feministkalender: gloria steinem

gloriesteinemkollage

Gloria Steinem är ett namn som ofta brukar dyka upp i diskussioner kring feminism och titt som tätt beskrivs hon som en ikon för rörelsen, men trots detta så har jag vetat väldigt litet om henne. Detta ska det bli ändring på, tänkte jag, och därför är Steinem, född i Ohio den 25:e mars år 1934, lucka nummer tre i feministkalendern.

“A feminist is anyone who recognizes the equality and full humanity of women and men.”

En kvick titt på artikeln om henne på Wikipedia gör det tydligt varför hon klassas som ikonmaterial — hennes åstadkommanden och engagemang är många och listan på priser från jämställdhetsorienterade föreningar är lång. Det här är en kvinna som helt klart tar itu med saker och får dem gjorda. När jag slår upp citat av henne blir det desto mer tydligt varför hon har haft ett sådant dynamiskt inflytande. Hon har förmågan att uttrycka sig i djärvt självsäkra, rent av kaxiga, ordalag som bildar meningar som mer liknar slagord, sådana som liksom tigger om att tryckas på otaliga t-shirts, som:

“The truth will set you free, but first it will piss you off.”

Där emellan framstår hon bara som en sån vis, insiktsfull varelse som omedelbart nästlar sig in i mitt underdogromantiska hjärta. Hon har sagt sådana saker som direkt jag läser dem känns så självklara att… ja, vad ska jag säga ens? Typ som att de i sin tur tycks tigga om att sprayas på diverse betongväggar, som:

“I believe that change comes from the bottom, not the top.”

Jag spolar förbi hennes barndom och skolgång och hoppar direkt till år 1962 då hon, då 28 år, skrev en artikel för Esquire om hur kvinnor tvingas välja mellan karriär och äktenskap. Den publicerades året innan boken The Feminine Mystique av Betty Friedan, som jag tog upp i förra feministkalenderinlägget. 1963 jobbade Steinem som en s.k. ”Playboy Bunny” på the New York Playboy Club, samtidigt som hon arbetade på en artikel i vilken hon berättade hur kvinnorna behandlades på de klubbarna. En dag år 1969 besökte hon ett öppet samtal om abort som hölls i en kyrkokällare, för att rapportera om det för New York Magazine där hon jobbade som kolumnist. Steinem, numera känd för sitt stöd för aborträtten, hade själv gjort en abort vid 22-års-ålder, något hon berättat att hon aldrig kunde känna skuld för, inte ens trots att hon ibland försökte. Hon har beskrivit det som att hon kände ett ”stort klick” då, där i källaren, och har sagt att det var den dagen hon blev en aktiv feminist. Samma år publicerades hennes artikel ”After Black Power, Women’s Liberation”, den text som gjorde henne känd i USA som en feministisk ledare. År 1971 var hon en av grundarna till det feministiska magasinet Ms., vilket till att börja med utkom som en bilaga av New York Magazine men har från och med 1972 varit en självständig tidskrift.

“I think if women are visible in the media, truly visible, in an empowered role, it empowers us to be more visible in any area of our lives.”

Det stör mig något enormt att jag satte igång med denna del i feministkalendern så sent, jag har hela månaden väntat på att en dag ska öppna sig för att tillåta den ordentliga djupdykning som jag känt att Gloria Steinem krävt och framför allt förtjänat. Jag har på känn att det är helt tvärtom från vad Steinem själv skulle göra, hon skulle nog snarare bara ta sig tid. Själv sitter jag här i sista minuten och våndas över hur spretiga mina tankar är utav all information jag försöker ta in men som jag inte riktigt lyckas med. Jag antar att det får vara min självutmaning för marsluckan, att läsa på betydligt bättre om Steinem. Det finns en dokumentär om henne som jag är särskilt nyfiken på men inte ännu lyckats få tag på, Gloria: In Her Own Words från år 2011. Hon togs även upp i dokumentärserien Makers: Women Who Make America (2013), har skrivit ett flertal böcker och figurerat som motiv i ett par biografier… så nog lär jag kunna lära känna henne. Och tur det, för det är något jag är övertygad om att jag hemskt gärna vill! Mitt intresse väcktes definitivt, inte bara utav hur smart hon verkar utan även hur kul.

“If women are supposed to be less rational and more emotional at the beginning of our menstrual cycle when the female hormone is at its lowest level, then why isn’t it logical to say that, in those few days, women behave the most like the way men behave all month long?”

