Etseri djurpark i september 2021

Är ni redo? Här detonerar en försenad bildbomb från Ähtäri Zoo som vi besökte i september… I FJOL. För ett år sedan. Ja, varför detta inlägg inte blivit publicerat förrän nu har jag inget svar på, det är bara dumt. På tal om dumt: Hur dumt är det förresten inte att Ähtäri på svenska heter Etseri? Det är bara så slappt. BÅDA låter finska, kom igen.

Vi hade inte på förhand berättat åt Blenda vart vi var på väg, bara att vi skulle på en utflykt. Så här glad blev hon bara av att se den stora låtsaspandan vid ingången till de livs levande pandorna. Så att gå genom dörrarna och få se två VERKLIGA svartvita jättepandor chilla där… ja men det var en bra start på zoorutten, helt klart.

Sedan gick man ut och fick hålla upp korpgluggarna för att spana på djuren. Ser ni dem?

Där bland tuvorna låg vitsvanshjortar och vilade sig i förmiddagssolen. Jag stannade och tog bilder (svårt att få det att bli till nåt, när man varit dum nog att inte ta med sig annat än mobilen) tills att Blenda sa åt mig att vi måste gå vidare.

Okej okej vi går då. Vi hade vagn (åt tremånadersDag) med ståbräde (åt treårsBlenda) med oss. Det fanns små kärror att låna där också om man hade behövt att frakta ett barn i, men Blenda ville hur som helst ändå gå mest själv.

Djurparken ligger i en skog (antar att det gör det till en djurskog huh) och det gav mig stundom känslan av att gå på en ordentligt bred vandringsled, kantad med en drös out of the ordinary naturupplevelser. Kattbjörnar, fjällugglor, snöleoparder och så vidare. Djur som hör hemma i vårt klimat i alla fall, om inte nödvändigtvis i vår världsdel. Så tycker jag det ska vara. Jag har berättat om det ändlösa gånger förr, men jag såg en isbjörn sitta och flämta i 30-gradig värme på zoo en gång. Det kändes fan inte bra.

Behändigt att ha utkiksplatsen med sig.

Till exempel när man kommer fram till björnarnas hus!

Björnar blev tidigt ett av Blendas favoritdjur. Det har liksom ofta varit mycket snack om björnar här hos oss. Ett skoj som hängt med länge är att B säger att det bor TIO BJÖRNAR I VÅRT KÖK. Otroligt upprörande. Låter både trångt och farligt. Skrämmer slag på Alfred varje gång. Ibland gråter jag hysteriskt när jag hör det. Vad annat kan man?

Något annat med farlig vibb: Vargarna. Jag ylade för att säga hej. Hoppades på att dra med dem i ylet förstås, men det funkade icke hur jag än försökte. Alfred tyckte jag bemötte dem kränkande. De hanterade det stoiskt, i så fall.

Vargen på gifen kom typ smygande mot oss och just där den stannar upp på så spanar den på Alfred och Blenda, innan den tassar vidare mot dem. Fick stalker vibes, alltså där min familj hade varit bytet. Det kändes lite kusligt. Har väl blivit smittad av all vargdebatt som härjade i Österbotten för nåt år sen. Kände så här: Fantastiskt fint djur, meeen skönt att inte träffa på det ute i det fria stängsellösa.

Älgarna kändes desto fredligare. Även om det stod ett varningens ord på en skylt på deras inhängnad att de kommer skydda sina unga om man kommer för nära.

Här ser vi samma modell som i bakgrunden på föregående bild, nu i en annan vinkel. Då jag tittade på dem slog det mig att ser de inte lite ut som väldigt märkliga harar i sina ansikten? Sa detta på plats intill älgarna också och jag kände direkt hur flera av dem blängde på mig. Fick direkt be om ursäkt. Och öppet medge att det förstås lika bra kan vara hararna som ser ut som märkliga älgar. Nu undrar jag om det inte förresten är kängurur de liknar? (Eller kängurur som liknar er, o ädla älg som potentiellt läser detta.)

