarten? Såg ljuvligt ut. Andra turister mötte vi också. Här nånstans vände vi om och åkte samma väg tillbaka. Guiden pekade ut andra saker, men kanske en aning färre.

20190729_020

Blenda hade fått SÅ nog. Inte ens att sitta uppe på bordet hjälpte längre. Ork int ens sii na mejr, muttrade hon. Sen mot slutet av turen blev det lite roligare då en äldre dam kom och satte sig bakom oss, tror för att söka skydd från den gassande solen, och hon blev direkt Blendas nya kompis. Trodde vid ett skede att damen pussade henne och jag blev riktigt jävla paff och obekväm men sen insåg jag till min lättnad att hon bara pussat i luften en bit ifrån. Sen tyckte jag ändå att det upprepades så ofta att det blev obekvämt igen. Föreställde mig att B skulle luta sig framåt eller nåt sånt. Jag sa ändå inget rakt ut, eller kanske jag sa nåt åt Blenda om att bara pussas på låtsas. Jag minns att jag typ försökte *signalera* åt tanten att det kanske inte var så bra, i brist på att veta hur jag skulle kommunicera det rakt ut.  Typiskt att bli så rädd för att Göra En Grej av nåt. Jag tycker att det här händer särskilt när jag är trött och lite seg i huvudet. Är jag pigg och alert så kan jag liksom bättre nappa tag i den där halva sekunden då jag ska komma med mitt inflikande och säga hej vi vill nog helst inte uppmuntra henne att pussa främlingar hon just träffat på båten riiiktigt ännu ändå.

20190729_021

Vi klev av turistbåten. Sökte oss mot skuggan där Blenda fick somna i vagnen.

20190729_022

Traskade iväg. Satte oss inte på denna bänk. Blev inte påkörda av svärmen cyklister som surrade förbi oss heller.

20190729_023

Återigen i skuggsidan, just en aning hett i den motsatta sidan den här dagen. Skuggan var då mildare med sina ynka 34 grader. 🙄 I det gassande solskenet uppe på Brandenburger Tor svimmade segergudinnan av solsting, hästarna stönade och örnen flaxade med sina väldiga kopparvingar för att svalka dem. Det var ett fruktasvärt oväsen.

20190729_024

Nä uff alltså. Det var nog en tung dag att vara ute och turista. Alfred, som inte hade något som skyddade huvudet mot solen, började må ganska illa. Här i Tiergarten låg folk och sov i skuggorna under de stora träden. Vi var här på väg till Förintelsemonumentet, gick igenom det men tog inga bilder.

20190729_025

Inte den vackraste bilden av Berlin. Inte den vackraste bilden av min baksida heller, men åtminstone matchar vi. Huset framför mig är ju t.o.m. lika randigt som min blus.

20190729_026

Gullig jordgubbskiosk. Någonstans häromkring gick vi till ett glasscafé som jag tyvärr inte minns namnet på, om hade ganska spännande smaker jämfört med sådana man får här i Vasa. Störigt att jag knappt minns nu men jag tror att en smak jag tog var apelsin och basilika. Tyvärr var platsen ingen större succé med massor av trafik och bara asfalt och betong överallt runtomkring. Glassen var god men hade ingen bra fiilis av att sitta där. Oväsendet och all rörelse var utmattande. Blenda fick frozen yoghurt, vill jag minnas, typ honung och nåt kanske? Hon var i alla fall salig.

20190729_027

På väg hem passerade vi lekparken nära vårt hotell. Och där var något fantastiskt på gång, som vi väntat på: Fiskarna i den sprutade vatten! Det fanns fontäner och pumpar och fullt med barn som lekte i vattnet. Vi var jäkligt trötta MEN det var vår sista dag i Berlin och vår sista chans att göra det här och Blenda hade längtat så — vi hade sett vattenparken första dagen men då hade vi inte tid och sen när vi skulle besöka den fanns det aldrig nåt vatten — så nu var det bara att passa på. Och Blenda lekte och sprang omkring i sina pösiga bloomers. Hon pumpade vatten och fick låna hinkar och plastbunkar av de andra barnen, som kommit mer förberedda dit, att samla vatten i. ”I think it’s important that they learn to share” sa en mamma. Fy fasen vilket härligt ställe. Har aldrig förr känt ett sånt starkt sug att flytta till Berlin.

Sen gick vi till butiken invid hotellet.  Hittade babyöl! Inställningen till alkohol är verkligen så mycket mer avslappnad där nere på kontinenten.

20190729_028

Vädret blev mulet. Luften var fuktigare än någonsin. På hotellet pratade personalen om att det skulle bli åska.

20190729_029

Vi gick in, duschade, slappade i sängen och tittade på tv, men mest var det reklam.

20190729_030

Sen gjorde vi oss i ordning och begav oss ut. Nu började det duggregna och Blenda hade egentligen för lite kläder på sig. Vi hade inte tagit någon vagn heller för vi skulle bara gå en kort bit till en restaurang vi kollat in på nätet. När vi kommer dit så är den stängd och så har det börjat blåsa. Plötsligt känns det som jättelång väg att gå tillbaka, samt dumt att fortsätta vandra längre bort för att hitta en annan restaurang. Stämningen var lätt irriterad när vi gick över vägen till busstationen för att sedan åka ett fåtal kvarter tillbaka till hotellet. Alfred springer in och hämtar vagnen och mer kläder åt Blenda. Sen gör vi ett nytt försök och går till ett annat ställe vi tidigare gått förbi och tyckt att verkat trevligt. Men jag är skeptisk för det jag tyckt att lockat med det stället var ju uteserveringen på den lyktbeströdda, lummiga innergården som skymtades från gatan, och nu tillät inte regnet att vi skulle sitta där.

20190729_031

Men vi gick in och möttes av världens trevligaste personal som var URGULLIG med Blenda, och då gaskade jag upp mig.

20190729_032

Här sitter jag och är EXTREMT AVSLAPPNAD med bruschetta och sallad. Nej skoja bara jag ser ju superstel ut.

