Uppåt väggarna och på tapeten

Tack och lov är det endast en vägg i Blendas rum som ska tapetseras, för fy fasen vilken kamp det blev med den. I går åkte en, ynka en, våd av den upp och jag var alldeles kaputt efter det. Det var en PÄRS. På grund av skör papperstapet från 70-talet, snett och vint hus från 20-talet, och så en extremt höggravid kvinna från 80-talet då. Det blev svettigt, eller jag blev. Tapeten gick sönder på två ställen men det får vi stå ut med. Den hänger antagligen snett, men vem fan vet vad som är rakt i detta hus ändå. Inte direkt en supermjuk start för ett par tapetseringsnybörjare.

I kväll fortsatte vi med våd nummer två, och det var vårt enda mål för dagen, haha. En ynka våd till, så länge Blenda hälsade på hos sin farmor. Innan vi började i går trodde vi väl att vi skulle ha kommit längre, men nu tar vi ett litet babysteg åt gången. Denna gång med mönsterpassning och jag bävade inför det, förberedde mig på att det till och med skulle skita sig så rejält att vi skulle få slänga hela våden. Istället fick vi den otroligt nog på plats utan att behöva kassera den, och visst i världen har man sett snyggare tapetseringar, men…

… HALLÅ den är på plats ja?! Det gick bättre än jag hade kunnat hoppas på. Absolut inte problem- eller felfritt, herregud, men mina nerver förblev liksom intakta genom alltsammans?? Tror jag knappt ens svor?! Otroligt!! I morgon fortsätter vi.

Vill inte avslöja det beräknade förlossningsdatumet men låt oss säga att jag, min (o)vana trogen, jobbar bäst (läs: mest, främst) strax mot en tajt deadline.

Väggen har ett låtsasfönster för att, ja, vem fasen vet. På andra sidan av det finns alltså inte utomhus utan badrummet. Öppnar man det syns bara baksidan av badrumsväggen, inne i badrummet är det bara en helt vanlig vägg. Vet inte vad det rummet var till för innan det blev badrum, men Blendas rum var pigrum, d.v.s. logi för tjänsteflickan. Det är ett litet rum med ett litet fönster åt nordost och jag har lekt med tanken på att sätta in belysning bakom fönstret, en ljuspanel som liknar dagsljus. Om jag hittar någon i passlig storlek. Annars kunde kanske en spegel som reflekterar ljuset som hittar in genom fönstret vara ett vettigt alternativ.

På tal om ljuskällor i barnrummet så har Blenda önskat sig en särskild sorts sänglampa. Den ska hänga på väggen och tändas och släckas genom att man drar i ett snöre. Jag har förstås redan från förr ett begränsat men likväl överflödigt urval lampfötter och vägglampor som hon kunde få välja och vraka mellan, men inga av dem med snörbrytare. Så jag säger att tyvärr har jag nog ingen sådan. ”Sen när babyn är född kan du ju gå och leta en på loppis”, föreslår hon då. Ursäkta men jackpot??

Fejs the mjuka sommarfejs

All denna tid som jag går omkrig här hemma och är varierande grader av risig, sminklös och sysslolös gör att jag tittar i speglar på ett annat sätt. Mer ofta som ett iakttagande än med avsikten att fixa till mig. Försöker typ komma underfund om saker med mitt utseende. Liksom, hur jag egentligen ser ut. På riktigt. Tycker det är svinsvårt att veta. Andras memojis ser ut som dem, men min kunde, hur jag än försöker, alltid vara typ vem som helst. Otroligt generisk i memojiform, utan att för den delen bli särskilt lik just mig.

Annat jag tänkt på, och det jag vill komma till, är naturligtvis färganalys. Har alltid varit svag för idén (är det ens 80/90-talsuppväxt som satt sina spår där?) och har börjat tänka på det mer igen sen Ellen nämnde det i förbifarten. Har haft detta utkast i opublicerat-mappen i några veckor när min kompis Anna i dag visade sina färganalysresultat, och jag insåg att ÄH va fan det är KUL med färganalys, fast det är ytligt och fåfängt och fånigt. Helt ärligt är det ju ofta PRECIS sånt som är ytligt, fåfängt och fånigt som ÄR kul *JUST* på grund av EXAKT de egenskaperna. Inlägget ska upp!

När jag var yngre — och aktivt skydde solen och färgade mitt hår svart — så ville jag gärna identifiera mig med vintern. Som bonus (?? njaeee) very nordic blackmetal va. Men sedan jag låtit mina naturliga färger återvända så har jag verkligen inte haft en jäkla aning. Har gjort detta test på colorwise.me fler gånger än jag vill erkänna. (Men absolut inte 100 omgångar eller så, som Anna sa, hade varit sjukt att hålla på så. Instämmer verkligen!!) Så här ser det till exempel ut då:

Jag är en ”soft summer”. Så har det visat sig, vid det här laget fler gånger än jag kan räkna. (Men absolut inte 100!!) Och om ni tittar längst ner till vänster så ser ni att den första färg jag rekommenderas undvika fan är… 🥁 svart! 🎉 Lol URSÄKTA MIG men hur oförskämt?? 95 % av min garderob de senaste tjugonånting åren bara.

