Hallå hållbarhetsveckan denna vecka 39

Vet ni jag hade publicerat detta inlägg i lite annan form förra veckan men jag stod inte ut. Men idag börjar hållbarhetsveckan och då hör det liksom hemma lite bättre. Det låter idiotiskt när det kommer från en bloggare, men jag kände mig bara för jävla självupptagen innan. Som jag oftast gör när jag tar bilder på mig själv och när jag tänker att jag ska börja fota ”vad jag har på mig” mer. (Pytteviolinen spelar för mig!!) Men när andra gör det tycker jag det är najs att ta del av.

För övrigt har jag alltid så gott som samma outfit, har jag börjat kunna iaktta. Jag håller på att bli en sån bekvämlighetsmänniska. Jag har till och med hittat ”mina” trosor och ”mina” strumpor som jag köpt fler par av samma av och de är allt jag vill använda nu för tiden. (Jamen gud SNILLEvibben på det va? Haha.) Övriga plagg följer också en återkommande mall. Höga byxor, enkel överdel, ibland t-shirt med kofta, ibland skjorta med knappar, ibland tröja som på bilden. Jag orkar liksom inte krångla till det.

Men vi zoomar in lite ändå. Allt, förutom skorna, är loppat. Nygamla gråsvarta Bee Gee jeans; askgrå Benettontröja i vad jag gissar är lammull och kanske lite kashmir; och mörkaste mörkblågrå kappa från inhemska Kestilä, om än tillverkad i Tjeckoslovakien. Allt från forna årtionden, t.om. New Balance-modellen 574 härstammar från 80-talet, även om just mina är fjolårsnya. Använder dem verkligen HELA tiden. Utmärkt price per wear på samtliga plagg.

Idag är det alltså första dagen på Hållbarhetsveckan och då passar det ju fint att fundera på sånt. Fast i ett försök att parera den självgoda tonen så ska det erkännas att jag ärligt talat inte gör det själv så himla aktivt (läs: nästan alls), utan ett lågt price per wear är snarare något som kommer på köpet — heh heh no pun intended — eftersom jag försöker att köpa alla mina kläder second hand. Det är roligare och förmånligare så och annars får jag dessutom köpskam, vilket kanske inte är en så dum sak att ha ändå, all things considered. Jag känner att jag verkligen måste kunna rättfärdiga de undantag jag gör, så därför rör det sig automatiskt om riktigt standardliga bruksplagg, bekväma trotjänare som fyller nåt glapp jag upplever att jag har i garderoben och som går att matcha med det mesta. Sånt jag kan ha när jag cyklar med barnen till dagis, går och handlar, leker i parken, sitter framför datorn, halvligger i soffan. Pajar en katt.

Egentligen är det min målbild även på loppis men där får jag ändå ta ut svängarna lite mer, jo där får jag till och med köpa nåt som inte är i grått nångång. YOWZA! (Fast som ni ser gör jag inte riktigt det ändå. Mer om det en annan gång.)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s