20190729_033

Efter middagen fick vi uppsöka en matbutik för att handla lite frukost för nästa dag eftersom vi skulle åka så tidigt att det inte skulle finnas frulle på hotellet. Vi tog en tur via innergården innan vi gick upp till rummet och jag mötte ena receptionisten som pirrigt rös till och sa ”It’s starting!”. Vi gick upp till rummet och snart mullrade åskan och jag tyckte på nåt sätt att det var ett UNDERBART väder att avsluta den sista kvällen där.

Följande morgon flög vi hem, och Blendas flygdebut gick riktigt bra och hon sov så gott som hela flygturen i min famn. Ni minns kanske att vi åkt tåg/båt dit, och det hade varit roligt och spännande, men förstås tidskrävande och visst var det skönt att ta sig hem igen snabbare än så. Sista biten från Helsingfors till Vasa åkte vi hur som helst tåg och mot den sena eftermiddagen var vi hemma igen. Nån timme senare anlände även katterna från sin semesterort (hos mina föräldrar). Snipp snapp snut!


Resan i kronologisk ordning:

Påskris och påskros

Färd & fest

20200411_paj_001

I förrgår gjorde jag den traditionella påskpajen. Som vi i och för sig också äter varje midsommar och cirka alla andra gånger det vankas fest… men men. Den är då gjord på malaxlimpa (typ kavring), tångrom, fejklax (morot) och så vidare. Den blir faktiskt bara bättre för varje gång jag gör den, har inget recept att följa utan har testat fram den, så den blir alltid något annorlunda än sist. Först gjorde jag den till exempel utan fejklax, ibland får den vara äggfri, och nån gång har jag garnerat med avokado. Saknade citronskivor denna gång, men citronkoncentrat funkade också.

Vill ni ha ett ungefärligt recept på fyllningen? Javisst:

  • 1 rödlök, finhackad
  • 1 knippe dill, hackad
  • 2 dl (1 burk) Oatly iMat fraiche (life hack: veganska alternativ funkar för ickeveganer också — ibland minst lika bra, om inte rent av bättre)
  • 2 burkar Cavi-art á 110 gram
  • 3 morötter, hyvlade, kokta i några minuter tills de mjuknat, saltade & oljade (ringla, strössla, rör om)
  • 3 ägg, hårdkokta, hackade
  • citronpeppar & citronsaft efter behag
  • örtsalt om det ens behövs (jag tyckte inte det gjorde det)

I år rörde jag ihop alltsammans. Moroten fick brytas av i mindre bitar. Ibland har jag försökt garnera med den, men det orkade jag bara inte med nu. Istället strödde jag ut och plattade ner några dillblad överst och sen fick pajen stå i kylen ett par timmar.

20200411_paj_002

På bordet stod Blendas videkissor. Vi har två andra större knippen påskris också men detta Blendas lilla är det enda som är pyntat. Hon har själv bestämt hur det skulle kläs. Hon fick fjädrarna från sitt dagis, som delade ut presentpåsar i år istället för att åka på en upplevelse tillsammans. Äggen var en present från Johanna, som lämnade en urfin påskpresent åt Blenda i vår postlåda, för att muntra upp B då hon saknar att umgås med sina kompisar. ❤ ❤ ❤  Enormt snällt, för ljuvligt. Blenda blev så glad.

Önskar förresten att jag hade tagit bild på risotton jag gjorde i fredags, på tal om matlagning. Den hade egentligen sin början som en olyxig variant, en slags man-tager-vad-man-haver-rätt. En påse ärt-majs-paprika-blandning, halv påse sojabönor, några bitar hackad spenat ur frysen. Gullök, vitlök. Ja ja ingen orkar läsa ett sånt här ”recept” så vi skippar tills jag gjort den igen och har bättre koll. Men alltså den luktade superkonstigt en tid, var så ängslig. Bet ihop och hällde ändå i fullkornsris (näpp, inget fjompigt risottoris inte) som skulle koka i över en halvtimme. Efter halva tiden hällde jag till matlagningsgrädde också… och alltså då jag smakade av så höll jag på att få DÅNDIMPEN. Det blev så sjukt gott?? Fatta att här hade det tidigare luktat så märkligt att jag till och med övervägt att kasta bort och börja om. Istället blev det min godaste risrätt. Ett påskmirakel! Och den ska självfallet heta… 🥁 PÅSKRISOTTO! 🐣 Heuheuheu. I alla fall, ny tradition? Ja kanske!

20200411_aegg_001

Påsktuppen kom också på besök! Och lämnade en present han med. På morgonen upptäcktes det att han hade lämnat lämnat en mystisk lapp på fönsterbrädet, och värpt ett litet påskägg ovanpå lappen.

Observera förresten Selma bakom Blenda. Hon diggar SÅ det här påskiga tillfället att lajva riktig häxkatt. (Fun fact: Selma är ju för övrigt ett anagram på Salem, Sabrina tonårshäxans katt.)

20200411_aegg_002

På lappen fanns en teckning på kattgräset jag och Blenda planterade för ett par veckor sen. Konstigt va? Och när Blenda gick till påskgräset fann hon en till överraskning, ett annat ägg och en annan lapp! Tre lappar fanns det allt som allt och på det sista gömstället fanns ett större ägg med ännu mer BARNSNASK i! Vanligtvis finns det ju nämligen bara vuxengodis, som vi ju alla vet. (Förutom ”snaskstång”, som alltså gjord på torkad frukt.) Men på påsk vet ni! Då kan det hända sig att påsktuppen värper lite barnsnask också.

Skärtorsdagspromenixen

Färd & fest

20200409_videkissor

SWOOSH! Va!! Hörde ni det där? Vad var det? Var det en häxa som flög förbi på sin kvast på väg från Blåkulla? Herregud var det JAG på MIN kvast? Näe. Nej nej. Det var förstås bara tiden. Som vanligt.

Jag har typ glömt hur man bloggar så nu lastar jag bara upp en hög med bilder från gårdagen för att känna efter om det klickar nån pusselbit på plats.

20200409_hokuspokus

Vi gick ut för att plocka videkvistar. Här har vi redan hoppat till slutet av promenaden då vi gjort våra fynd. När vi begav oss av för att hitta videkissor visste Blenda inte riktigt vad hon hade att förvänta sig, men som ni ser blev hon icke besviken!