ÅH TOPPEN! Säger den enda memojin som över huvud taget kan tänkas påminna lite om mig. Oklart vad hon försöker signalera men förmodar nån typ av sarkastiskt stöd. Gee, thanks.

I övrigt har jag omfamnat detta. Odramatiskt i sig när nyanser av blått och rosa ändå huvudsakligen utgjort det som inte varit svart då. Ja ja, det blir inte bättre än så här! En slags märkligt bekräftande besvikelse, på sitt sätt.

Annat i samma ytliga genre jag förresten kommit till insikt om är att mönstrat i regel icke är en klädsam vän till mig. Hur ska jag analysera detta då? Gör det mig till en morgon, dag, kväll eller natt? Skoja bara, det finns nog inte nåt sånt. (Men hhHHHMMmm don’t you kind of wish att det gjorde det ändå… I synnerhet om det fanns pengar i det för mig??)

Okej det var allt från mig denna gång. Räknar kallt (men mjukt och somrigt) med att alla testar och informerar om sina resultat i kommentarsfältet! Tack!

Morgonkollen i pigrummet

För första gången på väldigt länge kröp jag inte genast ner under täcket igen så fort barnet farit iväg till dagis. Känner mig överraskande pepp, måste vara fredagsfiilis. Någon annan som var pepp i morse var Blenda, som avklarade alla sina morgonmåsten i rekordfart för att sedan hinna gå in på sitt rum och pyssla.

Som ni ser är rummet långt ifrån klart, men det som lockade barnet var det skrivbord jag loppade igår, och som var litet nog att få flytta in på momangen. Med det menar jag alltså att jag bedömde att det inte kommer bli nämnvärt i vägen fast det står där under resten av fixen, trots att rummet i sig är pyttelitet. Glädjande! Tyckte barnet. (Min egna bedömning utgående ifrån glad min och iver.)

Vi har lagt nytt golv i rummet, eller alltså en person som kan lägga golv har gjort det åt oss, och efter rådgörande med en annan kunnigare person än vad vi är så landade vi på att behandla det med svagt vitpigmenterat vax som ska skydda mot uv-strålning, och alltså hindra plankorna från att gulna och mörkna sådär som furu vill göra. Sist jag skrev lutade det ju mot att såpskura men jag läste sedan på mer och det verkade, helt enkelt, för krävande. Nu kvarstår väggfix och sen är de sju kvadraterna redo att inredas!

Skrivbordet är bara 90 centimeter brett. Vi ska inte bry oss i själva placeringen (eller de fruktansvärda väggarna) på dessa bilder, men visst är det fint! Nätt och så. Fast tungt, måste vara massivt trä under den gulvita målarfärgen. Ska kanske byta ut knopparna, eller måla dem.

På tal om att måla, här är tre björnar Blenda satte till världen för nån dag sedan. Har inte sett henne måla föreställande på väldigt länge! Det är främst abstrakt konst hon sysslat med, i alla fall här hemma. Kanske var det de nya pärlemorvattenfärgerna som inspirerade henne. Eller att jag målade ett självporträtt och att hon då äntligen lät sig övertalas att också måla ett — men ångrade sig och valde alltså björnlinjen istället. Tyckte den blev fin! Munnarna alldeles lila, kanske utav blåbär? Ska hitta en lämplig ram åt den.

Okej, tack för titten Blenda! Vi ska låta dig återgå till ditt arbete.

Tweedy bird

Plagget som symboliserar våren är för många ett par nya sneakers. För mig? Mjaa, det lutar mot ett stycke begagnad yllekavaj.

Jag utökade nyligen min samling med en tredje och nu när drivorna börjat krympa och dammet yra ser jag fram emot att kunna ta den (och de andra) i bruk. Eller jag tror ordet är LÄNGTAR. Men just nu kan jag inte knäppa nån av dem runt magen ens. Plus det inte ännu är 100 % vårigt och milt i luften precis, särskilt inte efter gårdagens plötsliga vinterrelaps. Får ge mig till tåls en tid till.

Dixi-Coat, min senaste. / S-Style, min vår- och höstjacka. / Okänt märke, min första.

Min attraktion till tweedkavajer är ingen ny en, men det tog herrans många år innan jag vågade ta steget att bära en själv. Har väl mer eller mindre suktat efter en propert sconesig Rupert Giles-look sedan sena tonåren, men köpte min första tweedkavaj först när jag var drygt trettio…? Besynnerligt i efterhand. Vilket slöseri, alla dessa tweedlösa år. Sjukt att tänka att ett sådant plagg en gång befann sig så långt ifrån min stil att det liksom kändes som ovan mark att stå på, och nu är det typ bas. Undrar om det finns fler plagg som det kan gå så med?