Spännande! Hon fyllde 71 år i år, 2015 (i skrivande stund för bara några dagar sen), och fortsätter att vara aktiv, feminist och inspirerande. Länge leve Gloria Steinem!

“If you are not a feminist in love, you fail to recognise someone who does not love you. Feminism makes love easier. Otherwise, there is the danger of feeling romantically drawn to someone who does not see you as an equal.”

ögonblickligt

2015janfebmar_liteinstagrammat

Insåg att jag instagrammat ganska flitigt sen årsskiftet och i synnerhet de senaste två månaderna, nästan varje dag har jag postat något. Vilket säkert är cirka sju gånger mera tätt än en kan säga om aktiviteten på den här bloggen, men ni ska veta att tänker på den gör jag i alla fall ofta. Nu lever ju jag dessvärre inte världens mest spännande liv exakt men vill ni ta del av bilder på katter jag möter, meningslösa självporträtt och dokumentationer av årstidernas väderväxlingar så finnes då detta på instagram.com/linnaeite.

Nu känns det plötsligt väldigt mycket som ungefärligen år 2012.

I alla fall, i.o.m. att jag tycks tillbringa mera tid på den där appen än jag tidigare gjort så undrar jag: Vilka konton ska jag riktigt följa där? Följer egentligen bara konton tillhörande personer jag är någorlunda bekant med, (flera såna är också kul,) och jag skulle gärna ta emot tips på vad som helst som ni gillar lite extra mycket bara!

Definitivt år 2012.

ekvinox + eklips

20150320_ekvinoxeklips

Vill bara uppmärksamma att dagen inte enbart förde med sig en (partiell) solförmörkelse, utan även vårdagjämning, d.v.s. den händelse då ”solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan” så som Wikipedia uttrycker det. Fast, ska vi vara petnoga tar den egentliga företeelsen plats först inatt (kvart före ett finsk tid), men ändå. Tycker det är ganska coolt att båda dessa astronomiska saker råkar inträffa så samtidigt! Vårdagjämning brukar traditionellt räknas som första dagen på våren och det är också ganska tjusigt, att i år började våren med en solförmörkelse.

Jag tillbringar dagen på jobb men runt middag gick jag ut på innergården och knäppte ett par bilder med min mobil, förväntade mig inte att något annat än linsöverstrålning skulle fastna men tänkte att jag ändå ville föreviga en sån här kosmisk händelse. Sen märker jag att min lilla mobilkamera verkar ha fångat solskäran i nån slags bokeh? Tänkte efterlysa en förklaring till detta av någon som begriper sig på fysik och optik men då märker jag att min vän Anders redan berättat åt mig hur det fungerar då jag undrat om det berodde på smuts på linsen eller vad det kunde vara. Så här säger han:

”Nej, det är det som är det häftiga. Det är en riktig lensflare med månen som skymmer ljuset, och skapar en naturlig bokeh. Jämför med den här:

http://www.diyphotography.net/diy_create_your_own_bokeh/

Istället för ett papper som blockerar ljuset så har du månen! Så jävla coolt. ❤

Mega-<3!!

tänk på kvinnodagen så att du helgar den

2015mars8

Njä, det här med tipsmånad går inte särskilt bra nu, den senaste veckan har jag knappt läst någon text alls på nätet. Det påståendet är förstås inte det minsta sanningsenligt men så känns det, har varit disträ. Ett litet men självklart tips har jag dock och det är att på Internationella kvinnodagen startade vi igen om Blemma, men den här gången känns det mer som experiment snarare än projekt. Vilket är helt okej.

Mestadels av åttonde mars gick alltså i blemmandets tecken och i.o.m. att jag drack några glas vin kvällen innan så var jag tämligen sliten och åstadkom inte så mycket mer än det (och att arrangera tygblommor i en Venussymbol), knappt något alls faktiskt, men detta var dels också för att jag vaknade alldeles för tidigt och var sådär hopplöst förslöad i hjärnan på grund av även sömnbristen. Kände mig oerhört plågad av detta, ville så gärna tänka nånting någorlunda smart och förmedla det också, förstås angående dagen, men det gick bara inte.

Vad jag istället gjorde var exempelvis att ta det piano med min dam Esmeralda i sängen på morgonen. Direkt då jag vaknat skuttade hon glatt upp och var extra kärvänlig och rar, eventuellt dagen till ära.