20200409_sten

Här var vi på väg mot videkissorna. Blenda ville göra en kort avstickare till Klemetsöparken för att hälsa på krypen där, fastän de är lite läskiga.

20200409_skog

Bofinkarna sjöng sina sånger. I parken på förra bilden, i skogen på denna. På morgonen, vid frukostbordet, hördes den också ända inomhus. ”Mamma hörde du också den där fågeln sjunga?” frågade Blenda mig. (Knäppt vad hon pratar nu.) Sen satt vi och lyssnade en stund.

20200409_port

Porten till Blåkulla kanske? Nånej men den gamla travbanan som ligger ganska nära vårt hem, bara att gå en bit längs med gatan och så kommer man till den. Nu har den i stort sett varit orörd i några år, har jag förstått, men det ska byggas bostadsområde på hela planen. Trist ändå, tycker det vilar en sådan nostalgisk känsla där. (Kan hända att jag romantiserar nåt med att gå och spela på hästar, också.) Gillar också att det är ett område som naturen gör vad den vill med. Tycker om att ha naturen inpå knuten, och faktiskt något ovårdat och otämjt som detta. Aldrig varit nån för välansade gräsmattor och symmetriskt planterade buskar. Vildvuxna ängar och lummiga skogar är min bofinksmelodi.

20200409_travbana

På andra sidan travbanan står lyftkranarna vid sjukhuset. Väldigt påskigt väder var det. Soligt och milt när vi gick mot videkissorna, men när vi vände tillbaka hemåt var det rått och kallt och jag fick direkt mer ont i halsen än jag hade innan. (Ja, klart man ska vara krasslig. Det är ju april.)

20200409_promenera

Bra promenad ändå!

Gosig övernattning

Färd & fest

Dags att skryta på Brages Friluftsmuseum! I går morse sa Alfred att museumet ordnade övernattning åt gosedjur samma dag. Ursäkta mig men hur jäkla mysigt är inte det? Blev alldeles ivrig samt något missnöjd över att jag själv skulle gå till jobbet och då inte kunde hänga med på detta äventyr.

Processed with VSCO with a4 preset

Men Alfred rapporterade, bland annat genom bilden ovanför. Då hade Blenda valt ut vilket gosedjur som skulle få sova över på museumet, och de var på väg för att lämna av Stora Räven.

Sedan fick man följa med vad gosedjuren hittade på via museumets instastories! Ett sånt fint och kreativt sätt att använda sig av sociala medier. Tycker det är helt fantastiskt att nån ordnar nåt sånt här. Jag var sedan tidigare ytligt bekant med gosedjursövernattning som koncept, men var inte förberedd på HUR pass givande och mysigt det skulle vara. Under eftermiddagens lopp dök det upp bilder och boomerangs på gosedjuren som var ute och lekte och hade det kul, och det har varit SÅ roligt att titta på dem och prata om vad Stora Räven och hans kompisar hittat på. Oj oj vad han ska ha mycket att berätta när han kommer hem, har vi sagt.

(Blenda har även framfört mer lessna små sketcher i vilka Lilla Räven, ett annat gosedjur som då varit kvar här hemma, gråtit och ropat ”Var är min pappa? WÄÄHÄHÄHÄÄ”)

Här hade det närmat sig läggdags och kvällsrutinerna ska checkas av. Vad är det som gör att det känns så förbannat urgulligt att vårt barns gosedjur sitter där och myser till det med andra barns gosedjur?? Blir knäpp. Vi är för övrigt VÄLDIGT STOLTA över Stora Räven som sitter på pottan alldeles själv och dessutom först av alla.

Bara måste dela de här bilderna också även om ni säkert fattat grejen. FÖR MYSIGT.

Det var en uppspelt Blenda som hämtade Stora Räven i dag. Jag hade tänkt att jag skulle skriva något mer ingående om vilken fin grej det är när såna här inspirerande äventyr erbjuds åt barn helt gratis, men jag är väldigt sömnig nu och kommer liksom inte längre än så i mina tankar, att det är fint. Så om ni tycker att detta inlägg inte är mycket annat än en hyllning av Brage Friluftsmusems fina initiativ och genomförande så misstar ni er icke! Det är just så som det är. Ej sponsrad, inget samarbete — ville bara berätta.

Semesterberlinsk söndagshalva

Färd & fest

20190728_021

Hallo hallo! Här ser ni två sauerkrautar som semestrar i Berlin. Ja, jag kämpar tappert segt vidare med inläggen från resan i somras. Där vi nu hoppar in i följetongen igen har vi ganska nyligen avverkat ett zoobesök, barnet har somnat i vagnen och jag har googlat berlinska söndagsloppisar. Det finns många av dem, sådana som hålls utomhus, flera på söndagar. Bra tradition för en dag som lätt kan kännas så slö! (Ändå är jag urusel på att ta mig till den på Vasa torg på sommarsöndagarna, oops.) Vi beslöt att besöka den loppmarknad som ordnades i (eller heter det på?) Boxhagener Platz i stadsdelen Friedrichshain. Så nu har vi begett oss ditåt!

20190728_022

Friedrichshain är en tidigare arbetarstadsdel och i dag ett viktigt centrum för Berlins vänster- och alternativrörelser, säger Wikipedia. Bra område, tror jag, särskilt för unga, bohemer, människor som gillar lite ”alternativa” grejer och så vidare, men gatorna var besynnerligt ödsliga just när vi befann oss där?

20190728_023

Fast det kanske berodde på att alla gått till Flohmarkt Boxhagener Platz. Lol nej det är en total överdrift, loppiset var mindre än jag trott och det bor typ 120 000 personer i stadsdelen. De var inte alla där. Men mycket folk var det för det! Vi drack kaffe och strollade genom och runt loppiset. Såg en del fina saker men inget som skrek mitt namn. Det skulle i så fall ha varit nån möbel det men, tja, handbagage.

20190728_024

Vi strosade vidare i de lummiga kvarteren. Här tycks vi vistas på/omkring en gata som heter Grünberger. (Ja, grönt berg.) Passande på nåt vis, visst? Det är alltid sånt här jag saknar efter att jag rest någonstans, grönskande gator. Visst är det mysigt? Känns så ombonat. Annat är det här hemma. Jag vill ha fler träd på trottoarerna och mer klängväxter på husväggarna!