Fast numera brukar jag vara bättre på att våga ta på mig det jag gillar. Är inte så brydd i att ha en utpräglad distinktiv klädstil utan kör hellre på egen smak och känsla. Vet också att det bara är kläder. Men å andra sidan ska en väl kanske då ta i beaktande att det inte precis är svårt att *våga* då jag inte direkt har den mest nervkittlande vågade smaken heller… vilket jag ANTAR ATT SANNERLIGEN BÖR FÖRTYDLIGAS med tanke på att jag bokstavligen skriver ett inlägg dedikerat till mina tweedkavajer just nu. Ahaha. Verkligen SÅ avant-garde vet ni.

Torrboll out. *cuppa drop*

Kötta på i färgterapin

Det har verkligen aldrig hänt sig att jag läst någon annans sporadiskt uppdaterad blogg och hajat till för att den varit i viloläge i några dagar och sen dyker ett inlägg upp utan att det inleds med ”Länge sen sist”. Att jag liksom skulle ha tänkt ”Men gud vad märkligt. Här har det varit tyst i minst nån vecka och nu bara kör det igång igen??? OOOKEEEEEJ…”

Ändå, supersvårt att stå emot att likväl lyfta det själv. Det ÄR länge sen sist.

Har inte kapacitet till att komma med något viktigt just nu. Har haft en ihållande känsla av för många borden och att tänka på sedan, tja, sedan månadsskiftet kanske. Det har förstås inte varit särskilt många men jag bara klarar ju inte av fler än typ en sak om dagen. Glömde min labbtid, trots att jag fick påminnelse om den dagen innan. Kände att det var lite konstigt av mig. Min mamma åkte in på sjukhuset här i Vasa för en vecka sen, fast är nu på bättringsvägen och blir snart utskriven. (Nej, inte corona.) Mejl och sånt tenderar lämna på hög. Beslöt att jobba lite extra i går, en dag som annars är ledig, och det var bara ett fåtal timmar och kändes helt okej men visst hade det också varit skönt att det inte hade varit just nu som det var så stressigt där. Tajmingen. Samma sak med trappstädningen i huset, för såklart är den vårt ansvar just den här perioden. Det är inget superkrävande jobb, men ändå. Jag har haft hand of @fi.sv.fem på insta de senaste två veckorna och jag hade ju tänkt posta varje dag men wow vad jag inte orkar. Annat har kommit emellan och nu har det, det som jag hade velat göra mer av, blivit en adderad press. Samma sak med bloggen! Alltså jag mår i övrigt bra men blir ju lite sur på att vara sådan. Som både är så stressotålig och dessutom så jävla korkad att jag inte bara kan *slänga ihop något*. Det här skriver jag inte för att illustrera att jag på något vis har jättemycket. (Detta beskriver ju typ bara en enda dag för vissa.) Det är bara det att jag orkar så lite. Jag orkar bara stanna på ytan. Den som på sistone verkat röra sig mot det här nyanshållet:

Mmm tegelrosa. Inte en splitterny färg varken för kollektionerna eller ens för mig (markera valfri text i bloggen för att se exempel), men nu är det som att något tidigare halvdåsigt har vaknat inom mig. Är det ett löfte om våren?

Det ska vara rosa som drar åt mandel, persika, fläsk, terrakotta, rost, kanel, rosenträ. Vill slurpa i mig allt. Vill som de säger KÖTTA PÅ i en köttfärgad värld. Ämnar byta ut alla våra brokiga olikfärgade sänglakan mot enfärgade i samma beigerosa nyansskala. Färre i antal men lättare att matcha med varandra. Och i bättre kvalitet som får kosta mer. (Hittade moccarosa fiskbensvävd bomullspercale på 50% rea på Ellos och karpade det ögonblicket.) Planerar också ett eget litet färgningsexperiment i framtiden.

Denna gulliga lilla ljusstake som plötsligt låg i en realåda på loppis och ylade ”Linnea! Kom Linnea! Välj mig! Ta hem mig! Jag är våren!” var vad som upplyste mig om att jag skulle favorisera denna färg under obestämd tid framöver. Ursäktar ni mig om jag använder ett motbjudande ord för att beskriva den? Nämligen: Läcker. (Tycker det är ett hemskt ord. Låter dregligt.) Blir alltid snål på en smoothie då jag tittar på den. Måste handla rätt ingredienser. (*dreglig*)

Plötsligt, efter ljusstakens entré i hemmet, ville jag inte lacka naglarna i någon annan färg. Plötsligt kom jag hem med tre blusar i FÄRG från loppis. (Ett par i sedvanligt svart också. Bra fynddag.) Plötsligt, och detta har jag faktiskt aldrig gjort, vill jag koka klappgröt? Det känns bra. Trösterikt och överslätande. Tänk vad lite färg kan göra.

Kvick genomgång av allt på bild så som man gjorde i modebloggar år 2009? Javisst:

  • Knytblut i lyocell, Lindex/loppis
  • Halvtransparent halvpolo i typ viskosblandning (?), Filippa K/loppis
  • Halvpolo i silke och viskos, okänt märke/loppis
  • Ljusstake i keramik, okänt märke, gissningsvis västtyskt, loppis
  • Nagellack i färgen ”Sedona”, H&M
  • Tonat läppomada i färgen ”020 Fashion Mauvement”, Catrice
  • Påslakanset i bomullspercale, Ellos