I närheten av älgarna fanns klätter- och lekställningar. En god tanke, eftersom det också fanns ett café där. Nånstans för barnen att leka av sig och vuxna att vila upp sig.

Men tyvärr hade caféet stängt, kanske eftersom det inte direkt var högsäsong i september, och då blev detta dubbelretsamt eftersom: 1) Man måste hur som helst vänta på att barnet leker av sig på lekplatsen. 2) Man får inget kaffe under tiden, men man tänker på det nonstop eftersom man vet att det finns där. Trist, men man kan ju alltid roa sig med att ta selfies i fönstret. Jag hade på mig Alfreds tjocka ylleskjorta som overshirt. Det var jag som hittade den åt honom på loppis för några år sedan och har alltid gillat den. Som gravid insåg jag att även jag kan ju använda den, om han tillåter det. Det har han gjort, och det tackade även min postgraviditetskropp för.

Dag höll koll på kartan. Blenda valde förresten att använda den här som en checklista, vilket jag tyckte var rätt briljant, och hon kryssade alltså av djuren vartefter vi sett dem. Syns dock knappt alls på bild eftersom pennan krånglade. Nästa gång tar vi en ordentlig tuschpenna med.

Vi kom in i en inhängnad där sjöfåglar bodde. Och små finkar som slapp ut och in genom gallret. Harmonisk känsla med porlande vatten och kvackande näbbar.

Vi kom vidare in till en byggnad där bland annat såna här små sötingar bodde. På bild träffar jag och Blenda en skogssork! Tror vi blev kompisar.

Andra djur jag gärna ville bli kompis med var förstås korparna. Älskar kråkfåglar. ÄLSKAR! Fick tyvärr ingen bättre bild på dem än denna, men ni ser i alla fall de violetta skiftningarna i fjäderdräkten. Urfint. Sen öppnade Alfred en påse med majskrokar åt Blenda och korparna trodde det var åt dem. 😥 Vågade inte mata dem, för jag tänkte att det nog säkert stred mot parkens regler, men ville verkligen. Vi hade kanske blivit vänner då.

Sedan nådde vi lodjuren! Här spanar den ena på sin kompis som låg och sov i inhängnaden intill.

Tycker det är fascinerande hur den ser EXAKT ut som en helt vanlig bondkatt fast den inte alls gör det. Men rörelserna, uppsynen, liksom attityden…! Ja det är katt. Absolut kattdjur. (Låter som en samlingsskiva jag skulle köpa.)

Trevlig miljö. Det hade börjat duggregna lite men det var okej.

Sångsvanar. Finlands nationalfågel.

Bambi!

Vi zoomar in. Pixellerat blev det då.

Sen nådde vi lantligare miljöer. Hääj, säger fåret till vänster. Tjeena, säger det andra.

Kom hit å gosa, säger jag. Det hinner jag med eftersom jag sparar in tid på att inte gå till frissan, ser ni.

Ja det fanns alltså en liten bondgård med får, kossor, getter, hästar. Höns, kaniner, några katter. Blenda började direkt leka Emil där och älskade det. Det fanns också nån slags mojäng där barnen fick ”mjölka” kor, låtsasjuver i gummi med vatten i. Blenda hade kunnat leka där än i dag, gissar jag, men det började regna och blåsa så ordentligt att vi fick söka oss vidare. Tack och lov var vi här vid änden av zoorutten och nästan tillbaka där vi började.

Det vill säga pandorna. Som vi hälsade på en sista gång innan vi gick in via souvernirbutiken och köpte en kylskåpsmagnet.

Stannade på middag nånstans på hemvägen. Och Dag som sovit merparten av zoobesöket fick ändå erfara lite närkontakt med en kanin och en björn.

Tack för oss, Etseri djurpark/skog, 1 september 2021.

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s