20190728_025

Hungern smög sig på. Vi spanade efter det mest lovande matstället och det var kanske för stort utbud av giltiga deltagare i den tävlingen för det blev svinsvårt att välja. Det mesta såg mysigt ut, men ändå blev jag kräsen.

20190728_026

Sen hade vi cirklat runt och gick förbi loppiset igen och då tyckte jag det var dags att skärpa sig. Så hamnade vi på ett mellanösterländsk ställe som kan ha hetat Sanabel Imbiss. Blenda och jag delade en rejäl wrap av något slag, minns ej riktigt. Falafel och halloumi kanske. Försöker jag dölja en en mun full med mat på bilden? Mm bwa fwåga. *svälj*

20190728_027

Här retades vi med Blenda genom att återigen visa en park åt henne som vi inte orkade leka i. Kul, va? Nej, det tyckte inte hon heller. Till vårt försvar visste vi inte att den skulle vara där, vi ville bara ta en genväg genom en grön liten park. Wizmarplatz, säger Google Maps.

20190728_028

Lyckligtvis är hon inte svår att muntra upp! Kuckuuu! Här tycks vi röra på oss åt rätt håll igen, enligt Google Maps. Vi var ute och irrade lite tidigare nämligen men nu är vi på väg mot U-bahnstationen och Blenda ska ännu en gång få syn på en av alla Buddy Bärar som finns utställda här och där i stan. För en björnfantast som Blenda var detta särskilt lyckat. Skulle egentligen ha infogat en bild på en sådan kompisbjörn här, men jag tycks likväl ha gallrat bort den. Vill ändå nämna björnarna, p.g.a. gullig stadsmaskot ändå va.

20190728_029

Tillbaka i Mitte. Där beundrar vi Neptunbrunnen som ligger nära Alexanderplatz. Strax innan har vi matat några fåglar i närheten av Berliner Fernsehturm, alltså tv-tornet. Då kommer en medelålders kvinna, nej jag vill säga dam faktiskt, för hon såg typ sådär proper ut som sydeuropeiska damer med guldörhängen och perfekt fönat hår gör, och bara KRÄÄÄÄKS. Kräks kräks kräks. Hon verkar inte full eller så, istället tänker jag mig att hon åkt upp i tv-tornet och blivit akut höjdrädd och illamående av det, meeen vi tycker ändå att det är dags att dra vidare. Då når vi denna fontän. Från en kaskad till en annan kan man säga!

20190728_030

Blenda vill som vanligt bada. Jag låter henne inte, men får en puss ändå. Hon är faktit näll (som hon själv sa om sin kompis Signe häromdagen).

20190728_031

På väg hem går vi äntligen en av Blendas viljor tillmötes och hon får leka i en park. Hurra! Kolla in hennes segerfejs.

Jag har förresten känt mig lite fånig över att det mest bara är bilder på mig, Alfred och Blenda i de här reseinläggen. Men då det gäller vyerna så märker jag att jag inte verkar ha ansträngt mig alls, eller i alla fall inte levererat även om jag gjort det, så bilderna känns oftast så trista och platta. Så då är ju personer automatiskt mer intressanta. Ska sikta på en jämnare balans under nästa resa.

20190728_032

Tillbaka på hotellet. Här har det blivit kväll. Vi har duschat, ätit kvällsgröt och Blenda har bytt om till pyjamas. Klockan var runt halv nio och vi tyckte det kändes trist att sitta inne på rummet, så vi bestämde oss att gå ut på innergården och låta Blenda sova i vagnen en stund.

20190728_033

Fint var det där. Så jävla HÄRLIGT med en lummig, mysig innergård fri från avgaser och trafikoväsen.

20190728_034

Ser ni hur mycket den möra kvinnan till vänster behöver en öl? Efter en lång söndag med trettiogradig hetta, zoo, loppis, allmänt turistande och sen en uppfriskande dusch på det, så var den kanske den godaste jag någonsin druckit.

20190728_035

Där satt jag och njöt medan Alfred sövde Blenda.

20190728_036

Eller, tja, försökte i alla fall. Hon ville vara vaken och prata. Nu när jag tänker efter så hade hon ganska nyligen börjat prata mer under den här tiden, att hon ville berätta saker själv på kvällarna eller kanske mest upprepa det man själv sa. Det var fortfarande nytt. Vi satt länge och pratade om alla djuren vi sett på zoo och sånt. När ölen var drucken gick vi upp till hotellrummet och då sov vi alla som små stockar.

Söndag på Zoo Berlin

Färd & fest

Jag är krasslig och känner mig så grå och trist, så lika bra att då passa på att göra en tillbakablick till det soliga slutet av juli och semesterresan till Berlin. (Vaaa, redan?? Så snabbt? Sa ingen.) I denna alternativa verklighet har det just blivit söndagsmorgon.

20190728_001

Dags att vakna, små fiskar! Vi åt som vanligt frukost ute på hotellgården.

20190728_002

Vi hade planer för förmiddagen och efter att vi var matade och tvagade åkte vi S-Bahn med riktning Zoologischer Garten.

20190728_003

Blenda passade på att ta ett litet snack. Klockan var här strax innan tio och visst syns det hur varmt det redan var? Typ 32° skulle det i alla fall bli.

20190728_004

Framme på Zoo Berlin! Det första djuret vi såg var en tapir. Inträdet var förmånligt — 15,50€ för vuxna och gratis för barn upp till fyra år — här på den mest besökta djurparken i Europa och den äldsta i Tyskland.

Det finns en annan stor djurpark i Berlin också, Tierpark Berlin, som för övrigt är Europas största. (Alltså enligt yta.) Extremt förbryllande med så gott som identiska sajter, men de är alltså olika parker. Tierpark är belägen på den gamla östtyska sidan, Zoo på den västtyska.

20190728_005

Vi gick vidare och när jag nu tittar på bilderna vi tog så ångrar jag verkligen att jag inte hade med mig min systemkamera så jag hade fått bättre bilder. Men men. Vi såg elefanter och giraffer. Elefanterna fick vi senare se på närmare håll än sådär, men jag kunde inte motstå den här bilden med Blenda i sånt komplett safari-mode.

