Känner mig extremt mycket som en MaMmAbLoGgArE nu som laddar upp en bild med hjärtecensurerade ansikten, och helt ärligt känner jag alltså att det är på gränsen nu va, men låt gå för den här gången. I nästa inlägg ska barn inte nämnas alls, lovar!
Hursomhelst, B och jag åkte i dag på återträff med vår forna mamma-baby-grupp, den som vi fick via mödrarådgivningen när vi alla väntade våra första barn samtidigt för sex år sedan. Vi träffades som gravida och sedan som mammor. Sedan mattades det av, som så mycket brukar göra i livet, och whatsappgruppen ligger mest i dvala, men man bär ju med sig de där mammorna och de där bebisarna på nåt sätt. Jag delade en stor omställning i livet med dem, och barnen ser jag ju som B:s första kompisar, i princip. De har legat bredvid varandra och sprattlat på rygg och pajat varandra på kinderna och petat i ögonen även om de inte minns det. De blev alla som en slags speciell grupp som var med och tog emot Blenda. Alltså, det var inte så intensivt, men de var där, i bakgrunden, i samma situation, samtidigt, och det stannar med en. Alla borde ha en sån grupp. (Hade aldrig någon med Dag, saknade en ofta!)
I alla fall var det väldigt fint att se att våra sex bebisar, numera femåringar, klickade så bra. Och mammorna! Vilket gäng! Jag tampades med en huvudvärk som inte gav med sig utan hade blivit migrän vid laget jag kom hem igen, men kände mig ändå uppfriskad och liksom lättare i själen. Vad gör det att det snöar igen just när man andats ut och trott att det blivit vår? Det är bara att bära ner vinterkläderna från vinden igen.
naleis nätt 