tänk på kvinnodagen så att du helgar den

2015mars8

Njä, det här med tipsmånad går inte särskilt bra nu, den senaste veckan har jag knappt läst någon text alls på nätet. Det påståendet är förstås inte det minsta sanningsenligt men så känns det, har varit disträ. Ett litet men självklart tips har jag dock och det är att på Internationella kvinnodagen startade vi igen om Blemma, men den här gången känns det mer som experiment snarare än projekt. Vilket är helt okej.

Mestadels av åttonde mars gick alltså i blemmandets tecken och i.o.m. att jag drack några glas vin kvällen innan så var jag tämligen sliten och åstadkom inte så mycket mer än det (och att arrangera tygblommor i en Venussymbol), knappt något alls faktiskt, men detta var dels också för att jag vaknade alldeles för tidigt och var sådär hopplöst förslöad i hjärnan på grund av även sömnbristen. Kände mig oerhört plågad av detta, ville så gärna tänka nånting någorlunda smart och förmedla det också, förstås angående dagen, men det gick bara inte.

Vad jag istället gjorde var exempelvis att ta det piano med min dam Esmeralda i sängen på morgonen. Direkt då jag vaknat skuttade hon glatt upp och var extra kärvänlig och rar, eventuellt dagen till ära.


Ett par timmar senare hängde jag fortfarande i sängen och då var det Caspian som gjorde mig sällskap. Han är inte världens mest optikmedgörliga katt, men det är alltså han som är den svarta högen i bilden nedanför. Vilken för övrigt håller min morgonrock bestämt stängd med sin tass. Gentlemanligt, prins C! Liiiite väl patriarkalt kanske att han ska bestämma när jag får blotta mig eller inte, men jag kan inte klandra honom för det. Han är ju bara katt och förstår inte så mycket. (Han har t.ex. ganska nyligen fattat att nyttja sandlådan då han uträttar sina toalettbehov, men dock inte att krafsa sand över när han är klar, så jag tror att snacket om könsroller och strukturer än så länge får vänta.)

Fick på kvällen en bukett tulpaner. JA. JAG FICK BLOMMOR PÅ KVINNODAGEN.

Tog emot den något osäkert men sen följde en sån fin förklaring vilken jag inte kan återge utan att skryta lite men mest skryter jag väl ändå på han som gav mig buketten, så låt gå. Jag hade tydligen vid något skede pratat om det där att folk uppvaktar kvinnor på Internationella Kvinnodagen för att kvinnorna är kvinnor (och att detta förstås är helt i disharmoni med dagens egentliga innebörd bla bla bla, ni känner till allt det här), men att ska nån verkligen uppvaktas den dagen så borde det vara de som bidrar och gör bra saker för feminismen. !! Detta var alltså orsaken, för då tyckte han att jag (!) skulle ha en bukett! Dubbel-!! Detta hade han tagit fasta på, nåt jag knappt ens minns att jag sagt. Trippel-!!! Blev såklart glad. Inte ett skvatt förnärmad faktiskt.

Gick senare till Subway och medan jag stod där tänkte jag på att här jobbar en kvinna, egentligen var två kvinnor i tjänst just då men jag tänkte på den jag hade kontakt med. Jag tänkte att där bakom disken står en kvinna och gör min mat och serverar mig den, att det är ett yrke som vilket som helst och att det är helt naturligt och helt vanligt och helt självklart, förstås förstås förstås, men att hur det för inte ändå jättelängesen hade ansetts orimligt eller opassande eller ovanligt. Det är i nuet och i samtiden en sån absurd liten sak att tänka på men den växte på något vis just då, och fick mig att känna mig oanat upplyft och nästan lite rörd. Krapulakänslig, såklart, men likväl. Sen tänkte jag inte ens på det men jag betalade, för två. För mig själv och för en karl.

Tittade på Buffy resten av kvällen. Det blev alltså ganska många bitar som passade bra in i kvinnodagspusslet, ändå.

hokus pokus tipsiokus

tarotcards

  • Season of the witch: why young women are flocking to the ancient craft, artikel av Sady Doyle i The Guardian om häxkonst som ökande trend i populärkulturen, och låter inte det redan tillräckligt fantastiskt så kan jag tillägga att det dessutom knyts samman med feminism. Ja, ni hör ju, läs! Innehåller även en intervju med Starhawk (författare, ekofeminist och spiritist) som säger såhär om begreppet witch/häxa: “Even though not all witches are women, and a lot of men are witches, it seems to connote women’s power in particular. And that’s very scary in a patriarchal world – the kind of power that’s not just coming from the hierarchical structure, but some kind of inner power. And to use it to serve the ends that women have always stood for, like nurturing and caring for the next generation – that, I think, is a wonderfully dangerous prospect.
  • När Satan blev en feministisk förebild, om hur Hin Håle hjälpte de som ville revoltera mot patriarkala strukturer och kristna dygder under 1800-talet, av Hans-Roland Johnsson för Svenska Dagbladet. Bibelns Första Mosebok berättar om Adam och Eva i lustgården med kunskapens träd och ormen, d.v.s. djävulen, som övertalade Eva att äta en frukt från trädet, efteråt tyckte Eva att även Adam borde smaka; detta gav resultatet att Eva fuckade upp saker för all framtid. Såhär förklarar Johnsson: “Om Satan var en rebell mot den av Gud uppgjorda ordningen kunde han och hans handlingar emellertid ges en positiv innebörd av dem som inte accepterade den traditionella samhälls- och moralsynen. En sådan omvärdering av händelserna i Första Mosebok gör Eva till hjältinna och Satan till hennes medhjälpare på vägen till kunskap och befrielse. För kvinnor som genom historien har opponerat sig mot den patriarkaliska ordningen har Satan – såsom han gestaltats i olika religiösa, litterära och konstnärliga sammanhang – kunnat tolkas som en mer eller mindre inspirerande symbol.
  • Var inte så utvecklingsstörd, Alfred Backas dagsfärska sevendays.fi-krönika om… ja, det kan jag inte avslöja här, ni får helt enkelt pallra er in och läsa själva!