20190728_006

Vi såg apor och getter av olika arter. Här har nog bilderna hamnat ur den kronologiska ordningen för getterna såg vi typ strax efter tapiren, tror jag. Gud vilka hopplösa bilder, man ser ju ingenting på dem? Äsch ja ja. Blenda och jag gick upp på nån slags liten utkiksplats och hon satt i min famn och vrålade fram sina MÖÖÖÖÖÖÖÖH åt getterna. Nonstop tills vi gick ner igen.

20190728_007

Apor i sikte, skulle jag tro. Tidigare stod vi och tittade på en grupp bonoboapor rätt länge, och jag som tycker att apor är obehagliga och fula tyckte ändå att de var ganska trevliga att se på. En skylt berättade bland annat att lilla bejbiapan Mats (!! Mats! Bejbiapan Mats!) hade blivit född i maj och ibland såg man en skymt av hans lilla fjuniga skalle där han klängde på sin mamma. (Påminner mig om att ibland när man bär Blenda i famnen slår hon benen runt en och ropar ”APA!”.) I alla fall, buren var inglasad och i taket fanns ett repnät som aporna klättrade i. Plötsligt börjar den stora alfaapan röra sig rakt mot mig, svingande i sina armar i taket, och jag försöker se trevlig ut och tänker ungefär ”Men åh wow va spännande, är den nyfiken på mig? ☺️”. Och så rör sig apan SKITSNABBT och bara KASTAR SIG
I GLASET
RAKT FRAMFÖR MIG
MED EN
MASSIV
JÄVLA
SKRÄLL.

Alltså glaset höll såklart och han slog sig inte av vad jag kunde se, utan det var ju helt klart nåt jäkla skrämsel-macho-move för att berätta att jag icke var välkommen. Happ happ. Kukk de, apo.

20190728_008

Men Blenda och Alfred missade denna dramatiska display och deras relation till våra närmaste släktingar förblir okomplicerad. Så vad är det här för en slags apa då på bild då? Nåt fjantarsle, vill jag säga, men det vore väl elakt. En mandrill? En babian? Nåt ditåt.

20190728_009

Klätterapa fanns också där.

20190728_010

En sned bild på en majestätisk pelikan, varsågoda.

20190728_011

En annan sned bild. Det är som att jag inte ens försökte längre. Värmeslag kanske? Så verkade det också på Blenda, som fick syn på fontänen i bakgrunden och längtansfullt sprang mot dess svalkande vatten.

20190728_012

Hon hade förstås en förhoppning om att bada men nejdå det blev familjeselfies istället. Hon var inte riktigt lika intresserad av dem. Som ni kanske ser på den röda byggnaden i bakgrunden så vistades vi här på ett litet område som hämtade en del inspiration från kinesisk kultur, och…

20190728_013

Där bodde pandorna! Det var nästan högtidligt att gå in i en byggnad och genom glasvägg titta på de harmoniska bjässarna. Samtidigt var det trångt och kvavt bland oss människor som trängdes för att få en skymt av djuren.

20190728_014

Blenda hade fått syn på en lekpark som vi bara inte ORKADE hänga på. Vi vuxna då. Det var bara för hett. Hon själv hade säkert orkat men vi hade ett annat mål inom djurparken som vi ville nå fram till innan hon tömt ut all energi på annat.

20190728_015

Jag inser att det här inlägget mest består av bilder på Blenda istället för på djuren, men så får det vara då. Fast vi också exempelvis såg pingviner, flodhästar, björnar av olika slag, och så vidare. Vi hittade en skuggig, lugn plats som vi hängde på en liten stund. Vi konsulterade zookartan och…

20190728_016

Sen blev det Petting Zoo! Genom dubbla grindar gick man in till ett område där söta små pygmegetter och får strövade fritt. Deras inhängnader var konstruerade så att de skulle hålla människorna ute istället för djuren inne — så fiffigt och bra att de kunde gå in dit för att ta en paus från allt socialiserade när de ville.

20190728_01720190728_018

På petting zoot (hur översätter man det?) fanns även ponnyer, åsnor, kaniner och marsvin att hälsa på. Mest spännande var ändå getterna.

20190728_019

STOR succé! Tyckte både Blenda och jag.

20190728_020

Efter att vi klappat så många djur som möjligt blev det dags att lämna djurparken och jag knäppte denna bild på dessa urtjusiga randiga antiloper som tycktes ha det det bra. Nyalor, lär de heta. (Låter inte Nyala precis som något folk skulle kunna döpa sina barn till? Folk blev så förälskade i dubbelvokaler en tid, noterar Linnea.)

På väg ut gick vi genom presentaffären och jag ville verkligen köpa en souvenir åt Blenda. Till slut hittade jag den PERFEKTA (*mallig*) — en liten myllerbok över zooet! Den har varit väldigt uppskattad och fortsätter vara ett nöje för henne att titta i. Särskilt kul har det förstås varit att kunna peka ut djuren som vi ju faktiskt sett där! Så det är ett hett bonustips för er med småttingar: Zoo Berlin Wimmelbuch!

Hälsningar från framtiden

Färd & fest

20191231_stol

Nyårsafton var fine and dandy tills att värdinnan på soarén kastade en stol i huvet på mig. Ja ja ändå kul på festen så länge det roliga varade! Vi ska inte vara långsinta här nu, det där var ju trots allt i fjol.

Vi åkte till Jeppis där vi firade med några vänner plus barn. Det var långt ifrån första gången vi kompisar firade nyåret tillsammans men detta var kanske den vildaste, trots att vi druckit ganska mycket i det förflutna men nu knappt något alls. Så kan det gå när alla ynglar av sig ungefär samtidigt och plötsligt är man på fest med sex barn i åldrarna noll till fem år.

20191231_bil

Här gjorde sig fyra av dem redo att köra in i framtiden, kvällen till ära. Blenda och Axel har förväntansfullt bänkat sig i baksätet, som kvartettens minstingar bör.

20191231_maxaxelblenda

Mys.