Ett par timmar senare hängde jag fortfarande i sängen och då var det Caspian som gjorde mig sällskap. Han är inte världens mest optikmedgörliga katt, men det är alltså han som är den svarta högen i bilden nedanför. Vilken för övrigt håller min morgonrock bestämt stängd med sin tass. Gentlemanligt, prins C! Liiiite väl patriarkalt kanske att han ska bestämma när jag får blotta mig eller inte, men jag kan inte klandra honom för det. Han är ju bara katt och förstår inte så mycket. (Han har t.ex. ganska nyligen fattat att nyttja sandlådan då han uträttar sina toalettbehov, men dock inte att krafsa sand över när han är klar, så jag tror att snacket om könsroller och strukturer än så länge får vänta.)

Fick på kvällen en bukett tulpaner. JA. JAG FICK BLOMMOR PÅ KVINNODAGEN.

Tog emot den något osäkert men sen följde en sån fin förklaring vilken jag inte kan återge utan att skryta lite men mest skryter jag väl ändå på han som gav mig buketten, så låt gå. Jag hade tydligen vid något skede pratat om det där att folk uppvaktar kvinnor på Internationella Kvinnodagen för att kvinnorna är kvinnor (och att detta förstås är helt i disharmoni med dagens egentliga innebörd bla bla bla, ni känner till allt det här), men att ska nån verkligen uppvaktas den dagen så borde det vara de som bidrar och gör bra saker för feminismen. !! Detta var alltså orsaken, för då tyckte han att jag (!) skulle ha en bukett! Dubbel-!! Detta hade han tagit fasta på, nåt jag knappt ens minns att jag sagt. Trippel-!!! Blev såklart glad. Inte ett skvatt förnärmad faktiskt.

Gick senare till Subway och medan jag stod där tänkte jag på att här jobbar en kvinna, egentligen var två kvinnor i tjänst just då men jag tänkte på den jag hade kontakt med. Jag tänkte att där bakom disken står en kvinna och gör min mat och serverar mig den, att det är ett yrke som vilket som helst och att det är helt naturligt och helt vanligt och helt självklart, förstås förstås förstås, men att hur det för inte ändå jättelängesen hade ansetts orimligt eller opassande eller ovanligt. Det är i nuet och i samtiden en sån absurd liten sak att tänka på men den växte på något vis just då, och fick mig att känna mig oanat upplyft och nästan lite rörd. Krapulakänslig, såklart, men likväl. Sen tänkte jag inte ens på det men jag betalade, för två. För mig själv och för en karl.

Tittade på Buffy resten av kvällen. Det blev alltså ganska många bitar som passade bra in i kvinnodagspusslet, ändå.

hokus pokus tipsiokus

tarotcards

  • Season of the witch: why young women are flocking to the ancient craft, artikel av Sady Doyle i The Guardian om häxkonst som ökande trend i populärkulturen, och låter inte det redan tillräckligt fantastiskt så kan jag tillägga att det dessutom knyts samman med feminism. Ja, ni hör ju, läs! Innehåller även en intervju med Starhawk (författare, ekofeminist och spiritist) som säger såhär om begreppet witch/häxa: “Even though not all witches are women, and a lot of men are witches, it seems to connote women’s power in particular. And that’s very scary in a patriarchal world – the kind of power that’s not just coming from the hierarchical structure, but some kind of inner power. And to use it to serve the ends that women have always stood for, like nurturing and caring for the next generation – that, I think, is a wonderfully dangerous prospect.
  • När Satan blev en feministisk förebild, om hur Hin Håle hjälpte de som ville revoltera mot patriarkala strukturer och kristna dygder under 1800-talet, av Hans-Roland Johnsson för Svenska Dagbladet. Bibelns Första Mosebok berättar om Adam och Eva i lustgården med kunskapens träd och ormen, d.v.s. djävulen, som övertalade Eva att äta en frukt från trädet, efteråt tyckte Eva att även Adam borde smaka; detta gav resultatet att Eva fuckade upp saker för all framtid. Såhär förklarar Johnsson: “Om Satan var en rebell mot den av Gud uppgjorda ordningen kunde han och hans handlingar emellertid ges en positiv innebörd av dem som inte accepterade den traditionella samhälls- och moralsynen. En sådan omvärdering av händelserna i Första Mosebok gör Eva till hjältinna och Satan till hennes medhjälpare på vägen till kunskap och befrielse. För kvinnor som genom historien har opponerat sig mot den patriarkaliska ordningen har Satan – såsom han gestaltats i olika religiösa, litterära och konstnärliga sammanhang – kunnat tolkas som en mer eller mindre inspirerande symbol.
  • Var inte så utvecklingsstörd, Alfred Backas dagsfärska sevendays.fi-krönika om… ja, det kan jag inte avslöja här, ni får helt enkelt pallra er in och läsa själva!