Om en timme lunchar jag med min damklubb. Många av oss blev sjuka, den klassiska februariförbannelsen får man konstatera, men vi är fortfarande ett gäng som går. Jag har beställt en förrätt och efterrätt, grillad rödbeta och vresrosparfait.
Om en dag är det söndag och jag städar, fixar om det sista på min cv, egentligen bara ett litet fix, men som det tog evigheter att göra eftersom det är omöjligt att hitta ett gratisprogram att redigera pfd-filer med. (Det blev en 7-dags-provperiod på Adobe Acrobat till slut.) Om en dag skriver jag också en lista på vad jag ska packa åt mig och barnen för en liten resa. Det är en ställa-i-ordning-dag.
Om en vecka har jag förhoppningsvis vant mig vid min pannlugg som jag trimmade lite ivrigt i förrgår. Om en vecka har vi också kommit hem från sportlovsresan, d.v.s. jag och barnen hakar på med Alfred som fått en bokning i Norrköping, just den stad där min äldsta vän (som i att jag känt henne sedan dagklubben, vi är annars jämnåriga) Anna bor. GISSA om jag ser fram emot detta!
Om en månad är det redan slutet av mars och då brukar man få lite vårkänningar, fast det fortfarande oftast är vinter. Ändå nåt att se fram emot, våren är min favoritårstid för psyket, den känns så hoppfull. Livet börjar ännu ett år.
Om ett år ska jag ha ordning på betydligt mer än jag har just nu. Om ett år har jag fyllt 40 och kanske vet jag vad jag ska bli (när jag blir stor, men det är jag ju redan) och jobbar på just det, eller så har jag i alla fall hittat något som mejkar sens för stunden och som fortsätter göra det utan att det känns som att jag borde hitta något annat. Gud va nice det ska bli.
naleis nätt 