Sent på kvällen packade vi in oss i bilen igen och körde tillbaka till Vasa och hem till katterna. Ungefär halv tolv hade vi äntligen lyckats söva barnet igen (som somnat i bilen och tyckt att det räckt som sömn) och då återstod det bara att äta ett par rostade bröd med rökt ost, korka flaskan med rosa lemonad, skåla och vänta in stadens fyrverkerier som vi kunde spana in genom vardagsrumsfönstret. En lugn avslutning på en vild kväll. Riktigt riktigt nöjd med bägge delar.

Så tjugotalet hörni. Jag funderade varför det blivit en sådan stor grej av detta nyår för inte kan jag minnas att någon blev lika till sig över decenniebytet när det blev 2010-tal, och jag funderade så här: Är det för att folk har en mer nostalgisk koppling till 1920-talet, för att det anses romantiskt och dekadent och har en tydlig stil som man sett på film och så vidare? Eller är det för att när det blev 10-tal hade millennieskiftet varit för nyligen och då bleknade ett futtigt litet decennium i jämförelse? Eller är det för att nu finns Instagram?! Jag gissar på lite av allt men mest det sistnämnda ändå. Sociala medier fanns förstås innan men inte på samma sätt. Hur många hade ens smartphones 2009? Nu är man så ivrig att göra content av nåt när man har chansen. (Själv tyckte jag att jag bidrog med mitt roligaste 20-talsinnehåll när vi sorglöst skålade med ett glas cava på festen och jag sa ”Och börsen kommer aldrig krasha hahaha”.) Inget ont om att ta vara på tillfället (eller som vi sa på tiotalet: carpa diemet) men LITE trött blev man väl ändå på alla julinlägg i bloggosfären i december?

Angående bloggosfären och tjugotalsspaningar så hoppas och tror jag att den kommer gå in i en mer kreativ epok. Folk kommer inspireras av det nittonhundratjugotaligt fria och rebelliska, och nu när bloggar/inlägg en lång tid följt samma mönster så kommer detta att kännas överstrukturerat, opersonligt och därmed passé. Spontanitet kommer få högre status. Allt kommer kanske inte behöva förklaras så ingående? ELLER?! Vad tror ni? För jag tror ju att folk kommer att verkligen vilja ha förändring nu när vi hajpat det så mycket den senaste tiden och då är det bara naturligt att vi tidigt ser det i ett forum som är väldigt enkelt att manipulera. Fast nu kanske jag bara dansar efter min egen självuppfyllande profetia-pipa för det här har jag inte alls tänkt igenom.

Däremot har jag tänkt på att om det är något som kännetecknat tiotalet i bloggosfären så måste det (förutom feminism) vara pratet KRING det vi gör och ska göra. Det är mycket jobb, kommande spännande samarbeten, roliga förfrågningar, planer som bearbetas, inspirerande möten, hemliga projekt, idéer som man inte kan berätta om just nu men lovar göra snart. Jag vet bara inte hur mycket längre jag vill läsa om sånt? Alltså jag förstår tjusningen, sannerligen gör jag det, men jag tycker inte ens att det är kul att se sådant i min egen blogg då jag bläddrar bakåt. Tänker därför att det var en trend och inte en tidlös tjusning? Själv ska jag i alla fall överlag försöka genomföra projekt mindre snack, större verkstad. KUNDE utveckla om detta men då skulle jag väl helt gå emot vad jag just sa, såatt…

Skål för det då!

Kattens mjau sent i november

Färd & fest

20191124_blendaalfred

Vi befinner oss i min hemby. Vi åkte hit igår eftersom vi var bjudna på kalas i grannbyn, min kompis son fyllde ett år! Det var en massa fina vänner och bekanta där som det var så kul att se! Även Blenda var helt salig efteråt — till stor del för att det funnits så många bebisar där att krama och pussa på. Goda kex att äta och nya leksaker att peta på var förstås inte heller ett minus.

Vi beslöt att övernatta hos mina föräldrar istället för att åka tillbaka hem samma kväll. I förmiddags gick vi ut på gården och jag knäppte några bilder som jag tänkte sätta in här medan Blenda sover på terrassen. Sen tänkte vi ännu försöka klämma in ett besök på loppis i Jeppis innan vi åker hem till Vasa igen.

20191124_traedgaardsfest

Ute på lindan var det uppställt för trädgårdsfest. Eller blir det lindefest då kanske.

20191124_kajor

Kajorna flög över oss. Jag frågade vart de var på väg men typiskt kajor svarade de bara ”dä dä dä”.

20191124_myrablendaalfred

Katterna kom också med oss hit och här går Myra till attack. Det är lite för kallt för deras smak så de är bara ute i korta snuttar, sen vill de in igen. Jag tycker det passar oss alla alldeles utmärkt, då slipper jag oroa mig för att de ska springa för långt bort.

20191124_blendastuga

Oftast när vi är här brukar vi övernatta i den här stugan, men nu är det för kallt så vi sov inne i huset. Men Blenda ville ändå sköta om stugan och se till att trappan ser prydlig ut.

20191124_violer

På terrassen blommade fortfarande violer i en kruka. Gillar violer. När jag var gravid sa två kompisar att de gissat att jag säkert kommer döpa barnet till ”typ Viola” om hon är en flicka. Faktiskt var det ett namn som stod på min lista också! Sen blev det ju inte det men tycker fortfarande att det är väldigt fint. Bra balans mellan lagom romantiskt och lite tufft med det hårda v:et, tycker jag. Mina kompisar känner mig!

20191124_myra

På andra sidan huset vältrade sig Myra på betongen, som alltid. (Snacka om att vara stadskatt, va?)

20191124_selmalinnea

Och Selma var kärvänlig och sällskapssjuk och kanske lite kall om tassarna. Inte för att hon klagade, och inte jag heller. Det här är kattens mjau det.

Tulta i Berlin en lördag

Färd & fest

20190727_001

Dagen gryr i Berlin och jag skriver detta fyra månader senare för det är tydligen hur dålig jag är på att blogga om resor. Här på bild var det alltså 27:e juli, kvart före åtta på morgonen. Vi hade anlänt till stan sent föregående kväll, och så här såg utsikten ut från vårt hotellrum. Inte så pjåkigt för den som gillar lummig grönska!

