Strukturerat ostrikt

I min nya gulliga femårsdagbok trängs varje inlägg på max fem rader, tillsammans med fyra andra från samma datum andra år. Första januari har sin sida, osv. Jag älskar sånt. Missar jag någon dag så bara fyller jag i nån anteckning i efterhand, alltid hittar man ju nånting. Att man köpt nåt fint på loppis, att Blenda sagt något roligt eller Dag gjort något gulligt, vad vi åt till middag, ett generellt humör. Det är inte så himla strikt. Strukturerat, men fritt.

Blenda hävdar att dagboken är för färggrann och gullig för min smak och att jag säkert bara köpte den för att vissa sidor (januari, juli) var gråa. Jag säger inte att hon har rätt men alldeles fel har hon inte heller. Hade sidorna inletts med mint eller aprikos hade jag antagligen varit mindre köpsugen. Men att stå emot det där lite daskiga, dimman om sommarnatten, dugget under höstkvällen, diset på vintermorgonen, dammet i vårdagen, det gör jag bara icke.

Vad nu sen det eller något av detta har med något att göra. Kanske det bara inte är så himla viktigt att det har det.