Vi har ätit tårta i tre dagar men nu är fatet tomt. Dag har fyllt år och nu är han två. Ibland när man frågar av honom vad han tycker om nåt svarar han ”Toppen”. För bara ett par månader sedan började han säga tvåordsmeningar och nu rabblar han nästan hur många ord som helst. Det var likadant med Blenda, som att vrida på en kran. En kväll häromveckan talade han i sömnen och gnydde ”blöja på”. Han är en vän av ordning, bus och gos. Ibland springer han runt mellan mig, Alfred och Blenda och delar ut kramar och pussar. Han pajar katterna försiktigt och snällt, vill gärna stryka med handen över deras svansar. De låter honom. Selma blir orolig när han gråter, stryker av och an omkring honom och frågar ”prr?”. Hon kommer ofta med när jag nattar Dag, lägger sig ner en bit ifrån eller tassar av och an runt honom och över honom, spinner högljutt. Myra sover ofta i hans säng men inte (ännu) om nätterna.
Han älskar böcker. Han gör precis samma sak som Blenda också gjorde när hon var i hans ålder — tar en bok ibland och går och slår sig ner i ett lugnt hörn, hemma eller på dagis, och läser för sig själv. ”Jädd” säger han och slår armarna kring sig, rädd för lite allt möjligt — spökbilder i böcker, småkryp i naturen — men berättar också att ”Blenda skyddar Dag”, för det har hon sagt och han vet det är sant. Han leker gärna att vi alla åker buss. När vi frågar vart vi ska åka pekar han framåt och säger ”dit”. Ibland kör han bil, då åker han till mommos och moffas. Han drömmer om att ”pimma” i allt vatten han ser utomhus. Han berättar att hans gosedjur gillar att äta gurka och morötter och att det gör ”Dag ottå”. Han slukar tomater och bär och är så glad när han får en egen godispåse men är inte så förtjust i sött. Han gillar kex mer än kakor. Han kallar komjölk för ”mo-mok”.
Han älskar att gunga. Han älskar att sjunga. Han är bra på det också. Och ivrig med att haka på. Man behöver oftast bara sjunga ett par ord så är han med. Också när man hittar på egna fjantiga sånger så sjunger han med, härmar melodin och orden. Ibland när han sjunger en sång och jag är lite sen med att haka på fnyser han ”Dag sjunga redan, schh mamma”. Andra gånger när jag sjunger en sång som inte är till hans belåtenhet, eller han vill sjunga den själv, säger han ”Tyst mamma” eller ”Inte sjunga den”. Men han lät oss sjunga ”Ja må han leva” för honom på kalaset.
Han är oerhört, oerhört toppen.
naleis nätt 