20190727_002

Blenda, vår personliga väckarklocka, snubblade över en liten blomkruka. Jag hade en frisyr som demonstrerade mitt behov av espresso: desperat. Jag minns att jag skulle posta bilden på oss tre i mina instastories och skriva ”Guten Morgen” för så originell är jaaag — paus för *jazzhands* — och hur som helst, min smartphone, det snillet, autocorrectade till ”Gluten Morgen”. OCKSÅ korrekt! Vi åt sedan frukost ute i trädgården varje morgon och JA det VAR precis så härligt och fräscht som det låter.

20190727_003

Blenda hittade en varelse som matchade henne både i hjärta och man. Kan sakna den där gården ibland, sån rofylld miljö. Hotellet heter Garden Boutique Hotel och finns i den centrala stadsdelen Mitte. En lugn plätt mitt i smeten. Inget ställe för partysugna technofantaster direkt men för trötta småbarnsföräldrar eller livsnjutande pensionärer? Perfekt.

20190727_004

Mitt på gården porlade vatten ner i en damm med guldfiskar i. Detta kan förstås ha att göra med att vi alltid åt frukost så tidigt, men vi såg överlag få människor där. Finländare som vi är så tyckte vi det var skönt. Truly a vacation.

Sen skulle vi turista. Vi beslöt att avklara det turistigaste först av allt, och det var Brandenburger Tor. Med S-Bahn kunde vi åka rakt dit från stationen som låg närmast hotellet (Nordbahnhof). Det var en massa turister där, oss inklusive, och vi rörde oss med turistströmmen längs med Unter den Linden tills vi nådde Museuminsel.

20190727_005

D.v.s. en ö mitt i floden Spree, som fem musem står på. Vi hade tänkt att vi skulle besöka nåt av dem men Blenda somnade och det var trappsteg överallt och jag hade ingen riktig fiilis och bla bla bla, så vi strosade.

20190727_006

Det fanns ju konst att titta på på utsidan av byggnaderna också. Här utsmyckningar på Berliner Dom, en gigantisk kyrka på samma ö.

20190727_007

Alfred som tyckte den var FÖR stor och därmed obehaglig fick förstås posera med den i bakgrunden. Som en kombinerad turistbild/exponeringsterapi. Blenda hon bara sov.

20190727_008

Och sov och sov. Vi hade sökt oss ut mot nästa turistiga destination men jag tror att vi kanske hade åkt lite krångligt här. För långt. Men det gör ju ingenting när man inte har bråttom! Bara att sitta och vänta på rätt tåg som skulle ta oss till…

20190727_009

Berlinmuren! Förstås. Vi gick längs med en bit av den på East Side Gallery, tills att vi blev hungriga och såg nåt slags center på andra sidan vägen så då gick vi dit.

20190727_010

Där fanns massa restauranger att välja och vraka mellan, och mitt mellan dem? Ett jäkla fält med fontäner. Vattenstrålar som turades om att spruta upp i varierande höjd. Mercedes Platz, hette tydligen stället.

20190727_011

Ni kan ju gissa om Blenda gillade det!

20190727_012

Medan vi väntade på att maten skulle serveras sprang vi på där. En japansk tant med ett gulligt leende kom helt oblygt fram till oss och knäppte en bild på Blenda. Så gör man ju inte här, går fram och fotar främlingars ungar. Jag blev lite paff men också lite fånigt smickrad. Tycker bara att det är så kul att tänka sig att någonstans i Japan satt kanske den där tanten sen och visade sina bilder från semesterresan åt sina vänner och bara ”ÅÅÅH det var en så GULLIG UNGE där!!” och så är det VÅR BLENDA MO liksom. Mitt barn! Mitt och Alfreds! Kan ej sura!

20190727_013

Maten serverades! YES, vi har nu blivit så medelålders att vi fotograferar mat för att dokumentera portionernas massiva storlek, inte för att visa hur fint och trendigt de serverats. Ah ja. Själv åt jag tortellini. God, förvisso, men den portionen var istället rätt underväldigande i storlek. Blendas också, men hennes var sen å andra sidan en barnpizza så.

Efter maten fick Blenda springa ut i vattenparken igen och då fick hon springa runt i bara blöja och bli hur blöt som helst. Jag vet faktiskt inte om jag skulle låta henne springa på så naken mitt på stan i Vasa eller nån annan stad i Finland. Jag är nog mer pryd här hemma.

20190727_014

Sen gick vi ner till floden för att promenera vidare längs med den. Där kom en turistbåt förbi som Blenda var beredd att joina.

20190727_015

Men hon nöjde sig tack och lov med att bara vinka istället. Vi gick sen vidare och efter en stund så spatserade vi över den mörkbruna bron som skymtar i bakgrunden, den som har ett slags torn.

20190727_016

Ja här är vi då ute på Oberbaumbrücke, eftersom jag förstår att ni såklart ville ha ännu fler turistiga bilder på oss där inget egentligen syns. Förutom, märker jag plötsligt, luft som fastnat under blusen och ger mig illusionen av stor byst. Sådan är inte riktigt verkligheten efter en lång tids amning om vi säger så.

Där på bron fanns förresten en del madrasser och sånt, inte många, men ett par och bredvid dem högar med nåns tillhörigheter. Och det blir så märklig känsla att man går på där som turister gör och så plötsligt spatserar man bara rakt in i nåns sovrum helt oinbjuden. Och man tänker MEN OJ hur hamnade den här hemlösa personen här och hur hamnade JAG här hos hen och om hen är hemlös hur kan jag då så starkt känna att jag är i hens mest privata och intima hem?? Ja inte vet jag men det blir bara så uppenbart hur lite man känner till, vilket skyddat liv man levt liksom, och det blir lite pinsamt så man sneglar försiktigt på madrassen och högen med grejer när man går förbi för det känns oartigt att stirra men också oartigt att låtsas att det inte finns där.

Man, man, man. Jag menar ju förstås jag.

20190727_017

Hur som helst. När vi korsat bron fortsatte vi spatsera och crustpunkarna blev färre och fler blev istället bohemhipstrarna. Området kändes liksom gladare, mera laidback.

