År 39 ✓

Det har funnits nackdelar med att fylla sent på året och dessutom inklämt mitt mellan två av årets största högtider, två som redan till att börja med ruvar onödigt tätt intill varandra. Det kan kännas trångt, när det finns massor av dötid under resten av året som gott kunde behöva lite högtid. Exempelvis har jag länge tyckt att nyårsafton kunde inträffa på vårdagjämning istället, skulle inte det vara rimligare?

På senare år har jag ändå börjat uppskatta det lilla avståndet som är tre dagar till gränsen till det nya året från i går, då min födelsedag var. Mitt personliga nyår sammanträffar nästan nämligen med det allmänna på så vis. Jag får tjuvstarta — eller så som jag föredrar: mjukstarta! — tre dagar tidigare. Att båda mina nyår inträffar ungefär simultant är, om än fånigt och dessutom alldeles påhittat, bara så trevligt.

Men det är helknäppt att ha fyllt 39 år av jordaliv. Jag? Den här kvinnan precis här? Fattar inte hur det ska vara möjligt. Jag besitter ju ungefär mognaden av en genomsnittlig butiksavokado. Fast den är antagligen mer berest än vad jag är. Å andra sidan är det åtminstone än så länge min hy som är slätare, men allt är väl en tidsfråga (förutom möjligen min mognadsgrad).

Jag säger antagligen detta varje år men nu hörni, nu säger jag det igen: Detta ska bli bloggens år. *manifesterar* Och inte bara det, det ska också bli flödets år. D.v.s. det tillfälliga flödet ska ge vika för det fasta. Tänk på det när ni postar på insta! Det ska jag i alla fall försöka. För har vi inte börjat tröttna på det flyktiga? Saknar vi inte det mera beständiga? Eller är det bara jag som känner så just i dag? Vi får se vart pendeln svingar, klockan klämtar hur som helst för oss alla. (Tillhörande trendspaning: allmänt kringströsslad särskilt kring födelsedagar memento mori-core.)