Om dagisstarter

När jag lämnar Dag på dagis känns det som att jag glömt honom någonstans. Ute på balkongen, inne på butiken, nere på gården. Kvar i cykelstolen? Herregud var är han? Han är på dagis och han skrek och grät när jag lämnade, i dag knockade han mig med sitt huvud så jag slog läppen mot mina framtänder och började blöda, och han vinkade upprört åt mig från en annan kvinnas famn när vi nästa sekund skiljdes åt, men om det går som det brukar så repar han sig och har, trots allt, en bra dag. Blenda är vägg-i-vägg och de träffar varandra ute på gården. När hon började dagis hade hon nästan aldrig en sån dramatisk lämning att hon skrek och grät. Det var inte enbart en lättnad, typiskt människans ego och självkänsla att komma i vägen för något bra. Sen hände det i alla fall en gång och jag var tacksam för det, och för att det inte hänt fler gånger. Vi hade en mjuk start.

Men Dags start har varit hårdare, tyngre. Han är så fäst vid mig, här hemma går han omkring och frågar efter mig om jag inte är i samma rum som han varje minut. Kan knappt fatta att nån tycker om mig så mycket. Jag kommer på mig själv med att prata om att ”vi” tycker ditt eller datt. Jag känner mig som Elliot i E.T. då jag gör det men det är kanske en lite otydlig referens, men men, det är vad jag gör. Och jag har dåligt samvete för att separera på oss så här. Men vi har bestämt att han ska börja dagis och jag tycker att det är bra för honom, framför allt att umgås med andra småttingar också, och till exempel i går hade han haft en jättebra dag och var så glad. En stund efter lämningen fick jag rapport om att han var glad och kokade mat åt sina gosedjur, Niini och Nallen. Jag vet att han har det bra där. Men jag känner också att det är grymt. Jag har gråtit när jag cyklat därifrån fler än en gång. Personalen har sett att jag varit på gränsen. ”Det kommer gå bra”, har de sagt tröstande. Det har förstås fört mig ännu närmare gråten, att nån är snäll åt mig.

Nåja. Det är vad det är. Inte beklagar jag, jag reflekterar.

Två gulliga i början av månaden. (Annat bra med dagis: ingen skärmtid.)

Publicerat av

Linnea P.

Munter dysterkvist. Finlandssvensk åttiotalist. Hej!

2 reaktioner till “Om dagisstarter”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s