20190727_018

Folk satt och chillade i fåtöljer på trottoarerna. Fast helt idylliskt och fyllt med livsglädje var det inte, i närheten av en liten kvartersbutik var det unga män som härjade, ropade argt. Alla andra verkade vana med det. Vi gick in på butiken för att köpa nåt att dricka denna heta sommardag, och där stod hela tiden en väktare vid ingången. Det måste väl säga något om kvarteren.

20190727_019

Vi sneddade genom Görlitzer Park men helt mysigt var inte det heller på grund av att det luktade så starkt av cannabis på vissa områden och det kändes väl inte fullständigt PK eller OK att vistas där med ett litet barn. Särskilt inte efter att jag sedan läste på lite om parken och faktiskt HUR känd den är för drogrelaterade problem. Det är så förbryllande, för det finns också en lekpark i den och en djurpark för barn (ett petting zoo, antar jag) som vi faktiskt gick förbi men inte besökte eftersom att vi bara skulle hinna vara sån kort tid. Så det verkar ju samtidigt som ett så barnvänligt område? Kanske vi bara hamnade i fel del av den först.

Vi sökte oss mot närmsta tågstation och åkte närmare hemåt — inte ända hem, men en bit — till en annan park.

20190727_020

Närmare sagt till vackra Tiergarten där vi även gick förbi en annan djurpark, Zoo Berlin. Där kunde man kika över muren in till djurparken och få syn på kameler, tror jag. Jag mins inte riktigt vilka djur det var vi såg där. Men Blenda blev i alla fall eld och lågor. Imorgon, bestämde vi, går vi in och tar oss en ordentlig titt!

20190727_021

Men svanparet fick vi se samma kväll där utanför.

Märkligt förresten att jag inte har fler bilder från den här kvällen för klockan var inte mer än halv åtta när vi begav oss hemåt, men det var förstås ändå way past Blenda’s bedtime och efter att vi nattat tultan hände inte mycket mer. Vi föräldrar satt ju också inne på hotellet resten av kvällen och stegräknaren stannade där på 21425. Ganska skönt det med!

Genom rosa glasögon

Färd & fest

20191024_rosa

Innan stormen i förrgår såg världen ut så här i några få minuter. Sen blåste det rosa vidare och kvar lämnade det gråa. När jag gått och lagt mig låg jag vaken längre än jag hade önskat och lyssnade på vinden som slamrade mot fönsterrutorna. Kunde inte stänga ut det ur huvudet. Skulle jag inte ha varit så trött så skulle jag ändå ha tyckt att det varit ganska mysigt. Följande natt, alltså natten till i dag, låg jag också vaken länge. Men då för att jag inte kunde stänga ute koffeinet i kaffeskvätten jag drack vid sjutiden. Jag visste att jag inte borde ha druckit den men den var för oemotståndlig.

I går på eftermiddagen gick vi på teater och såg Sagan om den lilla farbrorn, baserad på boken av Barbro Lindgren. Hemskt fin, både som bok och som pjäs. Är jag nära tårarna när jag läser boken? Fick jag gulpa ner en klump i halsen när hunden i pjäsen ylar utav saknad? Ni kan ju gissa. Blenda, som aldrig gått på teater förr, var hänförd. ”Titta!”, utbrast hon ibland andäktigt. ”Blå!”, sa hon när ljuset i scenografin visade att det blev kväll. ”Natten”, när det blev natt. Tittade uppfordrande på mig. Min roll var att bekräfta hennes iakttagelser. Hon nickade med mig när jag nickade och sa ”Ja, det blev blått” eller ”Ja, det blev natt”.

Nån timme efter teatern begav vi oss till Frank och Carlas där vi var bjudna på middag tillsammans med Elsa och Jonas. Och Ylva-Li och Signe var ju också där, icke att förglömma! De tre bebarna är födda med typ tre månaders intervaller och det är så roligt att se dem tillsammans. Jag är förstås partisk men tycker de är så himla fina. En suddig bild får illustrera hur de exempelvis kan se ut:

20191025_strumptjuvar.jpg

Strumptjuveri, en poppislek. 🧦

Jag vill ju gärna skriva mycket om allt vad Blenda hittar på, men jag märker också att jag vill tona ner det. Det är inte så att jag tror det är olämpligt att jag i bloggen t.ex. berättar att hon plötsligt kan rada ord efter varandra så att de emellanåt formar tre-fyra-fem-sex-ordsmeningar (t.ex. ”Mo spilla vatten pappa titta på”)… men så är det här ju inte bloggen om Blenda Mo utan det är bloggen om mig. (Fast knäppt nog har jag aldrig tänkt på det så förut!) Och då tänker jag att inte borde jag väl skriva så värst ingående om nån annan då?

Kanske är det för att hon numera, så alldeles uppenbart, allt mer börjat identifiera sig  som en egen person med egna uppfattningar om och upplevelser av saker, som det blir så tydligt även för mig att reflektera mer över mitt perspektiv då jag skriver om henne. Hon har ju till exempel börjat bokstavligen SKOJA! Så att hon alltså säger något tokigt, till exempel ”sova trappan” (alla vet ju att man inte sover i trappan) och så frågar man VAA?? och så brister hon ut i skratt och fnissropar KOOOJA! Nu gör jag väl lite tvärtom mot vad jag sa att jag ville göra, men jag menar det är ju OMÖJLIGT att umgås med en sån typ och inte konstant påminnas om att det ÄR en alldeles egen riktig liten person med en alldeles egen stor personlighet och integritet. Och det gör mig så glad.

Så glad att jag förstås vill berätta om det! Så, ja, ni fattar — det är förstås den där balansgången. Som jag plötsligt har lite svårt att finna. Fast jag hittills tyckt att det mesta varit ganska enkelt vad det gäller sånt, magkänslan visar ju oftast vägen.

Bollar gärna över till er: Hur tänker ni om vad ni delar med er av era barn på nätet? Jag har egentligen fler tankar om detta men vill liksom inte sätta tonen mer än så här utan vill istället höra hur ni känner och resonerar eller kanske bara instinktivt agerar (?). Berätta!