uncle fester gästbloggar

20150302_stirr

Läste idag något som Hille på la Valse des Monstres skrev, att hon tycker att ringar under ögonen får en att se häxig ut, och det är en sak som jag brukar tänka på som tröst under de extremtrötta dagar jag likväl tappert försöker att inte knäckas av min spegelbild. ”Bellatrix Lestrange”, brukar jag tänka, bara det och inget mer behövs faktiskt. Och det har nästan börjat fungera! Är nu för tiden snäppet mera okej med att jag ibland tror att jag gnuggat in mascara under ögonen för att inse att nope, jag hade inte tagit nån mascara på mig den dagen, än jag var för ett halvår sen. Mina ögon sitter helt enkelt relativt djupt in i skallen och skuggor bildas bara då i de flesta ljus, även när jag är utvilad, men efter ett par veckor med för lite sömn varje natt kan jag t.ex. se ut så som jag gör ovan, alltså ikväll och alltså som om jag precis vandrat av setet till en lågbudgetsproducerad amatörfilm där jag är lik nummer 37 nånstans långt bak i bilden. (Fast jo, ljussättning spelar förstås också roll (ha! en misstags-pun!) och dataskärmsskenet verkar bara framhäva hålorna mer.)

När jag var yngre så blev jag ofta irriterad på min hålögdhet, och visst händer det fortfarande att jag gör mig redo för att gå ut en kväll och blir desperationsfrustrerad på att all concealer i hela riket inte skulle kunna maskera tusen-och-en-natts-sömnbristen, och helt klart händer det att jag i spegeln skakar på huvudet åt mina halvmånar som gör motsatsen till skiner, men ibland, om än mycket sällan, så kommer dagar då jag tittar på mina döden-ögon och bestämmer att kunde Uncle Fester rocka det så kan fan jag det med. Och DET känns bra.

Med det sagt så går jag och lägger mig. Jag BEHÖVER min skönhetssömn. 😥

framåt mars

201528_peacehologram

Har på sistone tänkt på hur jäkla stödjande folk är, alltså verkligen, och hur mycket ett första ‘gilla’ på t.ex. en krönika en är traditionellt ängslig över som med allt annat en försökt skriva ”på riktigt” kan betyda (och sen de följande gillningarna också) och sånt. Jag tycker att det överlag cirkulerar mycket positiv energi i bloggosfären och de sociala medierna just nu, alla delar med sig av pepp och tips och bra vibbar. Vill gärna haka på detta så jag tänkte försöka dedicera denna månad åt att regelbundet dela med mig av diverse grejer jag har uppskattat, brukar annars vara så dålig på sånt men tänker mig nu minst tre tips var tredje dag. Jag hade planer på att redan i eftermiddags ha några välgenomtänkta tips att länka till men dessvärre har både tid och energi motarbetat mig, dels p.g.a. gårdagens födelsedagskalas (present var hologramsolglasögonen i bilden ovanför, ville nästan behålla dem själv), så här kommer istället en mycket hastigt ihopslängd lista, men allt är värt att kolla in:

  • The Babadook, australiensisk skräckfilm som var annorlunda än jag förväntat mig. Ska inte avslöja någonting men kan däremot säga att ju mer jag tänker på den, desto mer gillar jag den.
  • Din stad är min stad, kolumn av Andrea Södergård i Vasabladet. Tycker att vi har sett ett uppsving i feministiska texter i offentliga medier och det uppskattar jag såklart.
  • Må punken slå plasten, också en kolumn i Vbl men denna av Axel Brink. Om schlager, punk och deras numera gemensamma nämnare Pertti Kurikan Nimipäivät.

skamlös klickbetning

20150227_endagienradikalfeministsliv

Min andra krönika för sevendays.fi publicerades idag och den bär den på-gränsen-till-oacceptabla klickbetstiteln En dag i en radikal feminists liv, och mer klickbetande än så kan jag bara inte tillåta mig själv att bli så surfar ni inte in på den kommer ni antagligen aldrig klicka er in på något jag skrivit. (Jag tänker pompöst att detta skall komma att dividera internet, i likhet med ”what color is this dress?”-klänningen.) I alla fall, krönikan handlar, hör och häpna, om radikala feminister och hur en dag kan se ut i deras liv. (Ni ser, den fyller sin funktion, den titeln.)

På tal om ingenting, fast ändå relaterat till krönikan, så har jag hela dagen haft samma fras ekande i huvudet: HE E FRIEDAAAAAN!